Hoppa av gymnasiet?

Hej! Jag är en individ som går första året på gymnasiet och funderar på att hoppa av då jag icke känner att det är "rätt" för mig. Det är lite svårt att förklara, men basically så känner jag mig hela tiden väldigt stressad inför och i skolan. Jag känner icke heller att självaste "skolstrukturen" på något vis tilltalar mig, ty jag känner att det är kontraproduktivt för min del då jag är en perfektionist och blir endast nöjd när det inte finns någonting i ett arbete jag kan förbättra (d.v.s. jag hatar redan denna text, och det är inte jättestor chans att detta blir postat). Problemet är att jag oftast endast blir riktigt bra på de saker som jag verkligen gillar. Det är icke så att jag på något sätt inte har den intellektuella förmågan att genomföra det skolarbete som krävs (jag är ansedd av personer i min närhet som väldigt intelligent), men jag ser sällan meningen i det vilket bara leder till att jag mår ännu sämre eftersom jag känner att jag måste leva upp till alla förväntningar.

Jag känner mig helt enkelt instängd och tror ej jag utvecklas som person på ett optimalt vis. Det kanske vanligaste argumentet för att man ej skall hoppa av skolan brukar vara "det blir mycket svårare att hitta ett jobb! Hittar du ett så kommer det vara något skitjobb". Jag kan definitivt se att det gäller många personer, men för min egen del ser jag ej det. Det är inte så att jag bara har tänkt att sitta och rulla tummarna hela dagarna när jag ej längre befinner mig i ett klassrum med skrikande 16-åringar runt omkring mig. Nej, jag har tänkt att fortsätta utvecklas som person. Fast på mitt eget sätt. Först och främst kommer jag ta hand om mig själv, mer sömn och mer träning. Men dessutom kommer jag slita med att lära mig programmera på en mycket mer avancerad nivå än det jag kan för tillfället. Att det skulle vara så svårt att hitta ett jobb tror jag är på grund av att mycket folk icke är tillräckligt kreativa, och tack vare Internet finns det så många olika möjligheter att tjäna pengar.

Det jag vill veta helt enkelt är; Vad ni har för syn på detta? Är jag dum för att vilja förbättra mitt personliga mående? Bör jag fortsätta bita i det (nu riktigt) sura äpplet som jag redan så länge gjort?

(Ber så hemskt mycket om ursäkt för den oerhört dåligt skrivna texten och alla grammatiska fel som du lär finna i den, ty klockan ett på natten är möjligtvis ej den bästa tiden att skriva av sig. Jag vill även tacka i förväg för svar, ty en utomståendes tankar kring detta hjälper mig oerhört mycket oavsett vad dina tankar än må vara)

Det låter verkligen som om du har tänkt igenom det här ordentligt, det tror jag är det viktigaste. Att du inte tänker ge upp för att det är kämpigt och har en plan (ish).
Skolsystemet är ganska skevt och passar olika personer olika bra, vissa har det jättelätt för sig och har det jättejobbigt.
Vill inte låta som en tråkig vuxen nu men, har du pratat med en studievägledare? Du kanske skulle trivas bättre på en annan linje eller ett annat gymnasium? (jag utgår nu från att du bor någonstans där det finns flera gymnasium att välja mellan).
Men om du inte tror att det blir bättre eller går att fixa på något sätt och det får dig att må dåligt att gå kvar i skolan så tycker jag absolut inte att du ska känna dig dum över det. Psykisk hälsa är jätteviktigt, och om man är beredd att ta nackdelarna med att hoppa av gymnasiet för att man tycker fördelarna är fler och större så är det antagligen det bästa att göra. Du ska inte känna dig tvingadd att gå kvar i skolan eftersom det är det som folk brukar förvänta sig. Som du själv sa, att hoppa av gymnasiet betyder inte att man kommer få ett skit liv och inget jobb.
Jag hoppas att det löser sig och att du kommer fram till den lösningen som är bäst för dig.

Ärligt talat, så som arbetsmarknaden ser ut i Sverige idag så är det extremt liten chans att ens bli kallad på intervju utan en gymnasieexamen. Att frilansa är så klart möjligt, eller att starta eget, men du kommer hela tiden jobba i uppförsbacke. Att säga att folk inte får jobb för att de inte är tillräckligt kreativa tror jag, tyvärr, är ett önsketänkande.

I övrigt känner jag igen mig rätt mycket i det du beskriver, och hoppade själv nästan av under ettan i gymnasiet. Idag är jag väldigt, väldigt glad att jag inte gjorde det.

Jag hade inte heller några planer på att studera vidare eller få något fancy jobb som krävde utbildning: idag har jag pluggat nästan 7 år på universitet. Man förändras, och jag skulle verkligen rekommendera att satsa på att skapa möjligheter under tonåren snarare än att låsa fast sig vid något.

En annan grej som sällan nämns i diskussionen är att det är väldigt ensamt att vara sexton, arbetslös och utan skolans sociala samspel. Det kan också vara värt att fundera kring.

Du är absolut inte dum för att du vill förbättra ditt personliga mående, men jag tror heller inte att det är en motsättning att du jobbar på det samtidigt som du går på gymnasiet. Däremot kan du kanske som ovanstående skrev fundera över om du verkligen valt rätt program.

Vad gäller dina framtidsutsikter utan en gymnasial utbildning, så är det självklart inte omöjligt. Men det vore också naivt av dig att se dig själv som undantaget som klarar dig enbart genom kreativitet och intelligens. Folk brukar dra upp Steve Jobs som exempel, men hur många blir egentligen som Steve Jobs? Jag tror också att det är lätt att förlora riktningen om man hoppar av gymnasiet. Du är så ung fortfarande - att ha den strukturen tror jag hjälper för att inte tappa fotfästet. Du kan fortsätta odla dina intressen och talanger under gymnasiet, särskilt om du kanske byter till en inriktning som passar dig bättre. Samtidigt bör du givetvis söka professionell hjälp om du inte mår bra. Jag tror inte att dina grundläggande problem kommer att försvinna för att du hoppar av gymnasiet, även om de blir mindre märkbara när du får göra vad du än har lust med istället. Skulle dina framtidsplaner skita sig så har du i alla fall större chans med en gymnasieexamen än utan en.


EDIT; Haha Aydane, du tog verkligen orden ur min mun. Vi postade på minuten samtidigt

Om du inte vill gå gymnasiet finns det ju tex folkhögskola om du senare känner vill plugga vidare. Ungefär från 18 års ålder och uppåt eller något tror jag att det är? Där finns allt möjligt. Plugga på skolan, distans, behörighet för högskola också kan man välja att bara plugga det ämne som intresserar dig osv.

Så ta den tid du behöver för att må bättre. Ens mående är jätteviktigt att prioritera.

♥ Jag minns att jag blev väldigt arg när någon frågade mig den här frågan första gången, men du har inte möjligtvis ADD? Om ja, får du hjälp med det? Om du inte vet - kolla upp det!
Det här låter extremt likt mig nämligen. Jag kan bara prestera när jag är motiverad och det är något roligt, jag fixar inte skolformen etc. Jag är väldigt begåvad, duktig på musik, men hade JÄTTESVÅRT med skolan eftersom jag inte var motiverad. Jag "pratade" mig igenom skolan. Och hade jag inte gått musik hade jag inte haft så fina betyg jag har idag. Jag förstod inte att ADD var problemet förrän jag började på musikhögskolan när jag inte längre kunde prata mig genom skolsystemet. Nej ni, skolsystemet är ingenting för mig... men man kan få hjälp och verktyg!
Just nu har jag hoppat av för att jag vill ta en paus, men jag förstår att jag KANSKE måste "tvinga" mig tillbaka till skolan... Utan min gymnasieutbildning hade jag dock inte "klarat" att ta den pausen som jag gör nu (man måste ju få pengar). Det är svårt nog att få jobb som det är!

♥ Jag råder dig verkligen att gå gymnasiet, MEN jag tycker verkligen att du ska titta in det här; https://www.gymnasieguiden.se/gymnasium/korrespondensgymnasiet

Det är en skola på distans. De har lite olika program. Du kan läsa kurserna helt i din egen takt, samtidigt som du gör det du vill göra. Om du vill resa, hitta dig själv etc. Du kan plugga när du är motiverad etc, du behöver inte anpassa dig till skolan på samma sätt. Du kan befinna dig vart du vill i princip.

♥ Jag önskar verkligen dig all lycka till med att göra rätt val för dig. Prata med din familj, prata med oss här på mugglis om du behöver det, prata med en syo kanske! Det är ett viktigt beslut du står inför, men du har hela livet på dig också att göra om och göra rätt om det råkar bli fel =)

Jag anser att du kunde fundera en extra gång. Gymnasiet är i princip en grundpelare att stå på, och arbetsmarknaden är så pass tuff att det är svårt även för de som faktiskt har en gymnasieexamen att få jobb efter gymnasiet.

När jag tog studenten ville jag inte läsa vidare. Jag tänkte att jag "skaffar mig ett jobb, hur svårt kan det vara" som om det var den enklaste saken i världen. Under ett helt år arbetade jag max 4 dagar som eventpersonal, trots att jag sökte jobb och slet som en galning. Jag var ändå 19 då med en avslutad gymnasieutbildning. Efter det året började jag läsa vidare igen. Har sammanlagt pluggat nästan 5 år nu.

Vad jag menar är att du inte vet nu vad du vill om några år. Jag hoppas dina framtidsplaner fungerar som du tänkt, men jag tror det finns en större chans om du har en gymnasieexamen. Du får dessutom en struktur till din vardag, vilket jag tror är bra. Däremot håller jag med de som skrivit ovan om att du kunde fundera över det program du nu går. Är det rätt för dig eller skulle du trivas bättre på något annat? Kanske är det skolan du inte trivs på? Finns det någon annan där du kanske trivs bättre?

Är det så att du inte mår bra behöver du självklart söka professionell hjälp för det, och ta hand om dig själv på bästa sätt! Men detta är jag övertygad om att du kan göra även om du fortsätter på gymnasiet.

Lycka till!