Privat Emma07

Westeros styrs av drottning Shireen, som tog över tronen av sin pappa Stannis när han dog. Shireen är en relativt omtyckt drottning, men har sina stunder. Exempelvis avskyr hon Targaryens precis som sin farbror och gör allt i sin makt för att rensa ut dem. Nu finns det bara en levande Targaryen kvar, men hon är försvunnen, så just nu är det lugn och ro i Westeros.

Namn: Grace Stark (Egentligen Rhaenys Targaryen/Drogo)
Ålder: 18
Hus: Stark (Egentligen Targaryen/Drogo)
Utseende: Långt, blont hår som är färgat svart. Alltid uppsatt i en lång fläta längst med ryggen. Lila ögon och smal kropp.
Familj: Robb och Talisa Stark, men är egentligen dotter till Daenarys Targaryen och Khal Drogos son, Rhaego. 
Bakgrund: föddes till Khal Rhaego och hans fru, men blev skickad till familjen Stark för att skyddas från Kings Landings lönnmördare som vill få tag på alla levande Targaryens. Hennes pappa är Kahl över en kahlasar bortom Westeros och tanken var att i framtiden skulle hon bli Khaleesi över samma kahlasar. Hon har levt med Robb och Talisa Stark i 10 år, efter att Robbs pappa Ned gått i godo för Targaryens namn. Hon har tyckt om att bo i Winterfell, men hon saknar självklart sin pappa och khalasaren. 
Personlighet: rollas fram 

Emma07 något sånthär?

Det blir super Här kommer min mall

Namn: Jack Baratheon
Ålder: 18
Hus: Baratheon
Utseende: Ganska lång och muskulös kille, brunt hår.

Familj: Son till Shireen Baratheon och hennes man, är enda sonen och har en yngre syster på 16 år.
Bakgrund: Jack har allmänt haft en ganska bra och lugn uppväxt som prinsen. Då han är den enda sonen och äldst, så har han fått vara med och lära sig en hel del ifrån möten och liknande för att i framtiden kunna ta över tronen.

Det är lugnt i Westeros. De fem kungarnas krig utlöstes aldrig, eftersom konflikten löste sig innan dess. När Ned Stark upptäckte att Jeoffery, Myrcella och Tommen Baratheon egentligen var renblodiga Lannisters, så blev tronföljden annorlunda. När Robert dog så tog Stannis Baratheon över Järntronen medan Cersei Lannister drog sig tillbaka med sina barn och tvillingbror. 

Borta över havet fanns dock fortfarande en rival kvar: Daenarys Targaryen. Hon gjorde fortfarande anspråk på Järntronen. När hennes son Rhaego föddes valde hon att inte fortsätta sin kamp om Järntronen, det var inte värt liven som det riskerade. Trots det så förde hon över sina värderingar om hennes och hennes familjs anspråk på tronen till sin son. Daenarys och hennes drakar blev därför inget hot mer, även om Stannis Baratheon fortsatte sin brors kamp att förgöra alla Targaryens som straff för vad Rhaegal gjorde mot Lyanna. 

När Stannis Baratheon dog tog hans dotter Shireen över tronen, och hon regerar just nu. Hon är en omtyckt drottning, men även hon har sidor som är tvivelaktiga. 

—————- 

Grace suckade. Hon drog bort en slinga hår från ögonen och smackade med munnen för att få sin häst att röra på sig. Hon klappade om den kolsvarta hästen och hoppade av när de var framme i Winterfell. Hon ledde fram hingsten som togs emot av en stallpojke. 
”Grace” hörde hon bakom sig och vände sig om. Hon drog lite i sin röda klänning. Framför henne stod Robb Stark, ståthållare i Winterfell. Han harklade sig.
”Du har säkert hört att det är festligheter ikväll, och jag och Talisa skulle vilja se dig i en av de nya klänningarna” sa han och Grace nickade och log.
”Visst, far” sa hon och han nickade. 

Grace skulle aldrig kunna vänja sig vid att kalla Robb Stark för sin far, men de hade kommit överens om att det var nödvändigt när de var ute bland folk. Historien som gick var att hon var Robb och Talisas äldsta dotter som hade hållits gömd på grund av en smittosam sjukdom, men som hon blev frisk från vid 8 års ålder. Mirakulöst nog hade alla köpt den historien och behandlade henne som en Stark. Hon fick dock färga sitt hår ofta och folk kunde fortfarande inte riktigt förstå hur hon kunde ha fått lila ögon, men det var ingen som hade ifrågasatt dem än. 

Grace gick in i en av byggnaderna och bort till sitt sovrum. Det var stort och varmt, eftersom det nästan alltid var en brasa tänd där inne. Hon satte sig på sängen och lutade sig bakåt mot väggen. Hon tänkte på sin riktiga far, Khal Rhaego. Hon undrade vad han gjorde nu, och om han tänkte på henne. Hon skakade på huvudet och reste sig upp. På kroken på hennes dörr hängde en klänning som Talisa hade valt ut, och Grace tog ner den från kroken. Det var en ljusblå klänning med svarta broderier, och Grace gillade den. Hon drog på sig den och stod framför spegeln och flätade sitt långa hår. Grace log till minnet av hur Talisa febrilt ville klippa hennes hår när hon kom till Winterfell, men Grace hade vägrat. Hon hade sagt att hon bara klippte sitt hår om hon förlorade i en strid, och sedan dess hade Talisa aldrig försökt sig närma henne med saxen igen. Det hade tagit tid, men Talisa och Robb hade lyckats kompromissa med en hel del under åren som Grace hade bott med dem, men de hade också respekterat att hon kom från ett ställe där man levde på ett helt annat sätt. Grace hade haft det bra hos familjen Stark, men hon längtade verkligen hem nu. Hon höll fortfarande kontakt med sin far genom brev, men hon hade inte fått höra hans röst på tio år. 

När hon hade flätat klart håret tittade hon sig själv i spegeln och suckade. Hon hade aldrig varit ett fan av dessa tillställningar, det var så stelt att sitta en hel middag och försöka hitta på samtalsämnen. Hon skakade på huvudet och gick ut och bort till den stora salen där middagen skulle hållas. Hon stod tillsammans med sina ”systrar”, Robb Stark hade fått tre döttrar; Elisa, Miranda och Julianna Stark. De tre döttrarna var yngre än Grace och de två äldsta av dem, Elisa och Miranda, hade knappa minnen av ett liv utan Grace vilket gjorde lögnen lättare. Ingen av döttrarna visste att hon egentligen inte var deras biologiska syster, även om Grace hade kommit att älska dem som om de vore riktiga systrar.

Festligheterna varade en bra stund, och när dansen började lite senare reste sig Grace upp och smet ut på gården och in till stallet. Hon klappade om sin häst Brego och satte på honom tränset. De vuxna skulle antagligen inte märka att hon försvann en stund. Hon sparkade av sig skorna och hoppade upp på Bregos bara rygg. Hon klickade med munnen och den svarta hingsten började röra på sig. Hon hade fått Brego när han var föl, och hon hade ridit in honom precis som en Dothraki skulle ha gjort, där man kan både använda benen och munnen som kommandon. Hon talade ofta dothraki med honom, men såklart inte när andra hörde. På vägen ut nappade hon till sig ett av svärden som hängde på väggen. Robb hade låtit henne fortsätta träna med svärd, eftersom det var vad hon hade gjort bortom Westeros. Robb hade till och med hittat en tränare som kände till Dothrakernas sätt att slåss, för att Grace skulle ha kvar något av sin kultur. Hon greppade svärdet och satte det i bältet på klänningen. Hon hade tänkt rida längre bort än vad hon egentligen fick, och där visste hon ju inte vad som fanns. Inte för att det skulle bli något problem, hon var ju trots allt livsfarlig på hästryggen.

Grace fick Brego i galopp, och njöt av att känna vinden i håret och höra hovarna mot marken. Hon lät Brego bestämma vart de skulle, och efter en bra stund kom de fram till en sjö. Hon tittade bakåt mot Winterfell, så här långt bort hade hon aldrig varit innan. Hon hoppade av Brego och gick bort mot vattnet, och kände det kyliga vattnet slå mot hennes bara fötter. Hon blundade och andades in luften. Hon var långt borta från Winterfell och tryggheten, men här kände hon sig fri.

Jack höll tyst in sin häst lite så att han red jämsides med fadern nu. De hade rest i några dagar nu, då det var en lång resa ifrån Kings Landing till Winterfell. Kylan här i Norden var något av det första man märkte som skillnad - det var kanske inte direkt kallt, men inte alls lika varmt som i Kings Landing utan mer kyligt. De var för en gångs skull inte nåt särskilt stort sällskap som reste - det var han, hans båda föräldrar, syster och ett antal vakter. Ofta hade de med sig ett antal andra hus som reste med dem, men inte denna gång.
Jack såg runt lite, markerna var mer flacka än vad han var van vid. Nu idag hade de äntligen kommit så nära så att de kunde se Winterfell längre bort, i morse bara konturerna av det i fjärran men nu hade de kommit bra mycket närmare och de borde vara framme om senast en timme. Stämningen bland de resande hade genast höjts då de hade kunnat se Winterfell, men de kunde inte resa i särskilt mycket högre tempo då hans mor och syster reste i vagn.

Grace andades ut och gick tillbaka till Brego. Hon klappade om honom och hoppade upp. Hon var tvungen att åka tillbaka, snart skulle kungligheterna komma till Winterfell. Hon visste att Robb och Talisa var nervösa över det, eftersom det var första gången som Grace skulle få träffa någon utanför Winterfell. Grace gillade det, det skulle bli roligt att se något annat än människorna i Winterfell, som hon kunde utan och innan efter att ha varit där de senaste 10 åren. Hon klickade med munnen och red tillbaka till Winterfell. Hon ställde in Brego i stallet, hängde tillbaka svärdet och satte på sig skorna. Hon smet tillbaka in och såg hur gästerna började gå därifrån, för nu skulle den stora festsalen göras om till att vara värd kungligheter.

När vakterna meddelade att den kungliga följet var på väg gick familjen Stark ut och ställde sig på gården för att ta emot sällskapet. De stod i ordning efter ålder; Robb, Talisa, Grace, Elisa, Julianna och sist Miranda. När Grace hörde hovarna mot marken blev hon också nervös. Hon hostade till och drog lite i sin långa fläta. Hon visste ju inte hur man skulle bete sig vid kungligheter. Robb hade drillat henne den senaste veckan, och fått henne att lova att inte yttra ett ord på dothraki, som hon hade en tendens att göra när hon var ensam. Hon svalde hårt. Hon visste ju vad som skulle hända om drottningen fick reda om hennes ursprung. De lila ögonen såg sig omkring när hovarna kom närmare och närmare.

Jack såg sig tyst omkring lite medans de red mot Winterfell. Han gillade att vara ute på resa, mest då han gillade att få se nya ställen och nya landskap, det fanns alltid något spännande att se. Just här var landskapet mer flackt än han var van vid, och man såg bra mycket färre människor än om man reste på landsbygden någon annan stans i landet. Norden var kanske det största kungariket, men det var också det mest glesbefolkade. Samtidigt skulle det också bli spännande att få se Winterfell, han hade själv aldrig varit där förr.

De var nära, och snart kom de fram och kom klapprande in på gårdsplanen. Jack såg genast runt där, såg på de som stod där och kände genast igen Robb och Talisa Stark - han hade mött dem tidigare vid olika möten och liknande. De andra fyra gissade han var döttrarna, men han visste inte vem som var vem utav dem. Han och fadern stannade till nu, väntade lite medans resten av deras sällskap kom ridandes, eller åkandes i hans syster och mors fall, in på gårdsplanen.

Grace tittade på sällskapet som red in på gårdsplanen. Hon såg kungen, och vad hon antog var hans son, som red till häst. Efter dem kom en vagn som hon antog att drottningen satt i, och kanske även deras andra barn, prinsessan. Grace sneglade på Robb, och hon såg att han sneglade tillbaka. Det här var första mötet med människor utanför Winterfell, och Grace såg hur nervös han var. Hon bet sig i läppen och försökte undvika kungen och hans sons ögon, mest för att de inte skulle märka av hennes annorlunda ögonfärg. Tyvärr fanns det bara färg för håret, inte för ögonen. Grace betraktade hur drottningen tog sig ur droskan, och mycket riktigt kom även prinsessan ut.

När de fyra medlemmarna från den kungliga familjen stod på gårdsplanen, så böjde Robb på ena knäet i en bugning. Talisa, Grace och systrarna gjorde likadant. Om Grace skulle vara helt ärlig tyckte hon att det var ganska töntigt, men det var ju så det var här på andra sidan vattnet. Hon sneglade lite uppåt och betraktade prinsen, som hon nästan var säker på att Robb hade lärt henne hette Jack. Han såg ut att vara i hennes ålder, och hon hoppades att han skulle vara trevlig, om hon nu var tvungen att vara trevlig bara för att han var kunglig så kunde väl han vara trevlig tillbaka?

Jack hoppade vant av hästen liksom sin far och såg runt lite på gårdsplanen. Hans blick fastnade lite vid tjejen som stod bredvid Talisa. Han gissade att det var den äldsta dottern, han trodde att hon hette Grace men var inte helt säker. Han blev lite förvånad över hur hennes ögonfärg verkade vara lila, men tänkte att det kunde vara ljuset speglades på nåt konstigt sätt också. De bugade lätt tillbaks lite mot sällskapet.

Familjen Stark rätade på sig. Rob harklade sig.
"Ers höghet, ni har träffat min fru Talisa tidigare, och detta är min dotter Grace och mina yngre döttrar Elisa, Julianna och Miranda." sa han och gestikulerade mot sin fru och döttrar en efter en. Grace svalde hårt. Hon övade i huvudet vad hon skulle säga om de skulle fråga om hennes hälsa, hela landet trodde ju trots allt att hon hade varit allvarligt sjuk hennes första åtta levnadsår och att det var därför hon bara hade existerat i tio år. Hon undrade forfarande hur hela Winterfell, och framförallt hela Westeros, hade köpt den historien.

Hon drog lite i sin långa fläta. Den var väldigt lång, eftersom hon inte hade klippt sitt hår under sitt liv. Hon levde precis som hon hade lärt sig; håret klippte man av om man förlorade i strid. Grace mindes hur Talisa hade försökt klippa hennes hår i början, men Grace hade vägrat och sparkat och skrikit för att få bort saxen. Som tur var hade Talisa och Robb respekterat denna kulturkrock och låtit hennes hår växa. Hon tittade på prinsen och log lite.

Jack rätade lite på sig igen, såg runt och märkte hur dottern, Grace, log mot honom. Han log genast lite tillbaks mot henne.
Hans far log lite mot Robb innan han svarade honom.
"Roligt att se er igen. Ni har ju förstås redan träffat Shireen, och det här är Jack och Nalia", presenterade han sina båda barn, Jack hade visserligen träffat de båda förut men Nalia hade det inte.