supernatural Rollplay [PRIVAT Zora & TildeW]

TildeW, här e tråden


Bild/utseende:
Namn:
Ålder:
varelse:
Historia:
Övrigt:

Bild/utseende:
Namn: Charlotte Belcourt
Ålder: 17
Varelse: Sjöjungfru
Historia: Charlottes är den sjunde generationen i sin familj med en historia vad gäller sjöjungfrur. Med tanke på för varelser hennes familj består av bor hon utanför stan nära en liten sjö. I skolan är hon duktig och har ingenting under C. Är inte speciellt populär men har ett fåtal vänner som hon umgås med. Har en pojkvän, Henry Adler, som hon har varit tillsammans med sedan ett år tillbaka
Övrigt:

Bild/utseende:
Namn: William Wyatt
Ålder: 17 (Fast egentligen över 100)
Varelse: Demon
Historia: Som demon har han ingen familj utan uppkom när han skapades av en trollkarl för flera hundra år sedan. Lyckades göra sig fri från sin mästare genom att döda honom och sedan dess levt bland människor. Gick med i en hemlig organisation för demon som gjort sig fria från sina skapare, och i denna organisation finns en lag som strikt måste följas.
Övrigt: Förälskar sig i en människa trotts att det är emot lagen

OBS blåa ögon
Namn: Milly
Ålder: 17
Varelse: människa
Bakgrund: Milly föddes en vinternatt i London men flyttade sedan iväg till sin nya stad. Hon har alltid bara haft sin mamma i bilden då fadern lämnade dem både när hon var endast 5 år för en ny kvinna. Milly blev rätt arg över det och det påverkade hennes skolgång. Ju äldre Milly blev ju närmare blev hon sin mamma. När mily var 15 år gammal avled modern hastigt i en lång tids sjukdom och Milly blev ensam. Hon valde att då flytta in i en egen lägenhet.
Övrigt: Milly vet inget om det övernaturliga, kommer senare bli kär i en demon och deras känslor är förbjudna.


Namn: Nolan
Ålder: 17
Varelse: Skyddsängel
Bakgrund: Nolan är flera hundra år gammal och väldigt ödmjuk av sig och vill alla väl. Han skyddar människorna från allt ont och skulle aldrig låta något hända en. Han har länge bott i ängelriket men nu är han på jorden.
Övrigt: nolan kommer senare försöka stoppa Milly och Williams romantik.

Charlotte rörde sig sakta genom korridorerna på skolan. Skolan hade tömts på elev 10 minuter innan, men hon gillade att dra sig kvar för att inte behöva trängas. Men ryggsäcken på ena axeln och ett par skönlitterära böcker i andra gjorde hon ett tappert försök att få upp dörren. Luften utanför var kall, så som den brukar vara på hösten. Lite längre bort såg hon en figur stå vid parkeringen, och hon kände genast igen vem det var med hjälp av det nästan vita håret. Hon gick försiktigt fram och log när han såg upp på henne. ”William” sade hon.

William stod på parkeringen, hans läderjacka hjälpte lite mot de kalla vindarna, men inte speciellt mycket. Det var dagar som dessa, när det var som mörkast och ruggigast som den demon han var, mådde bäst. Han tog ett andetag, även om han egentligen inte behövde det. Fotsteg hördes från bakom honom sakta vred han på huvudet för att se vem det var. ”William” sade en röst. ”Charlotte” besvarade han och såg ner på den korta tjejen. ”Vad gör du här så sent?”. Hans röst var mörk utan några känslor

Milly satt i skolans bibltioteket, hon var helt fast i en bok hon hade hittat minuter innan klockan hade ringt hem. Hon ville läsa klart den inann hon lämnade men visste då kunde hon sitta här hela kvälne. Med en besvärad suck reser sig hon sig och lånade boken av kvinnan vid bordet. Hon la den snabbt i väskan ch smet ur skolan och drog jackan närmare sig, det var kallt och ruggigt ute men hon brydde sig inte. hon visste så fort hon bara kom hem kunde hon njuta av en kopp te framför boken.


Nolan stod längre bort på en gata och granskar människorna som korsade vägen. han visste att något väntadel ängre bort. En olycka och han ville förhindra den men det är inte alla gågner de är i tid. Ibland komerm an inte i tid och då är det menat-

"Måste man ha en speciell anledning till att vara kvar på en plats bara för att alla andra har lämnat?" sade Charlotte utan att se på killen bredvid henne. Hon skulle inte räkna honom som en vän, hon var nog inte ens tillåten att räkna honom som en vän. Demoner, det som han var, kom endast överens med varelser lika onda som de själva, vampyrer till exempel. Och med tanke på att hon själv var en sjöjungfru var det inte menat för henne att komma överens med William på det sättet hon gjorde. William gav ifrån sig ett tyst skratt. "Lika snäsig som vanligt ser jag" sade han och kollade på vägen framför de. "Du har fortfarande inte lämnat tillbaka boken jag lånade ut till dig förra månaden" hördes hon säga. "Jag har inte ens plockat upp den än" svarade han.

Milly gick längst gatan tyst och kollade runt lite grann och in på höghuset hon bodde i, Hon bodde ensam men hon trivdes med det om hon måste vara ärlig. Men mest sakande hon lite sin mamma som kunde göra god mat då Milly sög på laga mat men ohn fick gröra sitt bästa med att försöka göra mat åt sig. väl inte dumpar hon bara väskn och jackan på golvet och gick in i köket. Tog tyst vatten i sin kokare och började koka vatten..

Charlotte nickade sakta. "Se till att ta upp den och lämna tillbaka den så snabbt som möjligt. Mamma har redan börjat leta". Och med det lämnade hon William och rörde sig snabbt mot bussen som skulle ta henne hem.

William såg hur Charlotte lämnade hans sida. "Sjöjungfrur" muttrade han och stoppade händerna i fickorna samtidigt som han började gå på gatan hemmåt.

Nolan hade granskat william oh Charlitte på avstånd och gick snabbt iväg och suckar.
-vart tg hon vägen
viskar han och letade med blikcen efter Milly då han hade fått uppgift att skydda hene, han blickar upp mot hennes lägenhet och såg den var tänd. Han pustar ut en anning och ryggar lite grann. hon var trygg och nu ville han se vart den där demoinen tog vägen då han inte gillade manenn hade varit nära skolan.

Milly plockar fram lite bröd för göra sig en god macka och roade genom skafferiet efter något gott bröd. Sluta såklart hon stänger av kokaren snabbt och drog på jackan och ut som blixen ner mot affären. Hon behövde sitt brdö för imorgon bitti med.

William rörde sig sakta. Han kände på sig att det fanns någon annan övernaturlig i närheten, och det kunde inte vara Charlotte med tanke på att hon just hade gått på bussen som åkte. Sakta såg han sig omkring