Kan du inte tycka, kan du inget alls. [novell]

Titel: Kan du inte tycka kan du inget alls.
Rating: Läs om du klarar lite svordomar ;-)
Handling: Lina Petterson går i en vanlig högstadieklass, närmare bestämt 8C, med fjortistjejer och machokillar. Justin Bieber är flickornas favorit, Swedish House Mafia och Skrillex är pojkarnas.
Men en ensam själ lyssnar på musik från 60-och 70-talet, med texter som vill få fram något, eller bevisa något. Eller bara för att hon tycker om det. Lina Petterson har åsikter om feminism och invandring som hon brukar predika med. På grund av det blir hon retad varje dag, hela tiden.

Kan det bli bra? :3

Det tror jag, bara det händer lite mer än att de retar henne, så att något annat också händer, om du förstår vad jag menar?

Absolut! Jag ska liksom komma på nån stor händelse. Om du har nån idé är jag mottaglig :3

Nja, tyvärr ingen idé, men jag läser den gärna!

Nu måste jag till tänkarkammaren, det kanske blir lättare att få inspiration när skolan börjar :3

Läser gärna!
*Bevakar*

Jag börjar lite smått :3

*Prolog*
"USCH! Fröken Maja, Lina rör min docka!", trots att jag befann sig på sidan rummet skrek Rosa för full hals. Fröken Maja gick med bestämda steg till mig.
"Varför lär du dig aldrig? Fråga först!", röt hon, och hennes fula gula tänder visades och tårarna brände bakom ögonlocken på lilla, knubbiga, sorgsna Lina(mig).
Jag gick ut och såg en flicka från den andra klassen.
"Hej!", sa flickan och log. "Kom hit."
Jag gick med tveksamma steg mot flickan, som hade fint mörkt hår och fina mörka ögon.
"Jag heter Aida!", sa flickan och jag drog nervöst i mina flätor.
"Jag hetej Lina. Gåj du i FA?", frågade jag och tittade ned i golvet, och Aida nickade.
"Jag börjar nu, vi ses.", sa hon och sprang in.
Jag fortsatte att spatsera omkring, men inte länge, då jag snart kände den kalla marken på ansiktet, serverat med högljudda skratt. Jag reste mig och kände på näsan, och mina fingrar var röda.
Åtta år senare, och inget har förändrats...

Bra! Kul att du börjar. Jag förstod först inte att det var när hon var liten, haha, men jag fattade det sen ...
Och, en liten fråga bara, vad står FA för? Förskoleklass A? c:

Jajamen! Urtsäkta att jag har varit inaktiv ^^

När Lina trädde in i klassrummet slogs hon tillbaka av den höga musiken som några tjejer sjunger med i på haltande engelska.
Tyvärr märkte någon henne och började bröla som en älg.
"Vafan, inte hon!" Det här hade hon övat på i hela sitt liv, att hålla tillbaka de svidande tårarna och reflexen att falla ihop av förtvivlan.
Men trötta steg gick hon till sin bänk och plockade upp sina hörlurar, för att lyssna på "sex noll två", men läraren klev in, inte för att någon märkte det. Musiken fortsatte, men läraren nickade åt Lina att hon kunde börja. Hon tänker inte låta alla puckon förstöra hennes bra betyg.
y+x/zx2=, jaha. hur fan ska man fatta det här?

Efter femtio plågsamma minuter var lektionen slut, och hon plockade upp mobilen och hörlurarna för att äntligen kunna lyssna på KSMB. Men innan hon hann sätta på musiken gick Teo förbi och med ens kände hon sig tre gånger så ful och tjock. Hon kände hur blodet steg i ansiktet, och öronen fick långsamt en röd färg. Hon satte snabbt på sig hörlurarna och grävde i sin väska för att hitta sin... Ja, vad skulle hon hitta? Ville hon gömma sig från sin extrema operfektion? Förmodligen.

Bra En sak du skulle kunna göra är att skriva liiite längre bara, men å andra sidan är det ganska skönt med korta kapitel också ... äsch, gör som du vill med den saken. Bra i alla fall! Kul att du skrivit.^^