Är tårar ett mått?

Jag har blivit så otroligt kluven gällande tårar sedan jag blev medlem på Mugglis och jag känner att jag behöver höra era åsikter om detta.

Det finns så otroligt många trådar/forumsinlägg där människor jämför vem som gråter mest av/vid en viss händelse och jag förstår inte varför man ska jämföra. Enligt mig så gråter vissa människor väldigt lätt och på tok för mycket samtidigt som vissa knappt har fällt en tår i hela sitt liv.

Jag läser/hör att vissa gråter heeeela HP-filmerna, gråter när dom blir medlem på Pottermore, gråter när alla dör, gråter när alla är lyckliga, gråter när det gör ont. Varför ska det jämföras så mycket gällande tårar?

För mig är tårar något personligt, något jag inte delar med mig av. Jag gråter inte ofta och absolut inte offentligt. Betyder det att jag inte gillar en sak lika mycket, blir lika påverkad eller tar saker på ett lika hårt sätt? Betyder det att jag inte älskar Harry Potter lika mycket som alla andra och betyder det att jag inte blir lika ledsen när någon i filmerna/böckerna dör?

Sedan när blev tårar ett mått på glädje/sorg? Varför är den som gråter mest en "vinnare"? Varför är den personen mest ledsen och mest glad? Varför är den personen ett större fan? Jag är förvirrad och kluven, jag förstår inte. Snälla, hjälp mig att få lite perspektiv. Varför har tårar blivit ett mått?

Det är en bra fråga. Det har nästan blivit en tävling om vem som gråter mest.

Jag kan tyvärr inte svara på det då jag inte tycker att tårar är ett mått. Själv gråter jag mycket och lätt. Speciellt när jag skrattar.

Jag gråter nästan aldrig och om jag gråter går jag avsides då jag hatar att gråta inför folk.
Jag har förmodligen en skev syn på tårar, då jag anser mig själv svag om jag gråter, tårar är en sak som händer mig när jag inte kan hantera känslor eller händelseförlopp som jag anser sorgliga/hemska. Att gråta för att någon är lycklig har jag faktiskt aldrig gjort, känns dumt att fälla tårar för en sådan sak - då tårar för mig är en negativ upplevelse.

Tårar är något alla ser olika på och jag avskyr att grina. Sedan förstår jag inte varför man skulle tycka mer/mindre om en sak för att man grinar - liksom vissa har svårare att grina, medan andra lipar vid varje hemskt tillfälle. Har aldrig gråtit till en film, har aldrig gjort det till en bok - men det betyder inte att jag tycker HP-serien är sämre än de som grinar.

Hoppas det inte blev allt för rörigt. x)

pandan
Jag förstår precis. Jag förknippar tårar med skam och det är ganska så fel. Men för mig känns det inte naturligt att gråta och jag känner mig otroligt svag och sårbar och det är något jag inte gillar. Jag har alltid haft synen på mig själv som stark och det är det alla säger till mig hela tiden. "Du är så stark" Fast är jag det egentligen? Det är ganska fegt att inte våga gråta, bara för att man inte vågar visa sig sårbar. Det är starkt att gråta, till en viss gräns iallafall.

Jag tycker dock att det är fel att jämföra vem som gråter mest/minst. Det är ingen tävling och alla har olika åsikter och är olika mycket känslosamma. Jag älskar Harry Potter av hela mitt hjärta, det gör så ont för att det finns så mycket kärlek som vill ut. Men jag är ändå inte den som gråter när jag ser filmerna, kollar på bilder osv... Men jag har nästan känt mig tvungen att gråta för att visa att jag älskar Harry Potter på riktigt. Det känns så jävla fel.

Tycker också att det är tråkigt att det har blivit som ett "mått", för som du säger är det helt individuellt, hur lätt man har för att gråta. Jag själv har väldigt lätt för det. Jag gråter när jag är arg, ledsen, glad, lycklig, trött, väldigt ofta faktiskt. Med andra ord kan man säg att jag gråter till starka känslor - men det ska inte använda som ett mått, mina känslor behöver inte vara starkare än någon annans för att jag gråter. Vi alla har olika sätt att uttrycka oss på.

Kan säga att jag hatar att vara en person som gråter mycket. I åttan gick grät jag så ofta att i skolan började en del av mina klasskompisar sucka så fort jag inte såg glad ut - vilket var otroligt störande. Jag kan inte heller få stopp på mina tårar, så många trodde att jag var en "attention-whore", men jag kunde helt enkelt inte hjälpa det, och jag försökte alltid att gå undan från folk när jag blev för känslosam. Men även det kan ge fel signaler.

Folk verkar se det som ett bevis på att man bryr sig, det är inte säkert att den som gråter minst bryr sig minst.

Förlåt är inte på humör att skriva en lång text.

Man behöver inte skriva en lång text kära du, jag tycker att du formulerade dig bra med den meningen du skrev.

Finns det inte redan en tråd om det här? Pallar inte leta upp för sitter på mobilen men aa

Jag vet inte. Försökte leta på en så gott det gick, men jag hittade ingen som handlade om tårar överlag. Men du får gärna länka när du har tillgång till dator.

Ja men jag får mer sagt när jag skriver en lång text, det är ju förståligt (haha).