Privat rollspel (rollspelargärna och Unicornhorn)

Temperance slog upp ögonen. Hon suckade och stirrade upp i taket en stund. måndag morgon igen, vilket betydde ny skolvecka. Hon satte sig upp i sängen och tittade sig omkring i rummet. Det var rätt så litet, men mysigt. De bara fötterna sattes i marken och hon ställde sig upp. Det långa, klarröda håret hängde längst med hennes rygg och de gröna ögonen vandrade runt i rummet efter någonting att ta på sig. Hon tog med ett par byxor och en tröja med in i badrummet och kom ut igen, med lite smink och håret var uppsatt i en hög hästsvans. Hon samlade ihop sina saker inne på sitt rum, och tittade på historieboken innan hon lade ner den i väskan. De skulle ha prov idag. Inte för att det var något problem för Temperance, hon hade alltid varit intresserad av historia, eller egentligen alla ämnen i skolan. Hon tittade sig själv i spegeln. Hon bet sig i läppen och lät fingrarna följa brännskadeärret som fanns på högra sidan av hennes hals och som gick ner till axeln, som doldes av tröjan. Hon skakade på huvudet och tog upp väskan. Hon gick ut från huset och bort mot skolan, som inte låg speciellt långt bort. Hon försökte tänka positivt, det var bara 1 år kvar innan hon skulle ta studenten och börja läsa på universitetet, och då skulle hon slippa alla jobbiga människor på skolan.

Temperance klev in i skolan och försökte osynligt gå bort mot sitt skåp, som faktiskt lyckades rätt bra. Hon öppnade det och lade in lite böcker som hon inte behövde för tillfället, och gick bort mot biologiklassrummet där de skulle vara. Väl där så satte hon sig längst bak i hörnet och väntade på läraren, som kom in efter en stund. Han harklade sig.
”Jo, idag hade jag tänkt att ni ska få en parvis uppgift, som kräver en hel del arbete utanför skolan” sa han och Temperance bet ihop tänderna, hon tyckte inte om grupparbeten. Hade hon tur kunde hon hamna med sin kompis Benjamin i alla fall. Benjamin vände sig om mot henne och nickade, som att han frågade om de skulle jobba tillsammans. Temperance nickade.
”Fast denna gången får ni inte välja partner själva, utan vi ska lotta” sa läraren och skakade på en burk med lappar i. Temperance fick en stöt i magen. Åh nej.

Andrea hörde larmet ringa. Alltid samma irriterande ljud, vid samma tid varje morgon. Hon öppnade ögonen och stängde av alarmet på telefonen innan hon sakta reste sig upp och sträckte på sig. Varför tog helgen alltid slut så snabbt? Hon öppnade hennes walk in closet och gick in. Vad skulle hon ha på sig? Att ha föräldrar med mycket pengar innebar alldeles för mycket kläder och andra saker men inte så mycket tid att umgås med sin familj. Hon tog fram en enkel kjol som gick ner på låren och ett par tunna tajts. Även ett enkelt linne och till det ett halsband. Hon kollade på sitt ansikte i spegeln. Det såg ut som vanligt förutom lite mörkare ringar under ögonen. Hon började snabbt lägga en enkel sminkning och flätade håret snabbt innan hon gick ner för trappan till hallen. Frukost åt hon aldrig. Hon stannade till på nedersta trappsteget. Tystnad. Då hade hennes föräldrar redan åkt. De skulle vara i Paris i en vecka och hon skulle ännu en gång ha huset för sig själv.

Hon kom in på skolgården och kollade runt. Det var inte många minuter kvar till skolan började så hon skyndade på stegen och gick in i klassrummet precis innan läraren klev in. Hon pustade snabbt ut. Hon ville inte komma för sent. Andrea sjönk ner bakom en bänk och drog fram sitt skrivhäfte. När läraren berättade om att de skulle jobba i par bet hon sig löst i läppen. Visst, hon var ganska populär men hon ville ändå jobba med någon som hon gillade och som hon hade saker gemensamt med. Hon bet sig i läppen och kollade på när läraren drog lappar.

Läraren började rabbla upp namnen på eleverna som skulle jobba tillsammans.
"Benjamin" sa han och Benjamin vände sig mot Temperance. Läraren ropade upp ett annat namn och Benjamin såg besviken ut, men det var ingenting mot vad Temperance kände sig. Hon klarade av de flesta i hennes klass, men det fanns ingen annan än Benjamin som hon skulle vilja jobba med om de nu var tvungna att jobba i par. Läraren harklade sig.
"Temperance" sa han och tog en paus för att ta upp en ny lapp från lådan. Han vek upp den och harklade sig igen.
"...och Andrea" sa han och Temperance fick en stöt i magen. Andrea var i det populära gänget, som Temperance hade så svårt för, mest för att de var elaka mot personer som henne, som var duktiga i skolan. Hon kastade en blick mot Benjamin, som såg ledsen ut å hennes vägnar. Hon reste sig långsamt upp och tog sina saker. Hon gick med tunga steg bort mot Andrea. Detta betydde alltså att de var tvungna att umgås utanför skolan. Gjorde populära elever något annat än att hänga på köpcentret? Temperance kom fram till Andrea och gav henne ett litet leende. Hon kunde ju i alla fall försöka.
"Verkar som det är du och jag i några veckor" sa hon och skrapade lite med foten i marken. De gröna ögonen studerade kvinnan som satt på stolen framför henne.

Andrea kollade på Temperance och log svagt.
- ja det verkar så sa hon mjukt och lekte med sitt hår. Hon bet sig i läppen. Hade missat vad de ens skulle jobba med. Hon kollade ner i sitt block där hon mest kladdat.
- vet vi ens vad vi ska jobba med? sa hon och höjde ögonbrynet. Alla trodde att hon var för "cool" för skolan men sanningen var att hon inte fick så bra betyg för att hon hade svårt för skolan. Hon hade inte lika lätt att lära sig som många andra och hon hade aldrig haft föräldrar att fråga om läxor och annat. Hon kollade mot läraren.

Temperance höll emot impulsen att himla med ögonen. Hade Andrea inte ens lyssnat?
"Vi ska få ut en docka som fungerar som en riktig bebis och ta hand om den, så vi måste umgås dagligen i tre veckor tydligen" sa hon och kliade sig på halsen. Hennes ärr hade börjat klia, vilket var irriterande. Hon betraktade läraren när han delade ut dockorna, som var skrämmande lika riktiga bebisar. Tydligen skulle de skrika också, och behova matas, precis som en riktig bebis. Läraren lade en av dockorna på bordet framför dem och Temperance tittade på den. Den hade en ON-knapp på ryggen, och hon undrade stilla varför det här egentligen var nödvändigt. Hon gillade biologi, hennes framtidsyrke var inom antropologin, men där ingick inte att ta hand om bebisar. Hon suckade och drog upp sin väska på axeln.

Hon bet sig löst i läppen och kollade på bebisen.
- okej det här är ju sjukt sa Andrea och rynkade näsan. Hon kollade på Temperance.
- kan vi umgås hemma hos mig då? Mina föräldrar är borta och jag måste se till så att städerskan inte stjäl. Hon har gjort det innan sa Andrea och himlade med ögonen. Hon log svagt mot Temperance och lyfte upp bebisen och vände och vred p åden. Hur kunde den se så verklig ut? Det var nästan skrämmande. Hon ville ju inte ens ha barn. Men nu skulle hon behöva dras med en docka i 3 hela dagar. Det var ju helt sjukt.

Temperance ryckte på axlarna.
"Det är väl en del i biologin, men jag håller med, den ser lite väl läskig ut" sa hon och skakade på huvudet. Hon lyssnade på Andreas förslag. Städerska var ett ord som inte fanns i hennes ordbok, hemma hos henne var det mest hon själv som städade. Hon nickade långsamt.
"Det låter bra, vart bor du? Detta är ju vår enda lektion för idag, så ska vi åka direkt?" frågade hon försiktigt och skrapade med foten i marken. Hon blev plötsligt nervös, för hon umgicks aldrig med folk i hennes klass. Hon drog en hand genom det röda håret och lät blicken vandra runt i rummet. Många av klasskamraterna hade redan gått ut därifrån.

Hon nickade sakta och kollade på Temperance.
- jag bor i villaområdet sa hon och reste sig upp och drog en hand genom sitt långa hår. Andrea höll bebis-dockan i handen och tog sin enkla väskan och sin telefon som låg på bordet innan hon la den i fickan.
- ska vi gå då? sa hon och höjde ögonbrynet med ett litet leende.

Temperance nickade. Hon gick alltid förbi villaområdet när hon gick till skolan, hon själv bodde i en av lägenheterna en bit bort.
"Visst, jag ska bara hämta en grej från mitt skåp" sa hon och gick bort till sitt skåp. Hon öppnade det och tog ut sin longboard som hon hade glömt dagen innan. Hon tog den under armen och gick tillbaka till Andrea. Hon undrade vilket av de fina husen som var hennes. Temperance ville inte erkänna det, men hon brukade fantisera hur det var att bo i ett av de där stora, fina husen. Inte för att hon inte tyckte om sin lägenhet, men hon hade velat känna hur det kändes att bo i ett stort hus, mest för omväxlingen.

Andrea log svagt. Hon la ner dockan i sin väska. Ville inte hålla den i handen. Hon såg när Temperance kom tillbaka och började gå mot sitt hus. Hon bet sig löst i läppen och när de började närma sig drog hon fram sin nyckel till huset. De kom fram till en stor vit villa.
- här bor jag sa hon och öppnade grinden och lät Temperance gå in först i deras trädgård. Den var väldigt stor och bestod främst av en pool, stolar, en grill och även mycket blommor som var planterade lite här och var.