Shanti Goggo-Quiela - Livet som utstött

Jag tänkte börja på en ny liten novell, som jag hoppas ni uppskattar väldigt mycket.

Titel: Shanti Goggo-Quiela - Livet som utstött
Författare: Lovisa Granger
Kapitel:
Färdigskriven: Nix
Rating: Klarar man HP-böckerna klarar man definitivt detta.
Handling: Shanti och hennes syskon får en dag reda på att deras föräldrar lämnat dem ensamma. De går alla åt olika håll och riskerar att aldrig fonds varandra igen.
Men vad händer på Shantis resa?
Vi får följa Shanti i hennes kamp mot livet

Lite om Shanti:
Fullständigt namn: Shanti Goggo-Quiela
Född: 6 juni 2001
Utseende: Kort svart hår, mörkbruna ögon, smal och medellängd.
Personlighet: Uthållig, klarar det mesta
Bra på: Skjuta pilbåge, och känna igen växter och svampar, också språk.
Dålig på: Matte, stil
Språk hon talar: Indiska, somali, engelska, franska, spanska, alla de flytande.
Familj: Mamma från Indien, pappa från Somalia, Kim, Geoglio, Mimmow.

Taggar:
PlorranBullen1AurorenElzyiiluna lovegood 21

Vill ni läsa???

Bevakar!

Olala! Tror det kan bli fint!

*bevakar stenhårt*

Troligen kommer kapitel imorgon!

Topp!

Bevakar jag med!

Okej, första kapitlet kommer nu! Tumma/kommentera!

Kapitel 1.

Helt plötsligt kom dem. De där orden som kom att förändra mitt liv. Mitt i mattelektionen när jag arbetade med ett svårt tal (906-350), så tittade fröken Maolitich på klockan och sa:
"Shanti, vill du vara så vänlig att gå upp till rektorn?"
Jag blev misstrogen. Var det för jag retade min klasskamrat Yoshi, eller var det för min usla kunskap i matte?
Jg sköt ut stolen, och riktade en blick mot Ichigo, min bästis som följde efter mig i vått och torrt. När jag tänkte på saken så var det första gången vi inte gick tillsammans till något i skolan, och ändå gick vi i 5:an. Hon såg lika förbryllad ut som jag var.
Jag fick ut i korridoren och gick upp för trappan.
"Shanti!"
Min äldre bror sprang uppför trappan.
"Vart ska du?"
"Rektorn, fröken Maolitich sa jag skulle dit"
Kim såg oförstående ut.
"Det kan det inte vara, jag ska dit"
"De har nog blandat ihop tiden" sa jag och försökte låta övertygad ut. "Vi går dit och kollar"
Men innerst inne visste jag att de inte blandat ihop tiden. Det var någonting med familjen att göra, inte för jag retat Yoshi.
Vi kom upp till tredje, och högsta våningen. Jag tittade åt båda hållen.
"Vart ska vi?"
"Hit" sa Kim och pekade på en dörr.
"Hur vet du det?" frågade jag misstänksamt.
"Euum..." började Kim. "Jo, jag var med i ett slagsmål med Tillian, och... ja, jag och Till fick gå hit"
Jag suckade. Kim var med i skolans alla slagsmål, stora som små.
"Tänkte väl att det var något sånt" sa jag och log.
"Kombelorno den store vinner alla slag!" sa Kim i en högfärdig röst och jag skrattade - Kim var alltid så rolig, utom när det gällde slagsmål. Varje gång någon nämnde namnet Kim fick det mig att tänka på en lång kille med blåtira och ett brett leende.
Rektorn öppnade dörren och stack ut huvudet.
"Kommer ni eller?" sa han irriterat. "Eller ska ni dra skämt hela dagen?"
Han föste in oss i ett stort rum, nästan allt var gjort av trä. I rummet satt Mimmow och Geoglio. Geoglio var jag förvånad att se, hon var ju 5 år och gick inte i skolan. En stark lukt av trä fyllde min näsa och jag ryste till. Var det något jag inte gillade så var det trä.
Rektorn satte sig i en stol
"Jo, ni har hitkallats på grund av ett samtal om hur ni ska göra nu när era föräldrar inte finns längre"

OMG! Lovisa, du skriver ju helt fantastiskt! Detta var helt AWESOME! ♥ ♥ ♥



MOOOOOORE! ♥

Tack plorris!

♥