Legend off Oscar (Privat rollspel)

Det har gått 200 år sedan Korra besegrade Kuvari i legend of korra säsong 4 men nu har en ny ond börjat där kuvari slutade. Kan den nya avataren med några vänner besegra det som väntar honom??.

Här rollar jag Velma Dinkley och Naiive ni får läsa MEN SKRIV EJ. Ingen av karaktärerna som man har sett i de båda avatar serierna kommer vara med utom då några avatarer men annars inga alls.

Mina karaktärer den här rutan kommer fyllas på allt eftersom jag kommer på mer karaktärer till rollet





Oscar såg ut genom fönstret från sitt rum i palatset i ba sing see. Han såg en staad så lugn och fridfull. Han såg mot murarna han undrade om det var samma utanför dessa murar. En dy lee agent kom in i hans rum.
" Sir er lunch serveras " sa han.
" Inte hungrig " sa Oscar
" Sir ni behöver äta ni har en lång lektion efter maten " sa Dy lee agenten. Oscar suckade och steg bort från fönstret. Det började klia i näsan och han nös till och for upp i taket och landade snart på golvet igen. I hela rummet hade det spridit sig en vindpust.
" Sir " sa Dy lee agenten och tog med sig Oscar till sin mor. Oscar var förvirrad varför vart det så varje gång han nös??. Han borde inte kunna mer element än ett eller??.

MINA KARAKTÄRER


Bora
Med ett fundersamt uttryck i ansiktet gick Bora fram och tillbaka i det kvava rummet. Hon hatade det lilla instängda rummet som hon de senaste åren tvingats hålla sina hemliga möten i. Det var litet, trångt och värst av allt - kvavt, men det var nödvändigt hade hon förstått. Eldfursten fick inte veta något om de hemliga möten som hon höll och det var av högsta prioritet att alla hennes anhängare kämpade på hennes sida diskret, åtminstone än så länge. Snart skulle även detta ändras. Hon behövde bara vänta ett kort tag till. För stunden var hon upprymd och uttråkad på samma gång och önskade att tiden kunde gå fortare så att mötet kunde börja och saker och ting kunde börja ske så att hon kunde leva länge nog för att se den värld hon hade förväntningar om att bygga upp.

Ulf och hans far landstigde vid eldnationens hamn efter flera dagars resande. Båda hade lämnat hembyn för att ansluta sig till en ond person. Ulf och hans far hade ersatt vattenbändar kläderna med eldnationens kläder. De båda började gå mot eldfurstens palats. Ulf rättade till sin röda luva som tillhörde en röd mantel. Under det visade sig ett ansikte med utråkat ansitksutryck och blåa ögon och svart rufsigt hår.
" Nu ska vi se vart vi skulle gå in nånstans " sa hans pappa och tog upp ett dokument ur sin väst. Han läste på det och la sedan ner det.
" Den här vägen min son " sa hans far och började gå mot en annan ingång än huvudingången in till palatset. Ulf gick med sin far uttråkat.

Ulf och hans far kom fram till rummet där deras ledare väntar.
" Nu ulf börjar vårt liv att jobba åt vår nya ledare " sa hans far. deras ledare i nordpolen var bara skräp ledare. Ulfs far knackade på dörren. Ulf sa inenting han pratade inte så mycket

Ben flög uppe i luften med sin glidare han skulle ansluta sig till sin nya ledare. Ben hade lämnat södra lufttemplet. Ben hade lämnat det för nya äventyr i världen.

Rylan
Rylan var stressad och han kände hur hans humör började sjunka för varje minut som tickade förbi. Han småjoggade lite lätt fram för att försöka hinna i tid samtidigt som han höll sin syster Esme i handen i ett hårt järngrepp så att inte hon heller hade något annat val än att jogga bredvid honom.
"Rylan, kom igen. Sakta ner" väste hon till honom och försökte spjärna emot med att sätta ner fötterna i marken och dra honom i handen. Eftersom Rylan var en van jordbändare så gjorde det honom inget. Han fick sneglade ner på marken där hennes fötter var placerad och utan att ens fokusera fick han marken under hennes fötter att ge henne en knuff framåt och de var återigen på väg.
"Vi har inte tid. Vi är sena. Ledaren uppskattar inte de som är sena" sa han och kunde urskilja palatset lite längre fram och han pustade ut av lättnad. De skulle hinna fram i tid till det att mötet startade.


Bora
Mötet hade inte ännu startat igång men redan började det slinka in folk som var ute i god tid. Bora tittade gillande på där hon satt längst fram i rummet, ensam och med händerna hårt knutna framför sig på bordet. Inte en min visade hon, utan hennes ansikte var känslolöst där hon satt och studerade varje ny person som klev in i rummet. Det var en god blandning av folk, de flesta från eldnationen men även vissa som kom långt härifrån. Det var även en blandning av både nya och gamla ansikten av vad hon kunde se. Hennes ögon betraktade två personer, en ung och en något äldre i kläder från eldnationen. Hon hade däremot aldrig sett de förr och hon anade att de var från en helt annan nation.

Ben flög fortfarande han var sen och han hade ännu inte nått eldnationens gränser. Han skulle säkert vara den som kom senast. Om han ändå hade fått möilighet att smita tidigare men en obligatorisk luftnomadfest hade hindrat honom.

Ulf studerade ledaren hans far rörde inte en min. De hade eldnations kläder för att säkrast ta sig in i eldnationen utan problem då de hade hört att många inte gillade vattenfolket.

Esme
Det stora palatset tornade upp sig framför dem och Esme tittade upp med stora, längtansfulla ögon. Hon suckade till och skakade på huvudet eftersom att titta på palatset med den sortens längtan hon bar på var omöjligt. Hon var för evigt dömd till att vara en arbetare, en följare och hon hatade varje sekund av det. Hon var till och med en följare till sin egen bror. Inte för en sekund i sitt liv hade hon varit fri, fri till att göra vad hon än ville.
När hon och Rylan började närma sig palatset styrde Rylan dem båda med säkra steg till en mindre märkbar ingång vid sidan av palatset. Så fort de kom fram till dörren slet Esme loss sin hand från hennes broders grepp och hon tittade trotsigt upp på honom när han sneglade ner med en ogillande blick.
"Vad?" frågade hon och skakade på huvudet samtidigt som hon öppnade dörren och med vana steg gick in med högt huvud och en stolt blick i ögonen. Hon hörde hur Rylan fnös till bakom henne och Esme bara log.

Bora
Mötets start började närma sig och hon fick klartecken till att börja utav en av hennes med trogna följare sedan år tillbaka och hon nickade till och ställde sig upp. Så fort hon reste sig tystnade rummet och Bora tittade stolt ut på de människor framför henne som hade kommit för hennes skull. Hon nickade till som en välkomnade gest och gjorde en svepte med blicken över folksamlingen och var noggrann med att försöka möta så många blickar som möjligt. Detta, att möta sina följares blick var ett knep hon visste kunde vinna henne respekt. Knepet var att låtsas vara på samma våglängd som sina följare. Om hon visade respekt för dem skulle de ge henne den respekt hon bad om.
"Välkommen" sade hon slutligen och återigen nickade hon till sina följare.

Ben flög över eldnationens gräns och flög mot palatset han snart såg. Han var väldigt sen. Jävla luftnomadfest. Han tog sig in genom den hemliga ingången och smög rätt snabbt in i rummet där mötet var. Han hoppades på att ingen skulle märka att han hade kommit sen och att bara mötet kunde fortsätta. Ben höll sig längst bak då han inte gillade att vara längst fram.

Bora
Så fort mötet hade öppnats och Bora hade välkomnat alla satte hon sig återigen ner längst fram vid bordet. Hon tittade ut över sina följare och började sedan gå igenom all den nya information de hade fått. Hon berättade om hur eldfursten hade blivit sjukare sedan sist de sågs och att han låg döden nära.
"Som ni vet har han inga efterträdare, bara en bror som är på vår sida" sa hon och nickade till brodern som var en de personer som satt längst fram. Hon log som hastigast mot honom, men det var inget leende utav vänlighet utan mest bara ett leende av låtsad respekt.
"Det är inte långt kvar innan vi har hela eldnationen till vår tjänst." Hon tittade ut över folksamlingen och såg ett par gillande blickar och Bora kände en krypande stolthet växa inom henne. Hon hade kommit så långt inom bara några år. Snart var hela eldnationen hennes och då var det bara en tidsfråga innan hela världen skulle följa henne.
"Nu, till en mer aktuell fråga, avataren som vi har att oroa oss över. Vi har som vi alla vet inga riktiga uppgifter om vem som har denna tjänst för tillfälligt, inte sedan vår senaste avatar dog. Jag vill därmed ta upp frågan om att samla en grupp som kan följa några av de ledtrådar som vi fått om den nuvarande avataren. Jag vill att ni följer upp ledtrådarna, hittar avataren och för honom eller henne till mig." sade hon med hög, säker röst. Hon tystnade och lät nyheten smälta in hos sina följare en stund innan hon tog till orda igen.
"Nå, finns de några frivilliga?" frågade hon.

Ulf räckte upp handen han var frivillig. Ben ville ochså var frivillig men han vågade inte räcka upp handen i stora församlingar och dra uppmärksamhet till sig. Specielt när han var den enda luftnomad i det här rummet vad det verkade.