PRS med jagärjag

Rollspel mellan Aphrodite och jagärjag.

Mall:

Namn: Aurora Swan
Elevhem: Gryffindor
Årskurs: 6
Blodstatus: Mugglarfödd
Utseende: Långt, lockigt svart hår. Amberfärgade ögon, medellängd. Smal, vältränad kropp.
Personlighet: Aurora uppfattas oftast som dryg innan man lär känna henne, men egentligen är hon osäker innerst inne, och rädd för att vara ensam.
Övrigt: Spelar som Jagare i Gryffindors Quidditchlag.

Namn: Leah Brown
Elevhem: Gryffindor
Årskurs: 6
Utseende: Hon har långt väldigt blont hår som går ner till under brösten. Hon har blåa ögon. Hon är medellängd och ganska smal kropp.
Personlighet: Leah har alltid varit den som är ordningsam och duktig. Därför var det ganska självklart att hon blev prefekt. Hon är omgiven av många vänner och en stor familj som hindrar henne ifall hon blir för ordningsam.

Övrigt: Hon är född av en häxa och trollkarl som har rätt mycket pengar. De har dock inga problem med mugglarfödda.

Jag kan börja

----

När hon slog upp ögonen tog det en stund för henne att förstå vad det var hon såg. Sen insåg hon att det var golvet. Aurora låg halvt på sängen, med huvudet över kanten och täcket på golvet. Hon suckade irriterat och tittade på klockan. 00.43. Att somna om skulle vara en utmaning. Hon satte sig upp och drog upp täcket på sängen igen, innan hon placerade de bara fötterna på det kyliga golvet. Hon bytte snabbt om till ett par byxor och en tröja och drog på sig ett par skor. Det trassliga, långa, svarta håret satte hon upp i en hästsvans innan hon tyst gick ut genom dörren som ledde till sällskapsrummet. Där var det också helt tyst, och eldstaden var tom, det var bara lite av glöden som pyrde där inne. Hela Gryffindor hade firat under kvällen, de hade vunnit dagens Quidditchmatch mot Hufflepuff. Aurora hade varit den som hade fått in flest mål, men det hade självklart hjälpt att deras Sökare hade fångat kvicken först.

Aurora gick genom sällskapsrummet och ut genom porträtthålet. Det var verkligen tyst i slottet, och hon rörde sig så tyst hon kunde. Vaktmästaren Filch och hans katt var säkert uppe någonstans, och prefekter hade väl alltid nattpass på helgen. Men slottet var stort, och Aurora var van vid att röra sig i det under nattetid. Hon visste vart hon skulle gå för att inte bli upptäckt. Hon tog sig neråt, och fann sig själv i entréhallen. Hon öppnade de stora ekportarna och kände den friska luften slå mot hennes ansikte. Fantastiskt. Hon drog av sig skorna innan hon placerade hennes nu bara fötter i det kalla gräset. Hon stängde portarna och tog sig ner till sjön.
”Lumos” viskade hon och ett litet ljus kom från hennes trollstav. Hon såg sig omkring, men ingen var där, och ingen skulle förmodligen se hennes ljus heller. Aurora kom ner till sjön och satte sig vid kanten av den innan hon släckte sin trollstav. Hon tittade på ljuset som reflekterades från fullmånen på vattenytan, och hur vattnet rörde sig i sjön. Hon funderade inte över att hennes skor låg bortglömda vid entrén. Hon lutade sig bakåt på sina händer och stack fötterna i vattnet. Det var kallt, men ändå skönt på något sätt. Hon tog ett djupt andetag och slöt ögonen en stund.

Leah suckade lågt. Att ha nattvakt var det absolut sämsta med att vara prefekt. När man skulle gå runt i slottet som på nätterna var ganska kallt och man visste att alla andra låg i sina varma sängar och sov. Medan hon gick försökte hon dock komma på alla saker som vägde upp det. Hennes familj var såklart väldigt stolt över henne, hennes dröm hade varit att bli prefekt och nu hade hon blivit det. När hon och en annan prefekt stötte på varandra gav de bara varandra ett svagt leende. Man såg tydligt att de andra också önskade att de låg och sov i värmen. Leah hade tankarna på helt annat håll när hon kom ner i entréhallen.

Hon såg inte skorna förrän hon höll på att snubbla över dem och trilla ner på det kalla golvet. Hon gnydde lågt till av smärtan men reste sig snabbt upp igen och tog upp skorna. Innan hon mumlade "lumos" för att kunna se bättre i stavens sken. Tittade man på storleken var det helt klart en elev som hade smitit ut från skolan. Leah öppnade den stora porten och rös till. Inte nog med att hon behövde gå runt i det kalla slottet. Nu skulle hon behöva gå ut också. Motvilligt drog hon kappan tätare om sig och gick ut från slottet och stängde dörren efter sig. Hon började fundera på vart eleven skulle ha gått. Förmodligen inte till den förbjudna skogen, det var inte många som vågade sig in dit på nätterna. Hennes andra tanke var sjön. Hon började därför gå nerför sjön. Tände inte sin stav ifall eleven skulle se och smita. Hon kom ner till sjön och såg direkt vilken elev det var. Såklart det var Aurora. Leah la armarna i kors och kollade på henne.
- jasså. Här sitter du när du egentligen ska ligga i din säng sa hon lugnt och suckade. Den tjejen gav verkligen prefekterna en anledning att dela ut straffkomendering.

Aurora rörde fötterna fram och tillbaka i vattnet. Sjön gav henne verkligen en chans att rensa tankarna utan att störas av andra elever. Hon betraktade vattnets rörelser och bestämde sig för att börja röra på sig, hennes hoodie höll inte värmen jättelänge. Aurora skulle precis leta efter skorna med handen när hon hörde en röst bakom sig. Hon svor tyst och drog upp fötterna och reste sig upp. Hon vände sig om och såg att det var Leah Brown, en av prefekterna från Gryffindor. Snobben som var så himla duktig, eller det var i alla fall var Aurora hade fått höra. Hon hade inte pratat sådär jättemycket med henne, så hon hade fått lära känna henne genom vad andra sa. Auroras amberfärgade blick landade på skorna i Leahs hand. Hur kunde hon ha varit så dum att hon glömde skorna? Hon suckade och tittade på Leah.
”Jag antar att du inte skulle kunna glömma det här mötet?” sa hon och slängde bak hästsvansen som hade fallit fram över axeln. Det var en retorisk fråga; såklart skulle en prefekt inte låta det gå förbi att hon hade varit ute efter midnatt. Det var ju inte tillåtet, även om man hade en bra anledning till det. Inte för att Aurora tänkte stå där och berätta för Leah om hennes svårigheter att sova, men hon hade faktiskt en bra anledning till att vara ute. Eller det tyckte hon själv, i alla fall. Hon undrade vad som skulle hända nu. Antingen skulle Leah själv dela ut straffkommendering, eller väcka Professor McGonagall och det skulle bli en hel utskällning. Aurora var inte säkert på vilket hon föredrog, hon avskydde när människor i hennes egen ålder satte sig över henne, men prefekter hade ju faktiskt ett övertag, vilket Aurora inte gillade.

Leah såg på Aurora och himlade med ögonen.
- nej. Jag tänker inte glömma det sa hon och kollade på henne. Egentligen var inte Leah så hård mot elever från hennes eget elevhem.
- Kanske skulle du kunna skippa straffkomendering om jag sett dig vandra omkring inne. Men att du är ute. Du förstår nog inte riskerna med det. Dessutom har andra prefekter sett dig när du varit ute på nattliga promenader. Nu tycker vi att det räcker så jag måste ge dig ett straff sa hon enkelt. Dock ganska vänligt. Hon ville inte bråka eller hålla på att tjata. Men eftersom Aurora ofta varit i trubbel kände hon att det behövde bli ett slut på det.
- Du kommer få ägna tisdag-eftermiddag med att städa trofé-rummet sa hon enkelt. Det var egentligen quidditch-träning då vilket Leah visste. Hon visste dock också att det skulle svida mer för Aurora att inte få vara med på den.

Aurora höjde på ögonbrynet. De hade alltså sett henne ute, men inte gjort något. Intressant att veta. Nu visste hon det, och kunde justera sina rörelser i slottet i framtiden. Hon funderade lite på varför de inte hade reagerat. Aurora var visserligen populär i skolan, bra Quidditchspelare hade en tendens att vara det, men det gjorde det ändå märkligt. Hon sköt undan funderingarna och lyssnade på vad Leah sa om hennes kommande straff. Aurora nickade. Städa troférummet var inte så farligt. Förrän hon insåg att det var på tisdag. Den viktigaste dagen på hela veckan, quidditchträning. Gryffindor spelade mot Slytherin på lördagen, träningen nästa vecka var väldigt viktig. Hon gav Leah en mördande blick.
”Det är ditt fel om vi förlorar matchen nästa vecka” fräste hon och ryckte sina skor ur handen på henne.
”Är det roligt? Att ha övertag på dina klasskamrater och spatsera runt med den lilla bokstaven på klädnaden?” frågade hon sarkastiskt och slängde en blick på Leahs klädnad, som bar Prefektmärket. Aurora hade nog aldrig ens övervägts att bli Prefekt av lärarna, trots att hon var väldigt duktig i skolan. Det behövdes väl vissa egenskaper som Aurora inte var bra på, som att inte bryta mot skolans regler.

Leah kollade på Aurora. Anledningen till att de låtit Aurora gå runt i slottet ibland var för att rektorn sagt åt dem att låta henne göra det sålänge hon inte tog några risker för sig själv eller andra. Hon bet ihop käkarna När hon hörde hennes svar. Varför kunde hon inte bete sig som en vuxen människa och inte ett litet barn. Leah hade ändå försökt va lugn men Aurora gjorde henne bara mer och mer irriterad. Det var inte många som kunde få henne att tappa tålamodet men Aurora brukade lyckas. Hon drog kappan ännu hårdare om sig. Nu hade det börjat blåsa också och klockan började närma sig 2 på natten.
- du vet ingenting om mig. Nej jag tycker inte om att bestämma över folk men någon måste ju hjälpa lärarna när folk bestämmer sig för att ta nattliga promenader, jag struntar helt i märket, jag anser inte att jag är viktigare än andra. men du kanske vill ändra straffet till lördagen om det inte passar med tisdagen fnös Leah mer irriterad än innan.
- Nu går vi in sa hon bestämt och räckte Aurora sina skor och väntade på att hon skulle ta på sig dem så att de kunde gå in.
- Om filch ser dig blir det värre för dig. sa hon enkelt och la armarna i kors.

Aurora fnös. Filch var lättare att hantera än prefekterna, för det var så lätt att Aurora käftade emot prefekterna, det var bara så hon var lagd. Hon drog på sig skorna på de blöta fötterna och tog ett par steg fram, mest för att tränga sig förbi Leah. Hon blåste ut luft genom munnen och placerade sin högra hand på sitt högerlår. Hon grimaserade för ett par sekunder innan hon vände sig mot Leah utan ett enda ansiktsuttryck.
”Oj vilket erbjudande, byta ut tisdag mot lördag” sa hon sarkastiskt och fortsatte att gå och för varje steg kände hon hur en välbekant smärta långsamt spred sig längst med högerbenet. Hon muttrade något ohörbart och stannade upp. Hon väntade in Leah, annars skulle hon väl säkert få något straff för det också. Hon tittade upp mot slottet som var helt mörkt, inte en enda lampa var tänd i något fönster. Men sen var det ju faktiskt mitt i natten, folk hade ju en tendens att sova då. Aurora hade alltid varit en nattuggla, men sällskapsrummet räckte inte alltid till, slottet var enormt och väldigt intressant att utforska, speciellt när det var tomt. Hon drog bak sin hästsvans och vände sig om och tittade mot Leah. Det var rätt intressant att trots att de gick i samma klass så kände de inte varandra över huvud taget. Visst, de hade pratat någon gång men det var definitivt inte något som kunde räknas som en lära-känna-konversation. Leah var väl kanske inte typen som Aurora umgicks med, eftersom hon mestadels umgicks med Quidditchlaget och andra med liknande intressen. Inte för att hon var speciellt sugen på att lära känna henne heller, inte när hon var en dryg Prefekt som lade straff på dagar som Quidditchträning, när det fanns sex andra dagar att lägga det på. Men det är klart, hade Aurora varit Prefekt hade hon också jävlats med folk som bröt mot reglerna, men det var ju aldrig roligt att bli utsatt för det själv.

Leah följde henne till gryffindorrumnet med en suck. Lämnade henne där och fortsatte gå rundor i slottet. När hon kom tillbaka till uppehållsrummet var det morgon och de flesta från quidditchlaget stod samlat med många nyfikna blickar mot sig. Leah höjde på ögonbrynet. Vad tänkte de göra. Hon vände sig om och såg att Aurora såg lika frågande ut.
- vår sökare har slutat och därför behöver vi en ny. Jag har pratat ihop mig med de äldre i laget och kommit fram till att vi inte behöver någon uttagning denna gången. Vi har alla märkt en oerhört skicklig flygare som vi anser skulle vara perfekt sa han enkelt. Alla i rummet började viska upphetsat med varandra. Leah var egentligen inte jätteintresserad.
- Denna person är Leah i årskurs 6 sa han. Alla kollade på henne. De flesta med leenden. Quidditchkaptenen kollade på Aurora och gav henne en blick som sa att hon inte skulle protestera. Leah kollade förvånat på honom.
- Jag? Frågade hon. Trodde hon hört fel.