Privat lilla.jag & Unicornhorn

Mall lilla.jag

Namn: Tara Swan
Ras: Moroi
Kunglig: Ja
Element: Ande (ej medveten om att det är ett existerande element)
Utseende: Långt, rött hår och gröna ögon. Blek hy och tunn kropp.
Personlighet: Ganska dryg när man inte känner henne, anser att Moroi är bäst och att Dhampirer bara är tjänstefolk. Är egentligen ganska osäker inuti, men skyddar det med ett hårt skal.
Bakgrund: Hennes familj dog av en Strigoiattack för inte så längesedan. Händelsen gör henne till den sista i ätten Swan. Hon är religiös.

Namn: Louisa Brown

Ras: dhampir
kunglig: nope
utseende: ganska kort med mörkt lockigt hår och mörka ögon.
Personlighet: hon är väldigt öppen mot folk. Hon gillar att vara social men kan vara dryg mot de som är det mot henne.
Bakgrund: hennes mamma är en väldigt duktig dhampir. Hennes pappa vet hon inget om.

Tara tittade intensivt in i flamman. Hon följde dess dans med blicken, och hur den flämtade efter att överleva när syret blev sämre för någon sekund. Ljuset hon hade tänt var litet, och satt i en ljushållare nedanför en tavla inne i kapellet. Tavlan bestod av de tolv kungliga Moroifamiljerna. Hon följde hennes egen ätt, Swan, med blicken. Alla namn utom ett hade något gemensamt: de hade små kors målade bredvid sig. Vissa kors var målade för längesedan, men de nyaste var ditmålade för inte mer än ett år sedan. Korsen stod bredvid Taras föräldrars och systers namn. Det enda namnet utan kors var hennes eget, vilket gjorde henne till den sista levande i Swan-ätten. Ingen liten press att lägga på en ung kvinnas axlar.

Tara reste sig upp och drog handen genom det långa, röda håret. Hennes gröna ögon såg sig omkring i kapellet för några sekunder innan hon tog upp sin skolväska och gick ut genom dörren. Hon gick ner mot skolbyggnaden när hon fick en klapp på axeln. Hon vred på huvudet och såg hennes vän Eric. Eric var Moroi, precis som hon, men han kom inte från en kunglig familj. Men de hade lyckats bli vänner ändå.
”Det är en stor dag idag” sa han och lade armen om henne och flinade. Tara tittade på honom med höjda ögonbryn.
”Jaså, vad är det för dag då?” frågade hon och flinade. Eric log snett.
”Dagen jag har koll på helgens sociala händelser före dig” sa han och gjorde en segergest. Tara skrattade till och skakade på huvudet.
”Vilken bedrift” sa hon torrt och flinade.

De gick tillsammans bort mot matsalen, och in genom dörren som fanns om man korsade hela rummet. Bakom den fanns donatorerna, som var till för att ge blod till Moroieleverna. De gick in i varsitt rum och Tara satte sig ner vid sin donator. Hon gillade att gå till samma donator, det var alltid trevligt att prata lite. Hon drack, och mötte upp Eric utanför när hon var klar. De gick tillsammans in till klassrummet, där de skulle ha mattelektion. Matte var ett av de ämnena som Tara gillade, för det var logiskt. Hon koncentrerade sig på sina uppgifter ett bra tag, innan hon tittade upp och flämtade till. Det hade hänt igen. Eleverna runt om i salen hade fått skimmer runt sig, i olika färger. Tara betraktade dem och skakade på huvudet. Det hade hänt flera gånger innan, och hon kunde inte riktigt förklara det. Hon tittade ner i boken igen och försökte att koncentrera sig på uppgifterna istället för personerna runtomkring henne. När klockan ringde ut för rast reste hon sig snabbt upp, samlade ihop sina saker och gick ut i korridoren. Hon satte sig i en fönsterkarm och lutade huvudet mot fönstret.