En budbärares lärling

Jag håller på att skriva en längre berättelse och vill gärna ha lite kritik, jag har bara skrivit ett kapitel hittills. Jag har blivit inspirerad av John Flanagans serie " Spejarens lärling "

Kapitel ett
James gick upp ur sängen. Han tassade på golvbräderna och tog på sig sina kläder. Promenaden gick nerför trappan och genom köket. En gång tyckte han att han hörde sin mamma säga något, men ingen kom upp eller sa något mer. Han tog på sig en mantel och slank ut. Huset låg lite avlägset, i en stor sänka. Några meter bort låg grannens bondgård. James gick snabbt förbi den. Han var snart ute på landsvägen. Han tog mot vänster och gick upp för en backe. När han kom upp till toppen såg han byn som vilade i skuggan av länsmannens Harolds borg. James gick ner för backen och var snart framme i byn. Han gick raka vägen mot smedens hus. Där utanför satt en flicka på marken. Hon hade rött hår och isblåa ögon. Hon tittade upp.
”Äntligen James! Varför kommer du så sent?” sa hon.
”Jag vaknade inte för ens nu.”, sa James surt.
”Tror du att Jim är vaken?” sa flickan. Hon hade ställt sig upp.
”Nej, då skulle han väl vara här.”
”Det sa jag åt honom, men jag vet inte om han lyssnade.”
”Då får vi väl gå och väcka honom då.” Kom nu.”
De började gå. Flickan vände sig plötsligt mot James.
”Har du bestämt dig vilket yrke du vill välja?”
”Nej, har du?”
”Det ska du få höra när vi kommer fram till Jim!”
Efter ett tag kom de fram till en stor stenvilla, där bodde tingsmannen med sin fru och sina tre barn. Jim var äldst.
”Jag slår vad om att han inte vaknat.”, sa James.
”Vi kastar lite sten så vaknar han säkert!” sa flickan glatt. Hon tog upp en sten och kastade den mot Jims fönster. När ingenting hände kastade hon en till. Den här gången öppnades fönstret och en pojke med ljusbrunt hår stack ut huvudet.
”Sa ju att det funkade”, sa flickan.
”E, James! Jag låg faktiskt och sov!” ropade Jim.
”Ja, men såna här dagar måste alla vakna tidigt! Även tingsmannens son!” ropade James tillbaka.
Jim muttrade något ohörbart och drog in huvudet. Eleanor och James satte sig på en mur.
Eleanor kastade lite sten mot en damm, men ingen plumsade i. Dörren till huset öppnades och Jim kom ut.
”Där är du ju, sömntuta”, sa James.
”Kom nu, annars kommer vi försent!” ropade Eleanor, hon stod redan vid grinden.

Den här dagen var en speciell dag. Den här dagen, den första i månaden Augusti, skulle alla tolvåringar i byn välja yrke, om deras föräldrar tillät det förstås. Och det var inte så ofta, tänkte Harold dystert. Men tre barn i hans landskap Insir hade anmält sig. Han blickade ut över det genom fönstret. Landskapet Insir upptog hela ön Insir, och Västinsir. Det hade varit kung Arjoviths idé att alla tolvåringar skulle få välja ett yrke. Det hade fått motstånd från länsmännen i de stora landaskapen. Och de hade alla stor respekt för. Arjovith hade ändrat förslaget till att tolvåringarna fick välja yrke, men med föräldrarnas tillstånd. Harold hade inte haft så många som ville välja sig ett yrke, men det här året hade han tre stycken, de skulle komma alldeles strax och möta mästarna och föra fram sin vilja.

Eleanor gick framför James och Jim på väg mot slottet. När det bara var några meter kvar stannade hon och flackade med blicken.
”Vad är det?” frågade Jim.
”Hon kanske äntligen ska berätta för oss vilket yrke hon ska välja,hon sa till mig att hon skulle göra det när vi kom fram till dig.”, sa James.
”Det får ni se när ni vi ska säga det till Harold!” fräste Eleanor. De började gå igen.
Precis innanför portarna mötte en lång mager man med kostym dem.
”Välkomna. Länsman Harold tar emot i sitt arbetsrum. Jag ska följa er dit.”
”Snälla Paul, strunt i formaliteterna just nu, vi är för nervösa för att klara av det.”, sa Eleanor.
”Då slutar vi med det, E. Går det bra för er andra?” frågade Paul James och Jim.
”Självklart Paul”, sa de i kör.
Paul ledde dem igenom ett rum med vinröda gobelänger på väggarna. Efter det rummet kom de in i en kal stenkorridor. På vänstra sidan fanns en tjock ekdörr.
Paul höll upp dörren så att Eleanor, James och Jim kom in. Därinne satt Harold bakom sitt skrivbord.
”Vad kul att ni är här!” sa Harold glatt. ”Varsågod och sitt. Mästarna kommer strax. Innan de kommer vill jag gärna att ni berättar vilka yrken ni vill välja.”
”Jag skulle vilja bli smed, ers nåd.”, sa Jim allvarligt.
”Det ska nog gå bra, Daniel säger att han kan ta emot en ny lärling, han kommer hit idag.”, sa Harold.
”Men han fick ändå sova längre”, sa Eleanor surt.
”Sa du något, miss Lee?”
”Nejdå.”
”Jaha, vi har ändå kommit fram till dig, vilket yrke vill du välja?” sa Harold.
”Advokatyrket, ers nåd.”, sa Eleanor och tänkte att hon skulle sagt ”ers nåd” efter att hon hade sagt ”nejdå”.
”Det går säkert bra. Och du då James?”
James rodnade. ”Jag vet inte, ers nåd.”, fick han fram.
”Varför är du här då?”
”Mina föräldrar ville att jag skulle bli lärling.”
”Nåja, mästarna kommer säkert med något förslag.” Det knackade på dörren.”Det är säkert de. Kom in!”

När jag läste James tänkte jag först att dte var en ff på hogwarts, men sedan fattade jag. Dum jag känner mig som inte tänkte på att dte kan finnas flera olika james. Som sagt, du skriver jättebra och jag hoppas på en fortsättning.

Jag också haha xD

Super bra!!

Tack så jättemycket för alla ( två ) kommentarer! Tipsa gärna era vänner om den här "novellen" om ni tycker att den är bra! Hoppas att det inte kommer någon som heter Lily, för då blir ni väl alldeles förvirrade

Kapitel två
Dörren öppnades och mästarna kom in. Alla var inte där, men de som ville och hade möjlighet att tas till sig en lärling var där. Först kom advokaten i länet, Anthony Clark. Han var kort och hade kolsvart hår. Efter honom kom bokbindaren, Helen Campbell. Hon var också kort men hade vitt hår som var fullt med limbitar. Efter henne kom Eleanors pappa, smeden Daniel. Han var ganska lång ock kraftig. Efter honom kom den sista personen in i rummet, han var några centimeter över medellängd och hade svart, ganska långt, hår. Det var budbäraren. Han hade en svart slängkappa som räckte ner till knävecken. Den var fodrad med rött sammet. Runt halsen hade han en silverkedja med en akvamarin infattad. Han svepte in i rummet och ställde sig bredvid Helen.
”Ja, då så. Nu är alla samlade. Då kan vi ta itu med era val”, sa Harold och tittade på de tre ungdomarna. ”Jim, du är först.”
Jim klev fram så att han stod framför de fyra mästarna. Alla studerade honom ingående, förutom budbäraren, som stod lutad mot väggen med ett ansiktsuttryck som antydde att han hade tråkigt.
”Jag skulle vilja bli smed, mästare.”, sa Jim till Daniel. James visste att Daniel skulle godkänna Jim, som hade varit hos Daniel och hjälpt honom flera gånger.
”Beviljas”, sa Daniel och gav Jim en jätteblinkning, som man inte kunde missa. Jim såg lättad ut och gick fram och ställde sig bredvid Daniel.
”Nästa”, sa Harold. ”Eleanor Lee”
Eleanor snubblade fram och sa sedan med låg röst:
”Jag skulle vilja bli advokat, mästare”
Anthonys ögon vidgades lätt, men åkte sedan tillbaka.
”Det går bra.”, sa han. Eleanor log ett litet leende och gick fram till honom.
”Siste man”, sa Harold. ”James Hill”
James klev nervöst fram. Mästarna stirrade på honom, även budbäraren. James kände att han rodnade.
”Nå, Dri. Vad säger du?” frågade Harold budbäraren.
”Han blir alldeles utmärkt”, svarade Dri.

Jättebra!! Fortsätt!!

Du är väldigt duktig på att skriva, och också på att avsluta ett kapitel på ett sätt så man vill läsa nästa.

super!

Bra! Väcker verkligen min lust att vilja veta vad som händer härnäst. *bevakar*

awesome !

Tack allihopa! Här kommer att till kapitel! Läs som sagt mina andra berättelser, Susan Bones och den oskyldiga ( ? ) Kendra Smith och Murgrönsbladen

Kapitel tre
”Då så, jag vill att Dri och James stannar här. Ni andra får gå. Helen, jag är ledsen att du inte fick någon lärling, jag hoppas att du kommer få det på något annat sätt.”, sa Harold. Mästarna, dock inte Dri, lämnade rummet tillsammans med Eleanor och Jim.
”Då så James.”, sa Harold. ”Du vet ju vem Dri är, eller hur?”
James skruvade på sig. Självklart visste han vem Dri var, det gjorde alla i Insir. Han var ju länets budbärare.
”Det gör jag väl.”, sa han till sist.
”Det var väl tur det”, sa Harold. ”Vill du bli Dris lärling?”
”Jag vet inte riktigt vad det innebär, ers nåd.”
”Va, vet du inte vad det innebär att vara lärling?”
”Jo, självklart, ers nåd. Men inte vad det innebär att gå i lära hos Dri.”
”Dri, skulle du kunna lämna oss ett tag”, sa Harold.
”Självklart”
James uppmärksammade att han inte sa ”ers nåd” innan han lämnade rummet.
”Är det något som tynger dig James?” frågade länsmannen.
”Nej, ers nåd, absolut inte!” sa James snabbt.
Harold såg frågande på honom.
”Eller, jo. Kanske. Ers nåd.”
Harold såg bekymrad ut.
”Du ska inte vara rädd för honom, han är en av kungarikets viktigaste resurser. Vill du gå i lära hos honom?”
”Nej. Jag tror inte att jag vill det, ers nåd.”
”En sådan här chans är det inte många som får. Är du säker?”
James skruvade på sig.
”Du kan väl testa?”
”Okej då.”
”Dri, du kan komma in nu!” ropade Harold. Dri öppnade dörren och kom snabbt in.
”Nå?” sa han.
”James skulle vilja gå en provperiod på två månader. Går det bra?”
”Självklart. Han kan komma vid klockan 10 imorgon.”
”Då säger vi så”
Dri lämnade rummet.
”Då så”, sa Harold. ”Jag ska nog återgå till mina sysslor. Du ska alltså vara hos Dri imorgon klockan 10. Lycka till.”
James lämnade slottet och tillbringade resten av dagen med att städa sitt rum.
När han skulle sova fick han en syn, en gyllene nyckel. Den låg inom räckhåll. Men nej, han nådde den inte.