Oroligheter

Det finns säkert andra av dessa trådar men hur som helst...
Jo, allt började för några år sedan, då jag började oroa mig för jordens undergång. Jag fantiserade om att jorden skulle gå under hur hus skulle rasa och ett jäkla kaos skulle bryta om. Det kändes väldigt jobbigt och jag spenderade många nätter med hemska tankar om undergång som oftast slutade med gråt och mardrömmar. Jag har också haft många fobier om bakterier och att flyga, min rädsla för bakterier var värst. Jag tvättade händerna mer än nödvändigt (min hud är väldigt känslig, speciellt på vintern så blir mina händer så torra så att den får sprickor) vilket var jobbigt och väldigt irriterande när mina vänner kom med kommentarer i stil med: "Men det är bara lite diskmedel!", och jag visste det ju det- att det inte var någon fara egentligen men jag började få fler och fler tvångstankar. Sedan så var det den sommar vi haft ganska nyligen (tiden går snabbt!) då jag tänkte om livet bara var en fantasi, om livet var påhittat... Det fick mig att känna mycket ledsamhet. Och nu så är det alla dessa terrorattacker. Jag känner mig så... Jag kan inte hitta det rätta ordet. Besviken över mänskligheten. Att folk gör så är bara så otänkbart och långt bort... Men nej. Det var ju, som ni förmodligen vet, en terror attack i Paris, Frankrike. Inte alls långt bort. Jag blir bara så hjälplös när jag tänker på familjerna som just nu sörjer skadade och döda... Och här sitter jag och är lättad över att det inte hände mig. Här sitter jag och är inne har på mugglis i min säng och det enda bekymret jag har är läxor och mina omdömen. I sådana här tillfällen känner jag mig som ett stort ego som tittar på TV och håller tummarna om att IS inte ska komma till Sverige, då känner jag mig som en jäkla, känslolös idiot.


Har ni något ni oroar er för eller vill dela med er av något som ni varit med om så skriv gärna det här!

oroar mig för att det ska hända här

Jag är en väldigt orolig person av mig. Jag oroar mig alltid över saker och har lätt att få panik. Har också haft tvångstankar med att tvätta händerna när jag var yngre (precis som du), tänkt på världens undergång och så. Jag blev väldigt påverkad av den där 2012-filmen, haha.
Nu i somras var jag väldigt paranoid. Jag fick ibland bisarra tankar om att jag var den enda människan och att alla andra var några skumma typer som bevakade mig, lite som i The Truman Show. Jag hade hemska kramper i halsen och runt bröstkorgen och trodde hela tiden att halspulsådran skulle brista utan anledning eller att jag skulle få en hjärtinfarkt.
Jag kan på bara några sekunder gå från jätteglad till att känna som att allt hopp är borta. Det är faktiskt väldigt jobbigt.
Försök att tänka på att du inte är den enda i hela världen som tänker så!
Jag hade min första panikattack någonsin på ett flygplan och jag hatar flygplan väldigt mycket. Jag tänker mycket på att det ska störta så jag flyger inte längre.

Det är faktiskt inte så ovanligt egentligen. Och du är absolut inte löjlig som är orolig.
Kram (om du vill)! ♥

Det är naturligt att vara rädd för det, men vi är inte direkt i riskzonen. Men visst går det rykten om det men det kanske just är det som är meningen? Att skrämma oss?

Vi är ju tydligen på terrorhotnivå 4 av 5

Ja, det är verkligen oroande...

Jag oroar mig mycket för våra otroligt varma och negativa ämnen som gör att vårt klimat blir för varmt vid Nord och Syd Polen så att det börjar smälta.
Jag vet inte hur mycket vattennivån skulle stiga, med det är nog minst 2-4 meter.. Och de kommer då troligen flyta isblock mitt i vägen där Golfströmmen åker så då skulle det.....

Jag har kommit på att älska livet för ingenting.