Em: den stora gåtan
Forum > Kreativitet > Em: den stora gåtan
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Elinaey
Elev 
|
Jag ska nu skriva min första berättelse, novell den kommer nog bli ganska lång (hoppas jag).
Namn:Em: den stora gåtan. Rating: typ pg., kan bli lite våld Kapitel:12 hittills Prolog Om någon hade visat moralen med filmen som magister flewe visade, då hade jag tänkt att hen var korkad. Men efter någon vecka förstår man, och allt käns helt naturligt. Eller är det naturligt? Att börja är att sluta och att fortsätta framåt är enda vägen. Några som kanske läser? Sofia Weasley Kapitel ett kommer i en spoiler här och jag kommer fylla på i denna tråden med en ny spoiler för varge kapitel. BARA FÖRSTA KAPITLET ÄR I TREDJEPERSSON PERSPEKTIV Spoiler: Tryck här för att visa!"EM, kan du släcka lampan?" Bad magister flewe . Em var en mager och lång tjej med eldrött rakt hår. Em sträckte sig efter lampknappen och när mörkret föll över klassrummet kände hon paniken lägga sig över hennes axlar. em Hade alltid känt sig stressad i mörker, som om hon inte hade något att göra där. Kath tittade ursinnigt på Em från raden längst bak, fasten Em inte gjort något illa så hade det alltid varit spänt mellan dom två. Filmen startade på vita duken och magister flewe log självsäkert inför klassen. Filmen handlade om jordens gravitation och hur den var till månen och jorden. Tillslut så ringde klockan och sjundeklassarna gick mot dörren i ett sorl av ljud. Alla utan Em. Em hade alltid älskat geografi, och magister flewe var riktigt trevlig med sin stora mage och halvlånga gråa hår. Em gick fram till honom. "Kan jag få ta med en geografi bok hem magistern? Frågade emmachell. "Tyvär Em, men jag tror inte att det är så bra med tanke på din födelsedag."sade flewe "Vad är det med min födelsedag?"frågade Em. "I sinom tid, min vän." Sade flewe. Em sade hejdå och gick ut ur salen och nerför trapporna. På väg till bussen såg hon kath sitta uppe i ett träd och kika ner på henne. "Kanske är jag inte den du tror jag är" sade kath. Men , det var något annorlunda, man såg verkligen bara hennes ansikte där uppe i trädet. Em gick vidare och hoppades att kath skulle lämna henne ifred. Väl på bussen satte sig Em på ett tomt säte. 40 minuter senare så stannade bussen, och konstigt nog så stod mormor där och väntade, för det var hos sin mormor Em bodde. "Skynda Em, vi vill vara hemma innan mörkret faller" sade Em's mormor Em gick med raska steg de sista metrarna. "Stanna i köket, de kommer snart din packning står i vardagsrummet" sade mormor. Packning, kommer snart? Em fattade ingenting. En svart bil med såna där rutor man inte ser in igenom bromsade in på parkeringen. En man i kostym kommer gående mot vår lilla stuga. Mannen knackar inte, han går rätt in. Hoppas ni gillade det! Kommentera gärna kritik! Kapitel 2 Spoiler: Tryck här för att visa! "Emmarentia, kom fort det bråskar innan midnatt" sade mannen.jag förstod ingenting men gick ändå ut i hallen. Mormor kom med min rosa resväska, eller den är egentligen inte min, den var min mammas innan hon försvann. Men det är inte mormor som kommer, det är en varelse som lyser, som om den har en eld innanför huden. Jag faller i en underbar trygghet, innan jag förstår. "Mormor?" Säger jag frågande. "Ja min dotterdotter?" Sade mormor. "Skynda" påminner mannen. Det hörs ett fruktansvärt skrik och mormor upplöses i ljus. "Mormor!!" Ropar jag. Mannen tar tag i min arm och tar mig till bilen. Jag blir inknuffad i vad som verkar vara en mindre buss. Jag sitter på en sådan där plats för fyra personer. Jag kollar mig omkring och ser om det finns någon mer i bussen. Och mittemot mig så sitter han. Magister flewe. Och bredvid honom satt en kvinna med vackert rött hår, fräknar och blåa ögon. "Magister flewe, vad gör ni här?" Frågade jag? "Jag ska bli din fosterfar" sade han vänligt. "Jag heter Lucy-ave flewe"sade kvinnan. "Magister flewe..." "Emmarentia, du kan kalla mig magne" "Och du kan kalla mig Em." Sade jag. Färden fortsatte under tystnad. Stads innan halv tolv på natten stannade bussen och jag gick efter Magne och Lucy-ave mot det stora vita huset. I hallen stod en flicka och väntade, och på något konstigt sätt så fick hon en eldbollar att studsa mellan hennes hand och väggen. Jag förstod ingenting, men när jag kollade närmare på flickan såg jag vem det var. Kath. Kapitel 3 Spoiler: Tryck här för att visa!Jag såg mig förundrat runt i hallen, allt var ljust och trevligt men jag förstod inte. Kath, spm hatade mig hade hälsat och kastat ELD, och jag var inte ens rädd, bara lugn. Jag kände mig hemma. Kath visade mig upp på mitt rum. Det var stort med ljus blå tapet, en vit säng och en vit hylla. På marken låg en vit fluffig matta och sängen var bäddad med mörkt grönt. Och i taket gängde en sol, ja det var ett ljust brinnande klot. Det kändes som att vara på molnen! Kath ställde min väska på golvet och sade godnatt. Jag sprang över en äng. En stor rund blek kille jagade mig. I handen hade han en boomerang. Han kastade bomerangen på mig gång på gång. Jag vaknade med ett ryck. Jag gick till rummet bredvid för att väcka kath, klockan var halv nio. Kaths rum var helt otroligt! Det var som att vara i en eld! Kath satt upp i din säng och läste. "Vad läser du?" Frågar jag. "Alltså, om vi skall vara som syskon,så måste jag fan få lära känna dig först!" Sade hon. "Okej, jag heter Em, är 13 år bor hm, här? Jag gillar naturen och hatar mörker." Sa jag. "Nu är det din tur" "Jag heter kathleen, jag gillar eld och att läsa, jag älskar att träna magi. Jag hatar mörker" säger hon. "Vänta, magi?"säger jag. "Ja, har inte Magne och Lucy-ave sagt något? "Säger hon. "Nä" Kaths hår flammar upp, men hon varken skriker eller jämrar sig. "Kath,Em frukosten serveras nu!" Ropar Lucy-ave. "Lucy får förklara där. Nere, " säger kath. Lucy-ave Em. Kath. Magne. Kapitel 4 Spoiler: Tryck här för att visa!På det lilla bordet nere i köket så står alla sortes pålägg man kan tänka sig! Där fins skinka, salami, rostbiff, husolsost, chevreost, gurka, rostat bröd, yoghurt, fil, gröt, nutella och massa fler grejer jag inte ens kan namnet på. "Wow" säger jag. Lucy-ave ler. "Nå, jag anar att du undrar vad det här är? Och varför din mormor löstes upp i ljus? Ja dina frågor är nog många, och du skall få alla svar. Men först till det viktigaste,"sade Magne. "Är att DU är ett ljusets mirakelbarn. Du är född att hedra och leva via solens folk. Ni ska rädda mänskligheten från evigt mörker" fortsatte Magne. "Du och kath, de två oslagbara tvillingarna..." Sade han "Vänta? Är vi tvillingar? " sade jag. Nej, det kunde inte stämma, vi var inte ens lika, och vi hade olika föreldrar! Eller? Jag hade trots allt aldrig träffat mina... "Ja Em, ni är tvillingar. Varge årtusende föds två tvillingar med krafter utöver de vanliga solens folk. Ni har makten att dräpa, och därför min vän, kan ni rädda jorden."sade han lungt. Min hjärna var ett virrvarr av tankar. Tvillingar, magi, solens folk? "Ursäkta mig, magister flewe, men va?"säger jag. "Du och kath är magiker, ni kan kontrollera eld och ljus, men i mörker minskar era krafter, eftersom det är då månen härskar. Kath, hon kom hit till grubbelgården för ungefär fem år sedan. Vi visste nästan genast att hon var den ena tvillingen, men vart var den andra?"sade Magne. "Er mor och far lämnade er till solens folk, men solens folk visste inte att ni var dem, och era föreldrar blev såklart förintade av dem för att de inte skulle avslöja solens folk för hela värden. Men det bar en risk de tog för er skull."sade Magne. "Men solens folk ville inte ha två barn drällande kring dem, så de lät dem vandra ut i er värld, så kallat Sverige."sa Lucy-ave. "Och vi skickade varsin kruva till er att ta hand om her, din mormor var en sådan." Sade hon. "Och när en kurvas jobb är slutfört så löses den upp och blir ett med naturen, ett fruktansvärt öde, om du frågar mig"sade Lucy-ave "Men nu ska vi inte sitta här och ruttna, hugg in!"sade Magne. Kath tog stora tuggor. Men jag bara satt och försökte smälta allt det nya, men det gick inte. Att hela sitt liv har varit en lögn och att nu byta perspektiv, det var bara för mycket för en , nu trettonåring flicka. Kapitel 5 Spoiler: Tryck här för att visa!Em tackade för frukosten och gick upp tills sitt rum. Medans hon rotade i sin väska(som var mycket större inuti än vad den var utanpå!) efter ett par shorts och en t-shirt. Längst ner i väskan hittar jag ett kuver. I kuvertet ligger det ett medalanden,från mormor! "Hej Em, när du läser det här ska du veta att jag vakar över dig. Jag finns i fåglarna och i träden och på alla naturligt skapade ställen. Du vet nu att jag var en kruva. Och du vet att jag inte var din äkta mormor. Det var en lögn. Men jag älskar dig, och jag har alltid älskat dig som om du var min dotter. Det var inte ditt fel att jag försvann, det blir så när ens kruvas uppdrag är slutfört. Och när en kruva ska vakta ett barn, är uppdraget slut vid 13 års dagens början. Jag kan besöka dig i dina drömmar. Men gå inte utanför magne och Lucy-aves tomt! Där kan månens folk komma åt dig//grattis på födelsedagen Em" stod det. Jag blev arg. Jag vet inte för vad men ibland när man inte orkar så blir man arg. Men jag var också ledsen. Min mormor... Så upptäckte jag något mer i kuväret. Ett foto! Det föreställde en man med blont rufsigt hår, smal och såg snäll ut. Kvinnan bredvid honom såg ut nästan precis som mig! Då förstod jag. Mamma,pappa... "Ursäkt om jag stör, men ska vi ta ett dopp i sjön ?" Frågade kath från min dörröppning. "Jag får inte gå utanför tomten"sade jag dystert. "Kolla ut genom Soff fönstret! " sade hon. Jag slängde på mig en ful blå klänning istället och följde efter henne. "Wow" sa jag. Runt den jättestora tomten var det en väldigt hög häck (ca 5 meter. Och inne på tomten fans en sjö, en strand en liten skog en lägereld en lekstuga en odlings mark och hallon buskar, ett litet berg och solstolar. "Sisten ut!"ropade jag, och för en stund hade jag glömt bort alla mina bekymmer. Kapitel 6 Spoiler: Tryck här för att visa!Jag går efter kath nerför trapporna och ut genom köksdörren. Vi går till sjön och sätter oss i varsin solstol. "Förlåt" sade kath. "Va? Vad säger du förlåt för?" Säger jag. "För att jag betedde mig så dumt mot dig. Jag har bott här i 8 år, jag var avundsjuk! Jag började skolan nu i femman, då såg jag de första andra ansiktena på 7 år. Du fick vara fri, bara för att min kruva överlämnade mig till månens folk så bodde jag här. Visst dom är snälla här, men det blir tråkigt."svarade hon. "Men nu är jag här och vi ska ha det jättekul tillsammans."sade jag. "Ska vi fiska?" Frågade hon. "Det finns magisk fisk i sjön på helgerna."fortsatte hon. Vi hämtade fiskespöna. Två timmar senare hade kath fått tre glimmerögon två eldpilar och fyra horrisontelds fiskar. Jag hade fått en makrill. "Kom nu, jag vet att det är lördag men jag tror att Em ändå vill veta hur man utövar sin magi! Sade Lucy-ave. Hon kastade eld rep ur händerna och satte runt våra handleder. "Kom så ska jag visa hur man gör," sa hon snällt. Vi gick upp på betongplatån som jag inte hade sett förut, och Lucy-ave visade hur hon skapade eldbollar. "Koncentrera dig på din högra hand, och så tänker du dig att du håller i ett lysande klot. Sedan säger du (ignis pila) i huvudet om och om igen."förklarade hon. Jag höll min hand framför mig. Ignis pila,ignis pila sa jag innom mig, men inget funkade. "Ignis pila" sade jag högt och en jätte stark eldkula lös upp i min hand. Men den brände inte! "I början kan det hjälpa att utala det högt. Men nu måste du öva på att säga det i ditt huvud, så att inte månarna förutser din formel och kan motverka den!" Sade Lucy-ave. I ungefär tre timmar tränade jag, (utan framgång) och när solen gick ner så gick vi in. Kath och jag började med middagen, och då märkte jag det. Solen gick inte längre ner. Utanför vårt hus så var det kolmörkt, men på vår tomt var det skymning! "Vad är det med ljuset" frågade jag. "Åh, det är bara för att vi inte ska bli svaga." Svarade hon. "Dessutom, vi är de magiska tvillingarna. Vi kan behärska ytterligare ett element efter eld. Förutom metal, för det är månens element. Jag har trä, och du här jord" sade hon. "Jag kan smälta in i olika saker, få gamla träd att återfå sin kraft, och så jan jag kopiera saker och personer så att jag kan se ut som dom" sade hon. "Det var därför du inte syntes när du satt i trädet"konstaterade jag. "Ja, och du kan påverka jorden, som jordbävningar. Du kan bli osynlig" sade hon. Jag kände efter innom mig, och plötsligt var min kropp borta! "Grattis! " säger kath. Köttfärslimpan var klar så vi ropade till de andra att middag var färdig. "Käre solens Herre, benåda oss vår mat så vi blir mätta för våra dagliga bekymmer" sade kath, Magne och Lucy-ave. "Dom dom sa'' sade jag och bringade en skål för den fina dagen. Kapitel 7 Spoiler: Tryck här för att visa!"Han sprang efter mig, den bleka killen som aldrig slet sig från datorn. Med en boomerang sprang han, den var i silver, eller kanske järn? Om och om igen så kastade han den, men plötsligt stannade han. Han såg sig omkring. Sekunden efter avfyrade han det dödliga kastet" Jag vaknade med kallsvetten rinnande längs pannan. Igen. Killen med bomerangen. Samma dröm som igår, nästan. Kath kom springande till mig. "Du skrek" sade hon skärrat. "Jag drömde. Som igår. Det var en blek kille som dödade mig med en bomerang. Kath's ansikte bleknade. "Du såg möjligtvis inte vilket material bomerangen bar gjord av?"sade hon lätt darrande. "Silver, eller järn." Sade jag osäkert. "O nej, inte bra skit också!" Mumlade hon. Hon gick först nerför trapporna och jag följde efter. Utanför var det fortfarande skymning. "Lucy, vakna det är viktigt!"halvskrek kath samtidigt som hon skakade om Lucy-ave. "Va'ere" sade Lucy-ave trött. "Vi måste förbereda oss,det har börjat"sade kath säkert. "Du skojar va,"sade Lucy-ave fasten hon egentligen visste att så inte var fallet. "Magne, nu är det krig!" Skrek Lucy-ave. Kath satte sig i skinnsoffan i tv rummet, och kollade rakt ut. "Ursäkta, men vad är det? Vad har börjat?"frågade jag. "Kriget. Mellan måne och sol. Vi måste få till baka den heliga bomerangen, den är det mäktigaste vapnet som någonsin skapats. Den har kraften att spränga hela jorden i bitar, om den så blir tillsagd."sade hon. "Du och jag, vi ska hämta bomerangen. Vi ska ta den tillbaka till solens folk. Det låter nog konstigt. Men vi ska till månen."fortsatte hon. "Men månens folk har kraft att få dig att tänka att du är bättre värd hos dom. Och du måste stå emot. Du och jag, och satellit klockan."sade hon. "Okej, men hur ska vi ta oss dit?"frågade jag, men kath hade redan somnat. "Vakna"skrek Magne. Jag satte mig upp med ett ryck. Min kind var prickig efter som jag hade legat på mattan. "Ni ska iväg på ert uppdrag idag, så jag ska ge er era saker."sade han. "Först och främst har vi två ryggsäckar. I den första får ni tre pulverpuffare, de gör så att ni kan försvinna på stället, genom att krossa dem i sin hand. Sedan får ni renlighetelexir. En droppe så blir kläderna som nytvättade. Hungergrubbar. De gör er helt mätta, men vi har bara två för de är ytterst sällsynta. I den andra ryggsäcken finns nio konserver med olika maträtter. Satellit klockan och ett DNA test från en människa i trakten. Men som du vet, kath så går det bara att använda en gång"sade han. "Sedan har jag pckat en burk med solljus, använd den som en lampa och andas på den och er kraft blir starkare i mörkret, dock inte fullt så stark som på dagen."avslutade han. "Kom nu, tjejer så blir det frukost!"ropade Lucy-ave dystert från köket. Kapitel 8 (förlåt för att det är. Kort men det kommer mer imårn promis!) Spoiler: Tryck här för att visa!Till skillnad från igår stod bara några rostade bröd med smör och ost på, bordet. "Vill du ha te?" Frågade kath. "Har ni rabarber?"frågade jag. "Det är det enda vi har sa ja,varsågod"sa hon och sträckte fram en kopp te. Teet var gott, mackan med. Men alla var så dystra, och jag förstod inte varför. "Vad är det egentligen som är så farligt med månfolket?"frågade jag. "Månens folk kan bryta sig in i någons hjärna och fiffla med minnena.och kath har övat i flera år! Vi hade förväntat oss ett halvår, i alla fall."sade Magne. "Men nu har vi bara en dag till "sade Lucy-ave. Vi åt resten av frukosten under tystnad. Klockan halv ett gick vi ut för att träna. "Fokusera på stället du står på, fast utan att du är där"sade Magne. Till min förvånad så fungerade det med än gång! Vi tränade på att förklä oss och att ljuga trovärdigt(vilket var svårt) sedan tränade vi på att stå emot tanke-inbrott. Det var väldigt klurigt. När Magne gång på gång bröt sig in och sade att han vunnit blev jag faktist lite arg. Men efter ungefär 15 gånger så funkade det! Nästan iallafall.. Efter ett tag lyckades han igen. Vi gick in för att äta middag. Falukorv på kycklinglår. Gott? Det var det, men när man vet att man ska ut för att ta tillbaka en bomerang från ett folk-med hjälp av magi- så är nästan allt smaklöst. Dagen hade gått fort-för fort. Jag sa ett tonlöst tack och gick upp. Jag slängde mig på sängen och tog upp fotot igen. Mamma...pappa... De liknade mig. Jag önskar de vore här, Sedan somnade jag. Kapitel 9 (förlåt för sen ankomst. Jag hade ingen inspiration så jag väntade för att den skulle bli bra  Spoiler: Tryck här för att visa!"Skynda, sade en välbekant röst i mitt huvud." Det är knappt om tid ! Jag kan bara hålla porten öppen i några få sekunder!" Jag följde efter rösten och ut? Och där var ett rent helvete. Torrt,brunt. Förstört. En blåögd kvinna satte handflatorna ihop och bad till någon övre makt. Det konstiga var att hon inte egentligen såg fattig ut. Plötsligt såg jag en folkhop som gick i strickta led. "Det är månens folk. Detta är framtiden om ni inte hämtar bomerangen." "Ni måste klara det, lita på kath" sade rösten. "Vakna!!!!" Skrek kath. Jag öppnade yrvaket ögonen, och undrade vart jag var. Sedan kom jag ihåg. Kath,Magne, Lucy-ave, uppdraget... Uppdraget! Det var dags! "Kom, Em" sa kath. Jag gick återigen efter henne nerför trappan. Lucy-ave stod precis nedanför och höll i en bricka bröd. "Jag kör er till gränsen, kath. Sedan får ni klara er själva. Ryggsäckarna är redan i bilen."sa Lucy-ave. Vi satte oss i baksätet och Lucy-ave körde. "Vart är Magne?" Frågade jag. "Det undrar jag med, borde inte min pa.. Eh Magne vara med och säga hejdå?" Sade kath. "Han kunde inte" sade lucy-ave sammanbitet. Jag förstod att ämnet inte bar något att ta upp, samtidigt som vi körde ut på E6an. Klockan tickade långsamt, men vi körde ändå nästan på 150 hela tiden. Plötsligt tvärbromsade Lucy-ave. "Vi är framme nu, jag kommer inte längre, gränsen som dras runt Sverige kan inte brytas av solens folk."sade Lucy-ave. Vi steg ur och tog ryggsäckarna från bagage luckan. "Här har ni pengar till färjan och om ni behöver något mer."sade Lucy-ave och gav oss en påse med 5 tusenlappar i. Jag och kath gick mot stena line, färjan över till Danmark. "2 tusinde to loftet" sade en dansk man. "Det kostar två tusen för att få takplatser, det låter väl bra?"sade kath. "Ja,visst" sa jag och undrade för ett ögonblick var kath lärt sig danska. Ända tills försäljaren lyfte ansiktet från marken. "Ni, de magic tvillinger? Frågade han dovt. "Vem är du, hur vet du vilka vi är!" Sade jag. "Lugn, kath. Det är bara Charles!" Sade kath. "Jeg ska beskyttet løpet fjorden" sade han säkrare. "Kom her"visade han. Han tog en nota på två tusen och satt med oss under däck. Efter ungefär en timma mådde han illa. "Jeg kommer snart, skal upkast" sade han svagt och gick upp." Plötsligt släpper främre delen av skäppet och vatten forsar in. "Hjälp!"skriker jag. Kath mumlar något om hur gick den? "Samfogen!" Skrek hon. Vattnet slutade forsa in och vi badade upp till Hakan. "Kom,"sa jag och tog täten upp på däck. "Mår ni bra!" Ropade Charles nedför trappan. Bi svarade att vi mådde bra. Charles ledde oss in i ett säkerhetsrutiner och gav os nya, gula, stena line kläder. "Ni har säkert hört om Estonia katastrofen?" Sade han. Det var när de förra tvillingarna hade utfört sitt första-och sista uppdrag i Estland." "Ni vet säkert att Estonia förliste till havs. Nästan alla dog många svenskar" sade han på sin överdrivna svenska. "De smyckade ett may day anrop men ingen han dit. Elen försvann. Ni vet att månens element är metall. De är de som drar sönder båtarna. De är de som förstör elen."sade han samtidigt som lampan slocknade. Brandlarmet gick och båten fylldes av panik. "Och jag, var tvillingarnas far, element? Luft. Ta min hand" sade han. Vi flög genom luften och landade på en stor åker. "Kom här, jag bo här." Sade han och visade till en liten stuga vid skogsmynningen. När vi kom in genom hans gind böev jag alldeles varm. "Domsaga, mitt element är luft" sade han. Kapitel 10 (ps. Hädanefter kommer jag lägga ut kapitlen i komentarer och här, för att det ska synas att det uppdateras, så kommentera gärna! Spoiler: Tryck här för att visa!"Äntligen!" Ropade en kvinna. "Marie, jeg har de magic tvillinger med mig. Kom"sade Charles. "En kvinna med röda kinder och ett blommigt förkläde kom ut ur det som verkade vara köket. "Välkomna!" Sade kvinnan. Hon verkade komma från Sverige, eftersom hon bara hade en liten brytning. "Jag är Marie, men varför tog du dem hit?" Frågade Marie. "Estonia upprepade sig. Jag ville inte att det skulle hände samma som med..." Charles svalde hårt. "Som med Dora och jamiene" avslutade Marie sorgset. "EMe, vart är vi?" Frågade jag till slut. "Hellengarden, såklart" sade Charles. "Men, om ni är föräldrar till Dora och Jasmine, så maste ni vara..."sade kath "1056 år, om man ska vara exakt" avbröt Marie. Vänta, va? Ingen kan omöjligt vara så gammal! "Dagen innan det förra uppdraget, så blev vi välsignade av solens härskare, att leva i nuet, föraltid. Ända tills solens eller månens folk ensamt. Men detta kan vara en börda, att veta att man kanske aldrig har ett slut." Sade Charles. "Det är därför vi hoppas på er, eller delvis för att ni ska övervinna månens folk så att världen blir fredlig. Men att slippa leva, skulle vara som den sista pusselbiten" sade Marie och log. Hur kan man vilja dö? Här går jag och är ängslig för döden och så träffar vi DEM! "Nä, men nu måste vi ta något att äta, jag hade inte väntat mig två växande barn till middag" sade Marie och skrattade till. Hon skyndade in i köket, och vi satte oss i vardagsrummet med Charles. På en hylla stod en massa foton på två flickor. "Dora, jamiene de var mina käraste..." Sade Charles sorgset. "Men det är mer än tusen år sedan, så jag borde väl glömma det. Men det går inte." Sade Charles en u sorgsnare. Vi satt i tystnad, tills Marie kom och serverade maten i vardagsrummet. Hon ställde fram kokt potatis, makril och lingonsylt. Och aldrig tror jag jag ätit något så gott. Men jag han inte njuta länge innan det knackade på dörrren. Marie gick och öppnade. "Försvinn!" Skrek hon och smällde igen dörren. Hon kom in till oss igen. "Fort, göm er i rummet bakom soffan!" Sade hon. Kapitel 11 Spoiler: Tryck här för att visa!Jag fattade ingenting, eller jo, okej. Det var väl antagligen nån från månens land som hade kommit. Men vem tusan hade ett rum bakom sin soffa! Charles tog tag i ena änden, och mycket riktigt. I väggen bakom soffan fans en liten lucka i metall. "In fort, om de har kommit över gränsen så kan de snart komma tillbaka!" Viskade Marie stressat. Kath och jag tog tag i hjulet och drog tag. Luckan öppnade sig och vi hörde hur dörren i hallen bröts upp. "Vart är dom!" Skrek någon gällt från hallen. Innanför fans ett ganska stort mörkt rum. Kath slängde sig efter mig genom luckan och drog egen den. Men precis innan hade jag sett den förfärligaste varelse. Den hade långa beniga armar och grönaktig hud. Men de värsta av allt var att den hade stora huggtänder. "En calont, kom igen, varför just en CALONT!" Utbrasts kath skrattande. Hon log. "Det är nog den harmlösaste varelsen som finns, så länge den Är ensam." Förklarade hon. Luckan slets upp och en av de där calonterna stack in huvudet. "De är här, kom nu mina vänner, det blir människa ikväll! Calonterna flög in, och efter henne kom minst ett dussin till. Marie och Charles slogs mot dem uppe i vardagsrummet. "IGNIS PILA!" Skrek jag, och en liten eldbollar flammade upp i min hand. "Våra krafter blir svagare i mörkret! " skrek kath. Jag kastade den lilla bollen och den träffade en av calonterna. Men calonterna bara ryggade tillbaka någon meter, och sedan fortsatte det. Sedan kom jag på vad jag skulle göra. För, fasten att jag var ljuset underbarn, så hade jag ju ett element till. Jord. Och det kunde ju inte ta illa av mörkret? Jag koncentrerade mig hårt på marken under oss. "Em, vad gör du!" Skrek kath samtidigt som hon försökte hålla undan en calont. "Bered dig på jordbävning!" Skrek jag. Marken skälvde till, och taket rasade in lite här och var. Eller små stenar här och var. Jag stoppade skalvet, när calonterna flytt. Det kändes riktigt bra att slå ner en massa monster! "Hur mår ni där nere?!" Ropar Charles.n "Em, hon skapade en jordbävning" skrek kath förvånat. "Wow, grattis!" Ropade Marie tillbaka. Kath och jag gick mot öppningen. Och sedan blev allt svart. Kapitel 12 Spoiler: Tryck här för att visa!Kapitel 12 "Hallå, hur ska vi göra?!" Ropar kath någon stans långt borta. "Hon vaknar snart ska du se" säger Marie lungt. Jag slår uppmögomen och fattar först inte vart jag är. "Hej vännen, hur mår du? Säger Marie och sträcker fram ett glas vatten. "Bra,tror jag." Säger jag osäkert. "Du fick en sten i huvudet, så du svimmade av" sade Charles på sin danska brytning. "Jag trodde du var död!"snyftar kath. I den stunden förstår jag att kath betyder allt för mig. Hon lämnade mig inte, hon har alltid sett upp till mig. "Tack, men jag måste sova lite" säger jag. Charles bär mig en trappa upp till en mjuk dubbelsäng. Bredvid mig lägger sig kath. "Den där jordbävningen, den var helgrym!" Viskar hon. "Tack" skrattar jag, men får genast huvudvärk. "Men nästa gång, se till att vi inte står under tak när du, du vet." Men då har jag redan somnat. Ungefär klockan ett på dagen blir jag väckt av Charles. Till lunch äter vi stekt falukorv med stuvade makaroner, och även om jag inte har någon särskild matlust så äter jag. Eftersom det är den sista lunchen vi äter här. "Så, hur mår du?" Frågar kath. "Jo, jag mår ganska bra." Säger jag. "Okej, då måste ni härifrån ikväll, för månens folk vet var ni är." Säger Marie. "Dessutom tror vi vi vet vart bomerangen finns."sade Charles. Han lade upp en karta på matbordet och markerade ett rött kryss. När jag kollade närmare såg jag att det låg precis vid gränsen mellan Danmark och Tyskland. "Här, i flensborg så har månen sitt kvarter. Eller rättare sagt så har månens folk hela den staden."förklarade han. "Men som ni vet är det bara underbarnen som kan färdas mellan länderna."sade Marie. "Jag kan ta er till gränsen, och Marie får stanna hemma, eftersom min kraft inte räcker till alla" sade Charles. "Men... Sade kath. Vi har ju en extra pulverpuffare!" Utbrast hon. Marie sken upp. "Okej, packa era saker" sade hon glatt. När vi kom ner igen så gav vi en pulverpuffare till Marie. Jag tog Charles hand, och kath tog den andra. Jag kände hur vi lyfte från marken och flög över himmlen. Plötsligt stötte vi hårt i marken. Regnet föll, men solen lös ändå genom molnen. Kapitel 13 Spoiler: Tryck här för att visa!Kapitel 13 Den kalla luften slog emot mig. Plötsligt såg jag en gestalt falla från himmelen. Marie landade fjäderlätt och huttrade till. "Ja, här var det ju inte direkt varmt" sade kath. Charles tog upp en sten från marken, och kastar den mot andra delen av parkeringen. Den kom två,tre,fyra meter men plötsligt small det till och den föll spikrakt nedåt. "Där har vi gränsen,som jag och Marie inte kan korsa" sade Charles. Då såg jag den. Rakt fram låg ett lysande föremål på marken. Boomerangen. "Det är för lätt" mumlar jag och hör ett instämmande mumlande från kath. Men då springer hon. "Kath, stanna, det är förmodligen en fälla!" Skriker Marie. Kath korsar gränsen och jag hör hur åskan går. Blixten slår ner och kath ligger på marken. En mörkklädd gestalt kommer fram till henne. Han ropar på någon att komma. Allt går i slow motion. Jag hör hur Marie skriker åt mig att reagera, men jag kan inte. Kroppen går inte att behärska. "Skapa en jordbävning" skriker Charles till mig. Jag vaknar ur min dvala och förstår. Om jag skapar en jordbävning, kommer denna gränsen brista. Vi kan hämta bomerangen och kath. Sedan kan jag ta kath med mig med de sista pulverpuffarna. Jag känner efter i fickan. Ja, där är dom. Jag tänker på kath, och kraften väller över mig. Marken skakar och gränsen brister i miljontals små, små glasbitar. Jag springer och sätter mig vid kath. Charles skjuter ett spjut av luft mot den mörka gestalten, som faller till marken. Men fler kommer. Då tar Marie tag i Charles. "Vakna!" Skriker jag och ruskar om kath Jag tar upp pulverpuffarna och kastar. Båda. Jag hoppas att det fungerar. Jag håller hårt om kath. Precis innan vi lyfter så ger Marie mig bomerangen. Sedan tar hon Charles hand och de försvinner. Jag börjar bli rädd, kommer det inte funka? Personerna är bara några meter bort! Då suger det till, och vi dras upp. Vi landar på vardagsrumsmattan i Magne och Lucy-aves hus. Jag känner på Kath's handled. Jag ser hur Magne kommer in i rummet. "Magne,Lucy-ave Hjälp! Hon har ingen puls, hennes hjärta har stannat!" Skriker jag i ren panik. Kapitel 14 Spoiler: Tryck här för att visa!Magne kastar en nervös blick på mig, sedan på Lucy-ave. "Magne, du klarar det!" Mumlar Lucy-ave. Jag fattar ingenting, eller ska han göra hjärt-lungräddning? Magne sätter sig bredvid kath. "Förlåt, tro inte att jag är din fiende." Viskar han till kath, fullt hörligt. Han sätter händerna på hennes bröstkorg och det kommer gnistor. Magne faller bakåt och andas häftigt. "Funkerade det?" Frågade Magne. Jag tänker just fråga vad tusan det är meningen att det ska hända, när jag ser kath sätta sig upp i ögonvrån. "Kath!" Skriker jag och kastar mig om hennes hals. Just då bryr jag mig inte om hur @&£ det gick till! men kath överlevde! Tårarna rinner från Lucy-aves ögon, hon kommer fram och sätter sig bredvid Magne. "Du klarade det, älskling. Men jag tror nog att flickorna vill ha en förklaring" sade hon. "Fick vi den?" Mumlar kath svagt. Först fattar jag inte. Men jag känner något hårt i min ena hand. Bomerangen. "Ja, men du dog nästan" svarar jag. "Hon dog, men jag gav henne en elchock." Sade Magne bekymrat. "Nå, nu sätter vi oss ner, så får Magne förklara lite" sade Lucy-ave bestämt. Jag satte mig i den ena fotöljen och kath la sig i soffan. "Jo, jag behärskar inte bara eldens ellement, utan också metall." Sade Magne tydligt. "Detta betyder att jag behärskar elektricitet, jag är hälften sol och hälften måne" fortsätter han Kapitel 15 Spoiler: Tryck här för att visa!Kapitel 15. Jag lutade mig tillbaka. Det var en vecka sedan nu. När Magne räddade kath. Jag småler för mig själv när jag tänker tillbaka på mitt utryck. "Vad tusan gör du här då, om du är vår fiende!" Hade jag skrikigt. Att Magne var månmäniska hade ju trots allt sin förklaring. Stackars Magne. "Mamma och pappa träffades flera år, sen kom jag och eftersom min mamma var från månens folk fångades hon. Pappa blev spärrad att gå ut ur solens rike föralltid. Då fick jag bo i en vanlig foster familj och sedan träffade jag Lucy-ave. Det var det första bra som hänt i mitt liv." Ja, men nu var det över. Nu fanns inte vapnet och freden låg över våra riken. För ett tag. Men snart igen, eller inom några år så skulle det bli kaos igen, hade Lucy-ave sagt. Jag ville inte, men samtidigt kunde jag inte undgå att vara nyfiken på vad. 16 jan, 2014 20:41
Detta inlägg ändrades senast 2014-04-22 kl. 19:12
|
Borttagen
|
bra!! när kommer mer vad hände med hennes mormor.
eller det kanske kommer senare  22 jan, 2014 17:26 |
|
Elinaey
Elev
|
Tack och läs kapitel fyra!
22 jan, 2014 22:07 |
|
Borttagen
|
SUPERBRA!!! (både kapitel 4 och 5)
23 jan, 2014 22:17 |
|
Elinaey
Elev
|
Tack så jättemycket! Jag blir jättepeppad av dina kommentarer!!
24 jan, 2014 06:31 |
|
Borttagen
|
tack det är så roligt att läsa kapitleran önskar att jag nunnde gilla inläget igen. Du måste bli förfatare 24 jan, 2014 17:39 |
|
Elinaey
Elev
|
Tack så jättemycket nytt kapitel kommer imårn!
24 jan, 2014 21:59 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Elinaey: Tack så jättemycket nytt kapitel kommer imårn! ja!!!! 25 jan, 2014 12:23 |
|
Elinaey
Elev
|
Så! Nu är det ute, jag försöker lägga ut varge dag, men det kommer nog bli mer sällan senare och om jag har mycket att göra
25 jan, 2014 19:32 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Elinaey: Så! Nu är det ute, jag försöker lägga ut varge dag, men det kommer nog bli mer sällan senare och om jag har mycket att göra Jag hoppas att du inte har mycket att göra så att jag kan få så ofta som möjligt 26 jan, 2014 13:28 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen