Hjärtlös själ

Titel: Hjärtlös själ.
Kapitel: Inga.
Färdigskriven: Den är inte ens påbörjad.
Genre: #intevetjagmentypdramaochfantasy.
Rating: G.
Handling:
Den nioåriga Marie är en riktigt jobbig unge - när hon inte får som hon vill blir hon väldigt arg och är otroligt bortskämd.
Tills...
Den dagen då hon flyttar till sin farbror i ett stort och enligt hennes mening läskigt hus, och hittar en docka... Då förändras allt.

Bevakar direkt! Du skriver så bra att man bara måste läsa! ♥

Bevakar direkt! :3

Bevakar

Helt klart att jag bevakar

Du är så snäll Rasmus, du bevakar alla trådar ju..

Tack Det blir jag jätteglad över att du säger Gör jag?

Alla fan fictions alltså

Bevakar!

Tack till alla som bevakar. ♥


Kapitel 1


På en liten gata i London stod en liten och nätt flicka med kritvit hy; hon var klädd i en klänning som var lika gul som smörblomman, och hennes långa bruna hår hade prydnader.
I handen höll hon i en väska i chockrosa färg, och den lilla flickan väntade otåligt.
Hennes pappa låg inne och sov fortfarande, det var bara hennes mamma som hade sagt adjö. Hon hade vinkat ifrån fönstret och ropat:
- Adjö, Marigold!
Marigold hade vinkat tillbaka med en surmulen min. För det första ville hon bli kallad Marie, inte Marigold, och för det andra ville hon inte skickas till sin farbror.
Hennes farbror som Marie inte visste namnet på, bodde i en herrgård mitt i ingenstans. Han hade själv inga barn, och enligt Maries pappa ville han inte ha några heller.
Trots det hade han ( i och för sig ytterst motvilligt ) låtit Marie komma på besök och bo hos honom ett tag. Enligt Maries mamma ville hon att Marie skulle få åka ut lite i världen, men Marie visste mycket väl att hennes mamma endast ville bli kvitt henne.
Marie visste att hon var jobbig och självgod, men en flicka som hon förtjänade det finaste.
Tydligen tyckte inte hennes pappa det, för Marie kunde i fjärran se en bil komma åkande. Den såg ny ut, men Marie visste att den var den näst nyaste modellen av just den bilsorten. Bilen stannade framför henne, och utifrån bilen kom en lång och tunn man med enorma läppar; han liknade en fisk. Han var klädd i en lång rock, men den fick honom att se ut som en kyrkoherde.
Marie hade aldrig sett en fisk som arbetade som kyrkoherde, så hon frågade lite oförskämt:
- Vad ska du föreställa?
Mannen svarade inte, istället presenterade han sig vänligt:
- Mitt namn är Roberto Ilváska.
Marie tyckte inte om hans namn, så hon beslutade sig för att säga '' herrn '' till honom.
Roberto öppnade bildörren åt henne, och tog hennes väska.
Marie satte sig på de mjuka sätena, och först då insåg hon hur trött hon var. Försiktigt lutade hon sig tillbaka, och somnade nästan direkt.