Hej & välkommen till Fortsätt-att-skriva-historien!! (jag vet att namnet är konstigt, men jag kom inte på något bättre
)
Jo, det går till så att jag börjar att skriva några meningar på en berättelse och sen fortsätter någon annan att skriva på det jag har skrivit. (vet, dålig förklaring, men jag hoppas att någon förstår)
Skriv gärna om lite skumma saker som typ rosa marshmellowsslott.
Just nu är hela historien så här:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Det var en gång en elva-årig tjej som hette Fiona. Hon var ensam hemma och satt i sitt kök och drack en mugg O'boy. Då knackade det på dörren. Hon gick för att öppna dörren. Där utanför stod en väldigt kort gubbe med enorma glasögon. Han bar en rosa sidenmantel och en otroligt snygg fluffig hatt där det stod "I LOVE UNICORNS!!! ".
"Hejsan" sa Fiona. "vem är du"
"Tjena mors, jag är The Unicorn King. Vill du ha en klubba?" svarade mannen och räckte fram en badbollsstor, regnbågsfärgad, enhörningsformad klubba.
Då kom ett åskmoln och satte sig på The Unicorn King. Det sprakade och fräste om det och en melodi spelades ur det.
"PINK FLUFFY UNICORN DANCING ON RAINBOWS!" lät det.
Fiona hoppade fram och dödade åskmolnet med sitt lasersvärd, för hon var nämligen en jediriddare! Men sen så kom hon på att lasersvärd inte kunde döda moln, och då blev saker helt plötsligt mer komplicerade för att...
Men då kom hon på att hon kunde suga upp molnet med dammsugaren. Så hon sprang iväg för att hämta sin rosa glittrande dammsugare. Men när hon kom tillbaka var åskmolnet inget åskmoln längre. Det hade förvandlats till ett rosa fluffigt glittrande moln.
Så hon sög upp det rosa, fluffiga, glittrande molnet med dammsugaren istället! Då så blev dammsugaren förvandlad till Lord Voldemort själv! Och han riktade sin trollstav mot Fiona!
"avada ked..." började Voldemort.
Men då riktade Fiona dammsugarens munstycke mot Voldemort och sög upp honom.
"Nej!" skrek han när han var på väg in i dammsugarpåsen.
Men med ett litet "flopp" var han inne i den.
"Åh, wow! Du är ju riktigt duktig!" sa The Unicorn King.
"Ehhm...åhh...tack!" sa Fiona och kliade sig lite generat i nacken.
Sedan kom en synskadad tjej fram till de och plötsligt började det regna blindkäppar från himlen och när alla ramlat ner stod Dolores Umbridge där och hon sa:
"Jag är hungrig!"
"Sätt dig ner då", sa Fiona. "Ni också", tillade hon vänd The Unicorn King och den synskadade tjejen.
Fiona gick för att hämta mat, när hon plötsligt krympte och blev liten som en tumme. Som om det inte räckte, landade hon i en vattenfylld badbalja som stod på golvet. Hon greps genast av panik när hon inte nådde botten och viftade vilt med armarna.
"HJÄLP! JAG KAN INTE SIMMA!" skrek Fiona förtvivlat och fick vatten i munnen. "RÄDDA MIG! JAG DRUNKNAR!
Då kom en blå katt med och räddade henne! Sedan sa den blåa katten:
"Jag vill ha marsipantårta!"
Fiona hostade upp allt vatten innan hon sa:
"Jag måste först få min vanliga storlek tillbaka."
Katten såg sur ut.
"Men jag räddade dig från att drunkna!"
"Ja och det uppskattar jag. Tack", sa Fiona. "Men jag kan inte ge dig någon tårta, om jag är liten som en tumme. Så jag måste få tillbaka min vanliga storlek. Då får du tårta. Jag måste även komma ihåg att ta simlektioner."
Hon såg sig omkring.
Umbridge bara skrattade
och de andra blev så chockade så att de ramlade ner för sina stolar.
Men då hoppade plötsligt en grön känguru fram och sa:
"tjabba allihopa! Jag är kängrun Rulle" (Fiona la märke till att Rulle pratade med väldigt mycket slang)
"Åh, hejsan! Jag är Fiona" pep Fiona från golvet
"Var é ru nåstans?" frågade Rulle och såg sig omkring.
"Här nere, på golvet" pep Fiona.
"Aha, dä ä ru ju" sa Rulle och och kollade ner på Fiona. "Me väffö äru så liten?"
"Jo, för att...äh, strunt samma. Det viktigaste är om du kan hjälpa mig. Kan du det?"
"Såklart, det är ju lätt" Han plockade upp en liten genomskinlig glasflaska ur sin pung på magen. "Drick en klunk av det här bara" sa han och räckte henne flaskan.
"Tack" sa Fiona och satte flaskan mot läpparna och tog en stor klunk.
Och då...
... fick hon tillbaka sin vanliga storlek. Hon skrek av glädje och gav Rulle en kram innan hon gjorde två marsipantårtor, en till katten och en till Rulle, The Unicorn King, Umbridge, den synskadade tjejen och sig själv. Medan de åt, ringde Fiona runt efter bra simskolor för att undvika fler olyckor och pinsamma situationer. Men plötsligt...
...sa den synskadade tjejen
"Jag kan lära dig simma! Jag har lärt alla mina vänner". Fiona såg lättad ut och sa:
"Vad bra! Nu åker jag till Hogwarts!"
och hoppade genast på Hogwartsexpressen och åkte till Hogwarts!
Men på hogwartsexpressen satt draco malfoy och kastade sten.
Då dök en flock med Pikachus upp och använde Thunder Wave på honom så att han blev paralyserad och inte kunde attakera någon med sten mer!
Sen så vräkte en rosa elefant ut honom genom fönstret på kupén!
Plötsligt såg hon den synskadade tjejen på tåget hon skulle också till Hogwarts.
Fast då kom Voldemort ut ur damsugaren och kastade avada kadavra på elefanten fast det hade ingen effect.
...så elefanten dödade Voldemort genom att sätta sig på honom!
Tills slut var de framme på Hogwarts. Men då märkte de att Hogwarts var inte kvar. Där Hogwarts borde ha stått stod ett enormt, fluffigt, rosa marshmellowsslott med regnbågsfärgade torn.
"Wow!" sa Fiona och tittade upp på det.
"Visst är det snyggt?" sa The Unicorn King och klättrade ut ur Fionas koffert, för han hade gömt sig där hela tiden. "Jag har själv byggt det" sa han belåtet.
Fiona skulle precis säga att det var väldigt snyggt, men då...
Började det regna och hela slottet smälte.
"NEEEEJ!!" vrålade The Unicorn Kung och smälte ner till en pöl han också.
Då kom en rosa, fluffig enhörning fram och frågade:
"Behöver ni hjälp? Jag är en av de fem grundarna av Hogwarts, Fluffy Fluffyclaw."
"Jag trodde Hogwarts hade fyra grundare." sa Fiona
"Nej!! Och jag som alltid har velat gå i en rosa skola byggd av marshmallows!!" skrek Fiona uppgivet.
FIona satte sig på knä bredvid honom.
"Nej! Lämna oss inte!!" sa Fiona fast hon knappt kände honom. Han hade ju gett henne en så god klubba och hon hade tänkt att hon kanske skulle få en till, men nu gick den planen upp i rök, och likaså gjorde The Unicorn King.
"Det finns en sak som gör att jag kan överleva..." sa The Unicorn King just som hans knän smälte ned till golvet.
"För att jag ska överleva måste jag..."
"...äta upp alla polkagrisar i världen!"
"Jaha!" sade Fiona och svimmade av chock!
När Fiona vaknat upp och chocken lagt sig tänkte hon bara en sak: Jag behöver inte någon klubba mer ifall jag får alla polkagrisar i världen. Men för att rädda The Unicorn King ropade hon med sin trollstav i vädret: Accio Alla världens polkagrisar!
En ett enormt berg med polkagrisar kom svävande och lade sig till rätta på deras vagn. Vagnen tippade över och rullade ner längs vägen. The Unicorn King smälte allt mer. Nu började vagnen sakta in. De var framme på Madame Fluff`s butik för jättegummibjörnar. Fiona glömde helt bort The Unicorn King och sprang fram till expiditen och sa: "Jag vill ha en sådan där blå gummibjörn med mustach!"
"Det blir 3 kronor min vän, jag behöver egentligen inga pengar.
Samtidigt hade The Unicorn King smält, men hanns själ hade förvandlats till en...
...morot!
Morotskungen bestämd sig för att bli den nya Voldemort, så han gjorde inbrott hos Olivanders och tog en trollstav!
Han tänkte först retas med den synskadade tjejen, Natalie. Natalie letade efter en grund pool så hon kunde ge Fiona simlektioner. Men Morotskungen gjorde så att hon hängde uppochner.
"Sätt ner mig!" skrek Natalie. "Jag måste hitta en simbassäng åt Fiona! Hon kan ju inte simma så bra! Hon drunknar om hon ramlar i en sjö innan jag har hunnit lära henne simtagen!
Men morotskungen skrockade bara och sa:
"Hon har ju fått en klubba! Räcker inte det?"
Fiona tittade på Natalie som hängde upp-och-ner.
"Hjälp mig!" ropade Natalie,
och då kom...
... Hermione Granger i egen hög person. Hon stirrade bistert på Morotskungen och fräste:
"En klubba förstör bara tänderna! Det borde du veta som har blivit förvandlad till en grönsak!"
Därefter trollade hon fram en häst, som jagade moroten. Natalie drog en djup suck av lättnad när Hermione läste en formel så hon stod på marken.
"Tack", sa Fiona och Natalie i kör.
"Ingen orsak", sa Hermione. Plötsligt ...
Den synskadade tjejen trollade tillbaka Hogwarts medans Dolores Umbridge dödade morotskungen för hon tyckte han var för farlig. Alla jublade för den synskadade tjejen trollade tillbaka hogwarts. Och framför de stod Hagrid och gav alla en stor bamsekram.
Men Aragog kom och och jagade Hermione in i skogen.
Hermione sprang så fort hon kunde och lyckades lura Aragog, genom att gömma sig bakom en buske. När kusten var klar, sprang hon tillbaka till slottet och rusade in i Rons famn, gråtande av lättnad.
Ron blev lite generad och Harry log. Han visste ju om sin bästa kompis känslor för Hermione. Men hans leende suddades snabbt ut när han kom ihåg att han var dödligt förälskad i Rons syster, Ginny, och det kunde inte Ron tillåta. Men här kom ju Ginny, bärandes på en...
...stor gurka!
"Hej!" sa hon. "Vet ni? Jag har blivit kär i...
"...Umbrigde. Hon är ju så himla söt. Har ni sett hennes vackra lockiga hår? Det är så lent. Och hon är så himla gullig i hennes söta rosa klänningar"
"Ehhh...va!" utbrast Harry. "Var inte du kär i mig?"
"Nej, inte längre" sa Ginny. "Dollie" ropade Ginny och vände sig om.
"Ja, jag kommer, sötnos" kraxade Umbrigde.
"Kallar du henne 'dollie'?" frågade Ron Ginny.
"Hejsan allihopa" sa Umbrigde som precis hade kommit fram till dom.
Sen kysste hon Ginny en lång stund. Harry började gråta.
"Men Harry vad är det?" frågade Hermione oroligt.
"Jag har försökt impa på Ginny i hela mitt 16åriga liv och tänkt på hur jag skulle berätta det för Ron utan att han blir arg. Och sen börjar hon gilla Umbrigde".
Men Ron såg genast vad som var fel.
"Hon har fått i sig en kärleksdryck!" utbrast han. "Hon tror att hon är kär i Umbridge, men det är bara bluff!"
"Åh, Ron! Vad du är duktig", sa Hermione och såg imponerad ut.
Ron rodnade men gav henne en kram medan Fiona och Natalie nickade instämmande.
"Vi måste rädda henne!" sa Harry.
"Men hur?" frågade Fiona.
"Enkelt", sa Ron, "vi..."
"...ger henne en enooorm regnbågsglass"
"Vad smart du är Ron" sa Natalie.
"Ehhm, är du säker på att det hjälper mot kärleksdrycker, Ron?" sa Hermione.
"Såklart jag är" sa Ron. "Jag har ju vunnit VM i att veta bäst när man ska ge folk regnbågsglassar"
"Hmm...ja, men jag tänkte..." sa Hermione och skruvade sina händer. "Men jag trollar väl fram en då" sa hon och trollade fram en stor krämig regnbågsfärgad glass. "Varsågod, Ginny" sa hon och gav den till Ginny.
"Åh, tack! Är den till mig?" sa hon.
"Såklart, ät den nu!" sa Ron lite otåligt.
"Okej, jag äter den" sa Ginny och skulle precis ta ett slick på den när Umbrigde sa:..
"GLASSEN ÄR FÖRGIFTAD!!!!
Jag hörde dom prata om att förgifta dig för att du gillar mig!" "Tyst din gamla kärring" sa Harry och kastade den paralyserade Malfoy på henne.
Umbridge blev så chockad att hon svimmade. Ginny tvekade lite, men Hermione hade fått nog.
"Jag litar på Ron, så nu äter du av glassen innan jag förvandlar dig till en padda!" skrek hon argt. Ginny gav sin vän en skrämd blick och lydde genast. Efter att ha ätit upp glassen blev hon sig själv och slängde sig om halsen på Harry. Ron log mot Hermione som log tillbaka, innan alla fyra gick för att besöka Hagrid.
Natalie sken upp när hon fick höra om Vid-Behov-rummet så hon drog med sig Fiona dit.
"Jag måste prata med dig om en sak" sa Natalie. "Det är viktigt"
"Vad är det om?" frågade Fiona en smula oroligt.
"Jag berättar snart" var det enda Natalie sa.
Men plötsligt hoppade en rosa fluffig enhörning ner framför dom.
"Tjabba tjena! Om jag inte misstar mig måste ni vara Natalie och Fiona? " sa hen. "Jag har ett viktigt uppdrag till er"
"VA!" sa Fiona och Natalie i mun på varandra. "Ett uppdrag? Till oss"
"Ja" sa enhörningen. "Ert uppdrag är att...
"...äta tio karameller på tre minuter!! Klara, färdiga, GÅ!
Natalie och jag sate igång att äta alt vad vi orkade.
Till slut var alla karameller uppätna.
"Perfekt!" log den fluffiga enhörningen. Nu får ni önska er något."
"En simbassäng!" sa Natalie och Fiona i kör.
"Gärna en som är grund i ena delen, så jag kan sätta ner fötterna", bad Fiona. "Men ge även Natalie bra syn!" tillade hon vädjande för hon ville ge sin nya vän en gåva som tack för att hon skulle ge henne simlektioner. Enhörningen nickade och i nästa sekund var önskningarna uppfyllda.
"Jaa, nu ska jag lära mig simma" sa Fiona ivrigt. "Hur gör man?"
"Man tar simtag med ben och armar och så ska man..." började Natalie.
"Men vänta, hur tar man simtag?" avbröt Fiona henne.
"Jo, genom att göra så här" svarade Natalie och gjorde simtag i luften. "Men" sa Natalie och höll upp ett pekfinger i luften. "Det vore bra om vi hade badkläder. Eller hur? "
"Japp, väldigt bra" höll Fiona med. "Men hur får vi tag på badkläder?
Som på beställning kom en massa husalfer fram med badkläder, handdukar och annat som var bra att ha i vattnet.
"Okej, nu har vi badkläder och tack vare dig som gav mig en bra syn, kan jag vara i närheten", sa Natalie. "Till en början är det bra om du har simdyna." Fiona nickade lydigt innan hon klev ner i den grunda delen av poolen.
Snart började poolen fyllas med elever, lärare, husalfer och även dödsätare som ville ta ett dopp. Remus Lupin hade bytt om till ett par blåvita badbyxor och tog en härlig simtur med lugna tag utan att blöta ner håret. Men när han befann sig vid den djupa delen av bassängen, fick han plötsligt ont i magen och kunde inte längre ta ett simtag. Han greps genast av panik och började vifta med armarna, samtidigt som han ångrade att han inte hade hållit sig nära kanten eller åtminstone låtit bli att äta för tio minuter sen.
"Hjälp, jag har fått kramp! Rädda mig!" ropade han skräckslaget och fick klorvatten i munnen. "Jag sjunker! Hjälp!"
Men alla var för långt borta för att höra honom.
"Ta det lugnt", sa en bekant kvinnoröst plötsligt. "Det är ingen fara."
"Tonks?! Tonks, hjälp! Jag kan inte simma!" skrek Remus innan vattnet slöt sig över huvudet på honom ett par sekunder. "Skynda dig! Jag drunknar!" ropade han när han nådde ytan.
"Jag ska hjälpa dig", sa kvinnan, "men jag är inte Tonks."
"Jag drunknar!" ropade Remus. " Jag kan inte simma! Jag har fått kramp! Rädda mig, jag bottnar inte! Hjälp!"
"Men jag är inte Tonks!" upprepade kvinnan.
Men innan Remus hann säga något sjönk han mot botten. Han trodde att det var slutet, när han kände en arm om midjan. Han blev förvånad när han såg vem som hade dragit upp honom.
...det var Bellatrix.
"Åhhh, Bella" sa han och log kärleksfullt mot henne. "Du räddade mitt liv"
"Japp" sa hon nonchalant.
"Du räddade mig från att drunkna" sa han med ett lätt förvånat uttryck i ansiktet.
"Jag veet" sa Bellatrix. "Vad är det du vill säga?"
"Vill du bli ihop med..." började han.
"Ihop med dig?" sa hon med en taskig förvåning. "Aldrig i livet. Jag och Lordiegubben är ju ihop sen länge"
"Nej, inte med mig. Med Pomona Sprout" sa Lupin lite trött. "Vill du det?"
"Po..." började Bellatrix.
"Hon har alltid varit hopplöst förälskad i dig" sa Lupin. "Ända sen hon såg dig för första gången har hon älskat dig med hela sitt hjärta"
Bellatrix såg lite tankfull ut. Sen sa hon:
"Och hur vet du det?"
"Vi var hemliga vänner alla åren på Hogwarts" sa Lupin. "Men ingen visste om det"
"Mhm" mumlade Bellatrix. Sen sken hon plötsligt upp "Det är klart jag vill bli ihop med henne! Jag har också varit kär i henne sen första gången jag såg henne"
"Vad bra..." började Lupin men blev plötsligt avbruten av Bellatrix som skrek:......
"nej nej nej, jag sa fel är inte alls kär i sprout!" samtidigt som Natalie sa till Fiona " det är svårare att lära dig simma när jag ser! det var mycket lättare när jag inte såg. Kan du rätta till så jag blir synskadad igen?"
"Ja, men men jag trodde det skulle vara lättare för dig att se" sa hon. hon rättade till så Natalie var synskadad igen.
"Åh vad skönt" sa Natalie och nu gick det jättebra att lära Fiona simma. när dem gick upp kom Umbridge och sa:...
"Natalie och Fiona är härmed relegerade från hogwarts".
" NEJ DE SKA INTE RELEGERAS!!!!!!!" skrek hela hogwarts med dumbledore i fören men...
Då sa Lee Jordan:
"Om du relegerar tjejerna så kastar vi stinkbomber på dig din dumma umbridgepadda!" Då ångrade hon sig och tjejerna var inte relegerade längre
Ge mig gärna en tumme
att suga på, för det här börjar bli läskigt, sa Umbridge. Det är så obehagligt att stinkbomber kan ha så mycket makt. Nu ska jag nog skriva till min älskade Fudge och be honom att beordra några av sina svartalfsfångar att spränga Gringotts för detta börjar bli läskigt.
Då kom en stinkbomb till mot henne. På den satt en lapp där det stod:
Hejsan!
Vi är imponerade av dig. Du lyckades sätta ihop flera meningar, det visste vi inte att du klarade!
Fred och George.
Umbridge fick syn på de skrattande tvillingarna och mot dem kastade hon ett...
lerklot. Fudge var redan där och han sa "Dolores det är faktiskt lag på att man inte får diskriminera synskadade så de får gå kvar. De har inte brytit mot några skolregler! Då sa Umbridge Oj just ja jag får inte göra som jag vill! då kastade Fudge henne i Azkaban och då sa Umbridge
"Det är inte rättvist!" Därefter grinade hon som ett litet barn. Men efter några minuter stod Filch utanför hennes cell med en massa blommor och en ask choklad...
Som tyvärr var förgiftad, så när de åt chokladen så förvandlades hon till The Unicorn King. Han sparkade upp gallret och bet...
...en dementor som vart så förvånad att den sög själen utav fudge och flög skrikande iväg.
men då kom...
En STOOOOOOR kentaur som var utklädd till ett hjärta och kramade ihjäl alla, fast de dog inte för att...
De hade superkrafter och åt ananas
Men ananasen var förtrollad så att alla landade i en mörk skog.
Vad ska hända nu? Det får DU bestämma!!
Mugglarportalen