helaminvärld & boknörd_ [PRS]

Privat rollspel mellan helaminvärld och mig, boknörd_

Mall


helaminvärlds mall


boknörd_s mall


Plot (skriven av helaminvärld)

Namn: Isabella ( De får inget efternamn i sekten utan endast förnamn.

Ålder: 22 år gammal

Kön:Kvinna

Familj: Då hon alltid befunnit sig i sekten vet hon inte riktigt vilka hennes föräldrar är då man direkt vid födseln flyttas till en annan by innan man får komma tillbaka till den byn. Detta för att alla barnen ska läras upp. Därför vet hon inte om sin biologiska familj.

Fritidsintressen: Egentligen finns det inte jättemycket saker att göra där. Allt är väldigt kontrollerat så att inget ska spridas ut till folket utanför.

Bor: Hon bor i ett rum tillsammans med andra kvinnor ur samma grupp.

Utspelar sig:
Utseende: Hon har långt mörkt lockigt hår som går ända ner till brösten. Hon är ungefär 1..65 lång och har ändå kurvor. Hon Är ganska blek och har mörka stora ögon och ett väldigt välkomnande och förföriskt leende.

Skola, jobb, sysselsättning: Hon är då föderska vilket innebär att hon ska se till att där kommer barn till sekten för att den aldrig ska försvinna. Detta blev hon så fort hon kom in från barnbyn.

Grymt, vill du börja skriva?

Sure

Isabella log mjukt. Hon hade blivit tillsagd att hämta personen vid porten. Hon rättade till sitt långa hår och sin blåa klänning innan hon gick mot de höga murarna och grinden som var öppen. Hon kollade på killen som stod där.
- hej. Vem är du? Frågade hon med ett nyfiket leende och drog mjukt in honom innanför murarna innan grinden stängdes efter honom.

Nerverna pirrar i hela Aarons kropp när han står där, framför den robust smidda järngrinden som står mellan två stenmurarna, helt fria från klotter vilket inte ens är vanligt i stadens snobbiga delar, där han växt upp.
Tjejen som möter honom är så vacker att han måste tänka efter innan han kan berätta sitt namn för henne.
"Aaron Gray", svarar han, kort efter att ha harklat sig. Hans ärende är han inte säker på är passande att nämna, och hans arbetsdator, kamera och anteckningsblock verkar väga extra tungt i ryggsäcken just då. De mörka lockarna ringlar sig i kaskader över över hennes axla och skapar en skarp kontrast mellan den ljusa hyn och pastellblå klänningen, som faller ner över hennes kurvor. De mörka ögonen borrar sig in i honom på ett sätt som får honom att tappa andan.
"Och jag har äran att få träffa..?"

Hoppas det är okej att jag beskrev henne så!

Hon gav honom ett välkomnande leende.
- mitt namn är Isabella. Välkommen hit sa hon och tog mjukt hans hand och flätade samman deras fingrar. Hennes mål var att charma honom.
- vill du att jag kanske visar dig runt? Frågade hon vänligt och bet sig löst i läppen. Det gick runt en massa människor på gatorna som pratade och liknande. Det fanns dock inga som helst barn i byn.

Aarons hjärta ökar i takt i och med att Isabella flätar in deras fingrar med varann. Hennes hud är sammetslen, men ändå kan en känsla av oro krypa sig på honom, de har ju precis träffats? Han skakar av sig tanken. Det kanske är någon grej i sekten, vad vet han?
"Gärna", säger han, som svar på hennes fråga. "Vad är din uppgift här?" frågar han sedan, mer av genuint intresse. "Om ni nu har sådana, vill säga." Han ler mot henne.

Hon kollade på honom.
- jag kallas föderska och jag ser till så att det kommer till barn i byn sa hon med ett litet leende. Dock så såg man inte ett enda barn någonstans.
- sen finns det ganska många andra grupper som jag kan visa dig om du vill? Frågade hon med ett leende.

"Visst", svarar Aaron, egentligen utan att höra vad hon säger. Hans hjärna arbetar i högsta hastighet och han printar in det hon berättade. Föderska. Det kan vara viktigt att ha med i reportaget.
"Trivs du med tanken på det?" frågar han sedan. "Kommer du får, eh, vara med nån du älskar? Och vart är barnen?"

Hon ryckte på axlarna.
- ja jag trivs med det. Man väljs ut efter vilken person man passar ihop med genom prover. Inte genom kärlek. Då skulle barnen inte bli alls lika starka. Barnen tar de direkt efter födseln och lämnar i en barnby där de får bli uppfostrade av andra sa hon enkelt.