Julkalender

Hejsan allihopa!
Hittade just en jättebra idé om en julkalender.
Därför tycker jag att jag kan sno lite av den idén och göra en egen tråd!
Men, allt ska inte bli likadant.
Det kommer att gå till såhär att den första december får en person skriva en början på en julsaga - mellan tio till hundra rader, säger vi. Hen skriver lite och sedan får folk läsa den. Nästa dag kommer någon annan få skriva fortsättning, och så avslutar någon allt den tjugofjärde!
Vi gör helt enkelt såhär att det är först till kvarn som gäller, du ugglar mig och så postar jag datumen här nere. Obs! Om du anmäler dig så hamnar det i ordning, alltså först blir först osv. Du blir skyldig att posta på din dag! Om det skulle vara så att du inte kan, kontakta mig så skriver jag istället, men då gäller det att skriva så fort som möjligt innan det är din tur!

Regler:
Det ska vara magi inkluderat
Håll dig mellan 10-100 rader
Inget olämpligt
Skriv upp din dag så att du inte glömmer
Hitta inte på någon ny handling, det är viktigt att du läser alla andras innan du skriver din egen!
Kontakta mig några dagar innan om du inte kan skriva på din dag, kom inte på själva dagen och säg att du inte kan!
Du som är sist: kom ihåg att du ska knyta ihop allt så att allting blir ihopknutet!
Och först och främst: HA ROLIGT OCH SKRIV POSITIVA KOMPLIMANGER TILL ANDRA!

Datumslista:
1. Velleity
2. Linn Lumos
3. Thalia Malfoy
4. Agnate
5. Belluna tonks
6. tjena
7. boknörd_
8. Silverpaw
9. Newt's Niffler
10. My Potter
11. boknörd_
12. Stenstr_m
13. Harry Potter 98
14. parkinson123
15. LunaLovegood123
16. PotterHead4evr
17. Taxibil Reserv: PotterHead4evr
18. miss.LittoE Reserv: tjena
19. Lunies Reserv: Newt's Niffler
20. Mr N Reserv: tjena
21. Ida_Cho Reserv: tjena
22. TusseMatte Reserv: tjena
23. Isabelle Nighter
24. LunaLovegood159

Ok, här kommer alla delar i ordning så att det blir lättare att läsa det!

1 december av Velleity

Emilia vaknade en kall och snöig morgon av att hennes katt Milou jamade på golvet. "Tyst Milou jag försöker sova" sa hon.
Milou jamade lite till svar och gick sedan ut ur rummet. Emilia följde efter Milou ut i hallen. Klockan på vägen visade 7.47 så hennes mamma och pappa var redan på jobbet. Det var jullov, allt skulle bli perfekt, om två dagar skulle hon, hennes föräldrar, hennes bästis Moa och Moas familj åka till USA. Dom skulle vara i USA i 2 veckor. Emilia tittade ut genom fönstret och såg att hennes granne Eva blomdal redan var ute och skottade. Emilia har alltid tyckt att Eva är konstig, hon har konstiga grejer i sitt hus och kan göra en massa märkliga grejer. Emilia var nu 14 år för gammal för att tro på magi tyckte hon men konstigt nog så gjorde hon det ändå. Hon hade i 8 år trott på magi men det hade inte hänt något så hon trodde ju inte så intensivt på det längre.
Hennes drömmar skulle aldrig slå in, dom var ju så konstiga kanske för att hon själv var ganska konstig.Hon gick tillbaka till sitt rum och klädde på sig. Hon tänkte gå på en promenad. när hon kom tillbaka till hallen tog hon på sig sin varma jacka, ett par skor, en halsduk, vantar och en mössa och gick ut i det kalla vädret. Det hade snöat mycket under natten, det var säkert en 20-30 cm snö på marken. Hon började gå mot stadsparken. Hennes långa mörka hår fladdrade i vinden. ( sorry för en dålig första del men jag försökte)

2:a December av uniquorn

Emilia traskade framåt gatan och gnolade på en jullåt i mörkret. Skottbilen hade föst upp all snö från gatan i stora högar på sidorna och de gnistrade i ljuset från gatlyktorna. Det var den kallaste vintern på mycket länge. Massor av snöstormar hade rasat redan i oktober. Det hade varit stora problem för många bönder som hade höstsått, och massor av skog hade fällts. Det var det ständiga samtalsämnet på TV: det kalla vädret.
Emilia älskade vintern, men mörkret var lite tråkigt. Man såg bara en liten strimma sol vid horisonten, annars var gatlyktorna den enda ljuskällan.
Stadsparken var tom sånär som på en stor hund och dess ägare som gick där när Emilia kom fram. Parkens kala träd såg spöklikt vackra ut i det skumma ljuset. Emilias pluggbänk som hon och Moa brukade plugga på under somrarna såg tyst och tom ut. Inga glasspapper eller snusprillor låg under.
Då strök sig något mot Emilias fot och hon tittade skrämt ner.
"Men hejsan Milou!" viskade hon. Milou jamade glatt. Så Milou hade följt efter henne! Det brukade hon inte göra - Milou gillade inte snö. Det var kallt och otäckt, trodde Emilia, men man vet ju inte vad en gammal gatukatt har blivit utsatt för.
Hon satte sig ner på huk och strök Milou ömt över ryggen Milou började spinna som en motor. Hon la sig ner på marken och jagade efter Emilias fingrar med tassarna. Den vita pälsen blev våt av snön.
Emilia kände plötsligt hur hungrig hon var. Det var ju inte så konstigt, hon åt middag tidigt igår kväll och hade inte ätit något förutom ett tuggummi sedan dess. Hon reste sig upp och började gå hemåt. Milou jamade besviket och började lufsa efter Emilia.
Solen var halvvägs uppe nu och skuggorna var långa. Den skarpa solen glittrade i snön och Emilias röda kinder var iskalla. Trots att hon hade tumvantar så var hennes fingrar genomfrusna. Hon knöt händerna i vantarna och stoppade ner dem i fickorna.
När hon och Milou var på gatan, inte alls långt ifrån hemma, så gnällde plötsligt Milou till. Emilia vände på huvudet och tittade på henne.
Milou krängde fram och tillbaka. Hon såg sjuk ut, som om någonting drog i henne inifrån, och Emilia sprang fram till henne. Milou gnydde ynkligt. Emilia skulle precis ta upp henne i famnen när Milou tog ett långt språng i riktning mot deras hus. Hon sprang flera gånger fortare än vad Emilia trodde att en fet katt kunde göra. Emilia flämtade till och sprang efter.
Milou svängde plötsligt in fel och sprang tvärs över gatan, in på Evas tomt. Emilia sprang efter och ropade på henne.
Då såg Emilia att Evas ytterdörr var öppen.
"Milou!" skrek hon och sprang fortare.
Men Milou var utom synhåll. Hon hade sprungit rakt in i Evas hus.

Hoppas att ni gillade det!

3 dec av Thalia Malfoy

Emilia smög försiktigt in i huset. Inne i Evas hus luktade det otvättade strumpor och fisk. Det fanns bilder med konstiga människor med långa hattar i korridoren. Emilia smög sig fram. Hon såg att Eva satt och kollade på TV i vardagsrummet med Milou vid sina fötter.
“Kom in lilla vän” sa Eva till Emilia. “Du behöver inte vara rädd för mig”
Hur kunde hon veta att Emilia var där?
“Hej” sa Emilia blygt och klev in i vardagsrummet.
“Vill du ha lussekatter och pepparkakor?” frågade Eva.
“Ja, gärna”
Eva gick förbi Emilia och in i köket.
“Vad vill du ha för dricka?” frågade Eva.
“Bara vatten, tack”
Efter en stund så kom Eva tillbaka med tallriken full av pepparkakor och lussekatter. I andra handen hade hon två glas vatten.
“Slå dig ner” sa Eva.
Emilia satte sig ner i stolen bredvid. Eva stängde av tv:en.
“Så, var ska vi börja?” sa Eva. “Tror du på häxor och trollkarlar?”
“Tja, jag trodde på det när jag var liten”
“Inte nu längre?”
“Nej”
“Det är så att häxor och trollkarlar finns” sa Eva.
Har hon blivit tokig, tänkte Emilia.
“Jaha, roligt då” svarade Emilia.
“Du tror mig inte, eller hur?”
“Nej, tyvärr”
Eva tog fram en lång pinne som liknade sådana trollstavar man hade i film. Sedan tog hon fram en sten.
“Bombarda” muttrade hon.
Stenen sprängdes i tusen bitar. Emilia satt där chockat med en gapande mun.


hoppas det var en ok fortsättning

4 december av Agnate

”Men… Va...? Hur kunde du göra...?” Emilia kunde inte få fram orden. Hon stirrade mellan den sprängda stenen och Eva. Eva bara skrattade varmt.
”Magi…” sa Eva med ett mystiskt leende. ”Du förstår, det finns massa som jag. Vi gömmer oss i det vanliga samhä-” Eva blev avbruten av ett ljud från köket. Hon svor tyst och reste på sig.
”Jag ursäktar, Silke tycker om att busa.” Eva gick in i köket medan Emilia satt kvar på stolen i vardagsrummet, och försökte äta upp den halvätna lussekatten hon hade i handen. Allt detta var för mycket att ta in för Emilia. Magi? Häxor och trollkarlar? Hade allt detta funnits i världen utan att någon märkt?
Emilia märkte knappt när Eva kom in med en vit uggla på armen, men hon märkte en något vitt och pälsigt som sprang in i rummet.
”Milou! Spring inte iväg sådär! Du skrämde mig till döds!” Skällde Emilia. Den feta vita katten bara jamade lite och hoppade sen upp i hennes knä.
”Hon är en busig katt,” skrockade Eva glatt ”Jag vet inte hur hon kom in, men helt plötsligt var hon här. Hon är smart.” Eva pausade och stirrade på Emilias katt. ”Väldigt smart.” Milou bara spann i Emilias knä. Helt plötsligt såg Emilia klockan på väggen.
”Jag måste dra! Det är mat snart, och mamma blir tjurig om jag kommer sent!” Hon tackade för lussekatterna och pepparkakorna, reste sig med Milou och sprang ut ur Evas hus. Hon ställde sig utanför dörren till hennes hus och stirrade på Evas hus. Hon behövde tänka. Och äta. Emilia var väldigt hungrig nu. Hon öppnade dörren och gick in. Faktan att magi finns på riktigt hade bränts in i huvudet.

5 december av Belluna tonks

Tackar! Okej nu börjar jag.....

Nästa morgon när Emilia vaknade så tänkte hon tillbaka till det konstiga mötet hon haft med Eva föregåande kväll. Under hela middagen igår hade hon tänkt på det och sen hade hon faktiskt drömt att hon satt i Evas kök och åt magiska paddor med en morot (alltså hon åt inte moroten utan den var levande och höll henne sällskap).
"Det kan inte vara sant!" mumlade Emilia "Magi kan inte existera!"
Men hon visste att de hon hade sett var verkligt och det var ingen ide att förbise det. Så hon bestämde sig att gå och besöka Eva efter frukosten, som hon var på väg till nu.........

Sorry att det blev kort men jag är supertrött och orkar inte skriva längre.

6 december av tjena

När Emilia hade kommit fram till Evas hus så knackade hon försiktigt på dörren, då ingen verkade höra så knackade hon igen, hårdare den här gången. Hon väntade en minut men då ingen kom och öppnade så vände hon sig om och började gå.
Då såg Emilia Eva och några andra personer komma gåendes mot huset på trottoaren utanför. Alla var väldigt konstigt klädda. De hade på sig svarta klädnader med huvor som täckte ansiktet, alla förutom Eva som hade sin huva nedfälld. Emilia visste inte varför hon gjorde det men hon kastade sig in i en buske och gömde sig. När Eva och de andra hade gått in så såg Emilia hur ett fönster i källaren stod på glänt. Emilia visste inte varför men hon smög fram och petade upp fönstret. Sedan så hoppade hon försiktigt in genom fönstret. Hon smög upp för trappan. Hon hörde röster genom en av dörrarna och smög upp bredvid den och lyssnade. Hon hörde någonting om "mugglare" "stora planer" och någonting mer. Emilia kände hur hon behövde nysa men försökte hålla tillbaka det, tillslut så gick det inte längre och hon nös en hög nysning.

(Förlåt för dålig fortsättning, jag försökte iallafall)

7 december av boknörd_

Bra skrivet allihopa! då är det min tur...


Emilia höll andan och höll tummarna för att Eva och hennes gäster inte hört. Tyvärr tystnade deras röster direkt och en av de svartklädda personerna kikade misstänksamt ut genom fönstret. Skuggorna föll ner på personens ansikte och Emilia kunde bara urskilja att han - eller om det var en kvinna - hade en spetsig näsa och ihopdragna ögonbryn.
"Jag tror det är någon därute", sade personen och stirrade ännu intensivare mot Emilias håll. Emilia vred nervöst på sig och kröp mot vägen. Tyvärr hade personen i fönstret en väldigt bra syn och upptäckte Emilia ganska snabbt.
"Vid Merlin's skägg!" ropade en av de andra som var i Evas kök. "EN SPION!"
Emilia hade hjärtat i halsgropen när hon började springa längst med gatan. Hon hörde att Eva försökte säga åt de andra att lugna ner sig, att et kanske inte var en spion utan en dum snorunge som lekte kurragömma. Eva visste nog att det var Emilia, men Emilia fattade inte varför hon försökte hindra sina kompisar att typ döda henne. Hon trodde att hon hade försprång, då två av dem som jagade henne hade hamnat på efterkälken, men då slog en annan tanke henne: De var ju fler
än två som hade gått in med Eva. Precis då smällde det till framför henne och de två andra svartklädda personerna kom gående mot henne.
"Det är en mugglare", väste en av dem. "Döda henne direkt."
Den andra, svartklädda personen tog fram sin trollstav och muttrade något in stil med Adabra Kedabra och en grön ljusstråle sköt mot Emilia, som hjälplöst stängde ögonen och bad till vem-som-helst att hon inte skulle dö. När inget hände öppnade hon försiktigt ett öga. De svartklädda personerna framför henne mumlade bekymrat om vad som nyss hade hänt och de hade ögonen fästa på något framför Emilia. Emilias blick for dit där de stirrade; ett genomskilnigt täcke hade räddat henne från besvärjelsen som en sköld.
"Säg mig unga dam, hur gammal är ni?" undrade en av dem tankfullt.
"Fjorton", svarade Emilia nervöst.
"Tänk att Sankt Dumbledore inte upptäckt en sådan kraftfull häxa tre år efter att hon borde ha börjat!" fnös en av dem.
"Julius, tyst", snäste en av dem. "Du, unga fröken, följer med oss."

Hoppas ni gillade det!

8/9 december av Newt's Niffler

Alla de svartklädda mystiska personerna viskade med varandra medan vi gick in i en smal och mörk gränd. Efter ett tag kunde jag inte hålla mig längre, mitt huvud exploderade av frågor och jag kom inte på vilken jag skulle börja med att fråga, till slut frågade jag – Vad är ni för några?
– Vi är Evas kompisar, och jag antar att hon har visat dig ett och annat, sa den knubbiga trollkarlen. Eva rodnade och blev röd över hela ansiktet. Plötsligt stannade gruppen framför mig till. –Kom hit Emilia, viskade Eva, vi ska åka någonstans, lovar du att inte berätta för någon om detta? –Eeh…ookej, Jag lovar. Sa Emilia. –
Okej, kom till mig och håll hårt i mig, och vad du än gör släpp inte för än jag säger till.

Jag gick osäkert på vinglande ben fram till Eva, jag tog hennes hand, sekunden efter kände jag hur det kittlade i magen, allt blev svart, och det kändes som om någon hade fäst en krok i naveln och dragit iväg mig, när det äntligen hade slutat var vi inte längre i den svarta gränden utan vi var på en tågstation som jag aldrig hade sett, uppe på en skylt stod det perrong 9 ¾ , Eva drog fram mig till en liten biljettautomat och tog ut en biljett till mig. – Varsågod, ta den här och imorgon kommer du till mig med biljetten så ska vi åka och köpa dina saker.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara men jag stod kvar i minst 3 min och bara gapade.
Jag gick fram till Eva , jag tog hennes hand, sekunden efter kände jag hur det kittlade i magen, allt blev svart, och det kändes som om någon hade fäst en krok i naveln och dragit iväg mig. Och andra gången idag kände jag mig illamående.


Slut på kapittlet

11 december av boknörd_

Nästa morgon vaknade Emilia tidigt. Hon blinkade bort sömnen ur ögonen; klockan var halv elva, vilket betydde att hon hade runt en kvart på sig att byta om och äta frukost, för Eva hade sagt att de skulle till ett ställe som hette Diagongränden. Emilia hade aldrig hört talas om ett sånt ställe, men Eva hade envisats med att det fanns i London. Emilia hade gått med på det, hon hade inget emot att åka dit ändå. Hon skyndade sig att borsta håret, byta kläder och äta frukost. Eftersom att hennes föräldrar varit noga med att hon skulle borsta tänderna i två minuter, så det hade blivit en vana.
Emilia hade glömt bort tiden och tappade nästan tandborsten i handfatet när det knackade på dörren. Hon skyndade sig att ta på sig skor och ytterjacka. Utanför sod Eva, som hade en Michael Kors-väska hängandes över armen.
"Ta med dig pengar", sade hon otåligt. Emilia tog med sig sin plånbok, som hon stoppade i jackfickan. "Vi kommer växla dem till galleoner."
"Galleoner?" undrade Emilia. Eva suckade och ett guldmynt flög ut ur väskan till hennes hand. Det stod något i stil med Unum Galleon.
"Valutan vi använder i trollkarlsvärlden", förklarade hon. "Kom nu, klockan är snart elva." Eva räckte fram handen till Emilia, som tog den. Än en gång sög det till i magen, och de stod framför en gammal bar.
"Kan vi köpa saker... här?" undrade Emilia förvånat. Eva skakade på huvudet.
"Det här är bara den Läckande Kitteln", förklarade hon. Emilia följde efter Eva genom baren. Det var folk i kappor med hattar och de pratade lågmält, en bartender hälsade på Eva och de kom fram till en vägg av tegel. Emilia förväntade sig att de skulle gå igenom den, men Eva knackade på tegelstenarna med sin trollstav, och väggen öppnade sig.
"Välkommen till Diagongränden", sade hon leende.

12/13 december av LunaLovegood123

Emilia såg sig chockat omkring, Eva flinade lite.
" Gillar du det?" frågade hon och Eva kunde bara nicka. Det var supercoolt och det fanns intressanta saker överallt.
" Men hur kan inga veta om att den här platsen existerar?" frågade Enilia, samtidigt som hon försökte hålla jämna steg med Eva som gick ber för huvudgatan.
" Vi vill inte bli upptäckta," sa Eva enkelt, Emilia tyckte inte det var ett svar, men hon bestämde sig för att inte i fråga sätta det. " Så då var vi framme, på Gringotts!" sa Eva och Emilia såg upp på den vita marmor byggnaden. Den var så vacker, plötsligt såg hon en mystisk kort varelse som stod utanför dörren. Den var klädd i en uniform och såg riktigt elak ut.
" Vad är det där?" viskade Emilia till Eva och rös lite, hon ville bara att den här konstiga drömmen skulle ta slut.
" Det är en svartalf," sa Eva " var respekt full." De klev in genom porten och Emilia såg sig förundrat omkring, överallt satt det svartalfer, några vägde guld och några visade människor till valv. De gick fram till en av svartalferna.
" Vi behöver växla lite pengar," sa Eva och ryckte med huvudet åt mig, jag förstod först inte vad hon menade. Men sen kom jag på att jag hade lite pengar i fickan.
" Här," sa jag och gav pengar till alferna. Han kollade och räknade och gav mig lite galleoner, några silver mynt och lite broms mynt. Eva förklarade att broms pengarna och silver pengar var knutingar och siklar.
" Vad ska vi göra nu?" frågade jag och Eva drog med mig in i en mörk gränd.
" Tyst, Emilia annars slutar det illa för dig," sa Eva och ringde på en dörr. Den knarrade när den öppnades.


14 december av Belluna tonks

"Wow!" sa Emilia.
"Jag vet min vän jag vet!"
"Hur kommer det sig att jag aldrig hört talas om ett sånt här ställe?" frågade Emilia.
"Mugglarna vet inte om vår existens." sa Eva eller sa och sa hon snarare spottade ur sig ordet mugglare.
"Vad är en mugglare?" frågade Emilia försiktigt och tänkte att det måste vara något riktigt hemskt eftersom Eva verkade ogilla dem.
"Förut var det ett ord för icke magiska men nu är det framför allt ett ord för illa sinnade sådana."
"Vad kallar ni de andra då, de goda menar jag?"
"Dödliga...."
Men det var något i Evas röst som fick Emilia att tro att det hon sa inte riktigt var sant.
"Ehm, kom nu vi har mycket att handla! Så ska vi börja med att köpa ett djur till dig?" frågade Eva snabbt lite som för att förhindra fler frågor.
Emilia nickade och de började tillsammans gå ner för diagongränden.

16 december av PotterHead4evr

"Jag är såå trött i min fötter!" Sa Emilia. Eva och Emilia hade precis kommit ut från Ollivanders.
"Vill du gå och sätta dig någonstans, kanske på Den läckande kitteln? Det är ett cafe som bara häxor och trollkarlar kan se" Frågade Eva.
"Gärna!!" Sa Emilia och de började gå mot cafeet.

Efter att ha hittat ett bord bland alla trollkarlar och häxor gick de fram för att beställa.
"Vad vill du ha för någonting?" Frågade Eva.
"Jag kan ta en dammsugare och en kopp varm choklad."
"Det där är vad ni äter i eran värld, sådant äter man inte här." Sa Eva med lite skratt i rösten.
"Vad är det man äter här då?" Sa Emilia lite osäkert.
"Jag tror nog du skulle gilla pumpabakelsen med honungsöl"
Eva gick för att betala. Men precis när hon kom tillbaka hördes det ett BOOM utifrån och allt blev mörkt. Det blev genast skrik och oro runt om i Diagongränden.
"Eva, vad är det som händer?" Emilia märkte att Eva var orolig men att hon försökte att dölja det.
Hon såg en kort man med yvig frisyr springa in på cafeet. Han hade en hatt på huvudet som satt snett med smutsiga och trasiga kläder.
"DOM ÄR HÄR IGEN!" Skrek den korta mannen.
"Dödsätarna?" Frågade en tjock kvinna.
"Nej, ännu värre..." Svarade mannen och sprang iväg.
"Eva, svara nu, vad är det som händer?" Skrek Emilia.
"Emilia, vi måste iväg...NU!" Sa Eva och tog tag i Emilias arm och hon kände återigen suget i magen och Diagongränden försvann.

Hoppas att ni tyckte att denna delen blev bra!!

Jag är supergärna med

Jag är gärna med och jag har gärna en vardag och inte först eller sist

jag är gärna med, helst en lördag

Jag kan va med...

Jag ställer gärna upp!

ledsen men jag kan inte garantera en lördag

uniquorn kan jag byta dag till den 7 eller 6, jag är bortrest den 1 och kan troligen inte skriva då

absolut, bra att du säger till!

Tack