prs jagärjag & JustAFriend

Det tog ett tag, I´m sorryyyy, men här är tråden jagärjag!

Min mall:

Namn: Maya Brown
Ålder: 16 år
Elevhem: Slytherin
Blodstatus: Renblod
Utseende: Hon har väldigt blont hår som går ner till brösten. Hennes ögon är väldigt blåa och hon har ganska blek hud, trots att hon var ute i solen kunde hon inte bli brun. Hon är medellängd och är ganska smal. Hon har ganska fylliga läppar.
Familj: Hennes mamma Julie och hennes pappa David. Hon har även två äldre bröder. Lexton och Blake
Bakgrund: Maya växte upp i en stor herrgård där allt skulle vara väldigt perfekt. Hennes föräldrar var noga med att de renblodiga var bättre och var även stolta i sina kretsar över att de varit släkt med dödsätare. Något Maya inte tyckte om. De överöser alltid henne med presenter och de nyaste sakerna.
Personlighet: Egentligen är Maya en bra människa men tyvärr har hon hamnat i fel kretsar pågrund av sina föräldrar. Hon visar sig därför väldigt dryg och som att hon inte har känslor. Hon brukar inte kunna sova och ibland gråter hon sig till sömns eftersom hon inte känner att hon kan leva upp till sina föräldrars viljor.

De små nattvandringarna var både det bästa och värsta med att vara prefekt. Det var för det mesta fridfullt och Charlie fick tid att sortera tankarna men alltså, det var verkligen inte bara bra. På natten väcktes allt möjligt till liv. Sånt som var många av anledningarna till de andra elevernas utegångsförbud.
Det var inte svårt att hitta egenskaper från varken hufflepuff eller ravenclaw, men han var verkligen inte en gryffindorare. Mod var inte Charlies starka sida. Eller det berodde på. Om det gällde att stå upp för andra - absolut. Gällde det okända spöken, plötsliga ljud eller mrs Norris - definitivt mer tveksamt.
Det tisslades och tasslades lite här och var i slottet. Han var definitivt inte ensam ute i korridorerna och han var ganska säker på att det inte var lärare som smög omkring. Efter en liten stunds patrullerande på tredje våningen bestämde han sig för att gå ner ännu en våning. Kanske skulle det underlätta för att kunna lokalisera ljuden. Dock beslutade trapporna sig för att det var en dålig idé. Halvt panikslaget greppade Charlie tag om räcket medans trapporna valde nytt patrulleringsområde. Jösses, hela situationen var egentligen ganska absurd. Trots att hans pappa var trollkarl så hade Charlie och syskonen växt upp i ett till synes magifritt hem. Mugglarprylar var en stor del av barnens vardag och mamman visste inte någonting om någon parallell värld att hon var gift med en trollkarl eller att hennes son och döttrar gick på en magisk skola. Trots att han spenderat många år på Hogwarts vid det här laget hade han fortfarande inte vant sig. Vilket kanske inte ens var möjligt. Varje dag förvånades han av nya egenskaper och hemligheter den gamla byggnaden dolde.

Maya bet sig i läppen och reste sig från sängen. Att smyga runt på slottet på natten var något av det bästa hon visste. Man hittade alltid något nytt och spännande. Att ta sig från prefekterna var inte svårt. Det största problemet var mrs.Norris som helt plötsligt bara kunde dyka upp med sina obehagliga ögon för att sen tassa iväg för att varna Filch. Ibland verkade den katten nästan vara mänsklig. Det gick rykten om att hon var en animagus och egentligen Filch fru, en teori som Maya ansåg var skrattretande. Vem skulle egentligen vilja gifta sig med honom? Något annat som var negativt med hennes nattliga promenader var att hon var sökare i quidditchlaget. Hon visste om att hon blev segare av att inte sova. Hon visste att hon hade träning imorgon och att kaptenen förmodligen skulle bli arg. Men hon var bäst i slytherin och därför skulle han aldrig sparka henne.

Hon drog på sig en kofta innan hon smet ut från slytherins uppehållsrum och nerför trapporna. Egentligen hade hon inget mål med det hela utan bara att gå runt och kolla på alla tavlor och att rensa tankarna. Hennes så kallade vänner var egentligen inte några hon kände för att umgås med men det var vad hennes föräldrar förväntade sig. Att hon skulle umgås med renblodiga för att inte smutsa ner sitt eget blod. Hon hörde plötsligt steg. Vem var det? Med lite panik kollade hon runt efter en flyktväg. Men enda vägen var uppför trapporna. Eftersom hon inte visste var stegen kom ifrån så chansade hon. Något hon skulle ångra. Hon krockad nämligen rätt in i Charlie. En av ravenclaws prefekter. Hon svalde hårt.
- oj? Sa hon i ett försök att rädda sig själv.

Trappan han stod i valde slutligen att stanna igen. Charlie tog ett djupt, lugnande andetag innan han fortsatte stegen nedåt.
Han flämtade till. De tog någon sekund innan han uppfattat vad som hänt. Att han ena sekunden vandrat nedför trapporna ytterst rädd för att stöta på mrs. Norris, för att nästa sekund bli påsprungen av…någon? Vem var det ens? Han vacklade till en aning, men återfann raskt balansen.
”Lumos”, mumlade han. Staven som Charlie burit med som sista säkerhetsutväg fick nu agera ficklampa.

Okej, en slytherinare. Blond. Hmm, det var definitivt någon han träffat på tidigare men inte direkt haft några längre konversationer med. Hon tenderade att hamna i trubbel då och då, vilket Charlie fått reda på genom andra nattvandrare. Han kunde inte riktigt sätta fingret på namn dock. Hmm, Emma? Nej. Megan? Nej, skärp dig Charlie. Du borde ju veta det här. Eller borde han verkligen det? Det kanske inte var en supernödvändig sak att veta egentligen, men på något sätt kändes det så. Nåväl, om hon ofta var ute och smög var det var ganska stor risk(chans?) att de skulle mötas igen.
"Hmm, och vad gör den här lilla nattugglan ute och springer?", frågade han med ett höjt ögonbryn och blickade in i de blå ögonen framför sig. Nej, det där med att skälla ut folk var inte riktigt Charlies grej. Däremot kunde han absolut göra det när det behövdes. Det här kändes dock inte som ett sådant läge. En lågmäld ordväxling kändes mer passande.
Maya. Maya hette flickan. Okej, herregud hjärnan, snabbt jobbat där. Suck.

Maya kollade upp på killen. Såklart var det någon från ravenclaw. De som alltid var smartare än andra och såklart var han prefekt. Maya tvekade när han Ställde sin fråga. Vad skulle hon egentligen svara? Jag gillar att ha äventyr på natten och smyger alltid ut. Fast det var ju i alla fall bättre att stöta på en prefekt än att stöta på Mrs. Norris eller Filch. Han var alltid villig att ge det högsta och värsta straffet. Det gjorde oftast inte prefekterna om man inte gjorde något väldigt fel eller dumt Vilket hon tekniskt sett inte gjort. Hon hade ju gjort värre saker.
- jag hade bara svårt att sova. Kom igen. Kan vi inte bara glömma detta? Sa hon och kollade upp på Charlie med sina ljusa ögon och gav honom ett oskyldigt leende.

Okej, hon var ganska charmig. Men det visste hon nog redan om vilket fick det oskyldiga leendet att kännas mer som någon form av taktik för att slippa straff. Han himlade lätt med ögonen.
"Så då kändes det lämpligt att ränna uppför trapporna, trots att din säng befinner sig i källaren? Fem poängs avdrag för Slytherin", han gav Maya en menande blick innan han gick förbi henne i riktning mot Slytherins sovsalar.
"Seså, kom här", mumlade han över axeln och forthoppningsvis följde hon efter. Ja, att lämna henne där i slottet var ju inte direkt optimalt. Att göra sällskap till sovsalarna kändes betydligt mer rimligt. Han skulle ju liksom ändå patrullera där.
Steg. Filch. Definitivt Filch.
"Alohomora". Charlie greppade tag om Mayas arm och drog hastigt med henne in genom närmsta dörr.

Maya suckade. Jaja fem poäng var ju inte så mycket egentligen. Hon hade gjort av med fler.
- bara för att ravenclaw aldrig vinner muttrade hon för sig själv. Hon ryckte till när hon hörde hasande steg. Följde efter honom in i rummet och kollade runt. Det var definitivt ett gammalt klassrum av något slag men hon hade aldrig varit där.
- Så du vill ändå skydda mig sa hon lågt med ett retsamt leende och la armarna i kors. Hon var alltid noga med att ingen skulle se hennes underarm. Redan när hon var liten hade hennes mamma försett henne med mörkrets märke för att visa att hon tillhörde de finare. Något hon inte ville visa för andra.
- Jag är så less på att prefekterna tar poäng från höger och vänster. Som att de är bättre än andra sa hon irriterat. Bara för att hon väldigt ofta ägnade dagarna på straffkomendering.

"Äh, så du vill hellre möta Filch?", Charlie himlade lätt med ögonen. Tja, det var väl snarare så att de båda hade hamnat i trubbel om de träffat på Filch. Vaktmästaren hade aldrig riktigt förstått sig på meningen med prefekter och hade inga problem med att straffa vem som. Men jo, han skyddade ju Maya med. Fast han hjälpte ju och skyddade de allra flesta så det behövde ju inte nödvändigtvis innebära något speciellt, eller hur? Nej Charlie, övertänk inte.
"Det är ju liksom en del av uppgiften. Är det inte bra att det finns de som hjälper till med ordningen och ser till att alla mår bra?", frågade han och rynkade pannan. Nej, Maya verkade då verkligen inte vara speciellt positivt inställd till prefekter. Och av någon outgrundlig anledning gnagde det inom Charlie. Han tyckte ju verkligen inte att han var bättre än någon annan. Gav han det intrycket? Usch då.

Maya höjde ögonbrynet och kollade upp på honom.
- men det är så viktigt att man går runt med sitt lilla märke för att visa att man är bättre. sa hon kyligt och kollade ner i marken. La armarna i kors.
- dessutom så tar ni första bästa chansen att ge folk straff. Ni tycker väl det är kul, ellerhur? Att ha mer makt än andra elever fnös hon. Hon visste egentligen inte hur Charlie var eftersom hon aldrig träffat på honom. Hon hade bara träffat från gryffindor och hufflepuff. De från hennes eget elevhem gav henne aldrig poängavdrag eller straffkomendering.