Meningen med livet kort novell

Hej! Jag har skrivit en liten novell den är inte verklighetsbaserad, och väldigt kort. Hoppas du gillar den

Meningen med livet
Hej! Mitt namn är Jonas. För två veckor sedan dog min bästa kompis Fredrik i leukemi. Nu visade det sig att min farmor har en obotlig hjärntumör och också snart kommer dö. Så, igår när jag satt vid datorn och surfade på olika sidor om att hitta tillbaka till livet, så kom det upp för mig. Vad är meningen? Med livet alltså. Först tänkte jag att få leva ett lyckligt liv med stor rikedom och snälla vänner. Jag tänkte att Fredrik hade saknat mycket av det, alltså han hade sin mamma och pappa, och sin lillasyster Karin såklart. De stog nära varandra men de var inte direkt rika. Fredrik, det var tre månader sedan han fick leukemi. Han upptäckte det i skolan innan idrotten. Han hade ett jättestort blåmärke på ryggen. Först trodde jag att han hade blivit slagen. Han visade skolsystern och hon gav honom några tabletter för anti-inflammation. Dagen efter hade han ett till på smalbenet. Nu började jag bli orolig. Tänk om han blev slagen utan att berätta något? Men Fredrik är ingen sån som brukar ljuga. Så därför trodde jag på honom, när han sa att han inte hade gjort någonting. Efter skolan, det var en tisdag, så gick jag med honom till en vårdcentral som låg tre kilometer från skolan. Först satt vi och väntade på en sköterska i ungefär en timme. När hon väl kom så hälsade hon vänligt. Ellen, det var så hon hette. Hon hade kort brunt hår och mycket fräknar. Iallafall. När hon såg de båda blåmärkena frågade hon flera gånger om han hade blivit slagen. För om han inte berättade skulle han vara tvungen att genomgå flera tester för att utesluta blodcancer. Hon sa det rakt ut, fasten att vi bara var tretton år då.
Fredrik hade lovat henne och hon kontaktade genast Mölndals sjukhus. Vi fick sätta oss i en sån där sjukskjuts bil, ingen ambulans utan mer som en taxi. Fredriks pappa jobbar i Mölndal, så han mötte oss där. Han lät skakig på rösten. Iallafall. Fredrik fick lägga sig i en magnetröntgen. Under tiden han låg där kom hans mamma, hon hade med sig Karin i famnen. Hon var ett år snart. Efter magnetröntgen fick Frederik ta ett blodprov. Vi satte oss i ett väntrum. Mitt emot oss satt en gammal dam och grät. Men att Fredrik skulle hahahahahahahahaha blodcancer, det skulle väl aldrig hända? Men det visade sig vara fel. Fredrik diagnoserades med leukemi och lades in för strålbehandling. Dagen efter i skolan undrade alla vart Fredrik var. Jag visste inte om jag skulle berätta. Så jag sa att han var sjuk, och det var han ju. Varje dag de följande sju veckorna hälsade jag på, och för varge gång blev han blekare och blekare. Till slut klarade inte hans kropp mer strålning. Man beslöt en blodtransplantation. Den lyckades, men strax efter fick han en propp i hjärnan. Man fick bort den, men det bildades fler snabbt. Läkarna han inte klura ut varför. Han dog, den 21/2-2014.nästan Fjorton år gammal. Han ska begravas på onsda. Iallafall så undrade jag nu vad meningen med livet var, om det inte var pengar och rikedom, så måste det ju var kärlek. Farmor, hon hade ju inte levt med sin man under en längre tid. Jag tycker att då borde meningen med livet vara något helt annat. Jag vet fortfarande inte säkert vd det är. Men jag har en stark gissning. Jag tror, att meningen med livet, är att dö. Det är den enda faktorn människan kan räkna med i livet. Att födas och att dö. För att dö, det är så alla avslutar, när man är död finns inget mer. Även om jag ibland kan hoppas, att jag någon gång kommer att återförenas med Fredrik.
Med ens kär jag vaknar morgonen därpå vet jag att det har inträffat. Farmor. Jag hör det på pappas snyftningar i telefonen. Och nu, mer än nånsin förstår jag meningen med meningen med livet.

WOW!!!

Hop pas någon uppskattade min korta novell och tack för kommentaren!