Drömmar och illusioner

Titel: Drömmar och illusioner
Färdigskriven: Nej.
Kapitel: Idk.
Rating: G, om man tål kärlek.
Handling: Lærke flyttar till Köpenhamn efter att ha bott i en småstad. Hon visar sig lätt på styva linan, och snackar ofta skit med sina nya vänner. När hon snart inser att hennes familj flyttat in bredvid Lones familj, så inser Lærke att hon inte är den hon alltid trott.

Jag har inte sett någon berättelse där det är homosexuella, jag har hittils bara läst berättelser där det varit hetrosexuella. Så ja, varför inte skriva en berättelse om homosexuella?


NÅGRA SOM KANSKE VILL LÄSA:


Juliett Waterfall
Isabelle Granger
fashion7
Lovisa Granger
LIA15

Läser

Bevakar

OMG ÄNTLIGEN!!!! Jag har väntat så HIMLA länge på en historia om homosexuella! Jag bevakar typ 87 historier/fanfictions, men detta verkar SJUKT spännande så jag får nog läsa 88 Kan knappt vänta!

Kapitel 1


Värmen i Köpenhamn var hemsk; Lærke visste inte hur hon skulle kyla ner sig. Hon fläktade med allt hon hade, till och med mobilen. Hennes fönster var vidöppet, och några fåglar kvittrade utanför och byggde bo. Lærke hade ett träd precis framför sitt fönster, så hon såg inte mycket - bortsett ifrån fågelboet. Hon hade sig arg och upprorisk. Hon ville göra någonting, något riktigt dumt. Lærke hade gjort många dumma saker ute på landet där hon hade bott förut. Men det var en annan sak, det var mer spännande. Då visste folk vem det var som var i farten. Lærke har gjort det igen! Lærke fnissade för sig själv, men tystnade snabbt. Hon skulle inte sitta och fnittra som en småtjej. Hon skulle vara en stöddig, men ändå vänlig tonåring, inte en äcklig femåring. Hon gick fram till sin spegel och suckade nöjt. Lærkes föräldrar hade påpekat att Lærke kanske hade hybris, men det var inte sant. Folk fick väl bara inse att Lærke var perfekt med sitt bruna hår uppsatt i en hög tofs, med sina gråbleka ögon. Hennes slanka armar hängde lite konstigt på sidorna, som om de höll på att gå av. Men hon såg bra ut, och det visste hon.

Nere i köket stod hennes mamma och pappa, båda pratade om hur de skulle göra med sin ekonomi. Lærke frågade spydigt:
- Har vi ägg?
- Nej, sa hennes mamma.
Lærke blängde ilsket på henne. Hennes mamma var ful, med sitt banangula hår som var tovigt och slitet, men det värsta var henne feta armar och ben. Hon liknade ett tjock träd med något äckligt gult på toppen. Hennes pappa satte ihop sina händer och sa vädjande:
- Om du bara någon gång...
- Nej, snäste Lærke.
- ... Kunde vara lite tacksam, så skulle det uppskattas.
- Tacksam? TACKSAM!? Ni har fört ut mig till någon jävla storstad, och jag ska vara TACKSAM!?
- Lærke..., började hennes mamma men Lærke avbröt.
- Håll käften.
Hon stegade ut med näsan i vädret, ut i den oändliga världen - tänk så mycket hon kunde upptäcka!

Lærke hade hamnat i ett villaområde, vilket gjorde att alla kände alla just där. Alla kände varann, alla utom Lærke. Alla grannhusen var vita, men Lærkes nya hus var blått. Hon gick in till en av granntomterna. De ståtliga häckarna var som en mur runt hela tomten, och det var fullt med blommor. Lærke plingade på, ställde sig i en lustig pose med ena armen hängandes på sidan och andra bakom huvudet. Dörren öppnades ganska snabbt, av en kvinna. Hon hade lockigt ljusgrått hår och stora kinder. Hon log vänligt och sa:
- Hej!
- Har ni ägg? frågade Lærke surt rakt ut.
- Ja... Ska du baka?
Lærke blängde på henne, som om hon ville säga ''ser jag ut som om JAG skulle baka? ''
Men hon sade i alla fall, spydigt:
- Ja?
- Okej, hur många ägg behöver du? frågade kvinnan artigt.
- Fem, och tre tomater.
Kvinnan blev lite förvånad, men sade inget. Istället vände hon på huvudet och ropade:
- Lone, kan du hämta fem ägg och tre tomater!
Det blev tyst ett tag, men ganska snart kom en tjej fram till ytterdörren. Hon hade axellångt hår som var gyllenbrunt. Hennes rådjursögon tittade förvånat på Lærke, som stirrade tillbaka. När Lærke återfått fattningen fortsatte hon se bitter ut. Hon slet åt sig äggen och tomaterna, gick därifrån, utan att säga tack.

Åhhh.. Mer snälla..

Bevakar och ser

Kapitel 2 [ Lone ]


Lone tog ett äpple ifrån fruktskålen. Hennes mamma kom ut till köket, och sade glatt:
- Vad trevligt, det är väl den nya grannflickan!
- Mm, sa Lone frånvarande.
- Undrar vad hon ska baka?
- Mamma, man bakar inte med tomater.
Lones mamma gick lite snopet därifrån. Så lurad. Lone fnissade, ett väldigt olikt Lone fniss. Hon tänkte bedrövat på den där andra. Det var förmodligen den där tjejen som alla i åtta C hade pratat om. Lone var glad över att den nya inte skulle hamna i samma klass som henne; hon såg inte ut att vara någon att leka med. Lone blev för första gången glad över att gå i nio E. Annars hatade hon det, för nio E var en riktigt bråkig och stökig klass. Lone hade ingen kompis där, men hon ville inte ha någon. Trots att hon blev kallad dumma saker så brydde hon sig inte. Nästan.


[ Lærke ]


Lærke såg sig omkring. Hon var överlycklig över att alla tittade just på henne. Hennes blick svävade över alla hundratals elever. Till vissa log hon, till andra blängde hon ilsket. Någonting fick henne att må bra över att veta att hon hade full kontroll fastän hon var ny. HA! Hon hade lust att skratta elakt för sig själv. Lærke såg snart att eleverna började försvinna in mot andra lokaler; hon följde efter några som nämnde åtta C.
Lærke kom in i ett kallt klassrum ( vilket hon var glad över, på grund av värmen ) och där hade alla satt sig ner. Hon svassade fram till en tjej med långt silverhår och smala ögonbryn. Utan att säga något, satte hon sig bredvid henne. Tjejen sa glatt:
- Ååååh, heeeej!
Lærke sa inget. Hon insåg att hon precis hade satt sig ner bredvid en idiot.

Åhh vad bra♥ mer♥

Jättebra!