Pepparkaka ~ En oväntad resa

OBS! DETTA HAR INGET MED HOBBIT ATT GÖRA!!!

I Elevens Val så hade jag Creative Writing där vi skulle skriva kreativt (duh). Vi jobbade typ bara två gånger för läraren hade möten och var sjuk helatiden. Men jag hann att börja på en berättelse. Oturligt nog så fick jag aldrig tillbaks den. Men tur i oturen för jag hade inte hunnit så långt och kom ihåg det mesta. Så jag skriver om den på Word och lägger upp den här. Den handlar om pepparkakan Marvin som ska hitta tillbaka till Pepparkakeland.

Detta är en första delen i triologin:
Pepparkakan

Här är Prologen:
Pepparkaka ~ En oväntad resa
Det var en vanlig dag i staden. Sockerbagaren som bodde i staden bakade kakor, mest hela dagen. Han bakade stora, han bakade små. Han bakade några, med socker på. Och i hans fönster, hänger julgranssaker och pepparkakor. Men en dag, hände något som skulle förändra en hel värld. Tråkigt nog, inte hans värld. Han hade skapat en pepparkaka. Den utvalde.

Någon som vill läsa?

Yay! Kapitel 1 blir upplagt!


Kapitel 1.
Sockerbagaren rullade pepparkaksdegen. Han bara bakade helatiden, hans livslånga rutin. Ända sen han föddes har han bakat kakor och köpt julpynt. Det var vinter helatiden. Man smyckade fönsterbrädorna med stearinljus som brann året runt. Den 13 december så skulle han göra pepparkakor till Lucian i kyrkan. Men efter en stund så hade han hört dunkar från köket. Det dunkade från ugnen. Där såg han igenom glaset, en pepparkaksgubbe som slog på glaset och det såg ut som att han skrek "Släpp ut mig!". Sockerbagaren skyndade sig att öppna ugnen. Han tog ut pepparkaksgubben och satte honom på sin handske. Han stängde ugnen och vände sig mot pepparkakan.
"Vem är du? Hur kan du prata? Var kommer du ifrån?" Pepparkakan satte armen mot den glaserade munnen och tvekade. "Var hade han fått sin glasering och sina godisknappar ifrån?" undrade Sockerbagaren. Efter en stund sa pepparkakan,
"Jag vet inte vem jag är. Kan du ge mig ett namn?" Sockerbagaren stod som förstenad. Han måste blivit galen.
"Okeeejjj.... Från och med nu heter du.... Marvin. Jag vet inte vad det kom ifrån. Du ser bara ut som en Marvin." Pepparkakan tänkte och hoppade sedan av glädje.
"Ja! Jag har ett namn! Nu till din nästa fråga. Jag vet inte hur jag kan prata. Vissa pepparkakor kan bara det. Fast vi hör egentligen hemma till Pepparkakeland så vi är rätt speciella. Oj, jag svarade visst på din nästa fråga också. Det här är kul!" Marvin fick ett stort léende på sina glaserade läppar och hoppade upp och ner och hade jättekul.
"Men..." sa plötsligt Sockerbagaren.
"Men... Vill du inte tillbaka till Pepparkakeland?" Pepparkakan satte sig på Sockerbagarens handske och tänkte efter.
"Jo... Det skulle jag nog vilja..."
"Vet du vägen dit?" frågade Sockerbagaren honom.
"Jag är en pepparkaka, vad tar du mig för? Såklart jag kan vägen till mitt land. Förresten. Vart ligger söder?"
"Du kanske måste packa först. Ett kompass skulle nog vara bra för dig. Ett väldigt, väldigt, VÄLDIGT litet kompass." Pepparkakan hoppade ner på golvet. Han plockade mat från köksbänken. Han brydde sig inte om vad han tog, han bara drog ner mat från bänken till golvet.
"Ska du inte ha en ryggsäck också?" Pepparkakan stannade upp.
"Jo... Det var en jättebra idé!" Han hoppade upp och ner av glädje med ett stort léende som vanligt.

2 timmar senare...

"Nu är det packat och klart." sa Sockerbagaren.
"Japp." sa Marvin och fick tjocka kinder.
"Här har du en nallbjörn till dina nätter." Marvin stod stilla där han stod.
"Ska jag vara ute, ensam, under natten?" Hans léende blev ledset.
"Ja, såklart. Du sa ju själv att porten till Pepparkakeland bara är öppen på Julafton och det är bara Lucia nu." Pepparkakan började gråta julmust och blev väldigt upprörd. Du skulle skrattat om det var ett klipp på Youtube.

Ytterliggare 2 timmar senare...

"Så. Nu är du redo att gå. Du kanske hittar en kompis på vägen? Då är du inte ensam. Och nallen kommer alltid att skydda dig. Jag vet inte hur vägen ser ut men det går säkert bra. Hejdå!"
"Hejdå!" Pepperkakan gick vidare. Han bar på en tung ryggsäck full med det han kan behöva. Han gick vidare och kollade på kartan han ritade på ett receptpapper som han rev ut ur Sockerbagarens bok "Sju Sorters Kakor". Nästa stopp var Ljusens Dal. Den skulle vara mellan två berg av stearin med ljus på toppen. När man närmade sig så skulle vägen också prydas med ljus.

En stund senare...

"Vi komma, vi komma, från Pepparkakeland. På vägen tillsammans vi vandra arm i hand. Och bocken och grisen vi lämnat vid vår tomte, De ville inte rymma från sin pepparkakespis."
Marvin sjöng hela vägen. Plötsligt såg han något vid den mörka horisonten. Två ljus på vardera sida av vägen. När han kom fram bakade han upp sitt pepparkakstält och sov i det. Han kramade sin nallebjörn hårt. Han var rädd för att något skulle hända. Något 'oväntat'.




EDIT: Tack för att du slösade en gilla på mitt första inlägg!

Det var perfekt i Word-filen i alla fall Hehe

EDIT: Jag fixade en ny rad vid varje ny mening

Ett mindre kapitel, men ändå!

Kapitel 2.
Men han hade fel. Det hände inget oväntat under hela natten. I alla fall inte hos honom. Men i Pepparkakeland...
"HJÄLP!"
"AAAAAAHH!"
"SPRING FÖR LIVET!!!"
I Pepparkakeland hade några grötklumpar kommit in på något sätt och attackerar landet. De är feta och väger mycket så när de hoppar på pepparkakshustak så går huset i bitar. De lämnar också kanel och socker efter sig och om en pepparkaka går på kanel när den är levande, så blir den väldigt korkad. Den blir livsfarligt korkad. Och då skulle den säkert kunna förstöra pepparkakshusen och döda sig själv eller andra.
Trots att grötklumparna inte var så snabba så var de ikapp med de jagade. De åkte på små svävare, formade som skålar. Eller ja, de flesta åkte på svävare. Vissa var för stora eller vägde för mycket så de fick släpa sig fram. Alla hade i alla fall vapen. Kanelskjutaren 500. Den kunde skjuta ut 5 centiliter kanel per sekund. Pepparkakorna visste att någon skulle komma till hjälp. Den Utvalde. Men han behövde gå igenom en väg för att komma till Pepparkakeland. De visste också att dörren till landet bara var öppen på Julafton. Och då endast för pepparkakor. Och det var 13 december så de hade att vänta i 11 nätter. För att komma ihåg det så kom dem på en sång, "Lusse Pelle". Den går ungefär så här:
"Lusse Pelle, Lusse Pelle, 11 näääätter före den Utvalde"
Nu hade grötklumparna skickat in sina extrastyrkor. Polkagrisarna. De förstod ingenting, för det mesta nöffade de bara, men deras spillning var kanel. Pepparkakorna trodde inte att de skulle klara sig till julafton. De skickade ut en vanlig Pepparkaka ut ur porten som såg ut som en julkalender men 24:luckan såg ut som en dörr och var den enda "luckan". Han skulle ta sig till Snötemplet och berätta för de vise Snögubbarna vad som hade hänt i Pepparkakeland. Han började gå. Han pratade ofta med sig själv när han var ensam.
"Tänk kom han inte..." snyft "... kommer. Han kanske lämnar oss. Han kanske inte finns alls. Det kanske bara är ett rykte. Ett påhittat rykte för att lura oss att vi ska få hjälp, kanske grötklumparna sa det till nån för flera år sedan, för att vi ska flera år fram i tiden ska hoppas att han ska rädda oss från dem som berättade om honom för oss. Jag förstår inte ens vad jag just sa. Bäst att bara var tyst och gå... Vad är det där för någon rolig gubbe?" Nu blev han glad och sprang fram till gubben. Den var av 3 klot av någonting vitt och kallt (Han hade inte varit utanför Pepparkaksland någon gång i sitt liv.) Den hade en morot i mitten av snögubben och stenar så att det såg ut som ett ansikte och knappar. Den hade några pinnar som armar och en svart hatt på huvudet. Han hörde ett ljud från snögubben.
"Vi har väntat dig..."

Vill ha mer läsare
Tror det är det längsta kapitlet hittills. Vill göra tredje delen i Pepparkakan så fort som möjligt Har redan kommit på alla titlar


Kapitel 3.
Marvin vaknade. Han fick solen i ögonen. Han var lite torr. Han tog upp sin sirapburk från ryggsäcken och kletade sig lite. Han var redo att fortsätta, redo för det oväntade. Trots att inget oväntat skulle hända. Eller skulle det? Det var så vår modige pepparkaka tänkte. Han packade ner sina saker och sitt pepparkakstält. Han började gå. Han kollade mot de två kullarna. De hette Luv och Mek, det visste han av någon anledning. När Marvin hade gått ett tag så såg han var ljusen satt fast någonstans. Kullarna var vulkaner med ett snöra som stack upp med eld längst upp. "Den kanske får utbrott?" tänkte Marvin och började springa lite. Ljuset hade närmat sig stearinet och stearinet började smälta sakta. Mitt på vägen satt en polkagris och grät. Han hade fastnat i ett hål i marken. Han nöffade och skrek efter hjälp. Marvin sprang till honom.
"Vad har hänt?" frågade Marvin.
"Grötklumparna skickade in alla polkagrisar. Jag var först och sen så ramlade ner i hålet. Men grötklumparna som ledde oss brydde sig inte om mig! De lät mig vara kvar. De anföll Pepparkakeland. Är du därifrån? Förlåt, för allt! Snälla! Döda mig inte. Jag tvingades!" Hans klöver åkte upp och ner och han grät mer än någonsin. Pepparkakan tog en bit av marken (som bland annat var gjord av choklad) och tryckte in den i polkagrisens mun.
"Jag tänker inte döda dig. Om... du följer med mig och räddar Pepparkakeland. Då hjälper jag dig också ur hålet du fastnat i. Sockerbagaren sa åt mig att inte lita på någon om jag inte var säker, men jag är säker. Du verkar godhjärtad." Efter att han sa det så lyfte han upp polkagrisen och såg att underdelen inte fanns. Och insidan var fylld med sladdar och en bandspelare. I hålet fanns en kamera som spelade in allting. Både Audio och Video. Efter att Marvin märkte att han var lurad så släppte han ner polkagrisen på marken (den gick i tusen bitar) och kameran började prata.
"BZZZ.... FÖRBEREDER VULKANUTBROTT. DU KAN EJ RYMMA!!!"
"Det där lät inte bra..." sa Marvin och började springa ifrån Ljusens dal. Samtidigt som han sprang tog han upp sin karta. Nästa stopp var ungefär 5 timmar bort och var "Julmustsjön". Marvin kollade sen upp mot vulkanerna och det enda han såg av snöret, var ett svart uppbränt snöre. Lågan hade tagit sig ner på något sätt. Konstigt. Eld brinner ju uppåt. Marvin slutade tänka och fortsatte springa. Hur kunde han låta sig luras av fienden? Han fick i alla fall veta att det fanns en fiende. Han fick veta att Pepparkakeland blev attackerat och att det pågår tills han kommer fram. Det var bara 14:e ju. Hur skulle han hinna i tid? Någon modig pepparkaka kanske öppnar den sista porten innan julafton så att han kan ta sig in och göra något. Nu hörde han ett väsande ljud från vulkanerna. Snabbare än det kom, försvann ljudet och vulkanerna sprängdes. Flytande stearin flög åt alla håll. Olja sprutade från en av grötklumparnas vapen som var gömda under marken. Lågan från ljuset brann på oljan och spred sig i hela dalen, om man nu kan kalla det dal. Och Marvin's sirap fanns fortfarande på hans kropp och den var lättantändlig. Han fortsatte springa. Det föll ner stearinklumpar från himlen helatiden. De var oljade och redo att bränna någon. Till sist fann han en klippa att gömma sig bakom. När han sprang runt den så hittade han en grotta. Han sprang in i den och inget kunde skada honom. Han blåste på sirapen och den torkade. Det spreds en speciell lukt från honom då. Lukten var synlig och flög iväg ifrån honom, längre in i grottan.
"Vänta! Stanna din konstiga lukt!" sa Marvin när han jagade lukten. Han föll på en tråd som satte igång ett alarm. Det lät "INKRÄKTARE!" och sirener tutade helatiden utan att stoppa. Efter en stund så slutade det. Det var väldigt tyst. Tystare än när han kom in. Efter en stund hördes en röst säga: "Om du är kvar så har du klarat provet. Du är Den Utvalde. Nu visar vi dig en berättelse så vi kan rädda vårt land." Marvin låg nere på marken, en bit av huvudet var sprucken och det gjorde ont på honom. Han visste vad han skulle göra. Han tog av biten som sprack, hällde sirap på den, och satte fast den igen. Sen märkte han var rösten sa. Grottan tändes. Det fanns grottmålningar på väggarna. Nu ska jag berätta hur bilderna såg ut.
Den första: En ugn med en pepparkaka som slog på glaset för att komma ut.
Den andra: En man med vita kläder ger pepparkakan en ryggsäck och verkar säga hejdå.
Den tredje: En klump av gröt drog upp dörren till Pepparkakeland och går in.
Den fjärde: Massa klumpar är i Pepparkakeland och folket blir attackerade.
Den femte: En karta som såg exakt ut som den Marvin hade med sig.
Marvin tog upp sin karta och kollade på målningen. Där var staden. Där var Ljusens Dal han är i just nu. Och där är Julmustsjön. Dit ska han härnäst. Och bredvid sjön är Julgranskogen. Det är en skog med julgranar. Där finns Kälkberget. Den ena sidan är som ett berg, svårt att klättra på dessutom, medan den andra sidan är helt slät och man kan åka flera mil med en kälke där. Efter det fanns Snötemplet. Där bor Snögubbarna. De bara försöker lista ut meningen med livet, inget annat. Riktigt tråkigt. Efter det kommer Den Magiska Kalendern. Bakom Kalenderns port finns regnbågen som leder till Pepparkakeland. Någon visste att detta skulle hända. Någon visste att han skulle komma hit och vad som skulle hända...