Ångest

Jag har tänkt länge på alla krav vi har på oss här i världen. Hur man ska vara för att vara snygg, alla skönhetsideal. Utifrån mitt perspektiv, en liten skitunge på fjorton år så är det sjukt dåligt. Den pressen som läggs på en att man ska vara sitt "snyggaste jag". Helt jävla sjukt.
De bilder vi ser på modeller, artister ja, de vi ser upp till. Dom redigerar skiten ur dom, varenda por gör dom fläckfri. Den vikt som inte "ser bra ut" åker lika fort som de kom dit. Tillslut så är det en bild på en barbiedocka som kommer fram, men ingen ser det. Jag fattar inte hur folk tycker att man ska vara för att vara snygg? Visst, att vara hälsosam är en sak, men jag tror att roten till alla ungdomar som har ätstörningar är den här jävla pressen. I många asiatiska länder opererar tjejer sina ögon, så att dom ser mer amerikanska och "normala" ut. Helt sjukt.

Varje dag, så tänker jag nån gång på mig, mitt utseende, min vikt och vad människor tycker om mig. Jag är en fjortonårig tjej, börjar åttan, och har ångest över det. Det är inte rätt, på något sätt alls. Att läsa alla bloggar, sidor, artiklar och att höra folk prata om vikt, och liknande får mig att må dåligt.

Att inte vara pinnsmal, som mina vänner är, är psykiskt påfrestande, då de alltid sitter och pratar om hur överviktiga är, vilket de inte är. De säger att de är tjocka, men inte jag. Hur går det ihop? Jag tar illa upp, verkligen.
Jag är inte pinnsmal, kommer aldrig vara. Jag åker inte längre med mina vänner på stan, då jag skäms över att handla, trots att jag har samma storlekar som dem, för att jag inte klarar av det. Om jag prövar något som är för litet får jag ångest, det är jättejobbigt för mig. Varför vet jag inte, då jag vet att jag inte är onormalt stor. Jag har väl kurvor, och lite skavanker här och där.

Jag vet inte, åh. Jag har många gånger tänkt tanken att bara sluta äta. Det skäms jag över, då jag vet att det inte är bra, men just den sekunden tanken faller mig in, så känner jag hur lockande det är. Att sluta äta, bara. Jag orkar inte, åh. Jag har en kompis, som är som min mamma. Hon bevakar every step I take, och ja. Hon blir lite mycket ibland. Äter jag inte lunchen som ser ut som spya så svälter jag mig själv, och äter jag för mycket så blir jag fet. Det blir så jävla mycket, och ja.

I sommar var jag på ett "läger" och där åkte jag linbana på en skolgård, där man åker mot en pinne och vänder om igen, som. Då såg en kille det, och skrattar åt mig och säger "du är så fet så att du åker tillbaka" Jag ville bara gömma mig under en sten och dö. Åh, så jobbigt det var just då. You just don't say that.

Vet inte vad jag vill få ut av den här texten, behövde bara liksom.. få ut att världens stereotyper är så jävla jobbiga, och ångestfyllda, haha. Nu ska jag ta och gömma mig under en sten och inte logga in på mugglarportalen på några dagar av skam. hejsvej!

Åh jag blev berörd av din text, fick mig att tänka lite! Håller med dig, samhället vi lever i är sjukt. Kämpa på är allt jag kan säga ♥ Och den där killen, han mår ju antagligen dåligt själv över något eftersom att han kan säga sådär. Usch.

Alla är vackra precis som de är. True story!

Blev också otroligt berörd av din text fannyy. Almost tears. Det ska inte vara såhär, det får inte vara såhär. Blir så förbannad på världen vi lever i och jag blir förbannad på människor som inte kan hålla käften och inte släppa ut allt skit dom har att säga. Du är fin precis som du är och du ska inte behöva känna dig fel på något sätt sålänge du inte mår fysiskt dåligt pga din vikt. Du är otroligt vacker och du har världens finaste insida gumman! Be strong, be safe. ♥

Orkar inte skriva någon lång text för mina ögon faller snart ihop. Men du är fin, Fanny, du är fin.

According to skönhetsideal och skit så har jag för mycket benmuskler för en tjej. Askul, att man får så positiv respons på det man lägger ner tid på. Seriöst, screw the world. Vi tar alla mugglisar och flyttar till jupiter. ♥

Jag håller med. Jag tycker om kläder och smink och sånt, men ibland har jag också känt som om det har hållit på att ta över mitt liv. I flera år gick jag bara i säckiga jeans och gamla tröjor, för att jag inte vågade ha något snyggt på mig.
Jag gillar att läsa modetidningar och bloggar, och en blogg som jag har hittat som är sjukt bra är bloggen Already Pretty, av Sally McGraw. Tjejen som driver den bloggen är lååååååångt utanför min åldersgrupp, men hon är sjukt inspirerande för att hennes blogg visar att kläder kontrollerar inte personen, utan det är PERSONEN som bär KLÄDERNA. Jag inspireras av att hon har använt sina kläder och sin stil för att komma ut ur sitt dåliga självförtroende, och hon förklarar att mode behöver inte vara en orsak för dåligt självförtroende ("det här ser inte bra ut på mig, jag måste banta så jag kommer i de här jeansen" utan att det kan vara tvärtom- att mode kan vara ett sätt att få självförtroende istället.
Här är inlägget som fick mig att falla för den här bloggen, och inse att man inte behöver skämmas för att handla kläder... jag tror jag grät första gången jag läste det.
http://www.alreadypretty.com/2010/04/big-secret.html

det är det som är det roliga - jag är inte fet. Jag har kurvor och lår som går ihop, men all jävla press får mig att vilja börja om, bli otroligt lång och smal. Jag orkar intee

Det jag stör mig på är att det är mer socialt acceptabelt att hata sig själv, än att älska sig själv. Jag menar, "Jag är så sjukt fet, jag måste banta!" hör man typ 7 gånger om dan, men ingen säger "Jag älskar hur mina ben ser ut i den här kjolen".
Det är helt okej att klaga och tjata om hur ful man är, men det är inte okej att vara stolt över sig själv och sin kropp.

^ Du har en poäng i det. Ingen tänker någonsin på fördelarna. Bara dåliga tankar, 24/7 - I will think about this, for sure!

Adina Wow, jag läste blogginlägget du länkade (plus lite annat på samma blogg) och det gav mig faktiskt lite bättre självkänsla.

Jag tror faktiskt inte att man kan skylla allt på media, även om media spelar en stor roll. Det är trots allt vi som måste tänka själva och visa andra att vi inte bryr oss om varken deras eller våra egna små s.k. "fel".

Fast jo, det kan man ju. Vi skulle inte se på oss själva på det sättet om inte media, samt vår omgivning, skulle proppa i oss saker som säger hur vi ska se ut för att vara vackra. Det är svårare än vad man tror att inte ta åt sig.