Guldhjärta

Titel: Guldhjärta
Språk: Svenska.
Rating: Kanske sätter lite väl hög rating, men ja, det blir PG.
Det kommer förekomma otäcka saker, men jag varnar alltid innan. Ni vet vad ni klarar av.
Kapitel: Inga.
Färdigskriven: Hrm, inte börjat.
Handling:
Den fjortonåriga Amelia Johansson har allting man kan önska sig; underbara vänner, en pojkvän och dessutom en underbar familj.
Sedan kommer den dagen då hennes barndomsvän börjar i hennes klass...


Jag skrev den här berättelsen för ungefär ett år sedan, och jag var nöjd.
Nu när jag tittat igenom den så var det många saker som inte riktigt fungerade, men idén funkade.
Så, nu tänkte jag förnya den här berättelsen och under ett annat namn, dvs Guldhjärta.

JAG TAGGAR NÅGRA FABELHUNDAR:

Juliett Waterfall
Isabelle Granger
Rasmus potter
Lovisa Granger
LIA15
Melissa Malfoy
Genny1


Prolog:

Jag tittade in i hans ögon. Han blinkade snabbt, snabbare och snabbare.
Hans ögon var blåa och snabba.
Vackra.
Janne sa med hög röst:
- Här är er nya klasskamrat, Olof.
Jag kände mig överraskad, och Janne fortsatte:
- Vem skulle kunna tänka sig att sitta med Olof?
- Jag! sa jag glatt.
Janne log, och Olof stapplade fram till mig.
Han satte sig ner, och han sa sedan ivrigt:
- Amelia!
- Olof! sa jag och log mot honom.
Hans prydligt lagda bruna hår fick mig att förstå att han var precis likadan som förut.
Olof hade varit min vän sedan dagis. Ja, sedan flyttade hans föräldrar ner till Skåne.
Jag kunde höra lite skånska i hans röst.
Olof sa vänligt:
- Vilken fin tröja du har.
- Egentligen inte, den är faktiskt Ellens gamla, sa jag.
- Äsch, den sitter perfekt på dig.
Olof rörde med sina fjäderlätta händer på mina axlar.
Kanske inbillade jag mig att han smekte min hals.
Kanske.
Jag log hastigt, för han verkade ha sett rädslan i mina ögon. Olof släppte mina axlar och sa sedan charmigt:
- Vad långt och fint hår du har fått.
- Tack, sa jag och granskade honom.
Janne halvskrek:
- Tysta nu! TYSTA!
Alla i klassen tystnade, allt prat tvärdog.
Janne log och började rita upp konstiga diagram på tavlan.
Plötsligt kände jag något på min lår. Jag sneglade ner, och en fjäderlätt hand höll på mig.
Jag ryste till och lyfte på benet.
Handen försvann direkt.
Jag hoppades innerligt att Olof inte skulle sitta bredvid mig varje lektion.

Wow! Den verkar ju jättebra!
Bevakar stenhårt!

Läser Varför skulle jag inte det

Kul att ni läser, Horrokruxen & Rasmus potter!


Kapitel 1

Jag lutade mig mot ett träd och suckade.
Maja sa lätt:
- Du kommer bli smutsig.
- Ser det ut som om jag bryr mig? sa jag kyligt.
- Vad är det!? utbrast Alice.
Jag härmade Alice med barnslig röst:
- Vad är det med dig!?
- Säg nu, sa Maja.
Jag skakade på huvudet.
Sanningen var att jag inte riktigt visste vad som var fel. Hela dagen var bara jobbig och irriterande.
Dessutom regnade det smått, knappt alls, men ändå.
En klocka ringde, och Maja sa suckandes:
- Kom nu, Amelia.
Jag grimaserade och gick efter mina vänner.

Inne i korridoren luktade det svett och parfym. Det var någon slags bladning, och det luktade död skunk.
Anne och Johanna svävade förbi mig, men de backade sedan tillbaka.
Anne sa skadeglatt:
- Din tröja är trasig på sidan.
Sedan gick se på sina skyhöga klackar fram till Andreas.
Maja höjde på halsen för att se Anne och Johanna.
Hon mumlade:
- Fasen, de dreglar på min brorsa.
Andreas var Majas bror, och han var den minst sociala människa jag någonsin träffat.
Jag tittade ner på min tröja och sa bittert:
- Fan, den är trasig.
- Vi kan bränna upp hela tröjan så syns det inte, föreslog Alice.
- Mm, men då har jag ju inget på mig.
Alice himlade med ögonen och stötte till mig.
Sedan slängde hon med sitt nästan vita hår och log.
Jag förstod inte varför hon log faktiskt.
- Det skulle Filip gilla, sa Maja plötsligt.
- Va? sa jag frånvarande.
- Äsch, inget.
Plötsligt ekade en hög och djup röst:
- Schas! Rappa på nu, in!
Janne hade kommit; han var klädd i en lång svart rock och bar en orange halsduk.
Han glasögon var långt ute på nästippen, och han schasade in oss till klassrummet.

När vi kom in satte vi oss ner på första bästa plats.
Jag fick sitta längst fram, ensam. Alice och Maja hade slagit sig ner två rader bakom mig.
Sedan, plötsligt, såg jag en kille träda in genom dörren. Han var blöt, han hade förmodligen tillbringat mycket tid i regnet. Konstigt nog var han lite väl blöt.
Janne log mot klassen, men ingen log tillbaka.
Alla pratade, det var bara jag och möjligtvis Oscar som hade lagt märke till den nya killen.
Jag tittade in i hans ögon. Han blinkade snabbt, snabbare och snabbare.
Hans ögon var blåa och snabba.
Vackra.
Janne sa med hög röst:
- Här är er nya klasskamrat, Olof.
Jag kände mig överraskad, och Janne fortsatte:
- Vem skulle kunna tänka sig att sitta med Olof?
- Jag! sa jag glatt.
Janne log, och Olof stapplade fram till mig.
Han satte sig ner, och han sa sedan ivrigt:
- Amelia!
- Olof! sa jag och log mot honom.
Hans prydligt lagda bruna hår fick mig att förstå att han var precis likadan som förut.
Olof hade varit min vän sedan dagis. Ja, sedan flyttade hans föräldrar ner till Skåne.
Jag kunde höra lite skånska i hans röst.
Olof sa vänligt:
- Vilken fin tröja du har.
- Egentligen inte, den är faktiskt Ellens gamla, sa jag.
- Äsch, den sitter perfekt på dig.
Olof rörde med sina fjäderlätta händer på mina axlar.
Kanske inbillade jag mig att han smekte min hals.
Kanske.
Jag log hastigt, för han verkade ha sett rädslan i mina ögon. Olof släppte mina axlar och sa sedan charmigt:
- Vad långt och fint hår du har fått.
- Tack, sa jag och granskade honom.
Janne halvskrek:
- Tysta nu! TYSTA!
Alla i klassen tystnade, allt prat tvärdog.
Janne log och började rita upp konstiga diagram på tavlan.
Plötsligt kände jag något på min lår. Jag sneglade ner, och en fjäderlätt hand höll på mig.
Jag ryste till och lyfte på benet.
Handen försvann direkt.
Jag hoppades innerligt att Olof inte skulle sitta bredvid mig varje lektion.

Mycket bra kapitel! Älskar det!

Bevakar SÅKLART♥ Ska bara komma ikapp xD

Vill

Nadja_Gryffindor
evee
Hermione Jane
ErisedStone
Juliett Waterfall
IvdaPivda
Lunasophiea
Amaanda
Liv_Weasley
Smoke smoke
Moa Potter!

Läsa?

Bra! Läser

Läser ofc! Jätte bra! :') ♥

Läser såklart