[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Tror inte jag behöver kopiera in beskrivningen?

Namn: Lopt
Ålder: okänt, ser ganska ung ut (ca 20)
Kön: Man
Hårfärg: Svart
Ögonfärg: Klargröna
Personlighet: Lopt är byns vapensmed och magiker, men ingen vet riktigt varifrån han kommer. Han ser iallafall inte ut som en viking med sitt nattsvarta hår. Han kan, när han vill, vara trevlig och forma orden väl, men är som oftast fräck och kommer med kvicka kommentarer. Han flinar som oftast. Är litet svårt att förklara honom... Han är en av de bästa krigarna i byn, antagligen den bästa, men man vet inte riktigt var han fått sin träning. Han säger inte mycket om sin bakgrund, och om man försöker få ut något ur honom kan man lika gärna ge sig på Loke med Silvertungan själv, för honom får man inte ur mycket.
Bakgrund: Ingen vet riktigt, han har varit i staden så länge någon kommer ihåg.

Namn: Eira (Eivin) Joarsdotter (Joarsson)
Ålder: Runt 20 år
Kön: Kvinna (Man)
Utseende: Rött hår axellångt hår, gröna ögon, ser mestadels ut som en yngling. Solbrun hy, fräknar och ett glatt leende.
Till växten är hon medellång, men muskulös trots sin halvmagra uppenbarelse i brist på mat.
Kläder: Barfota, slitna trasiga byxor i något brunt material och en tunika till det som är kort och urvuxen men har en gång varit grön.
Personlighet: Rollas
Bakgrund: Eira utger sig för att vara man och letar efter sin broder Joar. Hon har fått jobb på diverse bondgårdar efter vägen och har på så vis blivit stark och muskulös.
Har även hjälpt till som mjölnare och smed. Hon har haft tur med jobb, vilka mest gett henne en plats att sova på och lite mat.
Att hon klippte av sig sin fläta, band sina bröst och förklädde sig till man var av hennes tvillingbrors försvinnande. Han hade gett sig av till främmande land i att finna rikedomar och vinna ära som den viking och soldat han var.
Hon väntade på honom, men han kom aldrig hem. Men hon vet att han lever, hela hennes väsen säger det.
Hennes moder var redan död, dog när hon födde dem. Men fadern var redan dålig gå brodern gav sig av. Nu är även fadern död och Eira begav sig ut på resa efter sin bror då inget höll henne kvar i hemmet.
Övrigt: Söker jobb, ser ut som en mycket stilig ung man trots att hon är både mager och trasigt klädd.

Eira hade kommit till ytterligare en ny by, till ännu en by. Denna låg fint belägen vid havet, hon hade gått förbi hamnen och studerat alla båtar. Det hon hade sett av byn än så länge gillade hon, även om den påminde henne om de flesta byar. Här kanske hon kunde stanna en tid, få ett jobb och få in en del pengar. Sökandet efter sin bror hade väl hållit på över ett år nu. Hon visste väl inte ens om hon åter skulle se honom, om han återvänt hem eller om han var död. Men han var en orsak att hon kunde ta sig vidare, upptäcka nya platser och förklädd som man, förklädd som sin tvillingbror Eivin, klarade hon sig galant.
Hon såg ut som en typisk yngling av medellängd, med axellångt rött hår, solbryn hy fräknar, gröna ögon och ett glatt leende. Hon bar trasiga och något urvuxna kläder, barfota var hon. Trots sin magra uppenbarelse var hon stark och något muskulös och tack vara omlindade bröst såg hon ut som en ung man.
En ung vacker yngling som föll de flesta kvinnor i smaken. Hon hade haft många kvinnor efter sig, tack vare sitt stiliga yttre och trevliga sett trots att hon uppenbart var fattig. Men aldrig hade hon låtit någon kommit nära, någon kunde komma på hennes hemlighet.
Det var en varm härlig sommardag och de flesta som inte jobbade det sista om kvällen verkade dra sig till krogen. Hon gjorde lika med, det var där man kunde höra om jobb, om nyheter och kanske snappa upp något om sin bror, något om skeppet han försvann i.

Lopt hade för stunden slagit sig ned i krogen, med ett nästan fullt ölkrus i handen och med kängorna på bordet, ignorerande krogvärdens blickar. Hon sade dock inte till honom, antagligen hade hon väl gett upp med det. Han skulle närmast kalla det att han var respekterad i byn - de hade lärt sig att det inte tjänade något till att be honom om sådant som att ta ned fötterna från bordet.
Han var, till skillnad från de flesta andra, inte där för att dricka utan snarare för att bara sitta och titta på folk, för att roas av att se på hur folk blev fulla. Kanske att det också bröt ut nåt krogslagsmål. Han kände alla där - han hade varit i byn länge, och han kände igen alla de som bodde i den. Han hade alltid haft gott minne, och levde man där så pass länge så lärde man sig.

Eira klev in i det varma stimmet som var krogen. Den lukten av varma, svettiga och fulla människor blandat med matos och doften av alkohol, den kunde hon känna igen på mils avstånd. Krogar var som alla andra krogar, fulla män som satt i hörnen vid borden och andra fulla män stridsugna och i full kamp till att slåss.
Krogslagsmål hade hon varit med ett och ett annat under sin resa. Hon gav sig aldrig in i det själv bara om det var i självförsvar. Visst klarade hon sig bra, hon var både stark och smidig och oftast nyktrast.
En ung man föll omkull framför hennes fötter, han var full det märktest och hade fått ett slag utav någon. Mannen tog sig upp och såg hotfullt utmanande på henne.
"Här inne är ingen plats för trashankar som du pojk." sluddrar han fram och knuffar till henne. En hård knuff men hon står kvar, hon visste att den skulle komma och alkoholen gjorde hans rörelser segare.
"Nej, du säger det. Men kläderna gör ingen man och det finns inget som säger att jag inte kan betala för mig." lugnt tar hon tag i halslinningen på honom och lyfter upp honom. Tung var han, men det tänkte hon inte visa och arbetet i smedjor och som på bondgårdar hade byggt upp hennes muskler. Hon knuffar honom ifrån sig, rakt in i slagsmålet så han for omkull i massan av berusade män.

Loke betraktade den unge mannen som kommit in på krogen. Han hade inte sett honom förut, och genast blev han något nyfiken på vem det kunde vara. Han tog ned läderkängorna ifrån bordet, fortsatte att betrakta honom. Han kunde tala för sig själv - och inte bara tala utan handla också - och det var något Loke kände igen sig i, även om han ofta hellre talade sig ur. Han betraktade honom, nyfiken på hans nästa drag.

Slagsmålet rasade om mannen men han tog sig upp. Eira såg hans blick och i den syntes hämnd, hämnd och den fulles blick. Mannens kläder talade också vad han var, någon rikemans son, köpmansson eller liknande. Det syntes att han var ett rikemansbarn som inte tålde att bli uppläxad av någon fattig sate som hon.
Han skulle bara veta vem hon var, född i krigarsläkt även om hon och förhoppningsvis hennes bror var de enda kvarlevande. Hon hade levt sina glansdagar, men nu var hon tvingad till gatan, tvingad till att söka diverse simpla jobb för att få mat för dagen.
Detta leverne hade gjort henne stark om än mager och något ärrad efter diverse strapatser.
Mannen hade nu kommit på fötter och fokuserade blicken på henne, vilket hon besvarade med ett glatt charmerade leende. Dessa leenden som brukade få kvinnorna knäsvaga och kunde få henne en matbit, ja hon hade utnyttjat det. Mannen var nu framme vid henne och riktade ett välriktad knytnävslag mot henne som hon snabbt duckade undan från.
Hon log än, även om hon inte ville dra det längre. Hon skulle inte vinna något i detta, snarare att mannen skulle vilja hämnas om hon nu skulle bli kvar i byn.
"Nej, men vet du vad. Jag är verkligen inte road av detta. Gå till dessa fina herrar istället." log hon artigt, fick mannen att snurra om på stället och knuffade åter in honom i slagsmålet innan hon snabbt drog sig in i krogen för att han inte skulle finna henne igen.

"Du är skicklig." sade han till den unge mannen som tack vare att han dragit sig in i krogen då kommit närmare hans bord. Han var nyfiken och också något förvånad över hur han löst situationen, och kunde inte låta bli att säga något. Det var roande att se hur hon också satte Tormund på plats också, ett rikemansbarn som aldrig fått ordentlig uppfostran och ansåg sig kunna göra vad han ville.

Eira ryckte till då någon tilltalade henne, hon snurrade runt på stället och städ öga mot öga med en man. Hans ögon var klargröna och vackra och hans hår var korpsvart. Han var vacker och tycktes i hennes egen ålder.
Ett leende sprider sig på hennes läppar och kastar en blick bak om mannen skulle komma efter henne, men det verkade inte som det.
"Tackar, men det var inte riktigt min mening att han skulle springa in i mig." skrattar hon och blinkar åt mannen framför henne. Mannen framför henne verkar trevlig och inte alls som den andre som anmärkte hennes klädsel, bara fötter och magra utseende.

Loke skrattade till, samtidigt som han med skarp blick betraktade den unge mannen. Han verkade ha varit ute på vägarna ett tag, med tanke på den för korta urblekta tunikan och de utslitna byxorna. Till skillnad från vad han skulle ha gjort om det var någon ur byn, så kläckte han inte ur sig någon kvick kommentar. Han var av någon anledning nyfiken på den unge mannen. Man kunde väl säga att han i den lilla byn var något känd för ombytligheten beroende på vad som passade honom - det var inte för inte han kallats Silvertungan. Han kunde lägga orden mer än väl när han ville det.
"Du ser ut att vara på resande fot. Vad gör du här?" frågade han honom och stannade med blicken i hans ögon.

[hoppas inte att det gör nåt att jag ändrar så att han inte bor med Sigyn här?]

Eira log snett och mötte hans blick.
"Söker jobb, mat och tak över huvudet." sa hon även om det inte var hela sanningen. Delar av den var förvisso sann, hon behövde mat och tak över huvudet likväl som nya kläder och skor. Sedan sökte hon efter sin bror och det var inget hon stack under stolen med även om hon inte avslöjade det för första bästa. Folk kunde utnyttja det vilket slutade i att hon förlorade mycket och inte fick några ledtrådar alls.
Skrålet och stojet från gästerna fick henne att höja rösten över samtalston, men det gick. Det som mer avslöjade henne var en knorrande mage då hon kände doften av mat.
Hon hade haft pengar med sig då allt började, men de hade tagit slut, likväl som kläderna hade blivit utslitna.