Månens dotter(privat PJ Ida, Emma, Hedvig)

Velleity
LunaLovegood123
Skapad.

Min mall:
Namn:Roxanna
Ålder:fem timmar eller något då det börjar, utseende 14-17
Bakgrund:-
Familj:... Underförstått.
Vapen:Knivar. Tio stycken knivar, samma utseende, olika storlekar. Ett långt svärd, fungerar på dödliga och odödliga.
Utseende:
(Riktigt utseende, diset döljer det övernaturliga...)



(Ida, this would passa din karaktär
http://rebloggy.com/post/space-stars-percy-jackson-pjo-rick-riordan-camp-half-blood-demigod-olympians-art/115286291744 )


Bakrundstory
Efter två krig, mot titanerna och Gaia, så bestämde Zeus att alla gudarna skulle vara närvarande på Olympen för att säkra fred, ett tag till.
Och det hjälpte i början, men var tyvär anledningen till att ett inbördeskrig skulle starta.
Artemis hade inte vistas så lång tid på Olympen tidigare, han hade istället lockats ut i skogen, jagat i oändligheten med sina jägare.
Men nu var Artemis tvingad att vara på Olympen, och hennes jägare bodde på halvblodslägret. Det inledde nya vänskaper, och gav flera nya fiender.
Även för Artemis.
Athena och Artemis fann varandra rätt snabbt, och deras eder hidrade inte de från att bli förälskade.
Några månade senare fick Athena huvudvärk.
Och Athena var inte, och har aldrig varit, och kommer aldrig bli så dum.
Hon visste vad det betydde.
---
Athena stod på halvblodskullen och såg ut över lägret. Nästan alla hennes barn var där just nu, och snart skulle de välkomna en tredje.
Natten var svart, men månen lyste upp världen, så som månen de senaste månaderna lyst upp livet för Athena.
Hon gick med för kullen, och knackade tre gånger på dörren till stora huset. En man med hästkropp öppnade.
Keiron.
Athena gick in, utan inbjudan. Det spelade ändå ingen roll. Keiron följde efter henne in i samlingsrummet. Athenas ljusa hår glänste som silver i månens sken. Hon vände sig om.
"Jag har haft huvudvärk"
Mer behövdes inte säga. Båda förstod.
"Idag?"
"Idag!"
Med sin flera tusen års erfsrenhet och visdom insåg Keiron att det var något utöver det vanliga.

Efter några timmar kom hon.
Ett vitt superstarkt ljussken bländade de båda för en kort sekund.
Iklädd i vita tygstycken satt hon plötsligt bara där. Ansiktet missbildat, men vackert. En gudinna. Till utseendet runt femton år, men med en nyfödds blick. Athena gick fram till henne och satte sig på knä.
"Mitt barn", sa hon med mjuk röst,"det kommer vara svårt för dig nu i början, jag ska ge dig lite hjälp, men det kommer ändå inte vara lätt att vara ett spädbarn i en ung flickas kropp. Barnet såg oförstående på sin mor när hon förde sin hand mot barnets panna!
Där fingerspetsarna mötte pappan blev det varmt för ett ögonblick, och plötsligt fylldes barnets huvud med delar av Athenas kunskap, som gjorde det möjligt för henne att passa in. Gömma sig.
Athena reste sig och tittade på Keiron.
"Inte ett ord"
Keiron svarade inte, böjde bara huvudet i en minimal bugning, för att visa respekt. Athena nickade tillbaka och tog tag i sin dotters hand. Hon svepte med sin andra hand över hennes ansikte. Diset dolde hennes skönhetsfläckar, döljde det med en männskligare illusion.
"Du kommer bara bli sedd om du vill", sa Athena. Dottern tittade tillbaka. Hon stod där, vilsen som ett övergivet barn, fast med en tusenårig börda på axlarna. Athenas utvalda minnen. Tunga men viktiga.
"Förlåt!" Återigen var det Athena som talade."Jag vet att det är för mycket, jag vet att det är för lite. Men det är för ditt bästa. Du måste passa in. För att överleva. Hon omfamnade sitt barn och strök henne sakta över håret.
"Roxanna", viskade hon. "Roxanna!"

Namn: Esmeralda Winston
Ålder: 515 (men ser ut som typ 16)
Godly parent: Athena
Bakgrund: Fick reda på att hon var halvgud när hon var 12, innan bodde hon med sin mamma och sin lillasyster Holly i New York. Men hon gick med jägarna när hon var 16.
Utseende:
Familj: Hon tillhör jägarna så… Men hon hade en lillasyster och en mamma.
Vapen: Pilbåge, är även hyfsat duktig med svärd.
Styrkor: Snabb, smidig, skicklig med båge och snabbtänkt.
Svagheter: Rädd för att misslyckas och ganska så impulsiv.

Namn: Ella Elara Dexter
Ålder: 17
Godly Parent: Zeus
Bakgrund: Innan hon kom till lägret flyttade hon mycket. Hon hade inget direkt val eftersom hennes mamma åkte på turné långt bort from deras hus. Så oftast fick hon privat undervisning förutom ett år som hon tillbringade på en dyr internatskola, men hon blev relegerad en månad in på terminen för att ha elektriciterat sin lärare som det stod i anmälan. Hennes mamma visste inte vem hennes pappa verkligen var så det var inte förens hon hamnade på Camp som hon blev erkänd. Hon hamnade på camp när hon rymde hemfrån när hon var 8, hon hade planerat att vara borta i några dagar batra men så hittade hon camp och stannade där längre än hon hade planerat.
Familj: Hennes mamma är en känd sångare och Zeus drogs till hennes röst. Ella har en plastpappa och ett ett plastsyskon som heter Hugo.
Personlighet: Rollas
Vapen:
Utseende:
Övrigt: kommer kanske sen

(Var det jagform? Kör på det. För då är det mindre hemskt att ändra senare...)
Jag stod bredvid Keiron framför alla halvblod.
Halvgudar
Jag ryckte till.
Barn till en gud och en människa
Jag blinkade snabbt några gånger för att komma över chocken.
Chocken...
Vad var det för ord?
Jag ruskade på mig för att få bort den obehagliga känslan. Hela morgonen hade jag vandrat omkring, ingenting hade fungerat i mitt huvud. Så fort jag såg något insåg jag vad det var för något, som om någon annan viskade åt mig i mitt huvud. Med Athenas röst. Min mor.
Keiron försökte presentera mig, vilket inte fungerade. Jag förstod någonstans att det var mig de viskade om. Så fort jag fick någon ryckning eller annan reaktion, som inte var derekt normal, så började de viska. Men då Keiron nämde att Athena själv hade lämnat mig blev det tyst. Farligt tyst.

(Hoppas jag inte skriver allt för dåligt nu, var ett tag sen jag rollade...)
Jag stod med de andra jägarna och lyssnade på Keiron som presenterade något nytt barn till Athena, jag lyssnade inte så noga.
Hon såg lite vilsen där hon stod med allas blickar på sig.
Jag hade absolut inte klarat av att vara i hennes skor, jag avskyr ju att stå i centrum.
Men jag tyckte ändå att det var något annorlunda med det nya Athena barnet.
Alla hade blivit sjukt tysta när Kerion sagt att Athena själv hade lämnat henne, men Athena har ju många barn, jag själv var ju ett av dom även om jag var en jägare nu.
Jag suckade trött och vände mig mot en utav jägarna, Rose.
"Athenas dotter ser väldigt vilsen ut tycker jag"
"Det beror säkert på att hon är det" sa Rose.

Jag stod bakom alla andra och iaktog den nya flickan som Keiron påstått att Athena själv hade lämnat. Det såg inte ut att vara något speciellt med henne, tvärtom faktiskt. Hon såg klen ut, hennes blick var inte intelligent som Athenas barn brukade ha det. Det var en nyföddsögon.
" Vad tycker du om henne? Flickan alltså," jag hoppade till och vände mig ilsket om.
" Sluta med det Rick," snäste jag och vände uppmärksamheten från honom och mina blå ögon fokuserade på flickan istället. Rick Prank var riktigt irriterande ibland alltså verkligt irriterande. Hans pappa var Hermes så det var väl en av orsakerna till varför han var så jobbig. Men han kunde vara helt okej att hänga med ibland.
" Sorry, nej men seriöst, vad tycker du om henne?" frågade Rick
"Hon verkar lost, väldigt lost. Som hon precis sett människor för första gången." jag stirrade på en av jägarna som stirrade tillbaka på mig.
" Påminn mig varför de är här?" jag gillade inte jägarna men hade blivit erbjuden att gå med men hade direkt tackat nej. Det livet var inget för mig.
" Minns inte." sedan försvann han in bland alla människor troligen för att stjäla saker från alla.
Jag trängde mig förbi alla människor tills jag stod längst fram och mötte flickans blick.
" Vad heter du?"

Jag kände hur obekvämt detta började bli.
Obekvämt...
Jag var säker på att jag aldrig hade hört ordet förut. Plötsligt ställde sig en flicka längst fram. Hela hennes personlighet sprakade.
Zeusbarn
Zeus-olympens gud-åskguden-den mäktigaste guden-son till...
Information bara ramlade in i mitt huvud. Det var mer som en faktaruta än när enstaka ord flöt in i mitt huvud.
"Vad heter du?" Det var dottern till Zeus som frågade. Jag blinkade till.
Roxanna
"Roxa-anna?", stammade jag fram. Jag såg hur många halvblod höjde på ena ögonbrynet. Jag insåg att det inte var så vanlig att inte vara säker på sitt namn.
Men det gjorde inte något just nu. Jag kände igen rösten i min hjärna. Det var Athena. Mamma.

Jag såg hur någon gick fram till det nya Athena barnet, men vem var det?
Just det. Zeus dotter.
Jag visste knappt vad hon hette, bara att hon inte gillade jägarna, hon hade ju blivit erbjuden att gå med en gång men raskt tackat nej.
Dottern till Zeus frågade vad den nya tjejen hette.
”Roxa-anna” stampade hon.
Jag vände mig mot Rose igen.
”Hon verkar osäker på sitt namn? Och hon ser ut att vara minst 15-16 typ men beter sig som om hon var nyfödd.” sa jag.
”Jag håller med” sa Rose ”Det är skumt”
”Och varför står alla här och tittar igentligen?” sa jag till Rose.
”Antar att alla tycker det är väldigt roligt att kolla på någon som knappt har koll på sitt namn” sa Rose.

Tjejen-Roxanna, lät tveksam och osäker, som hon bara valt ett random namn.
" Ella," Keiron stirrade på mig som om han ville något.
" Vadå?" frågade jag lite irriterat.
" Kan inte du visa Roxanna runt?" såklart, bara för man är Zeus dotter måste man göra allt. Hur kul som helst, not. Great Ella, nu ska du vara sarkastisk i dina tankar också.
" Är det inte bättre om någon i stuga 6 visar runt henne? Med tanke på att det var Athena som lämnade henne." mitt svar borde vara tydligt nog, jag vill inte visa runt en sextonårig som verkar vara mentalt en bebis.
" Förvisso men du hittar ju så bra på lägret," sa Keiron skarpt och jag förestod att han inte skulle acceptera ett nej.
" Visst, jag kan göra det då."