Home (privat)

Velma Dinkley

"Välkommen hem Chandra!" En av pigorna neg för sin mästare och hon såg mot Alice som stod breved. Arg och hon försökte ta sig från vampyrens grepp.
"Och en ny feedling?" Hon log och såg på den unga kvinnan som hade en liten väska med sig. Det röda håret var uppsatt och de bruna ögonen blixtrade av hat.
"Hon ljög!" Hon försökte ta sig undan.

En man med långt svart hår stod vid balkong trappan och log.
"Nämen en sådan liten bitter sak du hittat min kära"
Han kom ner. Mannen var stilig och hans ögon var hårda.
"Så vad sa Docktor Hallow om henne?"

Mina karaktärer



" Han sa att hon duger för mig " sa Chandra hon var en kvinna med blått hår med svarta hårrötter och slingor och toppar. Hon såg på Alice
" Va inte så sur du bad om hjälp nu får du hjälp " sa Chandra och såg strängt på Alice rakt in i ögonen. Inte kostnadsfritt tänkte hon.

En kille satt i sitt rum och läste hans namn var Alex han satt och läste en bok om historisk musik. Han hade brunt hår och blåa ögon och klädd i grön luvtröja och svarta mjukisbyxor.

"Jag trodde inte du skulle kidnappa mig!" Hon såg på sin arm och mumlade något. backade. "Jag går till mitt rum då." Hon gick gick efter pigan och hon såg sig om. Så stort hus det var.

Mannen skrattade mjukt och lutade sig över en stol och skakade på huvudet. stoppade in en näsduk i rockfickan.
"Det är skönt att ha dig hemma igen. Baklen är om några dagar och jag orkar inte med baronen ensam. Visst jag har Alex men ändå." Han drog med ena handen över sin släta haka och log.
"Så vad heter hon?"

" Hon heter Alice och hon är perfekt feelding för mig " sa Chandra och log. Hon hade sökt länge utan att hitta den perfekta så hade hon hittat den här som en present.

"Hon verkar inte så perfekt." Vincent skrattade mjukt och tippade huvudet på sned.
"Får jag låna henne på festen? Du kan ta Alex om du vill."

Alice hade tagit sig till sitt rum och låg nu i den stora sängen och försökte sova. Men hon hörde något komma i rummet breved. Hon klev upp och smög ut och knackade på dörren intill.

" Ja det får du så lånar jag gärna Alex " sa Chandra och log.
" Hur är det med honom föresten? " frågade hon.

Alex såg mot dörren
" kom in " sa Alex och tog snabbt på sig tröjan han hade på sig då han annars skulle ha bar överkropp och han gillade inte att visa sig naken. Alex hade varit hos sin mästare i ett antal år nu sedan han var kanske 12. Han sökte skydd för han rymde ifrån barnhemmet han bodde på.

"Han mår bra. Men fick vänta ett antal år innan han kunde bli en riktig feedling. Man får inte ha barn som feedlings." Han började gå.
"Kommer du?"

Alice öppnade dörren och såg in.
"Åh. "
Hon såg ner och bet sig i läppen.
"Det var inte meningen att störa dig. Jag vill bara hitta en väg ut.." Hon såg upp på honom och en hårslinga ramlade ner i hennes ansikte.

Chandra gick lungt efter honom
" Ja men tack vare det så har du nu idag ett starkt band med honom och han gör inte något som gör dig besviken " sa Chandra. Alex kunde idag inte tänka sig att svika sin herre.


" Ingen ide att leta efter en väg ut du kommer dö om du är för långt härifrån " sa Alex och såg på Alice och förstod att hon var en ny utvald Feedlings säkert för miss Chandra.

"Det är underbart att känna hans blod i min mun. Hans kropp är så lätt mot min." Vincent skrattade och han började gå upp för en trappa.
"Kommer du?"

Hon såg på honom och skakde på huvudet.
"Nej du skojar väll?" Hon gick in och stängde dörren efter sig.
"Men jag vet inte vad jag gör här. "
Tårar började rinna.
"Snälla hjälp.."

" Har längtat efter att få den känslan " sa Chandra och gick efter upp för trappan efter Vincent.

Alex såg på henne hennes gråtande gjorde det svårare för honom att hjälpa henne och han visste inte hur man skulle förklara så hon förstod vad hon gjorde här.
" Madam Sir " ropade Alex. Han var urusel på att förklara och han gillade inte när folk grät heller när det inte fanns något att gråta över. Det finaste som fanns var att lyda Sir enligt honom. Sir hade gett honom hem mat husrum allt han var skyldig Sir mycket. Hon var säkert skyldig Madam lika mycket.