Något jag skrev

Är hopplöst förälskad och plötsligt skrev jag något. Inspirerad av en verklig händelse.
~
Hon skrattade till, fingrade i sitt röda hår. Han stod bredvid henne, helt frivilligt. Men snart skulle de skiljas åt.
Det var så mycket hon ville fråga honom. Hur mår han? Hur är han? Vad gillar han? Vad gillar han inte?
Hon visste nästan ingenting om denna pojke. Denna pojke som hade tagit över både hennes hjärta och hjärna.
Han såg så lugn ut där han stod med flaskan i handen. Som om det inte fanns några problem alls här i världen. Själv gick flickan runt och tänkte på sådant hela tiden. Problem.
Det bruna håret såg så mjukt ut, samtidigt strävt. Hon ville röra det. Känna hur det var. Mjukt eller strävt. Kanske både och.
Hans ögon såg så anonyma ut. Som om han inte ville släppa in någon i sitt liv. Som om det fanns en osynlig gräns framför honom som man inte fick kliva över.
Men hon ville över. Hon ville komma nära.
Och han, vad ville han?
Hon hade ingen aning. Han förvirrade henne. Det var som att han inte kunde bestämma sig. Som om han inte visste om han skulle våga släppa in henne.
Ena stunden så var han där, bredvid henne, och skrattade. Senare så var han på andra sidan av rummet och pratade med sina vänner. Kollade knappt på henne.
När han väl tittade upp, var hennes blick redan långt borta. Kanske inte ens kvar i denna värld.
Hon var kanske ett mysterium för många. Det var få som kände henne. Få som skulle få känna henne. Men han. Han måste få känna henne.
Hon ville ha honom. Han ville ha henne. Men trots det ville de inte ha någon.

Puff.