Gatans barn (Privat)

Privat rollspel mellan Vildvittra & Unicornhorn

Handling
Rollet utspelar sig i en Oliver Twist liknande miljö.
Det vill säga Londons fattig kvarter och gator runt 1800- talet.
Man får rolla helt enkelt vem man vill, men på något sätt lever man på gatan.
En behöver inte heller vara barn, men gatubarn i den bemärkelsen att man levt som det.

Sedan får vi se vad som händer, kanske vi stöter på varandra? Samarbetar? Kanske vi tillhör samma ligor eller söker oss dit?
Allt är tillåtet och alla är på något sätt kriminella om det så "bara" är att vara ficktjuv, eller har rymt från barnhemmet.
Säljer din karaktär exempelvis sin kropp, kan hen göra det men skriv det inte ut i detalj, haha xD

Vildvittra


Unicornhorn

Grace sjöng den sista tonen på sången och tystnade. De två personerna som tittade på henne log lite och lade några mynt på tygstycket som låg framför henne. Totalt sett var det inte många mynt, men det skulle räcka till lite mat för kvällen. Hon satte sig ner på huk och samlade ihop mynten. Hon lade dem i fickan på hennes smutsiga, mörkblåa, lite kantstötta klänning. Hennes trassliga, blonda fläta hängde fram över bröstet och ner till midjan. Hon rätade upp sig och de klarblåa ögonen letade sig runt på torget. Ögonen hade ett mål; den rödhåriga pojken som oftast stod på torget med sina trolleritrick. Grace brukade titta på honom och hans trick på håll, när hon var färdigsjungen för stunden. Hon tog några steg med sina bara fötter mer mot torgets mitt, hon hade en välbärgad man i sikte. Hon gick mot honom och ”snubblade” framför honom. Hon gick in i honom och han svor.
”Se dig för, patrask!” fräste han och riktade en örfil mot hennes håll. Grace duckade och försvann in i folkmassan. I hennes hand fanns några mynt hon hade tagit med sig från mannens ficka. Hon stannade upp och lät mynten umgås med de som redan fanns i hennes ficka. Nu skulle hon nog ha råd med lite soppa också. Grace tittade sig runt igen, var han inte här idag? Han brukade ju vara på torget under samma tider som hon var där.

Hon bet sig i läppen och ryckte till lite när något blött snuddade vid hennes ben. Hon tittade ner och log. Det var ”hennes” hund, Miko. Det var en gatuhund som hade varit mycket vid hennes sovplats på sistone. Hon hade börjat dela sin mat med honom, och efter det så brukade han vara med henne ibland. Hon klappade den lurviga men smutsiga pälsen. Hon rätade på sig och lade fram flätan som hade hamnat på hennes rygg efter krocken med mannen. Hon kände doften av mat och kände hur magen kurrade. Hon lade en hand på magen och bet sig i läppen. Hon övervägde att köpa mat nu, men då skulle hon inte få något till ikväll, i alla fall inte utan att stjäla eller sjunga lite till. Hon suckade och bestämde sig för att försöka få tag på lite mer pengar.

Hon siktade sig in på en kvinna denna gången, men när hon bara var en meter från henne, var det någon som fattade Graces ärrklädda handled. Hon vände sig om och mötte de mörkbruna ögonen som tillhörde mannen hon hade stulit från innan. Hon kände en isande känsla i magen.
”Du stal från mig, ditt lilla kryp” fräste han och Grace skakade på huvudet.
”Nej, herrn, jag har aldrig stulit från någon” viskade hon och försökte dra loss sin handled. Hon började få panik, hon avskydde att sitta fast. Hon krånglade med armen och föll bakåt mot kullerstenen. Hon landade på rygg och mannen stod över henne. Han skakade på huvudet och gick därifrån, de mynt som hon hade tagit var antagligen inte värt all uppståndelse det skulle bli om han skulle gett henne stryk. Grace hostade till och satte sig upp. Hon kände att hon hade skrapat upp underarmen när hon landade. Hon såg sig omkring, men vem brydde sig om att en gatuflicka föll?

Samantha eller Sam som hon nu kallade sig själv stod på en gammal trälåda mitt på torget med en massa människor runtomkring sig. Hennes rävröda går lyste i solskenet och hatten gick runt bland människorna. Det var marknadsdag och en trevlig sådan, solen sken och människorna var på givmilt humör. Hennes gröna ögon glittrade okynnigt då hon framförde sina trollkonster framför den beundrande publiken, med jubel och applåder efter vart trick.
Hon gick runt bland folket och trollade fram mynt bakom deras öron och trollade ner lite börser och fickur i hennes egna fickor. Hon var en ficktjuv av klass och en ansedd sådan, särskilt som ingen trodde att det var hon.
Hon visst att många ficktjuvar var i farten bland hennes publik och de var de som ofta fick skulden, ingen misstänkte den fräknige glade gossen som kunde trolla så skickligt. Ingen visste vem gossen var, eller var han kom från en dag hade han bara dykt upp och nu var han välkommen till torget var dag såväl marknadsdagar som andra dagar, adeln och annat folk ville roa sig.
Samantha drog upp en herre med plommonstop på huvudet, "Se här gott folk, vad tror ni att denna man har i sina fickor? sa hon och drog fram ett ägg och samtidigt utan att någon märkte det försvann en portmonnä, publiken skrattade och applåderade,
"Nå kvinnor ett riktigt kap inte sant?" sa hon muntert med ett brett flin i det fräkniga ansiktet.
Hon fortsatte så och då hatten åter landat vid henne var den full med mynt och hennes fickor var något fulla av saker hon kunde sälja på den svarta marknaden. Hon tog inte alltför mycket, hon ville inte bli misstänkt och dessutom tjänade hon bra på sitt trolleri.
"Tackar gott folk för er uppmärksamhet." sa Samantha vid numrets slut och bugade graciöst mot den hänförda publiken. Hon log stort och gav ett charmant leende till en av de unga damerna i publiken innan de alla skingrade sig.
Sedan satte hon sig ner på lådan för att räkna igenom sina tjänade slantar. Hon ville både ha mat och såpa, sedan kanske lite tråd för hon hade slagit hål på sin byxa.
Samantha var mycket renlig av sig och även om kläderna var slitna så var de rena och lagade. Det var inte alltid så lätt, men hon försökte. Ju renare hon var drog sig publiken hellre till henne. Hon ställde sig upp la pengarna i fickan och hatten på huvudet, hon begav sig sedan mot den svarta marknaden glatt visslandes. Hon ville inte bli tagen med de sakerna i fickorna.

Grace reste sig upp och flinade. I handen hade hon mannens fickur som hon hade fiskat upp från hans ficka i tumultet. Hon lade snabbt ner den i klänningfickan. Den kunde hon få en del pengar för. Hon vände sig mot det håll som hon visste att svarta marknaden låg. På vägen såg hon den rödhåriga trollkarlen! Hon studerade honom på håll och insåg att han också var påväg åt samma håll. Hon sköt undan tankarna på honom och knöt hanen hårt runt uret i fickan. Hon behövde köpa bandage till underarmen, det hade börjat rinna lite blod längst med armen. Hon undrade också hur många bitar bröd hon skulle kunna få tag på. Hon tittade bakåt på alla människor som fanns på torget. Grace kände igen väldigt många av dem, hon stod ju trots allt och sjöng varje dag. Hon hade tillochmed några stammisar som brukade stå och lyssna på henne, och oftast fick hon några mynt för sin röst. Det var speciellt en äldre dam som brukade stanna, och hennes breda leende värmde alltid Grace lite.

Hon försvann in i sina tankar och märkte inte att hon hade ökat takten på stegen, och nu hade hon kommit upp precis bredvid den rödhåriga trollkarlen. Hon bet sig i läppen och låtsades som ingenting, han visste ju antagligen inte vem hon var. Hon tittade snett nedåt och såg att Miko hade sprungit upp bredvid henne, med svansen viftandes. Hon log lite och drog i sin fläta.
”Du får också mat ikväll” sa hon till Miko som tittade på henne med sina stora, bruna ögon. Grace hade inte hjärta att sitta och äta utan att dela med sig, trots att det var en hund. Grace hade alltid älskat djur, speciellt hundar. På barnhemmet som hon hade bott på var det ett barn som hade haft en råtta, fast utan en bur för den att bo i. De hade hållt råttan hemlig och lärt den att hoppa genom en liten ring. Det hade slutat med att föreståndaren upptäckte vad som pågick och hade slagit ihjäl råttan. Det var första och sista gången som några av barnen hade skaffat ett husdjur. Grace trivdes trots dessa minnen bra när Miko var i närheten, som en vän att prata med och någon att sova nära när det blev kallare.

Hon funderade på om hon skulle säga något till trollkarlen, men det var ju inte ens säkert att han noterade att hon fanns.

Samantha slutar att vissla då hunden som tillhör den sjungande flickan kommer och nosar på henne.
"Hej, där. Kände du att jag hade något gott i fickorna?" ler hon och tar fram en liten korvbit och ger till hunden. Hon hade ändå gott om pengar nu och skulle sälja fler saker.
Sedan studerar hon flickan och ler stort och charmigt mot henne.
"Hej, du brukar sjunga på marknader va? Det är väldigt fint." ler hon och stoppar händerna i fickorna medans hon studerar henne uppifrån och ner. Flickan liksom hunden skulle behöva ett bad och säkert en luskammning med.
"Vad har hänt?" frågar hon och nickar åt blodet och sträcker sedan fram handen.
"Sam heter jag, gissar att vi ska åt samma håll så vi kan följas åt." ler hon glatt och intagande åt henne. Det var så hon log åt alla damer, de blev mer givmilda då och att använda sin charm till sådant ändamål hade hon inget emot. Däremot hade hon inte tänkt avkräva något sådant av flickan, men det skadade inte att vara trevlig heller.

Grace log lite när trollkarlen gav Miko en korvbit, väldigt generöst. Grace nickade som svar till hans fråga.
”Ja, det gör jag, tack” sa hon och ryckte på axlarna. Grace hade svårt att ta emot komplimanger. Rösten använde hon för att överleva, och det var bara en slump att den var väldigt vacker. Hon tittade på såret när han frågade vad som hade hänt.
”Någon på torget som blev arg bara” sa hon och tittade på killen, som hon nu fick reda på hette Sam. Grace nickade.
”Jag heter Grace” sa hon och fattade hans hand, ”du brukar göra trolleritrick på torget va? Jag brukar se dig ibland från där jag står” sa hon och tittade bort mot den svarta marknaden som uppenbarade sig framför dem. Man kunde sälja allt där, var det något man behövde som inte fanns i vanliga affärer var det hit man gick. Behövde man sälja saker som man hade fått tag på ett ohederligt sätt var det hit man gick. En perfekt plats för ficktjuvar och andra kriminella att driva sin respektive handel på. Även om rättsväsendet visste om dess existens så brydde de sig oftast inte om vad som pågick där, det var som en fristad.

”Jag förstår att du inte bara utför trollkonster på torget” sa hon och nickade mot den svarta marknaden. Varför skulle Sam annars vara påväg dit? Hon försökte avgöra hans ålvder, och bestämde sig för att han antagligen var någonstans runt hennes egen, 18, 19 år.
”Hur länge har du jobbat på torget och marknaden?” frågade hon nyfiket. Själv hade hon gått från att bedra rika till att sjunga vid 14 års ålder, även om hon fortfarande bedrog folk ibland. Det bästa hon visste var att bryta sig in i folks hem när de var borta och bada i deras badkar och tvätta sig, det var bättre än att simma i kanalen. Hon försökte hålla sig så ren som möjligt, men ibland gick det inte. Klänningen hon bar var hyfsat hel i alla fall, det var viktigast, sen att den var smutsig var en annan femma. Det var bara kanten som var lite stött, men om det blev större revor så gick det att laga. Hon tittade på Miko som gick mellan dem.
”Han verkar gilla dig” sa hon och nickade leende mot den svarta hunden som glatt viftade på svansen. Han var alltid glad, oavsett situationer. Det var därför Grace tyckte om honom så mycket, för han livade upp stämningen runt henne, gjorde hennes liv lite lättare att leva.

Så flickan som sjöng hade nu fått ett namn, Grace, ett mycket fint namn. Samantha log och nickade åt frågan.
"Jo, trollkonster och en del annat." skrattade hon till då Grace nämnde att hon inte enbart gjorde trollkonster.
"Ibland kan det försvinna en del ur folks fickor när jag är i närheten. Men inte alltför ofta, vill inte förstöra mitt rykte och jag tjänar ändå bra på trolleriet. Om folk fick en aning om att de blev av med fler saker skulle ingen komma." förklarade hon. Hon måste vara försiktig i det hon gjorde då ingen hade kommit på henne ännu. Alla såg henne bara som den trevlige och glade pojken, som förvisso var fattig, men renlig och hederlig, det var vad de trodde i alla fall.
"Hur länge? Sedan jag var 13- 14 tror jag. Du själv?" frågar hon och ser ner på hunden.
"Vad heter han?" frågar hon och klappar hundens huvud medans de kommer in på den svarta marknaden, de mörka gränderna och de som levde på andra sidan lagens hemvist.
Sam gick längre in med målmedvetna steg, hon sökte upp en liten bod där fönsterna knappt gick att se igenom men en skylt med Stängt syntes där.
En viss Madam Stone befann sig där och Sam brukade göra affärer med henne.
"Kom med om du vill." ler Sam mot Greace och kliver på. En svag plinga hörs och då dörren stängs skiner knappt solen igenom de smutsiga fönstren.
"Det står stängt" hörs en skrikande röst och en vas slängs framför Sams fötter och går i kras. Framför dem uppenbarar sig en storvuxen, medelålders och bredhöftad kvinna som ser ut att kunna knäcka alla ben i deras kroppar med ett kraftigt slag. Hennes arga uppsyn förändras dock när hon ser Sam.
"Oh, hej Sam, jag visste inte att det var du." kvittrar hon nästan till, det syntes att hon var förtjust i Sam.

Grace nickade. Hon höll ju sig mest till sången, men vid behov stal hon också annat, för att få lite omväxling i hennes vardag. Men också för att sången var mindre riskabel än stölderna, fast stölderna gav mer. Speciellt den typen av stölder hon hade hållt på med innan hon började sjunga. Hon hade haft stenkoll på alla rika hus och när de skulle vara borta, och sedan fräckt gått in när huset var tomt. Det hade tillochmed varit ett rykte om Spöket, som de kallade henne, eftersom ingen hade sett henne.
”Sen jag var 9, typ. Fast jag har bara sjungit sedan jag var 15” sa hon och kliade sig i nacken. Hon log och tittade ner på Miko.
”Miko” sa hon och skrattade lite lätt, ”Jag råkade ta hans sovplats en kväll och sedan dess så delar vi den” sa hon och hunden skällde glatt när han hörde sitt namn. Hon

Grace tittade sig omkring på marknaden. Man kunde verkligen få tag på allt här. Hon visste tillochmed någon som sålde organ där. Hon följde med Sam till en bod som såg väldigt stängd ut.
”Visst, det kan jag väl göra” sa hon och ryckte på axlarna. Det var mycket roligare att ha sällskap. Miko var ju visserligen ett bra sällskap, men en människa att prata med var lite roligare. Hon satte sig på huk och klappade hunden på huvudet.
”Miko, sitt. Jag kommer strax” sa hon och kliade honom bakom örat, som satte sig ner. Inte för att Grace visste om han skulle sitta kvar när hon kom tillbaka, hon ägde ju trots allt inte honom. Hon drog i sin fläta och följde med Sam in till skräckinjagande kvinna. Grace fick känslan av att detta inte var en dam man ville göra arg. Dock verkade det som om hon kände igen Sam, och man såg i hennes ögon att hon gillade honom. Grace undrade vad det var för ställe hon hade hamnat på, men kvinnan verkade ha det mesta i sin bod, så hon var säkert bra på att förhandla. Grace log lite för att visa sin välvilja och hoppades att hon inte skulle få en vas krossad vid sina fötter, eftersom hon inte hade något på dem.

"Lika glad som alltid och ett så trevligt bemötande Madam Stone." ler Sam charmant och kliver försiktigt över skärvorna med sina bara fötter. Hon räcker sedan en hand mot Grace för att hjälpa henne över.
"Detta är Grace, hittade henne här utanför." skrattar Sam roat och blinkar åt kvinnan. Det märktes att han spelade med och Madame Stone rodnade lätt medans hon ledde in dem i ett litet rum.
"Jag sätter på lite mat och kaffe så kan vi göra affärer sen Sam lille." kvittrar hon och Sam kliver in i en liten salong med en brinnande brasa. Han sätter sig ner i en av de stora mjuka fåtöljerna och sträcker på sig framför brasan. Allt verkade ha en något sjaskig och trasig stil. Som om Madam Stone försökte hålla upp en rik fasad hon inte längre kunde hålla. Det märktes dock att hon helst ville ha Sam för sig själv, men att hon stod ut med Grace för att ha Sam kvar.
"Hon är något förtjust i mig." skrockar Sam lågt till Grace då hon gått.

Grace tog ett försiktigt steg över skärvorna, för att inte få in dem i fötterna. Hon följde med in i en salong, som det verkligen inte såg ut som att den existerade om man tittade på boden utifrån. Det var faktiskt ett ganska så mysigt krypin. Grace ställde sig vid sidan om brasan, för att få lite värme om fötterna. Hon såg sig omkring i rummet, och insåg att hennes känsla av att den här kvinnan hade det mesta var rätt. Hon log lite åt Sams kommentar.
”Det märks, men du verkar vara den enda hon gillar” sa hon och flinade lite. Den här Madam Stone verkade vara en svårchamad kvinna.
”Hur har du stött på henne?” frågade hon och lutade sig mot väggen. Hon drog lite i sin klänning och tryckte en liten tygbit hon hade i fickan mot skrapsåret på underarmen. Hon ville inte veta hur arg Madam Stone kunde bli, och det gjorde nog inte henne glad om hon droppade blod i hennes salong.