PRS yehet & Emma07

Här är tråden krambjörn

Namn: Kyle
Ålder: 17
Utseende:

Bakgrund & Personlighet: Kyle växte upp tillsammans med sin far, som också han är mutant. De levde mest tillsammans med andra mutanter, delvis på Xaviers skola. Hans krafter är lite svåra att förklara, men den bästa förklaringen är väl att han kan manipulera energi, kunna samla och rikta den och liknande. Själv är han ganska försiktig utav sig, men ler och skrattar gärna. Han är väldigt lojal, har du väl lärt känna honom har du där en trogen vän.
Övrigt: Mer rollas fram!

I väntan på sin ledare lutar Hailey huvudet mot den gamla, aning sunkiga brickväggen. Hennes tålamod börjar sköljas bort för varje lång sekund i regnet. Regnet brukar oftast vara uppfriskande för henne, känna hur det sköljer bort ansiktets alla skulder. I sin envishet att skynda sig hade hon dragit med sig ett paraply, slutade med att hon gav den till Noah istället, som inte kan sluta huttra.
“Okej, är ni redo?” frågar Kevin, sträcker på sin rygg tills den knäckts. Haileys blick vilar på honom, undrar hur det skulle vara att bli kramad av hans starka armar. Det finns mycket sjuttonåringen är tacksam för, Kevins vänlighet och välkomnande är de främsta anledningarna. Hur han bjudit henne sin lärdom och tak, vänner och en ny familj. “Jag, Joshua, Hailey, Sandara och Mikael tar hand om jobbet innanför.” Det är Kevin och Joshua är de enda som har direkt kontakt med Magneto, mannen som skapat verksamheten. Hailey, som liten, smög en gång in på deras lilla hemliga möte och snokade. Hon har aldrig erkänt det för någon förutom Noah. Som tyckte det var den perfekta godnattsagan, lite för spännande var den. “Aurora, Mimmi, Klaus, Dino och Adam, ni tar hand om det blir några bekymmer utanför. Jag påminner er än en gång att vara diskreta, vi behöver inte dra till oss någon oönskad uppmärksamhet.”
“Har fan lust att slå ihjäl alla människo jävlar i första ögonkast,” viskar Aurora i Haileys öra. Kevin ger henne en sträng blick, inte för att han hört det som sagts, utan för att han läst på läpparna.
“Ni andra stannar här, håll koll på övervakningskamerorna om vi glömt att stänga av någon utav dem. Var beredda på att komma in som styrka. Okej?” Starka, uppspelta Ja:n skjuts ifrån deras läppar, vilket påbörjar deras första attack.

Kyle stod tyst vid ett hörn, de hade blivit utsatta på olika ställen på insidan byggnaden främst. Han visste inte riktigt hur, men på något sätt så hade dem fått reda på att det troligtvis skulle ske någon slags attack där under kvällen. Så de hade rest iväg med en del utav eleverna för att försöka skydda byggnaden, och nu stod de utpostade i olika delar av byggnaden. Vissa stod tillsammans, lite beroende på vad för krafter man hade, men han stod själv, men Rebecca stod en bit längre bort. De hade lite utav ett sånt system, att de som kunde skydda sig själva på egen hand fick stå själva medans de andra fick stå två och två.

Arbetarna hölls inne på en konferens i statsbyggnadens främsta mötesplats. Där hade Magneto planerat att huvudarbetet skulle hållas, kommunrådet som planerar förintelsen på de hotande mutanterna. Hailey hade en gång hört att de har en medhjälpare på insidan, en känd mutant som smygit under rådets skinn. Hailey har dock inte lyckan att få komma in dit och se rådets ansiktsuttryck, nej. Hon ska leta reda på filer och anteckningar, förstöra dem och se till att människorna kommer på spår noll än en gång. Försiktigt klättrar hon upp på den stora byggnadens vägg. Efter tioårs träning har hon lärt sig olidligt med olika tekniker, och blivit oerhört duktig på både kampsport och smidighet. Hailey får snabbt upp det stora fönstret på kontoret de bevakat, och trär först in benen, för att smyga in i kontoret ljudlöst.

Kyle lutade sig tyst mot väggen, försjunken i hans egna tankar. Tålamodet hade aldrig varit hans starka sida, utan han blev ganska lätt uttråkad och rastlös. Ärligt talat hade han helst stått tillsammans med någon, då hade han åtminstone haft någon att prata med. Men det fanns inget att göra åt det nu, utan det var väl bara att stå ut så länge. Deras träning hade aldrig varit särskilt mycket inriktad på att lära sig kampsport eller liknande, utan den var centrerad till deras krafter och försökte lära dem att slåss med dem istället, försökte få dem att använda dem till sin fördel. Kyle fick väl säga att han hade ganska så tur, det hade tagit massvis med träning men till slut hade han blivit ganska skicklig med att kunna koncentrera energin både som skydd och anfall.

Det är tyst i öronsnäckan, vilket pekar på att allting går inom planen. Hailey kan inte hindra sig själv från att rota igenom alla filerna, flera hundratals. Tillslut hittar hon sin brors namn. Luke. Ett stort rött X är målat över hans fläckfria ansikte, tecken på att han är död. Eller kidnappad för människornas behov. Hailey skyndar sig med att trycka ner så många filer hon kan i väskan innan hon hänger den över axeln. Sjuttonåringen är alldeles för upptagen för att märka hur låset på dörren bryts upp, och en vältränad kvinna i trettioårsåldern kommer in. Troligen militär.
"Vad tror du att du håller på med?" hojtar hon. Hennes möjligheter är öppna, antingen använder hon sin bedrövande kraft, eller kampsporten.
Det slutade med att istället för att lämna spår från en mutant, använde Hailey en sladd som strypmedel. Och när tanten sedan försökte kämpa emot, blev hon knuffad in i ett glasfönster. Hailey halar upp tändaren och sätter eld på de mappar och filer hon inte kan få med sig. "Det är vakter runt om byggnaden. Försök håll er borta okej?" ekar det in i örat, Joshuas ord får henne att stanna till och tänka. Hailey smyger tyst ut från rummet genom dörren kvinnan kommit in från. Huvan drar hon på sig över huvudet, medan blicken flyger från ena hållet till det andra. Åt höger stod en kille, inte mycket äldre än sig själv. Men hon kände definitivt inte igen honom, och inga risker ska tas. Sjuttonåringen springer tyst upp på närmaste trappa, tar tag i närmaste nya golvskiva och drar sig upp. Hon har alltid älskat parkour.

Kylen såg upp då han hörde någon komma ut ur rummet, de hade fått fördelen att innan ha fått reda på vilka som jobbade där så att de skulle känna igen vilka som inte skulle vara där. Han förstod direkt att tjejen måste vara en av anfallarna, tänkte inte först utan satte genast fart efter henne genom korridoren.

I sina snabba steg uppfattar Hailey skepnaden som försöker hinna ikapp bakom honom Sjuttonåringen svär för sig själv, undrar vilka det är som har ställt vakter, eller skydd där. Människorådet är säkerligen inte så intelligenta. En återvändsgränd skapas när hon kommer upp på taket. Regnet, som hon helt glömt bort, fortsätter att droppa över hennes ansikte medan hon skjuter väskan bakom ryggen. Innan hon hör en liten vissling nedanför, tyst men uppskattad. Hailey drar snabbt av sig väskan, stänger igen den innan hon slänger ner den från byggnadens tak, precis i tid. Huvudet faller på sned och hon håller upp sina händer sarkastiskt mot vinden.
"Du tänker inte slå en tjej ändå, eller hur?" säger hon till ungdomen inte långt ifrån hon själv.