Vad är mod?

Jag har tänkt en massa på mod. Vad är mod? Vad gör en människa modig?

Vi hade en svenskauppgift innan skolan slutade, och det var att skriva en dikt om mod. Jag hade jättesvårt för att skriva den, för jag har inte en susning om vad mod är. Är det att hoppa från den högsta trampolinen, bryta mot regler, riskera livet eller att hoppa från ett stup?

Jag har alltid varit den fega, laid-back tjejen. Eller nej, scratch that. Jag har blivit mer tillbakadragen och feg efter åren. Ju mer mitt självförtroende sinar blir jag mer sluten. I flera års tid har jag fått höra hur folk suckat över mig, hur de är missnöjda med att jag inte går ut mitt i natten, på grund av mörkret. Att jag är höjdrädd, och har riktigt svårt för insekter.

Är man feg för att vara sig själv? Är jag feg för att jag inte gör något jag inte vill? För mig var det en stor prövning att ens gå till skolan. Jag var alltid den som folk sparkade på, petade på, skrattade åt och den som blev ifråntagen sina grejer. Det är inte länge sen, utan det är det senaste året.

Jag och min bästa vän pratade om det idag. De är på mig för att jag inte är rädd för konflikter. Slår du mig, slår jag tillbaka. Häller du vatten över hela mig, skyll dig själv när jag häller vatten över dig. Är jag verkligen den fegisen jag klassas som? Jag går till skolan varje dag, vetandes att jag kommer bli retad, slagen, knuffad och gud vet vad. Jag går i korridorerna som det är minst människor i, för jag skäms över mig själv. Det roliga är att det inte är tjejer som håller på, bara killar. Jag får höra en massa saker de berättar för mig, som de inte säger till andra, för att dom litar på mig. Ändå behandlar dom mig som pesten.

Ändå är jag inte rädd för att skämma ut mig. Jag älskar att skämta, att få folk att skratta. Ramlar jag skrattar jag åt min klumpighet, och skämtar om det, när vissa hade blivit generade och tänkt att deras sociala liv just blivit förstört. Jag är fysiskt svag, jag förlorar mot alla i armbrytning (vilket är det enda folk bryr sig om på min skola. Barnsligt, I know.), men psykiskt är jag stark.

Jag har blivit dumpad av vänner, jag har gått runt och varit arg på vännerna. Jag hade en bästa vän, som jag gjorde allt med. En dag dög jag inte, för jag gick i fel klass, och umgicks inte med de "coola", och jag var tydligen feg för att jag inte vill bli en av alla andra klonerna som endast bryr sig om hur de ser ut och hur andra tycker om dom. Jag har fått ett sms av en vän som helt enkelt sa att hon inte ville vara min vän, för att hon inte orkade med mig. Jag har fått höra av en väldigt nära vän vid tillfället att han bara var min vän för att jag hade ett Wii. Jag skrattade, och nu får jag sms mitt i natten av honom, i försök om att lura i mig att han är intresserad av mig. Jag skrattar åt honom nu, jag skrattar åt mig till och med.

Jag tycker att jag är modig. Jag är mig själv oavsett vad andra tycker, och jag bryr mig inte längre om vad folk säger eller gör. Jag tar skit som jag får, utan att protestera. Finns där för människor som bara utnyttjar mig, men lärt mig att säga nej. Jag är modig för att jag erkänner allt detta för folk jag inte känner.

De är hemskt, hur människor kan bete sig.
Det är du som är den modiga, du verkar inte alls feg. Det är mod att stå upp för sig själv och inte låta sig luras av andra, det är mod att våga stå för sina svagheter och erkänna sina rädslor. För rädsla är inte samma sak som feghet. Keep it up. You're brave.

Fannyy min älskade bananunge ♥ du är modig i mina ögon, mod för mej... det är att våga göra saker man inte vågade egentligen, eller att våga säga ifrån när något är fel, säga nej när men inte vill och så vidare. Du är modig flicka puss på dej, saknar dej :*

Mimmi fin lilla rumpkorv, du är bäst. Jag saknar dig sötis, du får ringa mig och hålla mig sällskap under resans gång

trevor;tack!

Mod är, enligt mig, individuellt. Det är ungefär som sorg eller glädje, en känsla alla behandlar och hanterar olika. Vissa gråter då dom känner sig sorgsna och vissa ler då dom är glada, medans andra inte visar om dom är ledsna eller glada. Mod är precis likadant. Men jag tycker att man är modig om man vågar stå ut, om man inte gör en särskilt stor deal av att göra bort sig och sådant. Jag är ingen som pratar i sociala sammanhang, utan den där som står i mitten och observerar, lär mig att se någons personlighet över dess handlingar. Fega människor är dom som skriker högst, men som flackar med blicken om någon skriker tillbaka.

Jag bor i en mycket liten stad och dom som är modiga här är dom som vägrar passa in. Jag är nog en utav dom. Medans andra pratar om kändisar, gårdagens fest eller vad Olsson längre ner på gatan har haft för sig, pratar jag abstrakt konst eller annorlunda musik. Mod är när man vågar klä sig i andra klädmärken än alla andra och när man lyssnar på annan musik, har andra drömmar och är sig själv. En utav dom fegaste sakerna jag vet är när man låter någon trampa på en. Så jag tycker inte du är feg om du inte vill ändra dig för att passa in. Då är du allt annat än feg.

Det du skrev om musik, Ipsum, är nåt jag också fått mycket skit för. Jag lyssnar/lyssnade mycket på techno, alternativ och en massa annat som mina "vänner" bara skrattade åt. Det är helt sjukt, ärligt talat.

Spelar det någon roll om jag inte lyssnar på de senaste hitsen, de hetaste artisterna eller det som spelas på MTV? Just musik, kläder och konst är individuellt. Det finns något för alla, för alla stilar. Ändå är det oftast stil som gör att, för det mesta, ungdomar blir utsatta. Man blir retad för att man är den man är.

Jag tycker att de som vågar stå för sig själva, oavsett vad människor tycker och tänker är de som är allra starkast och modigast.

Det finns mod i alla olika former. Man kan inte neka till att alla människor är rädslor och vid många tillfällen kan backa undan, för det är så vi fungerar. Vi reagerar olika på saker och ting, helt enkelt, och det är någonting som folk dessvärre ibland har svårt att acceptera.

Många anser att mod är när personer klättrar i höga berg, hoppar fallskärm och liknande saker; personer som ofta tänjer på gränserna, tycker om äventyr och spänning. Jag själv skulle aldrig kunna göra någonting liknande och beundrar därför dessa personer enormt, som även finner det intressant och hittar glädje i att göra sådana här saker. Andra anser att mod är när en elev bryter mot skolans regler, bryr sig inte och visar inget intresse av att lära sig det som alla andra elever studerar. Några personer tycker att mod är när en person sväljer klumpen i halsen och går fram till killen/tjejen han eller hon är intresserad av, berättar sina känslor; eller så kanske de anser att mod är när man skickar ett sms och frågar den där tjejen om hon vill följa med ut på bio.

Själv tycker jag inte att vad som inte är mod. Som jag tydligt markerar där uppe så finns det olika åsikter, blandade tankar och känslor angående vad mod egentligen är. Det är tre bokstäver, ett litet ord; men ändå så svårt att definera. Jag tycker helt enkelt att det är upp till var och en som individ att bestämma vad mod innebär för henne eller honom; en sak som är liten i en persons ögon kan vara jättestort i någon annans. Det är ingen fråga om att kunna hoppa från ett flygplan med enbart en fallskärm på ryggen eller kyssa en person för första gången, för det är alltid olika från person till person.

I mina ögon så kan mod visa sig i många sammanhang. Som jag skrev i föregående snutt, så beundrar jag verkligen personer som tänjer på sina gränser och testar på att, till exempel, klättra i berg. Det är någonting som jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra - och jag vet att det finns fler personer som tycker som mig - och därför finner jag det otroligt starkt att verkligen kunna göra sådana saker, det fascinerar mig. Mod kan även förekomma i vardagen; som många andra har nämnt, folk som vågar vara sig själva, folk som inte är rädda för att sticka ut, folk som vågar ta ett steg fram ur en publiken, höja rösten och säga vad de känner. Mod är, även, att kunna klamra sig fast vid sin åsikt och inte låta den ändras på grund av vad någon annan tycker, mod är att kunna stå med ryggen rak och inte låta någon trampa på en; men mod är även att inse att alla är människor, att alla gör misstag, och att man själv har brister och fel, precis som alla andra. Det finns folk som glömmer bort detta, anser sig vara bättre, felfria; och jag tror ofta att dessa människor, inuti, känner sig svaga, och då är det mod för just dem att kunna acceptera att de faktiskt inte behöver överglänsa varenda person som kommer ivägen för dem, utan att de förstår, liksom verkligen inser att exakt varenda människa har svaga länkar.

Det finns alla sorters olika mod, som jag förut har nämnt, och dessa var bara några av de få, som jag själv har fått tagit mest del av.

childhoodlight, du här alldeles rätt. Mod är något man inte kan definiera, då det är nästan vad som helst. Mod är för mig, ett ögonblick. Det finns alltid en stund då du gör något du blir extra stolt över. Då man känner sig ain världens dare-devil.

Mod kommer och går. Ibland vågar man göra allt och lite till, medans vissa dagar vågar man inte göra någonting. En dag kan du trotsa din höjdskräck, medans den andra kan du inte stå på en stol utan att få svindel. Det kommer och går.

Jag själv är enormt rädd för tandläkaren, så när jag egentligen skulle borra fick jag putsa och plasta in mina tänder. Röntga tänderna fick jag också, som jag inte klarat av på fyra år. Då kände jag mig oerhört stolt, och för en sekund kände jag mig som en superhjälte. Andra gånger ligger jag där och gråter. Och jag skäms inte för det heller, för jag vet att ibland får jag stunder då jag klarar av allt.

Ja som sagt, hur definierar man mod? Ja det går från person till person. Att vara modig enligt mig är ett väldigt stort begrepp och folk är modiga på många olika sätt.
Det enda man ska fråga sig själv, "på vilket sett är jag modig?" och inte "är jag modig?"

Alla har någon form av mod inom sig, jag hoppar max från fem meter ned i en pool för att jag känner mig säker då. Högre och jag tycker det är jobbigt. Jag klättrar i berg, tänjer på gränser i många fall - men detta anser jag inte är mod. Jag gillar att göra saker, men bedömer risker innan jag gör det. Jag tänjer aldrig på gränser utan att bedöma riskerna innan, är det för riskabelt så avstår jag. Men det är inte ofta jag backar ur - detta anser inte jag gör mig modigare än alla andra, detta anser inte jag vara riktigt mod. (I många sådana här fall övergår mod till dumdristighet.)

Jag anser att jag själv är modig då jag kan stå upp för mig själv, våga vara egen och inte bryr mig om vad folk tycker. (Kalla mig rebellisk om ni så vill )

Alla har fega och modiga sidor, du kan inte vara enbart modig, du kan inte heller vara enbart feg.

Åh, att jag missat en så intressant tråd. Shame on me.

I alla fall, det första jag tänker på när jag hör ordet mod är att våga göra något som känns svårt/jobbigt/omöjligt/nytt/annorlunda osv. Sen är det helt upp till var och en vad det är för något - hoppa bungyjump, vara sig själv eller ta sig till skolan/jobbet.

Jag tycker det är fel med människor som säger att andra är fega/modiga. Det är egentligen ingenting som syns utåt, eftersom det är så himla individuellt. Jag tänker att om jag hoppar från 5an i hopptornet är inte det modigt eftersom jag känner mig säker där, men om någon som har höjdskräck hoppar från 3an är det mycket modigare.