[PRS] wolfy & Naiive

Sådär, här är tråden wolfy






Namn: Mason Saunders
Ålder: 18
Övrigt: Mason har ändrats mycket från den glada killen han en gång var när han var liten. Det hela började först när hans familj flyttade från den stad han älskade och växt upp i och han tvingades separera från de människor han älskade. Hans mamma och pappa är olyckligt gift och stämningen i hemmet är stelt. Hans förhållande till sin pappa har bara gått utför genom åren. Mason hamnade i fel umgängeskretsar efter att de flyttade och han var väldigt utåtagerande. Varje gång Mason och hans pappa pratar med varandra vid det här laget så bråkar dem bara och mycket av det handlar om de krav hans pappa ställt på sin son och tycker att Mason är ett misslyckande.

Namn: Sienna Wilkins
Ålder: 18
Övrigt: Väldigt osäker som person och har svårt att säga nej åt andra, tar också lätt illa vid sig. Hon är i ett förhållande sedan ett år tillbaka, har försökt övertyga sig själv om att hon är lycklig i förhållandet.

Det var flera år sedan Mason senast hade satt sin fot inne i köpcentrumet. Flera år hade passerat sedan han flyttade ifrån staden han hade älskat och han hade gråtit sig till sömns i flera veckor efteråt. Nu var han tillbaka och tiden hade satt sina spår på allt han såg. Inget kände sig likt, inget var som han mindes och han kände sig mer än förvirrad där han gick omkring i det folkfulla köpcentrumet en vecka innan jul. Vart han än vände sig verkade han stöta i en stressad person i jakt på de sista julklapparna och Mason svor åt sig själv åt han hade valt just denna dag att komma hit. Nej, förresten, det var inte åt honom själv han skulle svära till. Allt var snarare hans idiot till bästa väns fel. Om det inte hade varit för Connor så hade han aldrig varit tillbaka här. Connor som föll för tjejer lika mycket som Mason själv bytte strumpor hade valt att följa någon tjej hit och dum som Mason var hade han följt efter. Connor var i stort sett den enda familj Mason hade numera och han vägrade stanna kvar hos sina föräldrar, inte nu när han var över 18 i alla fall. Det var dock försent att ändra sig om att komma nu, han var redan här och bara minnet av staden fick honom att känna sig konstig. Antingen var det staden eller så var det bara den stressiga atmosfären som började komma åt även honom. Vart han än vände sig var det så himla mycket folk.

Sienna kastade en blick mot klockan som visade kvart i sju. Det var torsdag kväll och hon var en av de som alltid var ute i sista minuten med att handla julklappar. I och för sig var det runt en vecka kvar till själva julafton men vilket köpcentrum man än hittade fram till var fullpackade med folk. Det var knappt man kunde ta sig fram utan att av misstag knuffa till någon. När det äntligen var hennes tur log hon vänligt mot den märkbart irriterade kvinnan i kassan. Hon såg ut att vara runt femtio med gråvitt backslickat hår så det liknade en ridhjälm samt med långa rödmålade klor till naglar såg ut att höra hemma på en skönhetssalong snarare än här. Uttråkat slog kvinnan in parfymlådan som den unga brunhåriga kvinnan bestämt sig för att ge Luke, hennes pojkvän sedan nästan ett år tillbaka, i julklapp. Efter att ha räckt över några skrynkliga sedlar som betalning, tagit emot paketet och önskat kvinnan en trevlig fortsättning på kvällen samt en god jul traskade Sienna iväg mot utgången. Så gott hon kunde försökte hon gå ur vägen så alla stressade människor skulle komma fram. Men hennes försiktighet var onödig. Då hon gick där med blicken fäst i golvet i hopp om att undvika trampa på någons fot, så såg hon inte upp i tid för att hinna sky en armbåge som ögonblicket senare körde in i hennes midja. Slaget kom ganska som en överraskning: så hon tappade balansen och vacklade till. Som om det inte räcket knuffade hon i sin tur till någon stackare som stått framför henne och slutligen snubblade hon över någons fot. Paketet tappade hon omedelbart greppet om och det åkte ner i golvet med en lätt duns, sekunden senare låg hon på mage på golvet. Fallet var så pass plötsligt och underlaget tillräckligt hårt för att luften för en kort stund skulle pressas ur henne.
"Förlåt så hemskt mycket," började hon då hon hämtat andan tillräckligt mycket utan att våga titta upp på personen hon knuffat till. Hon skämdes alldeles för mycket för att vilja ta ögonkontakt.