Drömfångaren

Jag var en helt vanlig tjej tills den dagen jag somnade och aldrig vaknade igen. Nej, nej det är inte som ni tror jag dog inte. Och jag hamnade inte i koma. Jag fastnade i min egen dröm och hade ingen aning om hur jag skulle ta mig tillbaka.

Jag sa godnatt till min mamma och gick upp till mitt rum för att lägga mig i min varma mjuka säng. Jag var ju dödstrött efter att inte ha gjort någonting alls idag förutom att mata kaninen. Nej, idag hade jag inte varit progressiv. Jag somnade snabbt och hårt.

Jag går på en mörk stig men massor av höga tallar runt om mig. I slutet av stigen låg ett litet rött hus med gröna knutar och gult tegel tak. Ut ur huset for en liten man med stora runda glasögon.

"Ursäkta, herrn?" sa jag frågande jag.
" Ja, fröken, kan jag hjälpa dig med något?" svarade han vänligt.
"Vart är jag?"
Han tittade på mig konstigt och sa sedan: "Jag vet inte. Du är inte riktigt någonstans så jag antar att du är i ingenstans. Men om du vill komma någon stans så går du till höger. Jag är portväktaren och jag har ingen aning om hur du kom in hit" sa han och kollade på mig. "Hur kom du hit?"
"Ja, jag liksom bara somnade och så stod jag där nere på stigen."

Ska jag fortsätta?

Vilken kul idé! Du har fått en läääsare!

Fortsätt

"Hmm, konstigt." sa han fundersamt "Folk kommer inte bara in här utan anledning, du vara mycket speciell."
"Vart är jag?" frågade jag.
"Du är i en dröm"
"Men hu..."
"Jag vet inte! Du stressar mig och jag måste gå nu så jag hinner till...Ja, så jag hinner till att inte vara stressad längre." sa han och sprang iväg.
Då var jag ensam igen. ensam och rädd. Jag följde stigen som gick runt huset och in i skogen. Den här skogen var allt annat än död. Den var full av liv och träden var fulla av löv. En liten ekorre sprang förbi med en nöt i munnen. Han tog satts och sprang upp i ett av träden. Jag gick länge genom skogen i bara mitt grå nattlinne och mina strumpor. Jag kände hur det blev kallare och jag började få gåshud. Till slut kom jag fram till ett stort runt tegeltorn. Dörren var öppen och jag var nyfiken så jag gick in.

Ja, jag är ju nyfiken och dum ibland och redan här började min dröm förvandlas till en mardröm...

Jättebra!!

BRA!!!!!!!!!!

Gillar det riktigt bra!!!!

Jag gick upp i det höga runda tornet med mossa växandes på väggarna mellan stenarna. Jag hörde röster uppifrån tornet och jag stannade helt förstenat i trappan.

"Men vad ska vi göra med flickan?" Sa en mörk röst skarpt.
"Låt henne stanna hon har säkert ett syfte" sa en annan lite ljusare röst.
"Hon hör inte hemma här!" röt mannen med mörk röst.
Den andre teg och jag hörde steg komma mot trappan. Innan jag han vända mig om och springa såg jag dom två figurerna. En gammal mager man som var ganska lång med grått halvlångt hår. Han hade en lång spetsig näsa med ett par små runda glasögon som vilade på dom. Han vad iförd en grön kostym.
Den andra var betydligt mycket yngre och hade brunt kort hår han var iförd en röd kostym.

"Så du gör inbrott nu också?" sa han och stirrade mig i ögonen. "Inte bara i våran värld men också här i mitt punkten av drömfångaren"

Jag kunde inte hjälpa det det bara flög ur mig.
"Drömfångaren?"
"Ja, du är väl här? just nu är du i mittpunkten av drömfångaren, det är här alla mardrömmar hamnar. Verkligen ett rysligt ställe för en flicka som du." sa han samtidigt som hans ögon lös upp.

Spännande