A Little Slice Of Heaven [SV]

Namn: A Little Slice Of Heaven.
Ratning: PG.
Författare: miba DarkBells
Handling: När cheerleader kaptenen Claire Hudson dör i en bilolycka tror hon att allt är slut.
Men när Claire vaknar upp i ett väntrum inser hon att livet bara var ett förspel till en underbar värld.
För Väntrummet är bara en kort hållplats innan nästa station; himlen. Men även himlen har likheter med livet.

sounds good??
ni får ett litet smakprov iaf ♥

Prolog:


Jag såg min egen begravning framför mig. Alltså jag verkligen såg den. Jag var där - fast jag var död.
Jag vet, jag är fortfarande lite skakad över nyheten. Jag som hade ett sådant perfekt liv och så dör jag! Gud vad livet är orättvist, speciellt i slutet av det.
Mina föräldrar och lillasyster satt längst fram och dom grät. Jag ville krama om dom, men mina händer skulle åka igenom som ett jävla spöke. Bakom dom satt mina far och mor föräldrar och kusiner.
Och bakom dom satt dom. Mina vänner - de som var de sista som såg mig i livet. De grät inte men de satt tysta och sneglade på min kista då och då. De kände säkert skuldkänslor.
Jag suckade lågt. Vad skulle hända nu? Skulle jag vara fastklistrad som en jävla blodigel på jorden?
Men en blodigel går att ta bort. Men jag var inte säker på om jag gick.
Allt blev plötsligt helt tyst och jag vände mig om. Prästen började mala på om att jag var en underbar människa. Men vadå, han kände ju inte mig?
Mamma började gråta igen och pappa lade en tröstande arm på hennes axlar. Jag tror mamma aldrig kommer låta min lillasyster Bonnie åka bil igen.
Inte efter min död i taxin. Chauffören dog inte vad jag vet, men han ligger i koma.
Jag skulle nog hellre ligga i koma en vara död. Äntligen slutade prästen att prata och en efter en gick folk jag kände fram och lade en vit ros i min kista.
Jag hade alltid tyckt att vita rosor var finare än röda, rosa och svarta. Vita var mer... dramatiska. När Bonnie skulle lägga sin ros på mig så tog jag mod till mig och gick fram till kistan.
Där låg jag. Mitt mörkbruna långa hår var brett som en solfjäder runt mig och någon hade satt på mig min cheerleader dräkt. Man tackar.
Mina ögon var stängda och mina stackars ögonfransar var tyngda med mascara. Fast jag var ganska vacker enligt mig själv. Jag hade ju inte finnar över hela ansiktet som stackars Sue Fiennes i min tyska klass.
Sue var förresten inte här idag. Vilket var ganska synd.
Tillslut hade alla slängt ner en vit ros och min kista stängdes. Jag såg sorgligt nog på medan min kista sänktes ner i jorden. Och precis när min kista sattes ner på marken blev allt svart.

#tag Godrica HannaPanna MissFniss ginnyw123 A.k....??

jättebra, bevakar♥

Äntligen ♥ Läser den om och om igen, hittar alltid en ny detalj värd att uppmärksamma, den här prologen har så mycket mer än det jag läste innan!!

aww tack så mycket ♥

så när kommer ett kapitel? Du lovade faktiskt att jag skulle få det för en vecka sedan

juste förlåt.... men ikväll kanske.

lugnt, men det är svårt att vänta när man faktiskt har hittat en grym författare med berättelse ;]

bevakar ♥

BEVAKAR!!! ♥
Tack för taggningen! ♥

BEVAKAR ÄVEN OM JAG INTE BLEV TAGGAD SÅ HIMLA BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA