Hej!! Jag heter Rasmus.
jag ska berätta om hur mitt liv i skolan har vart från skolstarten till nu. jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver inte detta för att ni ska tycka jag vill ha uppmärksamhet! Jag skriver detta för att alla ska förstå hur livet för en pojke eller flicka kan vara i skolan. Jag ska ha kapitel och jag kommer skriva alla detaljer jag minns. Som en bok, fast det som har hänt mig. Allt jag tänkte, allt som hände, ALLT!!
Kapitel 1
Spoiler:
Tryck här för att visa!jag var som alla pojkar som skulle börja skolan, förväntansfull. Tänk att bli en stor kille som skulle få börja skolan. De barnen man såg gå förbi en. Stora barn. Jag kommer ihåg att varje gång jag såg dem så glänste mina ögon. Jag trodde att allt skulle vara bra. ALLT!
Första dagen jag skulle till skolan hade jag förberett bra. Pennor, spiderman väska och andra saker. jag åkte bil till skolan och jag hållde mamma i handen och gick in på skolgården. Vi gick till klassrummet och jag pussade mamma och gav henne en kram. Då trodde jag att dagen skulle vara lång, men ifall detta hade vart nu så skulle det vart kort.
Skolan började bra. klassen pratade med varandra och vi hade skoj, men efter två veckor så slutade folk vara med mig. jag blev ensam och gick runt på den stora skolgården för en sån liten kille som jag var då. Jag ville hämta tröst, finna någon som jag kunde leka med. Det som jag trodde var så bra med skolan, var inte sant i sin helhet.
Jag var lika ensam i två månader till. Sedan så berättade jag för mina föräldrar och jag bytte skolan. Jag minns de minnena så bra. Jag började på nästa skola och hoppades på något bra...
kapitel 2
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 2 Skolan välkomnade mig bra. Jag tyckte om klassen och jag var redan då inte särskilt blyg. Jag började bli vän med folk från klassen. Jag blev vän med några stycken. Jag minns att vi lekte på rasterna. Efter ett tag. Då jag hade gått på skolan ett tag. Då jag hade försökt förtränga min gamla skola och det som hade hänt. Då kom de. Några kilalr från fyran och femman gick mot mig. Jag blev uppspelt. jag trodde de tänkte fråga mig om jag ville leka med dem, men så blev de inte. Dessa killar skulle jag behöva stå ut med till sommaravslutningen. Ett av de saker jag minns de sa löd så här "Du där!! Skitunge! Kom hit för f*n så att vi kan klå upp dig!" jag minns det så väl. Som om de sade det till mig nu. Där stod de. Stora och starka. Och jag. Liten och klen. Jag gick till dem så rädd jag var. Jag var som radiostyrd. jag stod bredvid dem och jag tittade upp på deras ansikten. Då, då slog de ner mig. Jag föll mot asfalten. ingen såg det, INGEN! Där låg jag och grät, de skrattade.
kapitel 3
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 3 Jag grät och de tittade på mig. De sprang därifrån och jag låg kvar. Jag vet att de andra barnen lekte lite längre bort på skolgården. jag reste mig upp och såg att det blödde lite. jag sprang in på toa med plåster i hand. Att en så lite kille som jag gjorde allt för att hindra att berätta det. Jag minns att jag tvättade noggrant såret, blåste på det, grät, sade till mig själv att att skulle bli bra och lade noggrant på plåsterna på benet. jag gick ut sedan och log och torkade bort tårarna från ögonen. Det var lugnt i en vecka. Nästa vecka var de där igen. När jag skulle gå på toa. Jag skulle bara lämna mina vänner några minuter. Så var de där igen! Som om de följde efter mig. De sade åt mig att komma och jag vågade inte säga nej. jag gick med dem, av rädsla och feghet! Jag kunde ha gått. Jag kunde ha sagt till, men jag vågade inte, vill inte hamna i trubbel, ville inte göra mobbarna ledsna och göra det jobbigt för andra. Jag gick med dem. Efter förra gången hade jag försökt få reda på vilka de var. Det fick jag. populära killar som alla tjejer gillade, alla fotbollskillar gillade. Efter en stund stannade jag iskall, rädd och stilla som en staty. De stirrade på mig och sa elaka grejer. "Kom nu idiot! Så kan du få gå sen lallar! Himla missfoster!" var några av grejer de sade. De sade så mycket elakt då, saker värre än detta. Som "Himla f*cking unge! Du borde inte få finnas!" rädd var jag. De tryckte med mig till samma läskiga ställe. Jag förstod inget. Det var helt mörkt i mitt huvud över varför de ville hit igen. Jag tittade rädd mot dem med stora ögon. Tårarna började lägga sig i ett lager på ögonen. Jag försökte le, men lyckades inte. "Vad vill ni?" frågade jag tyst och kramade om mig själv. Jag undrar det fortfarande. Ja, vad ville de..
kapitel 4
Spoiler:
Tryck här för att visa!kapitel 4 "Vi vill bara veta ifall du komemr skvallra eller inte." sade en av dem. En av de slog mig hårt på näsan så att jag ramlade på rygg. Helt försvarslös var jag. jag kände hur blodet rann ner från näsan som floder. Tjocka röda floder. "kommer du skvallra?" frågade en av dem. Jag grät och försökte få ut orden. "Ne..Ne..Nej." sade jag och grät och blodet rann ner och kom in i munnen. Jag hörde hur någon kom mot oss. Jag hoppades på att personen skulle veta vad som hade hänt och att jag skulle bli räddad. 2vad har hänt?2 frågade läraren. Mobbarna berättade en lögn. En ful lögn. De sade att jag hade ramlat och att de skulle hjälpa mig. Om det hade vart idag så skulle jag ha sagt att det inte va så, men då sade jag inget, utav feghet, rädsla. Läraren hjälpte mig att ta bomull i näsan så att blodet sägs upp. Hon gick sen ut. jag fick vila inne och när jag skulle på lektion så stod de där. Längst bort i korridoren.
kapitel 5
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 5 De gick mot mig, snabbt och med arga blickar! Jag ville gråta, skrika på hjälp, men som varje gång stannade jag där. Lät de gå mot mig. Jag hade kunnat fly. Låsa in mig på toaletten, men jag valde att stanna. jag blundade och hjärtat pumpade fort. Jag öppnade mina ögon.
Där, där stod de. "Vi ville säga åt dig att brinna upp. Så att vi inte behöver konstiga och jobbiga människor! Som beter sig som tjejer! Dö!" sade en av dem. Chockad! ja, chockad var jag. Att de ville detta! Jag grät, jag hörde att alla skulle gå in. Mobbarna gick fort därifrån och en av de tittade på mig. Blicken att jag skulle hålla tyst, annars skulle de göra något med mig. Jag gick till min plats för mina kläder. Jag var rädd. Osäker. Deprimerad! jag ville dö! Och ingen såg det, eller det kanske de gjorde, men de blundade. Vi skulle ha lektion och min fröken frågade hur allas rast var. jag sade att den var bra, men lögnen gräv hål djupare och djupare i mig!
Kapitel 6:
Spoiler:
Tryck här för att visa! KAPITEL 6
Dagar hade gått, de hade mobbat mig hela denna veckan. Min depression blev större. Varje dag efter hemma så grät jag, mina föräldrar märkte inget. Jag började undra ifall inte tyckte om mig, att jag var värdelös. En dag så hade jag tagit med mig en kniv in på mitt rum. Jag var sex år, som tänkte så här. Nu kan jag inte förstå hur jag tänkte. Den lilla unge som jag var en gång.
Som satt med en kniv och tänkte sticka in det i hjärtat. Jag tänkte hur jag skulle sticka in kniven så att jag skulle dö, men där hände något. Jag hörde fotsteg. Gömde kniven och min mamma kom in. Jag log ett falskt leende. För inom mig fanns ingen lycka! Vi pratade en stund om vad jag gjorde i skolan och sedan gick hon ut. Jag fick ljuga för alla, för att jag inte skulle bli nerslagen hela tiden av pojkarna. Jag satt där och grät. Jag gömde kniven säkert så att jag skulle kunna göra det. Jag var beredd på det.
Kapitel 7
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 7
Jag skulle ha sommaravslutning idag. Jag hade bestämt att sista dagen i denna årskurs skulle bli bra. Jag hade blivit slagen bara två dagar innan denna dag. Vi satt i vårt klassrum och pratade. Här var jag säker. Säker från dem! Denna dag var en av de få dagar i skolan som jag faktiskt var säker. Vi skulle sjunga för hela skolan och då skulle de inte göra något. När vi hade pratat klart så gick vi ut på skolgården.
Alla föräldrar stod där och vi på bänkar. Som tur så stod de på ena sidan av alla bänkar och vi på andra. De blängde på mig. Vi sjungde och när alla hade sjungt så åt vi tårta. En av de kom fram till mig och drog mig bort från alla andra. Jag trodde inte detta skulle hända. Jag ville gråta, jag ville skrika, jag ville fly! "Hoppas du får ett dåligt lov och när lovet är över ska du få ordentligt med styck!" sade killen. Jag sprang därifrån till klassrummet och åt tårta med familjen. Jag var rädd, men nu så skulle jag bara vara i närheten av min familj.
Nu så skulle jag inte behöva träffa dem under hela sommaren.
Taggar: Alexandra Granger
OzzyStar2 Isabelle Granger winsah
Nordanhym Elsa Gryffindor AngelUtopia
Alvenia H@nna
snälla kan ni tagga andra
förlåt om ni inte ville bli taggade
Mugglarportalen