Aldrig mer sårad

Kapitel 1; Den där Hannah

Hannah Polkis satt vid sitt skrivbord just den här eftermiddagen. Hennes lockiga, mörkbruna hår hade rullat fram, och täckte hennes rödgråtna ögon. Trots hennes hår, verkade hon kunna se vad det stod på hennes nya mobil, hon skakade i händerna när hon höll i den, men lyckades ändå hålla den i ett stadigt grepp.

Gå och ta livet av dig, det är ändå ingen som vill att du ska finnas!

Det var så det stod på Hannahs mobil.
KNACK KNACK!
Hennes pappa knackade på dörren till Hannahs rum. Hannah drog en djup suck och försökte samla rösten, så att den lät helt normal.
-Vad är det? Sa hon med sin hesa röst.
-Middagen är klar! Det var hennes pappas röst.
Hannah suckade ännu en gång och reste sig ur sin stol. På väg mot dörren gick hon förbi en spegel. Vid spegeln stannade hon till, och hennes egen spegelbild tittade mot henne. Hon såg hur hennes mulliga händer drog bort håret från ansiktet, och slogs av den tanke hon ofta fick. Jag är ful, och så fortsatte hon ut ur rummet, och kände en lukt av köttbullar hoppa mot henne. Hon kände sig inte hungrig. Det var inte för att hon verkligen inte var hungrig, utan för att hon ville ändra på sitt mulliga, möjligtvis feta utseende. Hon ville inte längre vara tjock, hon ville inte längre vara den som alltid blev retad för sitt utseende.

OBS: Denna berättelsen är inte riktig!
Kommer fler kapitel senare.

Jättebra!

Tack c: