Hannas och Nicos FANTASTISKT fina rollspel om FANTASTISKA saker

VILKEN VACKER TITEL JAG SVIMMAR

JAG VET OMG

OKEJ DÅ JAG BÖRJAR OM DU ÄR FÖR FEG FÖR DET

*FANCY LINE BREAK*

Lillith Merson satt hemma i sitt kök och drack sakta ur sin röda mugg som var fylld av choklad. Hon tittade ut genom fönstret och såg en rad av bilar som susade förbi på gatan. Skolan skulle börja om två timmar, men hon hade haft några konstiga mardrömmar, så hon hade gett upp på att fortsätta sova. Drömmarna hade handlat om mörka skogar, och svarta skuggor som förföljde henne ...

Cyril hade aldrig riktigt gillat solsken. Han gillade inte tanken av en stor boll hängande i rymden som när som helst kunde explodera. Också för att varje gång han försökte ens få en liten solbränna så slutade det alltid med att han böev röd som en kräfta. Därför var det ju en himla tur att han bodde i Florida, av alla ställen. När han frågade varför han och hans mamma hade flyttat dit från första början, eftersom mamma också hatade solen, kanske ännu mer än honom, så sa hon alltid samma sak: "för att din pappa hatade solsken" .
När han var liten fattade han aldrig varför mamma hatade pappa så mycket. Nu vet han fortfarande inte heller så mycket. Varje gång han ens nämnde att han hade en pappa så blev hon tyst, och fick en sån ihålig blick, till att övergå till en blick spm kunde döda. Så han slutade fråga.

Lillith suckade och ställde ner den tomma koppen på bordet. Hon misstänkte att hennes lillebror Cyril fortfarande sov, men hon kunde aldrig vara säker. Han brukade ofta vara uppe tidigare än henne, inte för att det betydde någonting eftersom hon nästan alltid sov när hon kunde.

Ända sen Lillith var liten så hade hon drömt mycket, faktiskt varje natt. Efter att ha frågat sin mamma flera gånger om det så hade hon kommit fram till att hennes drömmar också var klarare och tydligare än vanliga drömmar; som om de var skumma visioner snarare än bara fantasier. Ibland hade saker hon drömt om faktiskt hänt på riktigt, som att hennes bästa vän Max brutit handenleden när hon föll ner från en gunga, och en gång när Lillith nästan blivit överkörd av en bil.

Det var därför som hon var så otrolig över den här drömmen, och inte kunde sömna om fastän hon som alltid var väldigt trött. Lillith ville inte att den skulle bli sann, även fast hon tvivlade på det. Förutspå framtiden via drömmar? Det var sånt som hände i böcker och filmer, aldrig i hennes värld.