Berättelsen om Valentina

Titel: Berättelsen om Valentina
Författare: amie
Språk: Svenska
Kapitel: 1
Rating:G
Huvudperson: Valentina
Färdig: nej

jag ska försöka uppdatera minst varje fredag
säg gärna om du bevakar


i den här berättelsen får du följa Valentinas liv och alla äventyr hon är med om, upplev äventyr,magi,romans och mycket mer.
Utspelar sig under 400-talet i landet Rosil


Inledning
Tänk dig hur det är att leva på medeltiden, tja det är det Valentina gör, men hon är inte som alla andra, hon har en stor hemlighet som kan kosta henne sitt liv om det skulle komma ut.

verkar bra, vad har hon för hemlighet???????

Här kommer första kapitlet hopps att ni gillar det



Kapitel 1


Sol ljuset väckte mig när det började sipprade in genom fönstret, jag visste att det inte var någon ide att försöka somna om igen det brukar aldrig fungera än då. Jag tog mig upp ut sängen och drog på mig min vanliga vita klänning och ett förkläde, Jag ställde mig framför min spegel och kollade på min spegelbild. En flicka på 17år kollade tillbacks på mig, hon har korpsvart midjelångt hår som hänger i stripor, ett par isblåa mandelformade ögon och ett stort fult ärr som går från halsen längst med hela överkroppen. Flickan i spegeln är jag, mitt namn är Valentina, jag är 17 år. Jag bor på en liten bondgård mitt ute i ingenstans, man jag ska inte klaga jag kunde ha det värre, om ingen hade hittat mig när jag var liten skulle jag nog inte vara här idag, för 12 år sen när jag var omkring 5 år hände något med mig. Jag förlorade minnet, en 5 åring utan något minne om vem hon var och vart hon kommer från velar runt på landsbygden. Det var bara ren tur att Sara och Alfred hittade mig och tog hand om mig som deras egna dotter.

En knackning på min dörr väckte mig ur mina tankar. ”Valentina, är du vaken, vi måste gå och mjölka korna” sa Sara medan hon öppnade dörren till mitt rum. ”Jasså, du är vaken. Kom nu vi har sysslor att göra” Sa hon och gick ut. Jag gillar Sara hon kan vara lite bossig ibland men jag överlever. Jag gick ut efter henne och över gården till lagården.

Medan vi mjölade korna satt jag och studerade henne lite gran, En lång storvuxen kvinna med kort blont hår och gröna ögon. Vi är så olika till utseendet så det är inte sant. Den här dan är som alla andra sysslor hela dagen ända till kvällen.

”Jag går ut en stund, kommer hem sen” säger jag efter att vi hade ätit middag ”Okej, men var inte ute för länge, vi ska ju upp vid gryning” säger Sara till mig när jag är på väg ut ”Och var försyktig” Ropar hon efter mig när jag springer mot ängen.

”Äntligen kan jag slappna av lite gran” säger jag för mig själv medan jag går mot skogen. Jag kommer in i en liten glänta, där jag slänger mig på det fuktiga gräset.Det är bara nu när jag är ensam som jag kan använda mina krafter. Jag har magiska krafter och har alltid haft det, jag tror att jag föddes sån. Det är faktiskt väldigt konstigt för dom alla andra magiker måste öva lära sig trollformler och sånt men jag behöver bara tänka på det som jag vill ska hända och det händer. Men ingen får veta om mina magiska krafter, magi är förbjudet i hela kungariket och det straffas med döden.




bra?dålig?kort? skriv vad ni tycker

super bra

Jättebra!!!
Bevakar.