PRS Lupple och Emma07

"Sant." flinade Zacharias glatt, för att ännu gladare besvara hans kyss och blev nästan besviken då han pratade igen. Men kanske mest för att han bara förlorat sig helt i kyssen i några sekunder.
"Men jag har ju lyxen att ha den bästa utsikten hela tiden." log han stort, Benjamin slog vilka vackra landskap eller städer som helst - han slog precis allt. Det fanns inget eller ingen som kunde mäta sig med honom.
"Du kan ringa, dem lär antagligen förstå din franska bättre än min." skrattade han till och besvarade kyssen igen, lyckligt leendes.
"Älskling, vi kommer aldrig få något gjort som du håller på. Eller ja, det beror kanske på hur man ser på saken." flinade han, vissa saker kanske de skulle få gjort men inte något vettigt kanske.

Benjamin såg på honom och skrattade lågt.
"Vad ska du ha då?" Frågade han och tittade genom menyn.
"Den är värdelös. Jag beställer lite blandat." Log han och kysste hans läppar och ned över hans bröstkorg och mage innan han sträckte sig efter telefonen och flinade.
"Du har helt rätt. Jag ska skärpa mig." Log han och fick sedan kontakt med rätt person via telefonen och beställde upp lite olika saker och la sedan på.
"Jag är ändå helt färdig i kroppen. Du utsätter mig för så mycket ansträngning. " Flinade han och la sig med huvudet mot hans bröstkorg och lekte lite med hans fingrar.

Zacharias log och sträckte lite på sig för att kunna se menyn bättre, nickade strax instämmande åt hans förslag.
"Lite blandat blir jättebra." log han, besvarade kyssen och var snart helt och hållet förlorad åt honom av de där kyssarna. Som fick honom att lägga armarna mer om honom igen och rysa, fick väl också nästan genast hans kropp att reagera också.
"Jag? Du hjälper allt till bra själv med att utsätta dig för det." flinade han sen, strök honom över ryggen - folk reste för att vila upp sig, men han hade en känsla av att han snarare skulle vara helt slut när de väl återvände. Vilket han inte hade det minsta emot.

Han skrattade lågt till och rodnade.
" Fan det gör jag ju." Sa han roat och fortsatte leka med hans fingrar.
" Du älskling, ska i alla fall ringa din vän idag." Påminde han och såg på honom.
Hörde sedan en knackning på dörren och harklade sig.
"Kom in. " Sa han tydligt på franska och drog upp täcket lite om dem och snart kom någon in med en vagn och massa olika saker uppe på vagnen.
Hon önskade trevlig måltid och försvann.

Zacharias nickade med ett brett flin, inte så lite road över situationen.
"Jag lovar, ska göra det sen." log han med ännu en liten nick, för att snart istället ägna sin uppmärksamhet åt maten som kom in. Även om det var med svårighet som han höll blicken ifrån Benjamin när han var nära, naken och så lockande. Men han kom strax på andra tankar då han började äta, också den här maten var alldeles utsökt.
"Vem var det som ringde igår kväll förresten?" frågade han nyfiket.

Benjamin lät även sitt fokus och sin koncentration landa på maten och han åt fort och mycket.
Han var verkligen hungrig.
Han skrattade sedan till och skakade på huvudet.
"Ingen aning. " Sa han ärligt och såg på honom.
" Om det var någon vi kände så skulle de ju ha ringt på mobilerna eller hur? Inte hotelltelefonen." Poängterade han.
Det var på nått sätt ganska intressant vem det kunde vara men han kände sig inte särskilt lockad att ta reda på mer.
Om det var nått viktigt så skulle det ju komma fram nån gång.

Zacharias hade haft en helt underbar dag ihop med Benjamin, när de väl tagit sig upp hade de gått runt och sett sig omkring i Paris. De hade även varit inne på några museum och liknande, och Zach älskade det - kanske mest på grund av att Benjamin var där. För att de gjorde det här tillsammans.
När de långt senare gick in på en restaurang var Zach rejält hungrig - det var egentligen först nu han insåg att de inte ätit sen frukost, så lite mat skulle sitta fint. Då de kommit in och satt sig till bords var Zach noga med att idag sätta sig bredvid sin älskling istället, ville vara så nära som möjligt och lade nästan genast en arm omkring honom. Hans älskade man. Det dröjde en bra stund innan servitrisen kom till dem, en man i medelåldern vad Zach kunde döma.
"Har ni bestämt er?" frågade han i en nästintill otrevlig ton, och Zach förstod först inte alls varför - men så fick han se mannens tydligt ogillande min, och räknade ut att det måste vara på grund av hur tydligt nära de var varandra.

Benjamin var lycklig, dagen hade varit perfekt. Han hade fått visa Zach det vackraste med Paris och nog var det vackert, och på nått sätt ännu vackrare när hans älskling var där.
De klev in på en restaurang och han slog sig ned, kände snart sin älsklings närhet och log stort.
Log över hans arm och lutade sig mot honom och studerade menyn.
Han var lite irriterad över att det tagit sån tid för någon att komma fram till dem och det var inte särskilt fullt.
När han hörde den otrevliga tonen så såg han mot mannen som verkligen såg missnöjd ut.
Han blev väldigt upprörd.
Det var väl inte deras fel att han hade en dålig dag.
" Ja tack. Vi ska ha vinet som passar till denna fiskrätt. " Sa han och log. Visade fiskrätten på menyn.
"om inte du vill ha nått annat." Frågade han och såg mot Zach.

Zacharias var smått irriterad på att mannen hade en sån bedrövlig ton emot dem, och han upptäckte att också Benjamin verkade reagera på den saken. Han lade armen bättre omkring honom för att på nåt vis stötta honom mer, ville själv inte säga någonting emot mannen ännu - så länge det inte blev värre borde det inte bli några problem.
"Nejdå, den blir jättebra." sade han med ett litet leende, varpå mannen bara kort nickade och noterade det, och med ännu en ogillande blick mot dem vände utan ett ord och gick vidare.

Benjamin stirrade efter honom med ilsken blick och såg sedan på Zacharias.
" Detta är helt förskräckligt. " Sa han upprört.
" Det är inte ens mycket folk." Klagade han.
"Och så otrevlig." Viskade han lite i chock.
Vilket det egentligen inte borde vara, en chock det vill säga med tanke på hans uppfostran.
Han om någon hade väl sätt tillräckligt mycket negativitet och dåligt uppförande vad gällande sånt här men nog blev han chockad ändå.
Och faktiskt lite orolig.
Han hade ju inte hanterat sånt här av folk som han absolut inte kände. Han var faktiskt en betalande kund.