Ångrar ni något?

I mitt fall var det så här att det fanns en kille som blev retad för hur han var/såg ut och jag tror att jag inte var så taskig, men när jag var liten så ville jag vara populär och jag gjorde det andra gjorde för att vara det. Dumt eller hur? Efter några år bytte han till en annan skola och nu typ 4 år senare så träffade jag honom med min kompis ( hon bor granne med honom) och han hade förändras jätte mkt!!! Både i utseende och personlighet, så nu ska jag börja i samma klass som honom och det känns både kul,men läskigt också!! För det jag typ gjorde när jag var liten. Jag ångrar att jag var så när jag var liten jätte mkt!!! Finns det något ni ångrar??? Finns som stöd♥♥

Det finns massor av saker jag ångrar, men jag försöker att inte tänka på dem. Det finns saker man har kunnat gjort bättre, sätt att lösa situationer på ett enklart sätt, men så kommer det alltid vara. Jag försöker istället se det som att jag är tacksam över att jag faktiskt agerat istället för att inte gjort någonting - även om det hade kunnat blivit bättre.

mmmm...Det är så man ska tänka, men jag bara ser bilder från det i mitt huvud och det är hemskt....

Ångrar mycket, men framförallt hur jag behandlade en person i 8-9. Jag avskyr/ogillar honom fortfarande starkt, men i och med att jag har hört att han mår dåligt, så blir jag skamsen. Om jag skulle snacka med honom idag vet jag inte vad jag skulle säga och sedan undrar jag om han klandrar mig för något. Som de säger i HP: Alla är idioter när de är 15.

Tyvärr var jag en av de större idioterna.

Finns lite pinsamma småsaker som jag ångrar, men jag försöker att inte tänka på dom x)

Det finns många saker jag gjort som jag har ångrar. Jag hatar när jag upplever eller någon säger något som påminner mig om de händelserna. Det blir som värsta flashbacken och jag får en klump i magen...
Men jag försöker att inte leva i ånger och tänka så mycket på vad jag kunde gjort annorlunda.

Sedan ångrar jag min snatteriperiod vid 9-10 års ålder, som tur var åkte jag aldrig fast. Men bekännelsen var det värsta som hänt mig, mina föräldrars besvikelse kändes riktigt hemsk.

Får ingen klump i magen och känner ingen ånger, men jag skulle vilja ändra så att jag inte gjorde det. Även om jag inte ångrar det nu, så kommer jag ihåg hur dåligt jag mådde och hur fel det faktiskt var, samvetet åt liksom upp en inifrån.

Försöker att inte göra saker jag ångrar. & det jag ångrar försöker jag att förtränga/acceptera eftersom att saker man ångrar inte går att göra så mycket åt, oftast.

Jag ångrar dock att jag inte ansträngde mig mer i skola förra året. Jag kunde väl ha orkat lite till? Jag ansträngde mig ganska mycket men jag kunde ha gjort mer. Kunde ha fått 10/10 MVG istället för 7 st. (jag behöver dom om vi säger så.... för att nå mitt livs dröm)

Jag ågrar allt för mycket för att ta upp.
Jag ågrar att jag inte åt lunch i 2-4...
Att jag inte klarar av mina känslor så jag får ut dem genom blod.
Att jag inte så ifrån till min lärare i 4an som andvände mig som en extra lärare.

Jag ångrar att jag låter mig själv tryckas ner.
Att jag inte satsade mer på musik i sommras.
Att jag inte har lärt mig något i skolan på jättelänge, det ska det bli ändring på i år (jag lovar)
Att jag inte har levt på länge.

^ this
& hjärta till dig DeathDownAlex! ♥