Emelie

Titel: Emelie
Rating: G
Färdigskriven: Nej
Kapitel: Inga...
Handling: Två tjejer som är varandras motsatser finner likheter i varandra, tills de glider isär. I berättelsen får man följa en av tjejerna, som kämpar för att få tillbaka sin bästa vän.

Jag vill redan nu berätta att den här '' berättelsen '' är baserad på en sann historia.




NÅGRA KULTINGAR SOM KANSKE VILL LÄSA:

Juliett Waterfall
Isabelle Granger
fashion7
LIA15
Rasmus potter
Lovisa Granger

Åhhh LÅTER SPÄNNANDE! Jag har sett en liknande bok. Bästisar heter den

Läser :*

Läser! :3

Isabelle Granger: Har aldrig sett/läst den boken faktiskt!
fashion7 & lumos1: pusspåer. :*

Vill också säga att det kanske inte kommer upp kapitel så ofta, men det beror ju på att den är sann.

Mitt '' riktiga '' jag är huvudrollen, så man får ju se lite av min värld, haha... Kommer dock döpa om folk ( utom Emelie då ) så om någon heter '' Susanne '' till exempel så heter inte den personen så på riktigt.

--- Kapitel 1 ---
Love of my life, my soulmate,
You're my best friend...
Part of me like breathing
Now a half of me is left...

Jag skrattade och sa:
- Vad lång du är!
- Va? sa Emelie frånvarande.
- Vad lång du är!
Emelie skrattade och sa:
- Nej!
Jag visslade muntert, men kom sedan på att Emelie kanske fick ont i öronen. Jag visste själv hur irriterande det var när någon visslade när man hade ett Skype samtal.
Vi hade träffats på grund av en sorglig tragedi och gjort något stort. Trots våra olikheter så tyckte vi om varann; Emelie hade många vänner, älskade att fangirla, hade tre systrar, bodde i hus, föräldrar som bodde ihop och färgade dessutom håret. Själv var man lite av den tråkiga och hemlighetsfulla typen; hon som aldrig sa något, som bara umgicks med en person i skolan, föräldrar som flyttat ifrån varann...
Trots det hade vi tre likheter; vi båda hade varit fast i ingenting. Vi hade även känt en och samma person under en lång period. Men den sista saken var nog viktigast; vi litade inte lätt på folk, vilket gjorde det underbart att kunna få prata med den andre.
Bara en enda person visste allt om mig och allt som kretsade runt mig och det var Emelie. Man skulle kunna kalla mig tråkig, men jag tyckte fortfarande om henne. Hon var en sån där som alltid visade sympati, och en sån som alltid kunde få en att må bättre. Emelie sa oväntat:
- Oj!
Jag stirrade på datorskärmen och sa förskräckt:
- Är inte det... Johanna?
- Jo, sa Emelie glatt.
Jag kände paniken i kroppen; jag stängde av datorn och slängde på luren.

Jag var rädd för vad Johanna skulle tycka, vad hon skulle säga. Skulle hon hata mig? Jag ville inte veta. Plötsligt pep min mobil till. Det var från Emelie, och hon hade skrivit ett kort meddelande:

vad gjorde du? :o

Jag svarade inte, jag lät henne skriva ett nytt meddelande som strax kom:

men, Gud jag berättade det för typ 1 månad sen. hon har rätt att veta.

Jag visste att Emelie hade rätt, men jag svarade fortfarande inte. Emelie skrev någon minut senare:

igga då?

Jag förstod att mitt dåliga sätt inte skulle funka hur länge som helst, så jag svarade motvilligt:

du kan inte bara gå runt och berätta det för alla! det blir bara problem.

Emelie svarade direkt:

vadå för alla? berättade för 1.

Jag ville helst gå under jorden och bara försvinna. Tänk om alla skulle få veta? Jag knappade in ett nytt meddelande och skickade:

2

Jag visste att någonting låg i luften, något dåligt. Något som skulle förstöra en hel del. Emelie skrev:

vi har lagt detta bakom oss. vilka?

Herregud, vad obehaglig stämningen blev. Vi hade tidigare pratat normalt, och nu skrev vi meddelanden på kik i ett försök att få den andre att inse att vi hade rätt. Jag visste att Emelie hade rätt hela tiden, trots det så fortsatte jag göra motstånd:

sandra och johanna.

Emelie svarade direkt, och jag kunde på något sätt känna att hon var irriterad:

jag har INTE berättat för sandra!

jo
tänk om dem berättar det vidare? det blir bara jobbigt.


För en gångs skull hade jag rätt. Jag skulle få stor press på mig om alla skulle få veta om min lilla lögn som hade blivit enorm. Vi fortsatte tjafsa genom meddelanden, omedvetna om att vi precis hade förstört något bra.



( Ursäkta för ett trist kapitel, men ja... Alla meddelanden är sanna, och ja, hela historien är ju sann så att det kanske inte är så himla intressant, men det kan bli det. Hoppas ni fortsätter läsa i alla fall ♥ och just det, den där lögnen kommer ni inte få veta om vad det var, men jag tog med den så att man skulle fatta varför det blev som det blev. )

Good

Awsome! ^^

Vad är hemligheten? :O MER NU!♥

Jättebra! Läser oc

Hur grymt som helst Och jag bevakar och läser stenhårt. Som en gnu