Unicornhorn & rollspelare prs

Chloe låg i sin säng och pillade med sitt halsband. Hon visste att det var god tid för henne att resa sig upp för att ta sig till sitt jobb. Hon granskade halsbandet och svalde hårt, det var det enda hon hade kvar från sina föräldrar. De hade lämnat henne i samma sekund som de hade fått veta att hon inte var som dem. Hon hade växt upp med sin mormor hela livet och fått träna sin magi ifred. Det var inte mycket alls eftersom hon bara kunde ta sin magi från den lilla berlocken som hängde runt hennes hals. Hon hade ingen aning om hur hon tog magin egentligen utan hon kände mest kraften ifall hon tänkte på magi och rörde berlocken. Hon kunde bara träna på några få formler som var väldigt små, eftersom berlocken inte hade särskilt mycket magi i sig men hon hade haft oändligt med tid att träna in andra formler men hon hade aldrig kunnat se ifall de faktiskt funkade. Chloe suckade tyst och släppte halsbandet och reste sig upp. Hon granskade sin spegelbild och rynkade lite på pannan. Hennes bruna hår stod åt alla håll och enligt henne såg det ut som ett fågelbo. Hon skakade lite på huvudet och sneglade mot klockan, det var inte en enda chans att hon skulle hinna duscha. Hon svor till och satte upp sitt hår i en bulle istället. Hon började sminka sig lite hastigt och tog på sig svarta jeans och en tjocktröja. Hon granskade sin spegelbild och suckade tyst, inte hennes bästa men inte heller sämsta. Hon gick ner till hallen och granskade sin mormor som somnat i soffan kvällen innan. Hon suckade tyst men sa inget utan gick ut. Klockan var runt elva på en lördag morgon och väldigt många hade antingen åkt till sina jobb eller så låg de hemma och försökte återhämta sig från en bakfylla.

Chloe gick ut till kassan och startade igång systemet. Det var bara hon och en av kockarna som hade kommit, då de skulle öppna restaurangen. Hon hade bytt om från tjocktröjan till en svart tshirt med restaurangens namn på. Chloe vände sig mot baren och fixade flaskorna lite så att de var placerade på rätt plats. Restaurangen hade även en nattklubb på övervåningen som hade varit öppen till tidig morgon så det var inte så konstigt att inte allt hade hunnit bli städat då de hade stängt för några timmar sedan bara. Chloe torkade alla bord och ytor innan hon dukade upp. Hon satte sig sedan på en barstol och väntade på att gäster skulle komma. Hon dinglade lätt med sina långa och slanka ben i luften och kliade sig i nacken. Det var sällan som hon kände sig så enormt rastlös som hon nu gjorde och det tog mycket viljestyrka att låta bli att pilla på halsbandet igen. Hon reste sig upp och fixade stolarna istället, de stod ganska bra redan men hon behövde göra något för att distrahera sig själv från sin egna magi.

Benjamin suckade. Han drog handen genom det mörkbruna, lockiga, halvlånga håret och lutade sig bakåt i sängen. Bredvid honom låg en kvinna som han hade träffat kvällen innan på en nattklubb. Hon rörde lite på sig och han klev upp ur sängen. Han drog på sig sina kläder och tittade sig omkring efter sin jacka, han måste ha glömt den på nattklubben. Han suckade igen och tog på sig sina skor. Han tittade bakåt mot kvinnan som fortfarande inte hade vaknat. Han funderade en stund och gick sedan fram till henne. Han lade handen för hennes mun och sänkte ner sina tänder i hennes hals. Hon vaknade med ett ryck och började sparka och försöka ta sig loss. Ju mer blod hon förlorade, desto svagare blev hennes motstånd. Hon svimmade tillslut och Benjamin släppte henne. Han helade hennes sår (har för mig att de kunde det?) så hon inte skulle se det när hon vaknade igen. Han gick ut ur sovrummet och lokaliserade vart ytterdörren till hennes lägenhet fanns. Han klev ut genom dörren och stängde den tyst bakom sig. Han hade inga tankar på att återvända.

Väl ute i morgonljuset började han röra sig mot nattklubben han hade spenderat natten på. Han pillade på sin ring som satt på höger ringfinger, den som gjorde att han kunde spendera tid ute i solljus utan att dö. Han rättade till sin t-shirt och öppnade dörren till nattklubben, som under dagarna tydligen var en restaurang. Han gick fram till disken där en brunett stod. Han harklade sig.
”Ursäkta, jag undrar om ni har hittat en läderjacka här från inatt? Jag glömde min här” sa han och log charmigt mot henne. Benjamin såg bra ut, och visste om det. Hans hade verkligen dött när han var som snyggast, det var tur att han hade fått återvända. Han pillade på sin ring igen och fortsatte meningen. ”Det ska ligga ett par nycklar och telefon i ena fickan” sa han och drog handen genom håret. Hans bruna ögon tittade på tjejen och han hoppades hon visste var hans jacka var, han ville gärna kunna komma in i sitt hus.

Chloe tittade upp från sin mobil när dörren öppnades och granskade mannen framför henne. Hon höjde ena ögonbrynet och fuktade sina läppar. Hon log smått och tittade lite under disken men hittade ingen jacka där.
"La du den i vår garderob?" undrade hon och drog en hårslinga bakom örat. Hon brukade inte sätta upp sitt långa hår förrän kunder började komma och då han inte var en kund så avvaktade hon med det. Hon väntade inte på svar utan rörde sig mot garderoben. Det låg ett par kvarglömda jackor kvar men hon visste inte riktigt ifall någon av dom var av läder. Hon vände sig mot honom igen och log snett. Det var inte mycket hon kunde göra ifall han inte lämnat den i garderoben, utan han fick gå till övervåningen och leta istället. Hon bet sig löst på läppen och kliade sig på armen medan hon granskade honom. Han såg väl bra ut men hon fick några vibbar av honom som tydligt sa åt henne att hålla sitt avstånd. "Ingen jacka här är läder, vi kan gå upp och kolla." sade hon sedan då hon kollat igenom jackorna en gång till lite snabbt. De flesta var tjejjackor och en och annan dunjacka för män. Hon log mot killen, aningen ursäktande, innan hon började gå upp för trapporna. Hon sneglade bak mot honom för att kolla ifall han följde med. Hon kände inget behov av att leta som hon höll lätt ut handen som en gest att han kunde ta för sig. Hon satte sig vid baren och såg sig omkring.

Benjamin suckade. Han ville minnas att han hade hängt in den i garderoben, men tydligen hade han inte det. Han drog en hand genom håret igen, han behövde verkligen ta en dusch. Han gick upp för trappan och tittade runt i lokalen. Under en stol, dränkt i vad som luktade misstänkt likt Tequila låg hans läderjacka. Hur tusan hade den hamnat där? Han skakade på huvudet och plockade upp den från golvet. Han höll upp den.
”Eureka” sa han och flinade. Han kände så att både nycklar och telefon fanns kvar, vilket de gjorde. Han nickade mot tjejen.
”Du jobbade inte natt igår? Du är väldigt lik någon jag såg här” sa han och tittade på henne. Han visste inte varför, men han kände sig definitivt dragen till den här tjejen. Han var helt säker på att han hade sett henne förut, men kunde inte placera henne. Han kände på flera meters avstånd lukten av hennes blod, och på något sätt kändes det annorlunda. Han reagerade när telefonen i fickan ringde. Han fiskade upp den och tittade på den. Han klickade upptaget och stoppade ner den igen. Han vände sig till tjejen.
”Tack i alla fall, nu kommer jag in i mitt hus” sa han och vände sig mot trapporna.

Chloe skrattade lågt när han hittade den och log smått, ett lyckligt slut trots allt. Hon klev ner från stolen och rynkade sedan på pannan.
"Nej, jag får inte riktigt jobba nätter. Min chef är rädd att något ska hända och lilla jag kan ju inte hantera sånt." log hon och ryckte på axlarna. Hon började sedan att gå mot trapporna igen och log smått när han tackade. "Inget att tacka för, det var ju bra att du hittade din jacka." log hon och tittade bak på honom. Hon log snett mot städaren som mötte dem i trappan, det var sällan som Chloe städade utan ibland, ifall hon hade tur, kunde chefen ringa efter en städare. Hon ställde sig vid baren igen och hällde upp kaffe till killen. "Här, du ser ut som att du behöver den." log hon och räckte över den. Hon mötte hans blick och log svagt, av någon anledning så började hon någonstans i bakhuvudet tänka på sin magi igen. Hon tvingade sig själv att inte röra halsbandet då hon inte ville ha nån magi just då.

Benjamin nickade och följde med tjejen ner. Hon log när hon gav honom kaffet. Han gillade smaken av kaffe, inte för att han behövde koffeinet, men smaken var god. Han nickade.
”Tack, det var en tuff kväll” sa han och skrattade till. Han sträckte fram handen.
”Jag är Benjamin förresten, eller Ben” sa han och mötte hennes ögon. Han störde sig väldigt mycket på att han inte kunde placera henne. Ljudet av krossat glas ven genom lokalen, och han vände sig om. En av arbetarna stod med ett krossat glas i handen, antagligen hade spänningarna i glaset orsakat att det gick sönder när hon rörde det. Blodet rann om hennes hand och Benjamin kände hur behovet av att springa dit och dricka från henne höll på att ta över. Han kände hur ögonen långsamt förändrades och hur venerna runt ögonen började bli svarta. Han behärskade sig själv och det försvann. Han koncentrerade sig väldigt hårt på att inte låta drivet ta över, även om han helst bara ville slita henne i stycken. Hade det varit ett annat café så hade han gjort det, men det var något med brunetten som gjorde att han inte ville göra det just här och nu. Han kunde riktigt höra hur blodet rann genom den blonda tjejen och ut genom såren på hennes händer. Hon tittade på dem helt tyst, hon var antagligen chockad över vad som precis hände.

Chloe sträckte fram handen för att hälsa men drog tillbaka den lika snabbt. Hon hade sugit åt sig av hans magi utan att ha vetat om att han var magisk på något sätt. Hon bad en tyst bön om att han inte märkt något då Sarah hade råkat ta sönder ett glas samtidigt. Hon svor tyst till och försökte skaka av sig magin som åkte igenom hennes kropp, det var som en stark adrenalinkick som inte riktigt gick över.
"Jag är Chloe, ehm, vi har inte riktigt öppnat än förresten så du kanske borde gå. Vi öppnar om en halvtimme." log hon svagt, hon ville bli av med honom innan han märkte vad hon hade gjort. Hon visste dock inte hur det gick till när man tog magi ifrån människor, hon hade bara haft sitt halsband och några prylar hemma hos sin mormor. Chloe väntade inte på svar utan gick till Sarah för att hjälpa till med att plocka upp glasbitarna så att Sarah kunde gå och skölja rent sitt hår. Hon svalde hårt och kände hur hennes hjärta började slå snabbare, hon blev otroligt nervös av det hela. Hon visste inte riktigt varför men det kändes inte som att han var en trollkarl. Det hon hade sugit åt sig var mörkare, inget en häxa eller trollkarl besatt hoppades hon på.

Ben nickade och gick ut ur restaurangen. Han rynkade pannan och studerade sin hand. Det var som hon hade bränt honom när hon rörde vid honom. Han skakade på huvudet, han måste väl ha blandat ihop det när han koncentrerade sig så mycket. Han tog sig hemåt och stod nu framför den enorma porten till det stora huset som han hade ärvt. Han gick in genom dörren och möttes av en kvinna som stod endast iförd t-shirt och trosor.
”Byxor är något som detta årtionde är ganska så bra på, Julia” sa han och skakade på huvudet. Julia flinade. Julia var hans rumskompis, de hade träffats någongång under 1800-talet, och sedan dess hade de umgåtts. Ben gick upp på sitt rum och slängde jackan i tvättkorgen. Han satte sig ner på sängen och tittade på sin hand. Han kunde inte glömma den där tjejen. Han undrade vad det var som drog så mycket, han hade aldrig känt så innan. Han bet sig i läppen och lade sig ner i sängen. Han stirrade upp i taket. Han låg där en stund innan han reste sig igen. Han gick ner till vardagsrummet där Julia satt i soffan med en kvinna liggandes tvärs över, med huvudet i Julias knä.
”Ta inte för mycket, hon ska städa också” sa Benjamin och Julia viftade bort honom med handen.

Efter ett par timmar bestämde sig Ben för att gå ut. Han gick bort mot affären, som lämpligt nog låg så han behövde gå förbi restaurangen igen. Han gick förbi och öppnade dörren. Han tittade efter Chloe. Han skulle spela gentleman och fråga henne hur det gick för hennes vän.

Chloe jobbade smått under dagen, det var väldigt få kunder som kom innan tre tiden. Hon stod mest i baren och prövade sig på olika drinkar. Hon nynnade lite på en låt och tittade upp när ett sällskap gick ut. Hon plockade in deras disk och torkade bordet innan hon dukade upp på nytt. Hon gick runt i den tomma restaurangen och torkade där det redan torkats innan i brist på annat att göra. Hon blev ganska rastlös med all magi som var i hennes kropp som hon inte riktigt vågade göra något med heller. Hon svalde hårt och drog åt sin hästsvans. Hon hade aldrig haft så tråkigt i sitt liv innan och tillslut fick hon nog. Hon såg sig omkring så att ingen var där innan hon sträckte ut sina händer och fokuserade. Hon sken upp då den lilla formeln funkade, alla ljus i restaurangen tändes på. Hon hade bara gjort det på ett enda ljus innan men det var minst tjugo ljus där inne och alla brann klart. Inte en sekund för tidigt öppnades dörren och mannen med den bortglömda jackan klev in. Chloe vände sig snabbt om och kände hur hennes blod frös till is. Hon var livrädd över att han märkt att hon tagit något från honom men hon tvingade ändå fram ett leende.
"H-Hej, Ben va?" log hons svagt och försökte verkligen dölja sin osäkerhet.

Ben gick fram mot henne och nickade.
”Ja precis, jag skulle bara kolla hur din vän mår? Det såg rätt brutalt ut” sa han och log. Han kände lukten av kompisens blod, de hade inte torkat upp riktigt ordentligt. I alla fall inte om man såg det genom en vampyrs luktsinne. Han tittade sig omkring.
”Är det inte lite ljust ute för att ha tända ljus?” frågade han med ett litet skratt. Han harklade sig.
”Detta är antagligen jättekonstigt från din synvinkel. Vi har bara träffats en gång i fem minuter, men jag skulle vilja fråga om jag skulle få ditt nummer?” frågade han och drog en hand genom håret och avfyrade ett charmigt leende mot henne. Självsäkerheten var inte precis bristande hos honom. Benjamin hade haft sitt sätt med tjejer under alla årtionen han levt, och det hade alltid varit framgångsrikt. Däremot kände han att det var något annorlunda med denna tjejen, han kunde bara inte lista ut vad det var. Däremot var det något han gärna jobbade på. Telefoner var något han gillade med 2000-talet, det var lätt att få kontakt med varandra. När brevskrivandet fortfarande var en grej hade det varit det bästa som fanns, men det var ju ingenting jämfört med SMS.