Privatroll mellan mig och TildeW (The Mortal Instruments)

Här kommer tråden TildeW

Bild/Utseende:
Namn:
Ålder:
Kön:
Familj:
Bakgrund:

Mina mallar

Namn: Stephanie " Step" Jones
Ålder: 18 ( 7 Februari 1906)
Kön: Kvinna
Familj: Pappa Colin och storasyster Kelly
Stad: Chicago
Bakgrund: Stephanie föddes som andra dotter till paret Jones. Hennes mamma var en känd shadowhunter men när Stephanie var 12 år gammal så blev hennes mamma dödad under ett uppdrag av två demoner. Hennes far gick in i väggen efter moderns död och Stephanie togs hand om av hennes syster Kelly. 2 år efter moderns död tag Stephanies pappa tag i sitt liv igen men Stephanie hade brutit alla band till sin far då hon skämdes över honom.
Övrigt: Stephanie är en väldigt glad och snäll tjej som alltid vill alls bästa och hon brukar för det mesta sätta andra före sig själv. Hon är väldigt omtänksam av sig som person. Innan man lär känna henne kan man uppfatta henne som blyg och tillbakadragen men hon är allt annat än blyg utan hon är väldigt pratglad av sig.


Namn: Isabella " Bella" Stone
Ålder: 19 ( 3 Mars 1905)
Kön: Kvinna
Familj: Mamma Mirabella, pappa Victor, storebror Tyler och storebror Daniel
Stad: London
Bakgrund: Isabella växte upp som ensam dotter till paret Stone. När hon var 15 år så skiljdes hennes föräldrar och hon flyttade med sin mamma till London då hon tidigare har bott i Italien då hennes pappa var italienare. Hennes bröder har alltid varit överbeskyddande av henne och efter att föräldrarna gick skilda vägar så har Isabella dragit sig undan mer och mer och har förändrats väldigt mycket från hur hon var förut.
Övrigt:Isabella är en tjej som inte gör mycket ljud ifrån sig utan hon föredrar att vara i bakgrunden och inte synas eller höras men hon är en väldigt smart person. Hon är snäll när man lär känna henne.


Namn: Hedvig "Hedda" Collins
Ålder: 17 ( 7 September 1907)
Kön: Kvinna
Familj: Mamma Disa, pappa Thomas och storebror James
Stad: London
Bakgrund: Hedvig föddes som enda dotter till paret Collins. Hennes föräldrar är två kända Shadowhunters så hon går såklart i deras fotspår och är lika duktig. Hon jobbar bäst när hon jobbar tillsammans med sin äldre bror. Hon får mycket kärlek av sin familj och dem har alltid stöttat henne genom allt hon har gjort.
Övrigt: Hedvig är en väldigt pratglad tjej som älskar att prata med nya människor och hon är väldigt ivrig av sig att lära sig nya grejer och att testa nya grejer.


Namn: Jake Lodge
Ålder: 20 ( 10 December 1904)
Kön: Man
Familj: Mamma Claire och lillasyster Lydia
Stad: Chicago
Bakgrund: Jake föddes som äldsta son till paret Lodge. Hans pappa dog under ett uppdrag när han blev anfallen av ett par demoner. Jakes mamma kämpade på för hans skull och för hans syster skull men Jake kunde hitta henne gråtandes på hennes rum i början av pappans död. Jake är nära vän med Stephanie och han är beskyddande av henne då hon är lite som en syster för honom.
Övrigt: Jake är en väldigt snäll kille som gillar att lära känna nya personer. Han brukar vara väldigt omtänksam också men det är bara om han anser att man förtjänar det för om han verkligen inte gillar personen ifråga kan han vara väldigt jävlig mot den här personen.


Namn: Noah Fuller
Ålder: 18 ( 6 Augusti 1906)
Kön: Man
Familj: Adoptivmamma Cassandra, adoptivpappa Hampus och adoptivlillasyster Miranda
Stad: Chicago
Bakgrund: Noah växte egentligen upp i Franrike men när han var 2 år gammal så anföll demoner hans hem och dödade hela hans familj. Han hamnade på ett barnhem i tre år men när han var 5 år gammal så adopterade en familj honom och tog med honom till Chicago. Familjen som adopterade honom var Shadowhunters precis som Noah var. Han trivs väldigt bra i familjen som adopterade honom och är den där överbeskyddande storebrorn till sin lillasyster.
Övrigt: Noah är en snäll kille men han kan lätt bli elak om man behandlar honom dåligt eller är elak mot honom. Han är en kille som lätt kan få folk att skratta och älskar att dra dåliga skämt för människor och sen få dem att skratta. Han är lite av en pajas men han är seriös när dem är på uppdrag.


Namn: James Collins
Ålder: 19 ( 2 Januari 1905)
Kön Man
Familj: Mamma Disa, pappa Thomas och lillasyster Hedvig
Stad London
Bakgrund: James föddes som enda son till paret Collins. Hans föräldrar är två kända Shadowhunters så han går såklart i deras fotspår och är lika duktig. Han jobbar bäst när han jobbar tillsammans med sin yngre syster. Han får mycket kärlek av sin familj och dem har alltid stöttat honom genom allt han har gjort.
Övrigt: James är rätt så kaxig av sig och är ingen man ska reta för han kan lätt smälla till om det skulle vara så. Han har problem med sitt temperament men han tränar på att kunna kontrollera sig bättre. Är väldigt överbeskyddande mot Hedvig.

Gör mallarna snart. Kanske om 10 min ungefär

Låter bra och jag kommer lägga in mina mallar i första inlägget

Namn: Winniefred Fairchild
Ålder: 19 (16 februari 1905)
Kön: Kvinna
Familj: Föräldrar - Elisabeth och Oscar Fairchild
Stad: Chicago
Bakgrund: Winniefred är barnbarn till Callida Fairchild, syster till Granville Fairchild vars dotter Charlotte Branwell som ett tag hade hand on institutet i London innan hon gav ansvaret till William Herondale. Hennes far, Oscar, är britt men flyttade till USA vid årskiftet mellan 1899 och 1900. Hon föddes i New York men flyttade till Chicago vid en ung ålder.
Winniefred är väldigt ambitiös och gillar att ha kontroll. Eftersom Charlotte var en av de första kvinnorna som haft hand om ett institut är det många som ber henne berätta om sin släkting. Något som irriterar och gör henne avundsjuk henne fastän hon älskar sin familj.
Hade tidigare ett hemligt förhållande med Joseph Bouche innan de tillslut gjorde det offentligt.


Namn: Wesley Hymn
Ålder: 16 (28 augusti 1908 )
Kön: Man
Familj: Föräldrar - Sierra och Don Hymn, syskon - Dawn-Marie Hymn (10)
Stad: London
Bakgrund: Wesley kommer från en rik, känd familj inom shadowhunters. Innan han flyttade till institutet bodde han i ett stort hur i utkanten av London tillsammans med sina föräldrar och lillasyster Dawn-Marie. Hymn familjen är en av de viktigaste familjerna i London och har jobbat mycket med rådet.
Wesley är nära vän med Dorothy Cafielder.


Namn: Lola Brawnthorn
Ålder: 17 (31 juli 1907)
Kön: Kvinna
Familj: Föräldrar - Irene och Francis Brawnthorn
Stad: Chicago
Bakgrund: Hennes familj har i flera generationer haft hand om institutet i Chicago och har hela sitt liv bott där. Som liten var hon väldigt bortskämd och fick ofta allt hon pekade på, detta har gjort att hon är väldigt girig. Något som skapar problem då hennes far verkar mer intresserad att ge jobbet och ansvaret av institutet i Winniefred Fairchilds händer istället för sin egna dotters. Detta resulterade i en stark avundsjuka som hon haft sedan några år tillbaka.


Namn: Joseph ”Joe” Bouche
Ålder: 20 (4 november 1904)
Kön: Man
Familj: Föräldrar - Mary och Sebastién Bouche, syskon - Adéle och Aimée Bouche (13)
Stad: Chicago
Bakgrund: Josephs far, Sebastién, föddes och växte upp i Paris, Frankrike, vilket gör Joseph och hans yngre tvillingsystrar Adéle och Aimée halvfranska. Joseph talar dock inte franska, fastän hans far önskar att han gjorde.
De två männen i familjen har inte haft ett speciellt bra förhållande med varandra sedan han fyllde 10 och när han valde att flytta till institutet för att fortsätta med sina studier till att bli en shadowhunter. Joseph kan bli väldigt stöddig, gillar att kommentera saker som går fel eller dra nedvärderande skämt. Beter sig definitivt inte som de 20 år han är.
Är tillsammans med Winniefred Fairchild


Namn: Dorothy Cafielder
Ålder: 17 (1 april 1907)
Kön: Kvinna
Familj: Föräldrar - Michael Cafielder
Stad: London
Bakgrund: Dorothy växte upp utan en mamma då hon fick bort under hennes födsel. Hennes far har sedan dess varit väldigt beskyddande över henne. När hon väl accepterade att studera på institutet i London förbjöd hennes far henne genast att någonsin lämna huset. Hon smet därför iväg på natten och har sedan dess inte återvänt till sitt barndomshem.
Dorothy är nära vän med Wesley Hymn


Namn: Fred Keemann
Ålder: 18 (11 augusti 1906)
Kön: Man
Familj: Föräldrar - Claudia och Orlando Keemann, syskon - Annabella (16), John (15), Magdalena (12) Keemann, Mor/far föräldrar - Marybeth Keemann
Stad: London
Bakgrund: Fred växte upp i en stor familj där det knappast fans någon lugn och ro. Fred själv var väldigt tyst och blyg, precis som sin lillasyster Magdalena. Håller sig ofta för sig själv på institutet och pratar sällan under möten. Trots det är han en av de mest kvicktänkta i sitt team.

Tänker att det kan utspela sig under 1924, då passar åldrarna in för mina karaktärer.

Kan du börja?

Ok!
-------------------------------------------------

Winniefred
"Kom ihåg att bete er! Speciellt du Mr Bouche!", Winniefred pekade på sin pojkvän som stod och skämtade med Noah. Hennes grå ögon mötte man mörka och det självbelåtna leendet som han så känd för dök upp på hans läppar. "Jag? Winnie, älskling. Det är Noah du ska skylla på. Han började trots allt" Sade han och armbågade Noah i sidan med ett skratt.
Winniefred höjde ett ögonbryn. "Du vet vad som händer när du inte lyssnar på instruktioner Joseph". Några fnissningar hördes från resten av gruppen som stod på ett led framför Winniefred. Hon tilltalade aldrig honom som Joseph om det inte var allvarligt. Joseph stelnade till och rätade på ryggen. "Jag ber om ursäkt" sade han och såg ner i golvet snabbt innan han såg upp igen. "Miss Fairchild, inte Winnie. Det gäller alla! Ingen tilltalar någon med deras första namn, är det förstått?" hon höjde rösten extra för att alla skulle uppfatta henne. Mr Brawnthorn hade gett henne uppdraget att förbereda resten av skuggjägarna för London institutets ankomst. Winniefred var en av de mest respekterade på institutet, även ifall alla någon gång blir trött på allt hennes tjatande. "Några frågor?" sade hon.

Wesley
Wesley satt i bilen som skulle köra de till institutet i Chicago. Båtresan hade varit lång och han var trött, tidsskillnaden gjorde det inte speciellt mycket lättare. Han vred på sitt huvud för att se bak på James och Fred som satt bakom honom. Han hade försökt att starta en konversation i början av bilresan, men ingen av de verkade speciellt intresserade av att diskutera hur de trodde personerna i USA var. Han var inte förvånad dock, Fred var inte den som pratade, och James var inte den trevligaste att tala med, men han gjorde ändå ett till försök. "Hur tror ni de kommer vara?" frågade han och såg ut genom fönstret på staden han nu skulle spendera den närmaste framtiden i. Det var tyst en lång stund, men till sin förvåning var Fred den första som sade något. "De är amerikanare" sade han. Wesley smålog, det var typsikt av Fred att säga det mest uppenbara ibland. "Jag hörde att de hade en Fairchild där. Barnbarn till Callida Fairchild, Charlottes faster" lade Fred till. Wesley spärrade upp ögonen och vände sig mot sina kompanjoner igen. "Fairchild?" sade han. "Jag hörde Mr Herondale prata om henne med Mrs Herondale. Mr Brawnthorn funderar nämligen att lämna över ansvaret till henne när han drar sig tillbaka". Wesley såg på James. "Visste du om det här?" sade han.

Stephanie
Stephanie stod i ledet och såg på Winniefred. Hennes blonda hår hänga ner lite framför hennes blåa ögon och hon blåste bort håret från ansiktet med en liten suck. Idag skulle några skuggjägare från institutet från London komma och helt ärligt såg hon inte fram emot det då hon hade svårt för nya människor i allmänhet. Hon räckte upp handen och såg på Winniefred. " När kommer dem som ska komma från London?". Hon var ju ändå lite nyfiken på vad för människor det var som skulle komma. Noah såg på Joseph med blicken busted innan han vände sig fram mot Winniefred. Han var också nyfiken på dem som skulle komma från London. " Jag har hört att det skulle komma ett syskonpar hit". Stephanie såg direkt på Noah. " Är det bror och syster eller syster och syster eller bror och bror?". Noah såg på Stephanie och flinade till. " Bror och syster". Stephanie log till för sig själv. " Hoppas brorsan är snygg så man kan haffa". Några skratt spred sig i gruppen av Stephanies kommentar. Hon flinade till för sig själv och vände sig framåt nu. Hon såg hur Jake kom in genom dörren och smet för att ställa sig med resten av gruppen. Som vanligt så var han sen.

Isabella
Isabella satt i bilen som var på väg till institutet i Chicago. Hon satt tillsammans med Hedvig,Fred, James, Wesley och Dorothy. Grabbarna satt och pratade om något och Hedvig var alldeles insatt i någon tråkig bok som hon läste. Med en suck såg hon ut genom rutan och granskade landskapet som dem åkte förbi. Hon saknade redan London och ville vara tillbaka där så fort som det bara gick då hon verkligen inte gillade att resa utomlands förutom till Idris. Hon satt och lyssnade halvt på det som grabbarna diskuterade. James såg på Wesley och suckade till. " Jag har kollat upp allt om institutet i Chicago innan vi åkte för man ska aldrig åka till ett ställe utan att kolla upp det". Hedvig såg upp från boken och såg på sin bror med en allvarlig blick. " Vakta din tunga James för du vet att mamma har sagt åt dig att vara trevlig annars kommer det bli din död". James såg på sin syster och flinade till bara. " Hoppas det finns några snygga tjejer på institutet". Isabella såg äcklat på James och såg bort från honom nu. " Allt du tänker på är tjejer James, du äcklar mig". James såg på Isabella och suckade till. Han hade alltid ogillat Isabella sen dag ett och han gillade henne inte speciellt mycket nu heller." Fred och Wesley ni håller väl med om att borde finnas snygga tjejer på institutet i Chicago". James såg på Fred och Wesley med en frågande blick.

---------------------------------
Hoppas inlägget var bra

Winniefred
Winniefred suckade djupt och drog ut en stol från ett av borden och satte sig. Det var definitivt ingen lätt grupp att jobba med, och detta var ett av de viktigaste uppdragen hon hade fått hittills. Hon lutade huvudet lätt i händerna och tog ett djupt andetag. Stressen hade aldrig varit värre än de senaste veckorna. Allt planerande, allting behövde gå perfekt om hon skulle bevisa för de att hon hade vad det behövdes för att klara av att ha ansvar för ett institut fullt av ungdomar.
Winniefred var en Fairchild, folk kände till vem hon var, men inte tack vare någonting hon hade gjort. Det var Charlotte som var anledningen. Charlotte Branwell, hon hade haft hand om institut i London och tillsammans med sin man och resten av hennes team av skuggjägare och shape-shifter hade de besegrat Axel Mortmain och hans automationer. Hon älskade Charlotte, hon älskade Henry, och deras barn. Men hon ville vara mer än ett namn som alla kände till. Hon ville att folk skulle se ett ansikte när de hörde hennes namn. Winniefred Fairchild. Vissa skulle kalla henne självisk, den personen var Lola Brawnthorn.
Winniefred och Lola hade inte kommit överens de senaste åren, inte efter att hennes far hade började favorisera henne, eller när hon hade berättat om sitt förhållande med Joseph. Lola var en avundsjuk person, det visste hon, men hon kunde inte ge henne någon sort specialiserad behandling bara för att hålla sig på hennes bra sida. Tvärtom, hon behövde lära henne att respektera resten av individerna på institutet, vilket var lättare sagt än gjort.

Wesley
"Vi är inte här för att leta något slags romans, vi är här för att diskutera en allians! Vi borde känna oss hedrade att Mr och Mrs Brawnthorn valde oss" sade han och gav James en allvarlig blick. "Jag håller med din syster, Collins. Det finns ingen mening med att bete oss illa. Jag är säker på att de på institutet kommer välkomna oss gott".

Joseph
Resten av gruppen hade börjat skämta igen, något som Joseph kände lättade på situationen. "Själv funderar jag på systern. Jag har alltid haft en grej för europeiska kvinnor" sade han med ett lätt skratt. Det var typsikt Joseph att slänga ur sig saker utan att tänka, något som ofta skapade problem med honom. Winniefred var ofta den som fick ta hand om honom, och vid guds namn var hon hård när det kom till uppläxningar. Ibland tror han att hon är extra strikt när det kommer till honom än med andra.
Så höll det på en stund, folk skämtade med varandra. Noah och Joseph hade kvicka kommentarer på restens frågor. Men Winniefred verkade inte ge ifrån sig ett ljud, något som var extremt konstigt. Joseph tittade bort där hans älskade en gång hade stått, nu kunde hon bli funnen lite längre bort sittandes i en stol men huvudet i händerna. Han blev plötsligt tyst. Han hade en gräns, och den hade just nu blivit nådd. Folk fick skämta så mycket de ville på hans möten, de fick skämta hur mycket de ville om honom och slänga otrevliga kommentarer hur de än ville om de var riktade till honom. Men inte, under några omständigheter, var någon tillåten att såra Winniefred, hans älskade Winnie.
Han lämnade gruppen för att ställa sig bredvid kvinnan han älskade mer än någonting annat. En av hans händer placerades på hennes axel. "Winnie, gumman. Hur är det med dig?" sade han med en så mjuk ton han kunde. Ett irriterat stönande lämnade hennes läppar och hon upp på honom. Han visste direkt vad det var hon ville få sagt genom att se in i hennes ögon. "Hörni, skärp er. Det här är viktigt" sade han högt utan att bryta sin ögonkontakt med Winnie.

Stephanie
Stephanie såg bort mot Winniefred och Joseph. " men kom igen vi skämtar ju bara lite allt behöver inte vara så seriöst hela tiden". Några såg på Stephanie då hon inte brukade vara den som sa emot regler och sånt. Noah såg på Joseph. " Stephanie har rätt det blir tråkigt i längden att alltid vara så seriös dessutom tror jag inte att dem från London kommer bli så impade för att vi alla står i en perfekt rad precis". Några i gruppen gjorde lite hummande av det som Noah och Stephanie sa. Jakes suckade till och lutade sig mot väggen. Han ville bara få gå in på sitt rum och göra sitt, inte stå här och ha något löjligt välkomnande för några från institutet från London. " Om det här är så viktigt varför kan inte bara du Winniefred hälsa dem välkomna till institutet så kan vi andra få göra vårat?". Noah såg på Jake då han sällan öppnade munnen och sa något på mötena. Jake gav Noah en kort blick då han var på dåligt humör för tillfället. Han vände sig om och lämnade resten av gruppen ståendes där som idioter som inte visste vad dem skulle göra. Stephanie såg efter Jake och såg sen på Winniefred. " Alltså Jake har en poäng". Noah såg också efter Jake och sen på Winniefred. Han ville bara få gå och träna igen.

James
James suckade till och såg på Wesley. " Varför ska du vara så tråkig för och hålla med min syrra?". Han såg bort på Fred som inte hade svarat på hans fråga. " Hoppas du på snygga tjejer eller är du lika tråkig som Wesley?". Hedvig gav ifrån sig en hög suck och såg på sin bror med sur blick. " Kan allt sluta handla om pojkar hela tiden?". James såg på sin syster och flinade till innan han rufsade om hennes hår vilket han visste skulle göra henne ännu surare på honom. " Man måste ju ha lite kul i livet och bara för att du är så intresserad av böcker istället för att försöka träffa killar betyder inte det att vi alla andra är så". Hedvig såg på sin bror med en suck och rättade till sitt hår. Man såg på henne att hon inte ens tänkte prata mer med James under den här bilresan då han gav henne huvudvärk med allt tjejsnack hela tiden. Isabella såg mellan James och Hedvig och var glad att hennes bröder inte var dem som skulle med på den här resan utan hon var glad över att åka ensam. James såg på Isabella och flinade till för sig själv. " Det ska bli kul att komma bort lite från allt". Isabella såg på James och gav honom en äcklad blick innan hon vände blicken ut från bilen. Hedvig smällde igen boken och såg på dem andra." Är vi inte framme snart?". James såg ut genom rutan och precis då stannade bilen till. " Vi är framme". Han klev ur bilen och tog sin väska innan han började gå mot porten.

Hedvig
Hedvig smet ut ur bilen efter sin bror och tryckte boken mot bröstet medans hon granskade byggnaden med fascinerad blick. Hon hade alltid drömt om att få åka till institutet i Chicago sen hon var ett litet barn och nu fick hon äntligen göra det. Hon gick direkt efter sin bror efter att hon hade hämtat ut sin väska från bilen.

Winniefred
Hon kände ilskan sprida sig i hennes kropp. Hastigt ställde hon sig upp, stolen hon suttit på tippade över av hennes plötsliga rörelse. ”Jag vet inte hur många utav er lyssnade på förra veckans möte, men vi har en grupp demon som har mördat flera människor! Som skuggjögare är det vårat jobb att skydda resten av världen från underjorden. Om ni inte är villiga att lyssna på de instruktioner Mr Brawnthorn har bett mig framföra till er får ni gärna lämna det är institutet för gott!”. Hennes röst var hög och stadig. Hon granskade varenda en utav de noga. Av några som hade bott här största delen av sitt liv var hon förvånad och lite smått äcklad över sättet de betedde sig på. Den yngsta av de var 17, och hon visste att det kunde bete sig mycket bättre än såhär, ända problem var att de inte var villiga. Det som gjorde henne mer upprörd var att det var såhär de tackade henne, allt som hon hade gjort för de. Alla saker som Noah hade ställt till med som hon inte rapporterat till Mr och Mrs Brawnthorn, alla möten Jake hade missat som hon endast hade givit honom en varning. Den enda som inte hade sagt något under mötet var Lola, inte förrens nu. ”Jag trodde aldrig jag skulle säga det men Miss Fairchild har rätt, det här är viktigt och ni håller på så som småungar gör” sade hon, hennes armar korsade över bröstet. Winniefred gav henne ett tacksamt leende. ”Allt jag ber er om är att ni för en kväll ska kunna visa hur vuxna ni är”. En mörk hårslinga ramlade ner framför hennes ansikte, men hon orkade inte bry sig. Handen som Joseph hade haft på hennes axel gled ner hennes arm och stannade vid hennes höft. Han drog henne närmare sig. ”Jake, du vet vad demonerna är kapabla till” sade hon, utan att nämna exakt vad som hänt. Hon visste att det var ett känsligt ämne, även om han skulle neka det.
Winniefreds ögon skannade gruppen en gång till. Alla var tysta, det enda som hördes var deras andetag.

Joseph
Joseph var förvånad över Winniefreds plötsliga humörsvängningar, men tackade Raziel över att det inträffat. Han ville inte säga för mycket, eller avbryta henne. Istället lade han armen om hennes midja för att visa resten a gruppen hur han stöttade hennes. Till allas förvåning var Lola även hon på deras sida, trotts hennes hat för Winnie. Ingen sade något, länge. Han visste inte om de hade lyckats få in lite vett i deras skallar men han hoppades innerligt att de hade det.

Dorothy
Dorothy skakade missnöjt på huvudet. Inget institut kunde vara mer barnsligt än Londons ibland. Något hon skämdes över med tanke på vilka som hade varit del utav de förr. James Cairstars, William Herondale, Charlotte och Henry Branwell. Att se på gruppen som hade skapats nu var ett rent stort skämt. ”Jag var svårt att tro att Chicago skulle uppskatta ditt beteende” sade hon när bilen stannade. ”Försök visa Mr Herondale respekt och visa vad vi faktiskt är kapabla till”. Med det klev hon ut ur bilden. Vinden blåste genom hennes blonda hår och hon andades in luften. Till skillnad från London låg institutet i kanten av stan, vilket resulterade i mindre förorenad luft. Hon hade bott utanför stan när hon var mindre, för hennes eget bästa hade hennes far alltid sagt.

Fred
Fred blev skärrad när han hörde hur James riktade frågan till honom. Utan att svara skyndade han sig ut ut bilen, sitt block i handen samtidigt som han skrev ner det viktigaste detaljerna han kunde komma på om uppdraget. Fred var aldrig intresserad av att socialisera sig med sin grupp, inte heller någon annan. Allt han ville var att lösa uppdraget, rädda människorna från de faror underjorden hade planerat. Det var ju ändå vad skuggjägare var till för. ”Vi är tidiga” sade han plötsligt. ”Klockan är bara 4:35, de väntar oss inte förrens 4:45”. Han mumlade tyst för sig själv. Han gillade inte att komma tidigt, eller sent heller för den delen.