Framtiden är här (privat Fiuq)

Fiuq
Tredje världskriget är äntligen slut. Mänskligheten försöker återhämta sig från spillrorna från kriget. Där det stora, mäktiga Amerika en gång stod uppstod ett annat land. Detta land delades in i 14 delar; en huvudstad, och 13 underordnade distrikt. De olika distriktens uppgift är att framför allt producera nödvändiga produkter till huvudstaden. Den andra stora uppgiften är att överleva misären som finns i distrikten. Huvudstaden glänser med sina vackra byggnader, teknik och glada människor. Samtidigt lever många av distriktens population i fattigdom och svält.

Distriktens population är uppdelade i tre olika sorters folk; De Arbetande, Nomaderna och De Religiösa. Man föds in i sin grupp, eller så kallad falang. Året man fyller 20 får alla ett val; stanna med din falang, eller byt till falangen du känner passar dig bäst. De Arbetande fyller en samhällsfunktion; de arbetar hårt, som poliser, sjukvårdare, bönder med mera. Det är oftast den största falangen i distrikten. Nomaderna lever i sina distrikt, men oftast en bit utanför städerna, och lever av naturen och vad den har att erbjuda. De Religiösa är bosatta i städerna, men har vigt sitt liv till Guden som de tror på, och tjänar pengar på att predika för stadens invånare. Distrikt 1 och 2 är de enda distrikten som inte lever i någon typ av misär. De ligger närmast Huvudstaden, och har de varor som Huvudstaden värdesätter mest.

Huvudstaden är landets kärna, solen som distrikten kretsar runt. Utan huvudstaden existerar inte distrikten. I Huvudstaden finns det även här tre falanger; De Smarta, som framförallt är läkare, politiker, lärare och andra högt uppsatta yrken. Sedan finns det De Kungliga, som på något sätt har anknytning till den kungliga familjen, som leder hela landet. Den sista gruppen är De Modiga, personerna som skyddar staden, och kungafamiljen, mot eventuella hot och faror.

Distrikten och dess arbetsområde


Falangerna:


Mallar:
Unicornhorns mall:


Fiuqs mall:

Namn: Taielor de Warndie
Ålder: 20
Distrikt: - Huvudstaden
Falang: De kungliga (infödd)
Utseende: Långt, blåsvart hår. Mörkbruna, nästan svarta ögon som skiftar färg. Normalbygd med lite muskler. Något längre än normalt. Guldbrun hy.
Personlighet: Rollas fram
Övrigt: Läs och skrivkunnig. Fullt utbildad. Systerdotter till kungen. Djur & naturintresserad. Jobbar som läkare. Har aldrig varit längre än Distrikt 3. Resten rollas fram.

Tar mig friheten att börja

---



Audrey vaknade när solens morgonstrålar träffade henne i ansiktet. Strålarna gick genom en springa i tältet, och avslutade med att sprida sig över hennes ansikte. Hon slog upp ögonen, och satte handen för pannan för att kunna se någonting. Det var ett tecken på en vacker dag, vilket var underbart. De hade haft regn alldeles för länge nu. Inte för att det var något dåligt, det fick bara skördarna att bli större, men solen var så mycket bättre.

Audrey reste sig från sängen, och de bara fötterna träffade golvsubstitutet som låg över gräset i tältet. Hon såg sig omkring. Hennes tält var ganska litet, men det var definitivt lagom för en person. Det fanns en säng, en kista, ett par stolar, ett bord och en öppen spis där skorstenen gick ut genom tältet. Hon hade fått resa sitt eget tält på sin 20 årsdag, precis som alla andra Nomader fick på dagen de fyllde 20, då man räknades som vuxen. I tältet intill, som var mycket, mycket större än Audreys, bodde hennes föräldrar och två yngre syskon, som alltså inte var redo ännu för sitt eget tält. Audrey hade inte hunnit bo många dagar i sitt nya boende, men hon hade redan vant sig.

Audrey drog av sig nattlinnet, tvättade sig, och drog på sig den typiska Nomadkläderna för kvinnor; en ljusblå klänning och svarta skor, dock låg Audreys skor alltid kvar i hennes kista, eftersom hon tyckte det var mycket skönare att gå barfota. Hon satte upp det långa, röda håret i en fläta och tittade sig i spegeln. De gröna ögonen studerade reflektionen en stund innan hon gick ut genom tältet. Utanför fanns det många tält i olika storlekar, former. Tillsammans bildade de en liten by, och om man tittade bortom tälten kunde man se staden Yves resa sig en bit bort. Nomaderna bodde utanför staden, och levde av vad naturen hade att erbjuda. Detta gjorde att de var väldigt skickliga på jordbruk, djurhållning och även fiske. Inte för att fiske var något ovanligt i Yves, eftersom det låg i Distrikt 4, vars exportvara är just fisk.

Audrey sträckte på sig och gick genom den lilla byn, och hälsade på de få som var vakna. Det var tidigt på morgonen, trots allt.
”Glad valdag!” ropade någon och vinkade. Audrey vinkade tillbaka. Valdag. Idag skulle hon ta det största beslutet i sitt liv; ville hon stanna tillsammans med Nomaderna, eller ville hon byta falang? Audrey hade inte kunnat bestämma sig, och hade funderat fram och tillbaka de senaste sex månaderna. Nackdelen med att inte välja falangen som man föddes in i, var att kontakten med sin familj i princip bröts helt. Å andra sidan fick man ju en ny familj i den nya falangen.

Audrey reagerade när hon kände en hand på hennes axel. Hon vände sig om, och såg sin vän Tara där, klädd i likadana kläder som hon själv (fast med skor).
”Glad valdag!” sa Tara och log brett. Tara hade inte riktigt fyllt 20 än, men hon skulle ändå välja idag, eftersom man räknade efter året som man fyllde 20, inte om man var 20 eller inte på valdagen.
”Glad valdag” svarade Audrey och log. Man pratade aldrig om vad man skulle välja, eftersom det var något privat. Hon var dock ganska säker på att Tara skulle välja att stanna kvar hos Nomaderna. De två vännerna gick bort till en av de stora hagarna som fanns i byn, och de hängde över staketet och klappade hästarna som gick där inne.
”Jag undrar om någon av oss får åka till huvudstaden” sa hon och Audrey ryckte på axlarna. På valdagen så valdes alltid en av väljarna ut till att få lov att åka till Huvudstaden och spendera en vecka där. Det var mest för att det skulle se bra ut, och som att Huvudstaden brydde sig om distriktens population. Dock var oddsen inte stora att man fick åka; det var 13 distrikt, och varje distrikt hade många ungdomar. Det var alltså många väljande ungdomar att lotta ut en ensam mellan. Inte för att Audrey brydde sig, hon ville bara få valet gjort.

Hon tittade bort mot byn, som hade börjat vakna. Hennes lilla by hade det relativt gott ställt, allt berodde på årets skördar. Vissa år var de nära svälten, och andra kunde de leva helt okej. I år hade det varit ett ganska vacklande år, med mat så det knappt räckte till alla. Nomaderna var kända för att vara ett delande folk, vilket betydde att de försökte dela med sig av allt de fick ut av sina respektive skördar, eller byta det för andra varor eller pengar. Audreys familjs fält låg i ett lite sämre läge, vilket gjorde att även de bättre skördarna var sämre än normalt. Dock hade de tre getter och två får, som de kunde leva av, framför allt sälja mjölk och ost till Yves, vilket de också gjorde. Hon kastade en blick mot tälten, som där skorstenarna började arbeta. Skulle det här bli hennes sista morgon bland Nomaderna?

Taielor sträckte på sig i den vinröds bäddade sängen. Hon kisade mot solen som stack henne rakt i ögonen. Hon älskade att vakna av solen. De må vara valdag, dagen hon skulle välja ödet för resten av sitt liv. Men hon var vaken tidigt, av soluppgången, och planerade redan att ta en lång ridtur till skogsgläntan precis på gränsen mot Distrikt 1. Hon satte sig upp, det svarta håret föll ur flätan och ramade in hennes nätta ansikte.

Kläder var inget hon orkade bry sig om, även om hennes föräldrar och tjärnarna brukade skämmas över henne när hon gick omkring i nattlinne. Hon tittade sig omkring i sitt medelstora, lila målade rum. Hennes blick stannade på det vita sminkbordet och ett vinrött satin-band. Stort sätt allt i slottet var lila, vitt eller vinrött. Kungafamiljens färger.

Hon knöt bandet på den midjelånga flätan och skyndade sig ut i den långa, smala korridoren, mot matsalen.
'Hej!' ropade hennes mamma från sitt badrum. Taielor nickade till svar. Hon visste redan vad de skulle diskutera vid matbordet. Valdagen. Taielor hade fyllt 20 detta året och skulle välja idag. Innan henne hade hela familjen, varje 20 åring, valt att stanna bland De kungliga. Det hade höga förväntningar för Taielors val. De väntade sig ännu en 20 årig de Warndie skulle stanna i deras falang, föra traditionen och arvet vidare. Valde hon inte De kungliga tappade hon inte bara sin familj, hon kunde också förvänta sig att förlora sin titel. Jokkhá hade bara en kung, drottning och prins. Taielor var den som presenterades som prinsessa. Även om hennes titel endast var Grevinnan de Warndie. Prinsesstiteln skulle försvinna med Taielors val, vilket hon redan hade bestämt, grevinna skulle hon dock alltid vara. Hon hade faktiskt aldrig sätt sin egendom, vilken tillhörde Distrikt 3. Hon hade varit i Distriktet, men det var långt innan hon kunde gå.
Detta skulle garanterat bli hennes sista dag bland De kungliga. Och antagligen hennes sista 2 veckor i huvudstaden. Zër skulle inte vara saknad.

Audrey och Tara åt frukost tillsammans, och väntade sedan in klockorna, som kallade alla ungdomar till staden för att samlas in för valet. De gick tillsammans med några andra ungdomar från Nomaderna. Väl inne i staden kunde man tydligt se skillnaden på de olika falangerna; De Arbetande bar grönt, De Religiösa bar rött och Nomaderna bar blått.

Ungdomarna samlades framför stadshuset, och gick in i rader om två. De satte sig ner i en stor aula och i mitten stod ett stort stenbord. På sagda stenbord stod tre ljushållare. Vid var kortände av stenbordet fanns stearinljus och ett tänt blockljus. Varje ungdom skulle en i taget gå fram, tända ett ljus och sätta det i ljushållaren som representerade den falang de valde. De tre ljushållare hade de olika falangernas märke; De Religiösas var röd med ett kors och en duva, De Arbetandes var grön med en stav där det ringlade murgröna runt, och Nomadernas var blå med en blomma som kantades av ett band av löv.

När alla ungdomar var sittande, kom Distrikt 4 borgmästare fram. Hon berättade om landets historia, och hur de 13 distrikten hade kommit till. Hon berättade om de olika falangerna och deras historia, och tillslut om valdagen. Hon harklade sig, och började sedan läsa upp namnen på de ungdomar som skulle få välja. Audrey lutade sig bakåt i stolen. Hennes efternamn låg långt ner på listan, eftersom det började på S. Hon applåderade när hon skulle, och insåg att det var ganska många från De Religiösa som valde bort sin falang. Hon undrade varför. Hon höll nästan på att somna när hon hörde sitt eget namn ropas upp.
”Swan, Audrey. Född Nomad!”. Hon reste sig upp och bet sig i läppen. I salen var endast borgmästaren, en representant från varje falang och de ungdomar som var kvar på listan som skulle göra valet. Hon visste att hennes familj skulle stå utanför stadshuset och få se om Audrey gick till dem eller inte när valet kom.

Hon gick fram till det stora stenbordet, och insåg att hon var nervös. Hon tog upp ett stearinljus och tände det med hjälp av blockljusets låga. Hon ställde sig framför de tre ljushållarna. Hon insåg att hon inte alls behövde tänka på vad hon skulle välja längre, hennes val var självklart. Hon satte stearinljuset i den blåa ljushållaren. Ungdomarna applåderade och Audrey gick fram till representanten av Nomaderna, som hon kände väl, och skakade hennes hand. Representanten gav Audrey ett brev, som skulle berätta om Audrey hade blivit utvald eller inte. Audrey gick ut och mötte ett hav av människor utanför stadshuset, men som snyggt stod uppdelade efter falang. Hon log brett, och gick bort till sina Nomadvänner, där även Tara stod. Hennes familj lös upp och omfamnade henne. När hon släppte dem öppnade hon sitt brev, där det stod ”Välkommen till Huvudstaden”. Audrey skulle alltså ut och resa för första gången i sitt liv.

Taielor hade precis blivit klar med frukosten, en buffé av all man kunde önska - och lite till, när stadshusets tjärnars kom in genom salens enorma valnötsfärgare där. Han var klädd i den vanliga arbetar färgen, grönt, men med en tydlig vinröd och lila rand längs hela ryggen, när på byxorna. Märket för den fattiga tjänar gruppen inom De arbetades falang. Han nickade mot Taielor's mamma, Ünge, mot Taielor och de 2 andra 20 åringar i De kungligas falang. Det var dags.

Taielor hade bytt från sitt vinröda nattlinne till mer ordentliga kläder, iallafall om man frågade hennes mor. De vinröda byxorna var pösiga runt hennes ben, skorna var svarta med silver knäppen - vilket visade hennes grevinna titel. Till detta bar hon en mörk, nästan indigo färgad, tunika. Och slutligen ett silver färgat halsband med märket för De kungliga, en guld färgad cirkel med kungens krona, i vinrött inuti.

Hon var inte nervös när hon gick efter tjänaren tillsammans med hennes kusin på sin pappas sida, och hennes mammas kusins son, Taielor's syssling. De båda skulle välja även om de inte fyllde 20 förens om ett flertal månvarv, men eftersom man gick efter om man fyllde inom rätt år för valdagen så skulle de välja tillsammans. Hon klev in i den vinröda bilen som skulle föra dem till huvudstadens stadshus.
Färden tog endast några minuter. De stannade precis utanför stadshuset port. Huvudstadens befolkning hade redan samlas utanför. Alla var spända, undrade om någon av De kungliga skulle bli den första att sänka sig i rang. Eller om någon av de andra falangerna skulle våga byta till De kungliga, och chansa ifall de flyttas till ett distrikt och De arbetande.

Taielor granskade noggrant den beiga byggnaden, de vita pelarna och den enorma ek färgade porten medan hon gick genom folkmassan och in i den gigantiska salen där kungen redan väntade. Till skillnad ifrån de flesta andra som kände kungafamiljen så var hon inte ett dugg nervös, kanske eftersom hon är den närmaste släkting som är arvtagande efter prinsen.

Hon satte sig på en av de valnöts färgade bänkarna och väntade avslappnat på sitt namn. Hennes grevinne namn var de Warn, men pågrund av släktskapet med kungafamiljen hade hon även deras del, Die. Hon skulle behöva vänta genom hela valeventet, till slutet för W.

Audrey gick tillbaka tillsammans med de andra Nomaderna till deras by när valen var över. Väl där samlades alla nya Nomader, som i år var ganska många faktiskt. Där utförde de samma ritual som varje år; de nya Nomaderna fick stå i en ring och bli tilldelade roten av en sällsynt blomma, som Nomadernas märke var baserat på. Sedan pratade en representant om Nomadernas traditioner, och de nya falangmedlemmarna fick äta upp roten. Alla Nomader applåderade och hälsade deras nya medlemmar välkomna.

Audrey gick bort till sin familj och satte sig ner vid elden framför föräldrarnas tält. Hon höll fortfarande sitt brev i handen.
”Jag kan inte tro det, vår dotter ska åka till Huvudstaden!” sa hennes mamma glatt och lade armen runt sin äldsta dotter. Audrey mumlade något till svar. Hon visste inte riktigt hur hon kände inför det. Varför åka till ett ställe och se alla dess rikedom, för att sedan åka hem till fattigdomen igen? Det kändes mest som ett hån än en ära. Hon reste sig upp och gick in i sitt tält. Där satte hon på sig ett brunt bälte, satte ner en kniv i bältet, tog sitt koger och sin båge.

Hon gick ut och gick bort till den lilla skogen som fanns på deras område. När hon hade gått igenom den kom hon till ett stort elstängsel som visade gränsen för distrikt 4, där ännu mer skog fanns. Hon visste inte vad som låg bortom skogen, men med tanke på att distrikt 4 låg vid kusten så kunde hon tänka sig att det fanns en del av havet där. Hon klättrade smidigt mellan två av de elektriska repen och var nu på andra sidan. Om någon av Huvudstadens Modiga hade varit här och patrullerat hade de antagligen avrättat henne på plats, det var förbjudet att röra sig utanför sitt distrikts område. Problemet var att det fanns så mycket att jaga på andra sidan staketet, och det var sättet för hennes familj att överleva en dålig skörd som de nu hade. Hon fick helt enkelt riskera det.

Audrey stoppade ner kaninerna i sin väska, klättrade smidigt mellan staketet igen och gick genom skogen. Hon stannade vid ett träd och tittade så att någon av De Modiga inte var i byn, innan hon lämnade över sin väska i sina föräldrars tält. Hon gick in i sitt eget och gjorde sig i ordning, hon var ju tvungen att se respektabel ut när hon reste till Huvudstaden. Hon flätade om sitt hår och satte på sig skor, innan hon gick ut till byns centrum, där två Modiga väntade på henne. Hon kramade om sina föräldrar, systrar och Tara innan hon följde efter mannen och kvinnan (som såg väldigt tråkiga ut) och undrade vart hon skulle.

Taielor tittade upp när hennes namn tillslut nämndes. Hon såg sig omkring, salen var fortfarande fylld av folk, flera av familjerna hade även kommit in. Taielor var den mest intressanta under valdag sedan prinsen valde för 10 år sedan. Man kände en extrem spänning i luften medan hon reste sig och gick fram längs raden av valnöts bänkar. Folket viskade och mumlade och försökte dölja att de stirrade på henne. Ett respektingivande sus hördes, folk neg och bockade sig när hon passerade. Många försökte röra vid Taielors hand.

Framme vid det stora stenbordet med ljusen stannade hon, nickade mot kungen, vände sig mot befolkningen och höjde ena handen för att få tyst på dem. Surret av röster försvann och ersattes av fågelkvitter från utsidan.
Taielor vände sig tillbaka, studerade varje ljus väldigt noggrant innan hon blockade upp det kritvita, ganska stora, blockljuset och förde dess låga mot De kungligas ljus, tvekade och fortsatte mot De modiga, tvekade även där innan hon slutligen tände ett av dem. Eller? Folket trängdes för att se hennes val när Taielor gick tillbaka mot folkmassan och ekporten. Det vinröda ljuset var tänt, men vänta det var ju även det svarta!? Innebar det att Taielor hade tänt två av de tre ljusen? Hade en av De kungliga gjort något helt oväntat? Skrivit en del av historien genom att tända två ljus.

Surret hördes igen i salen, ingen fattade vad som hade hänt, eller vad som skulle hända. Taielor hade redan försvunnit, hon var på väg till stallet. Kungen tystnade folket och bekräftade vilka ljus som var tända, De modigas och De kungligas. Taielor skulle alltså stanna i sin infödda falang OCH gå med i De modigas. När ljusen väl var tända så var det straffbart med döden om man ändrade.

Väl i stallet var Taielor snabb med att få av sig kläderna, hon bytte smidigt om till ett par bruna linnebyxor och en vinröd tunika, utan skor. Hon behöll sitt De kungliga halsband och lade bara till De modigas armband på den högra handleden. Det gällde att fly snabbt innan någon hittade henne. Håret föll ut ur flätan när hon hoppade upp på sitt kolsvarta sto och travade ut från det öppna 'stallet'. Hon bet sig i läppen och slingrades sig igenom slottsplanens alla byggnader och in i den djupa lövskogen som var en mellan passage mellan Zër och Distrikt 1.

Audrey gick tyst mellan de två Modiga, och studerade deras svarta kläder. Hon rörde irriterat på kroppen, hon tyckte verkligen inte om skor. Hon undrade om hon var tvungen att bära skor i Huvudstaden. Hon hoppades verkligen inte det. Efter att ha gått en stund stannade de vid tågstationen, där ett väldigt högteknologiskt tåg stod. Audrey hade aldrig sett något liknande innan, och det såg ut som det svävade? Hon tittade frågande på de två Modiga, som nickade åt henne att gå in. Hon svalde hårt och gick upp de tre steg som fanns och sedan in i en kupé. Hon hade verkligen inte sett något liknande innan. Stora, sköna fåtöljer, bord och en tv fanns där inne. Lite längre bort fanns ett stort matbord med stolar.

Audrey såg sig omkring, och den automatiska dörren framför henne öppnades. En kvinna kom ut, och hon var också klädd i svart. Hon log i alla fall.
”Audrey, välkommen!” sa hon med ett bländande leende. Audrey log tillbaka.
”Tack” sa hon så artigt hon kunde. Kvinnan gestikulerade åt henne att sätta sig, vilket hon också gjorde.
”Jag heter Jane, förresten. Eftersom vi är i Distrikt 4 tar det bara några timmar att åka till Zër, jag hoppas du är exalterad” sa hon och Audrey nickade. Kanske inte exalterad, men hon började bli nyfiken i alla fall. Jane slog ihop händerna och nickade mot matbordet, som på något magiskt sätt hade blivit fullt av mat. Och med fullt, så var det verkligen fullproppat. Audrey hade nog aldrig sett såhär mycket mat under hela hennes livstid.
”Dags för lunch!” sa Jane och de satte sig ner. Audrey tittade hungrigt på all mat, och tänkte sedan på sitt distrikt, där många led av svält. Hur många gånger hade inte Audrey fått gå och lägga sig hungrig, eller offrat sin brödbit för att hennes systrar skulle få i sig något? Här satt hon nu, med mer mat än hon någonsin kunde äta. Något bet i henne, det var inte rättvist. Definitivt inte.

Audrey åt, men försökte att inte glufsa i sig, trots att allt såg så himla gott ut. Det tog tio minuter, sedan bröt hon det löftet. Hon åt som om hon trodde att någon skulle ta maten ifrån henne. Hon lutade sig bakåt i stolen, och höll sig om sin mage. Det kändes som den vred sig i plågor, det gjorde fruktansvärt ont. Jane tittade medlidsamt på henne.
”Du är inte den första som äter tills det gör ont” sa hon och pekade på en dörr.
”Det finns ett sovrum med toalett där, du kan gå dit om du behöver” sa hon och Audrey reste sig upp. När hon kom in i sovrummet, som var enormt för att vara ett sovrum, gick hon in på toaletten och satte sig på knä framför toaletten. Hon ville verkligen inte, för hon ville inte slösa mat som hon hade ätit, när hon visste att hennes svältande folk kunde ha ätit av maten hon kände var på väg upp igen.

Taielor tog ett djupt andetag när hennes sto försiktigt skrittade under ett vattenfall för att ta sig till Taielors absoluta favoritplats. Långt ifrån slottet fanns en liten glänta med vattenfall, grotta, vilda djur, bär och en spegelblank å. Taielor hoppade smidigt av Anji, stoet hon hade haft sedan nyfödd. Hon släppte hästens tyglar och lät henne hitta valfri bettmark på den lilla halvön som gläntan låg på. Taielor log mot hästen innan hon försvann in i den lilla grottan. Hennes synfält fylldes först med ett kolsvart mörker, innan konturerna av grottans inre började uppenbara sig framför henne.

Hon rykte till sig en av träskålarna som stod upp staplade längs grottan ena gråa, knöliga vägg, och tog med sig den bort till den lilla knölen i marken som var täckt med gröna, knähöga blåbärs buskar. Gräset var emeraldgrönt. Ån speglade en vacker klarblå himmel med en ram av gröna trädkronor. Taielors ansikte skymtades i spegelbilden innan hon satte sig ner mitt blad blåbärs buskarna. Hon plockade försiktigt av de blåa bären och placerade dem i skålen. Solen gasade mot hennes huvud och de färgglada fåglarna flög omkring och kvittrade. Taielor drog armen längs pannan och torkade bort svetten från hårfästet.

Det var vår, värmare än vanligt. Inte för det någonsin var kallt i Zër. Valdag. Det var flera år sedan kriget. Taielor hade varit 4 år när det tog slut. Landet som var kvar var i fullständigt kaos. Det var svårt att förstå att Jokkhá hade sätt ut så som det gjorde för 16 år sen. Träden var jämnade med marken, det fanns få hus kvar och befolkningen som hade överlevt var skakad.
Det var först när kungens far hade rest sig från spillrorna. Han hade samlat befolkningen under sina vingar och hjälpt dem bygga upp ett samhälle igen. Han hade vid denna tiden ignorerat Distrikten och låtit befolkning återhämta sig som en. Det var först när Jóanh dog och den nuvarande kungen tog över som det blev som det var nu. De rika och kunniga innan kriget blev nu mäktigare än aldrig förr. De byggde upp Zër och skapade samhället de levde i nu.