Min novell

Jag har tänkt JÄTTELÄNGE på att skriva en novell eller liknande men det har aldrig blivit av... Förens nu!
Hoppas ni kommer tycka om den!
(Alltså jag har fått tips från en RIKTIG författare om hur jag ska göra!)

Nu börjar den!

Kapitel 1

Cecilia vaknade med ett ryck. Solen sken genom skinntältet och hon hörde en fågel kvittra glatt utanför. Hon hade haft den där drömmen igen, drömmen om sina föräldrar. I drömmen kom hennes föräldrar närmare och närmare, men när hon försökte prata med dom kom något flygandes och tog dom. Hon suckade. För knappt två veckor sedan hade hon lämnats ute i skogen, alldeles ensam. En kväll hade hon behövt fly från sitt trygga hem i byn Konohana. Cecilia förstod inte varför, hennes föräldrar sa bara åt henne att springa, och inte stanna för att vänta på dom. En tår rann ner från Cecilias kind när hon tänkte på det. Men så ruskade hon på sig och sa till sig själv:
"Tappa inte modet nu, ta bara ett steg i taget."
Då märkte hon hur hungrig hon var, och gick ut för att laga till en ordentlig frukost.

fortsett!

fortsätt!

Låter bra. Mera

En fin början

Tack!

Kapitel 2
Någon månad senare

Kaninen for förskräckt upp ur busken. Cecilia märkte det och la en pil på strängen och sköt. Pilen träffade benet och kaninen ramlade av den plötsliga smärtan. Cecilia sprang fram, drog sin lilla dolk och gjorde slut på kaninen. Hon bad snabbt till djurets själ så att den inte skulle hemsöka henne i framtiden. Sen kastade hon det lilla djurets kropp över axeln och vandrade till sitt läger. När hon kom fram la hon kaninen över en gren och gick för och tvätta sina vapen. Hon satte sig ner vid en bäck i närheten av lägret för att skölja av svärdet och samtidigt hämta lite vatten till maten. Då plötsligt hörde hon tjattrande röster ovanför sig.
"Vem är hon?" Sade en första röst.
"Inte vet jag, hon har kanske tappat bort sin flock." sade en andra röst.
"Är det inte något märkligt med henne? Känner ni inte det?" Sade en tredje, mörkare röst.
"Jo, om det är stanken så!" Sade den andra rösten.
"Skärp er!" Mullrade den tredje rösten. "Hon ÄR speciel om ingen märker det!"
Då tittade Cecilia upp. På en gren i en gammal ek satt tre ekorrar, två med gyllenbrun päls och en med kastanjebrun.
" Nu har jag väl blivit galen." Sade Cecilia och backade några steg från eken. Ekorrarna tittade ner på henne.
" Nej det har du inte flicka lilla" Sade den kastanjebruna ekorren. " Låt mig presentera oss. Jag är Einar och mina följeslagare heter Yrnar och Kornar. Vi är väktarna över denna dal. Trevligt att råkas. Men vad heter du då?"
"J-jag är Cecilia." Stammade hon fram, inte riktigt säker på om hon var galen eller ej.
"Se inte så förskräckt ut flicka lilla, vi är vänliga."
"Nej, det är inte det." Sade Cecilia och ett osäkert leende letade sig fram på hennes läppar.
"Bra! Om du ursäktar måste vi fortsätta. Hoppas vi träffas igen!" Och med dom orden skuttade Einar, Yrnar och Kornar iväg. Senare när Cecilia satt med en skål varm kaninsoppa framför sig, undrade hon över det märkliga samtalet med ekorrarna.


P.S Kom gärna med namntips! Det kommer komma många karaktärer och ibland räcker inte mitt ordförråd!

Bra Fialisen! Namn: (kanske, Erik, George, Sam, Sally, Viktoria, Victoria, Sara, Anna, Albin. Det var några namn, hoppas att det kan hjälpa dig.

Din novell är verkligen jätte bra! man vill bara läsa mer! Jag tycker namnen på ekorrarna verkligen var passande!

Lite namn förslag som jag hoppas kan hjälpa dig: Tam, Hedvig, Mervelo, Arvid, Fred, Sigrid, Alva, Britta, Freja, Jocke, Jonas, Gandalf.....(okej kanske inte det sista).

Yaaaay, nu är jag på gång igen!

Kapitel 3

Den natten kom en storm.
Mörka moln hopade sig på himlen. Cecilia skulle just till att lägga sig när hon märkte det. Då vart det bråttom att hitta något säkert skydd över natten. Hon tänkte att hon kanske kunde söka skydd i en grotta i Dom höga bergen, men kom på att ända sättet att ta sig det var över den stora floden Ydda, och det gick inte utan båt. Kanske kunde hon leta reda på en av gårdarna utanför byn, men det skulle va på tok för farligt, om någon upptäckte henne.
Men nu var det försent att tänka mer.
Vinden tjöt och regnet öste ner, det åskade och blixtrade för fullt. Med ens hördes en väldig knall. En blixt hade slagit ner i en hög gammal tall, och nu började en väldig eld att sprida sig. Cecilia rusade in i skogen, bort från elden. Hon var förblindad av all rök och allt regn som öste ner, men hon brydde sig inte och fortsatte, utan att ens kunna se handen framför sig.
Plötsligt snubblade hon och slog huvudet i en sten, och så vart allt svart.

Hoppas ni gillade detta!

MER MER MER MER MER MER MER MER!

det är jättebra!

skulle även vara kul med lite längre kapitel