Min första publicerade historia...

Okej så don't judge, nu publicerar jag min första historia och första kapitlet är inte alls händelserikt. Ge mig GÄRNA konstruktiv kritik! Jag gör detta endast för att bli bättre på att skriva och det kan hända att det blir lång tid mellan varje gång jag publicerar ett kapitel. Så eh ja här kommer det...

Några som kanske (?) vill läsa:
Fellrendión
Ithrenniel
Solkatten
Luna Chang
AlexZz
Frivolt
Chaemy
Epiphany

Kapitel ett:

Jag känner hur mitt ganska korta blåa hår står rakt upp då jag sätter mig upp i sängen. Hela min kropp skakar och jag svettas extremt mycket, den där jävla mardrömmen alltså! Samma dröm varje natt, jag har inte kunnat sova ordentligt på flera veckor och det går ut över mitt skolarbete.

Jag vänder mig åt höger och tittar på klockan som står på mitt nattduksbord. Den visar att klockan bara är halv fyra. En lång svordomsramsa trillar ur min mun när jag inser att jag har fyra timmar att döda innan mitt riktiga alarm ringer. Då har jag alltså fyra timmar på mig att få till den perfekta sminkningen, att somna om kommer inte på tal. Antingen drömmer jag samma mardröm igen eller så somnar jag inte alls. Jag slänger av täcket från min kropp och huttrar ofrivilligt till. Min för stora tröja värmer inte alls så mycket som jag önskar.

Min garderob står öppen och jag ser direkt vad jag vill ha på mig, en alldeles för stor skjorta utanpå ett vitt linne. Sedan kommer jag av mig, vad faan ska det bli för väder? Jag går fram till mitt lilla fönster och ser på termometern att det är nollgradigt. Smart som jag är kommer jag på att på dagen blir det ju varmare så jag bestämmer mig för att jag kan ha strumpbyxor under. Mina kläder sätter jag snabbt på mig, sedan går jag till badrummet.

Efter två timmar är mitt hår och mitt smink on the top så att säga, jag bestämmer mig för att ha en beanie på mig eftersom att... Ja jag har alltid på mig en beanie, på sommaren bär jag såklart snapback. Jag hör någon borta i köket och inser att jag kan äta frukost med någon av mina föräldrar. Vem vet jag inte eftersom de inte har fasta scheman. Köket ligger bara några meter från min dörr så jag börjar tyst röra mig ditåt, jag ska skrämma vem det än är i köket. Jag stannar precis vart öppningen till köket är, väntar några sekunder och sedan hoppar jag på vad jag tror är en av mina föräldrar.

Men när jag tar i personens kropp så känner jag bara muskler, varken mamma eller pappa har sådana muskler PLUS att personen inte har någon tröja på sig. Personen hoppar iallafall till och snurrar runt, jag ser att det är en kille som kanske är ett par år äldre än mig. Han öppnar munnen och släpper ut ett :

- Vad faaaaan?

Shitshitshit det här måste vara min brorsas kompis han snackade om igår. Han som skulle slagga över ett par nätter. Jag hade tänkt hålla mig undan honom så gott det gick, men se hur det gick. Paniken börjar växa i mig och jag vänder mig snabbt om för att fly tillbaka till mitt rum. Jag vill verkligen inte prata med honom. Egentligen så vill jag inte prata med någon.

Plötsligt så tar han tag i min arm och jag hör hur han harklar sig.

----------------------------------------------------------------------------------

Andra kapitlet (inte heller särskilt händelserikt.. Lär bara känna karaktärerna tyyyyp. Vissa kanske kan gissa vem killen är? c; )




- Du är Kim va? Hon som är typ nitton? undrar han lågt.

Varför bryr han sig? Vad spelar det för jävla roll vem av syskonen jag är?

- Ja det är jag det.. säger jag snabbt samtidigt som jag scannar hans ansikte efter ett svar om varför han brydde sig.

Först nu så märker jag att hans hår är lila OCH att han har glasögon. Jag känner igen honom, vartifrån känner jag igen honom? Ingen här i byn har lila hår, jag vet knappt någon i ENGLAND som har det. Varför bryr jag mig ens? Jag tänkte ju just att han inte skulle bry sig om mig. DUBBELMORAL tänker jag och ler lite för mig själv. Plötsligt märker jag att jag har zoomat ut under min konversation med mig själv. Jag inser att han har sagt något till mig under minuten jag zoomade ut och undrar om det var nåt speciellt.

- Alltså ska du svara eller? hör jag plötsligt honom säga.

Jahapp... Då var det alltså en fråga.

- Ehm vad sa du? Alltså innan du undrade om jag skulle svara. Du förstår att jag zoomade ut lite en minut där.. Ramlar det ur mig innan jag sätter stopp på kvarnen som maler i min mun. Han tittar lite undrande på mig, men jag ser att det rycker lite i hans mungipor.

- Ehhh... Jag undrade varför jag inte såg dig igårkväll. Alla andra var ju liksom ut och hälsade på mig. Medans du satt inne på ditt rum? säger han undrande.

Jaha han tyckte väl säkert att jag var otrevlig. Jag bryr mig inte tänker jag snabbt. Men faktum är att jag inte brukar bry mig, men han verkar vara trevlig OCH hans hår är lila. Vad ska jag svara? Att jag inte alls gillar människor och att jag hade tänkt undvika honom hela hans vistelse här... Jag känner att jag rodnar något åt hur otrevlig jag egentligen är.

- Ehh.. Alltså det är såhär att jag inte är en särskilt social person. Så jag hade typ tänkt ignorera dig hela tiden? säger jag lågt och vänder bort blicken.

Jag gillar den jättemycket redan! Din karaktär är solklar och verkar sjukt cool.
Jag gillar ditt sätt att skriva, som att din karaktär sitter mittemot mig vid köksbordet och berättar om sin dag. Så super!!
Kommer definitivt att bevaka ^^

Hapo omg jag blir så glad c: