helaminvärld & tippest prs

Hej! Det här är ett privat rollspel mellan helaminvärld och mig, läs gärna men stör inte!

Mall:


helaminvärld's mall:


Min mall:

Namn: Rose De får inget efternamn i sekten utan endast förnamn.

Ålder: 22 år gammal

Kön:Kvinna

Utseende: Hon har långt mörkt lockigt hår som går ända ner till brösten. Hon är ungefär 1..65 lång och har ändå kurvor. Hon Är ganska blek och har mörka stora ögon och ett väldigt välkomnande och förföriskt leende.

Arbete, sysselsättning: Hon är då föderska vilket innebär att hon ska se till att där kommer barn till sekten för att den aldrig ska försvinna. Detta blev hon så fort hon kom in från barnbyn.

Rose rättade till sin blåa klänning. Någon hade sagt till henne att där var någon som ville komma in genom murarna. Hon gick snabbt dit och kollade på killen som stod där. Hon log mjukt mot honom och sträckte fram handen.
- hej och välkommen hit. Vad heter du? Frågade hon och log svagt och drog in honom innanför den stora grinden som snabbt stängdes efter honom.

"Vad skulle ens ett reportage om sekten vara bra för?" Simon Rotchilds röst var hård och upprörd, likt hans ansikte. Hans käkar var sammanbitna och han stirrade stint på kvinnan framför honom; hans chef, Margaret Fields. Hennes blonda, nästintill vita hår, var uppsatt i en strikt knut och hennes ansikte hade åldrats i förtid, på grund av flera år fulla med stress. Likt Simons ansikte var även hennes ansiktsuttryck hårt.
"Sekten har kommit upp mycket på nyheterna det senaste", svarade hon behärskat samtidigt som hon pillade med papperna som låg på skrivbordet hon satt vid. "...och vi har fått en underbar chans att göra ett reportage inifrån. Jag vill att du gör det, Simon." Simon var nära på att rycka papperna ur hennes händer, slita sönder dem, slå till henne, välta skrivbordet... Hur kunde hon riskera hans liv på ett sådant sätt? Han kunde bli hjärntvättad av sekten, för guds skull!
"Helt ärligt så ser jag inte varför du tror att du har ett val i det här. Det är inte skolan nu, Simon. Om du vägrar att genomföra reportaget så måste jag avskeda dig", avslutade Margaret kallt och släppte ner pappersbunten på bordet innan hennes iskalla, blå ögon tittade upp på honom.

Bara en vecka senare så stod den gängliga, blonda killen utanför staden, utanför murarna som skyddade en sekt. En sekt som han skulle skriva ett reportage om. En sekt som med all förmodan skulle hjärntvätta honom. Allt för jobbet, eller hur?
Dagen till ära hade han dragit på sig en ljusblå skjorta och parat ihop den med ett par mörkblåa kostymbyxor. Som alltid vid ett reportage så hängde hans kamera runt hans hals och på axeln hängde en mörkbrun väska i skinn. I väskan hade han ett block och ett par pennor.
Det var inte länge som han behövde vänta utanför murarna innan en kvinna i mörkblå klänning och mörkt hår kom för att välkomna honom. Han blev lite chockad av hur snabbt hon drog in honom för grinden och kunde inte låta bli att tänka på den kommande hjärntvätten. Han tog hennes hand och skakade den försiktigt, samtidigt som han tittade in i hennes stora, mörka ögon.
"Simon Rotschild", svarade han och drog tillbaka handen. "Vad är ditt namn?"

Rose granskade killen med ett leende. Han såg bra ut och skulle säkert bli en superbra medlem. Man kunde märka att hon var ganska manipulerad av allt som hände där inne och verkade väldigt glad och sorglös.
- jag heter Rose. Trevligt att träffa dig och att du vill lära känna oss sa hon. Flätade samman deras händer med varandra. Allt för att han skulle slappna av. Något man fått lära sig direkt när man kom från barnbyn.
- Jag är vad som kallas en föderska. Jag ser till så att det kommer barn till byn sa hon med ett mjukt leende. Dock så var där mycket folk runt om och där fanns inte ett enda barn bland all människor.
-
- Två väldigt muskulösa män kom fram iklädda röda tröjor. De såg väldigt arga ut och bestämda och sträckte bara fram händerna. Sasha log mjukt.
- De vill bara ta din väska till ett rum sa hon med ett leende.

Visst såg denna Rose väldigt bra ut, det var inget som Simon överhuvudtaget kunde förneka ens en gnutta. Samtidigt fick han dock en konstig vibb av henne. Hon verkade lite för avslappnad och mjuk, inte lik någon i staden han kom ifrån. Han var nära att fnysa till när hon nämnde att det var trevligt att han hade visat intresse för att lära känna folket i sekten. Han skulle hellre tillbringat en dag i helvetet än en dag i sekten, men nåväl. Jobb.
De sammanflätade fingrarna fick nog motsatt effekt än vad Rose hade försökt uppnå; Simon drog bara tillbaka handen och blev om än stelare.
"En föderska?" Simons röst var högst ifrågasättande och han rynkade på pannan. Snabbt drogs hans händer till väskan där han precis skulle ta upp sitt anteckningsblock och penna för att anteckna ner det Rose nyss sagt men hann inte så långt innan två muskulösa män iförda röda tröjor kom fram till dem. Simons ögon spärrades upp en aning, antagligen av rädsla, men han var inte helt säker. Herregud, deras lillfingrar var typ som hans egen arm!
"Öh, nej, det är bra", svarade han svagt och vände blicken från männen till Rose. "Jag behöver den." Han klappade lite på väskan han hade hängd på axeln och log stelt.

Rose kollade på honom och nickade med ett leende.
- exakt en föderska sa hon mjukt. Lät honom rycka till sig handen. Hon förstod att detta var ovanligt för honom, han var inte van vid denna miljön och inte född där som hon var.
Hon hade ingen aning om hur det var utanför. Att man inte bara låg med varandra för att man gillade varandra utan endast för att göra barn till sekten. Hon höjde ögonbrynet när han sa emot de två männen.
- jag tror du ska göra som de Vill. De tycker inte särskilt mycket om när folk säger emot sa hon enkelt och nickade mot en bit bort där en till man klädd i rött. Spände fast en kvinna och en man mot en vägg medan han skällde ut dem. För henne var det naturligt och inte på något sätt obehagligt eller konstigt. En av anledningarna till att hon var så glad, för att inte bli straffad.

Simon följde Roses blick och svalde hårt då han såg en annan man, även han iförd en röd tröja, spänna fast en man och en kvinna mot en vägg samtidigt som han skrek på dem. Han kunde inte förstå hur folket bara kunde titta på när han nästintill misshandlade dem. Vissa reagerade inte ens. Det var något av det sjukaste som Simon någonsin sett, helt ärligt talat. Om han bara var en person som agerade utifrån sina impulser så skulle han vara där borta, och försöka få bort den rödklädda mannen. Men Simon var inte en person som agerade utifrån sina impulser - dessutom hade han även självinsikt. Han hade ingen chans mot de muskulösa männen.
"Okej", fortsatte han med samma svaga röst som förut och drog ut anteckningsblocket och en av pennorna ur väskan innan han räckte över den till en av männen.

Mannen tog den innan de gick därifrån. Rose log svagt.
- jag tänkte visa dig runt här så du får veta lite vad som händer sa hon. Hon började gå runt i byn. Vissa av tjejerna var höggravida och överallt gick där runt folk i röda tröjor för att bevaka allt.
- tanken är att du ska få träffa vår läkare och ta lite prover sa hon och började gå mot en lokal en bit bort där läkaren höll till.

Det kändes som att han skulle svimma när en av männen snuddade till hans fingrar. Inte av förälskelse, som när han var tio år gammal, men av ren och skär rädsla. Seriöst: Simons armar var som deras lillfingrar. I alla fall inte långt ifrån.
"Har färgerna på era kläder någon vidare betydelse?" frågade han Rose och tittade sig runt omkring, på folket. Han antecknade det han hade menat att anteckna förut och tittade sedan tillbaka upp på Rose. Prover? Läkare? Vad i hela helvete? Kunde Margaret ha berättat lite mindre om vad som skulle krävas av honom?
"Vad för sorts prover? I vilket syfte?" frågade han, med en underliggande nyfiken ton, även fast tanken skrämde honom.

Rose lyssnade på hans första fråga och nickade.
- ja. Vi är indelade i olika grupper. Föderskor bär ljusblått, livgivare bär mörkgrönt, vi har utvecklare som bär grönt och de med rött är väl lite vakter som ska se till att ingen bryter mot reglerna. Sen har vi självklart de som ser till att vi får in nyheter här inne sa hon mjukt.
Hon lyssnade på hans andra frågor.
- vi behöver bara prover så han kan ta reda på vilken grupp du skulle passa inom sa hon enkelt och kollade på honom.