Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Med tanke på att hon stod tätt intill honom, så kunde hon känna beviset på att hennes händer haft en effekt på honom mot sitt lår, vilket fick henne att andas fram ett skratt. Det hade minsann inte varit svårt att locka fram en reaktion ur honom - men det hade hon inte direkt förväntat sig heller. Hon ville inte ens tänka på besvikelsen hon skulle känna om han inte reagerat på hennes beröringar. Då hon kände hans händer mot sin rumpa flyttade hon sig ännu lite närmare honom, precis som om hennes kropp inte pressats mot hans tidigae. Grace nafsade lätt i hans underläpp innan hon sög på samma ställe, stack därefter in tungan i hans mun för att låta sin möta hans.

Alla hennes små drag fick bara honom ännu mer dragen till henne, och det kändes något otroligt att dem var i en sådan här situation efter att inte ha träffats på tio år. Men var det äkta kärlek så spelade det ingen roll hur länge man var ifrån varandra, det var åtminstone nåt han ville tro på och hoppades stämde. Och det har tydde väl just på det. Han var inte sen med att sära lätt på läpparna själv och leka lite med hennes tunga, tänkte först flytta händerna mer mot hennes lår men beslöt sig att göra det samtidigt som han började dra med henne emot sovrummet - vid det här laget hade han inte lyckats hitta nåt tvivel om att hon hade samma saker i tankarna som han själv hade.

På vägen mot sovrummet bestämde hon sig för att lätta lite på klädseln. Först lät hon tröjan åka av innan hon krånglade med sina byxor. Det var inte lika enkelt att få av sig dem samtidigt som hon gick, men tillslut låg de där de för tillfället gjorde mest nytta: på golvet. Skulle hon vara ärlig hade hon inte direkt förväntat sig, eller planerat heller för den delen, att de skulle hamna i den här situationen. Men hon kände sig nöjd över saken för det var ju precis som hon egentligen hade velat. Attraktionen hon kände för honom hade ju inte alls lugnat sig på tio år, snarare var den betydligt starkare än tidigare.

Att hon började klä av sig påminde honom om att han kanske borde göra detsamma, och då de väl var inne i sovrummet hade han reducerat de klädesplagg han hade på kroppen till endast kalsongerna. Han lät blicken gå över henne, bara anblicken av henne i så få kläder igen tog nästan andan ur honom - hon kändes nästan vackrare än hur han kom ihåg henne, och det ville inte säga lite. Själv var hans kropp nog ganska oförändrad, förutom mer muskulös - han hade ägnat mer och mer tid åt rugbyn sedan hon gett sig av, vilket också gjort sitt tydliga avtryck. Han drog henne än en gång tätt intill sig, drog prövande och smekande med händerna längs hennes sidor.

Liksom Ederel tog tid på sig att syna hennes kropp, lät hon sin glida över hans då han fått av sig kläderna. Han var definitivt hetare än hon kom ihåg honom. Nu hade han ju alltid haft en kropp som var skulpterad som en grekisk Gud, men nu tog han andan ur henne på ett helt nytt sätt. Grace hade inga planer på att dra ut på tiden med en massa retsamheter och spel, tålamodet räckte inte till. Hon förde händerna till ryggen för att knäppa upp spännet till behån, förde därefter fingrarna in under troslinningen för att låta det tunna plagget falla till golvet. Därefter backade hon mot sängen för att lägga sig ner på rygg.

Ederel måste ge henne att hon föregick med väldigt många goda exempel idag, som att självmant klä av sig helt på det där viset. Också nu följde han hennes exempel, drog av sig sitt sista klädesplagg för att därefter följa efter henne till sängen. Inte heller han hade det minsta tålamod att tala på idag - istället skulle han nog beskriva sig som ivrig, och han dröjde inte länge förräns han lät de bli ett igen.

Grace kände nästan för att gråta av lycka. Det kändes nästan overkligt att hon låg där med Ederel igen, hon var så gott som beredd på att allt bara var en dröm som hon skulle vakna upp från vilken minut som helst. En dröm som hon aldrig ville vakna upp från. Att vara ett tillsammans med Ederel efter all tid som gått var otrolig. Ingen hade någonsin fått henne att känna och uppleva saker så som han fick. Ingen kunde på långa vägar jämföras med honom, för ingen skulle någonsin kunna mätas med honom.

Att vara med henne på det här viset igen kunde närmast beskrivas som underbart. Det var verkligen evigheter sedan, och han hade inte ens trott att han nån gång skulle få träffa henne igen fram tills vad som hänt igår. Men det var inget han ville tänka på nu - istället ville han bara få njuta utav stunden de delade tillsammans. När han en stund senare låg kvar tätt intill henne, kändes det fortfarande nästan som en avlägsen dröm som på något vis blivit sann - han kunde fortfarande inte riktigt helt fatta det.

Grace log mot hans läppar och lutade sin panna mot hans. Hon var oerhört tacksam över att vara tillbaka hos honom igen, där hon hörde hemma. Hon var tacksam över att han öppnat sin famn för henne igen - att han fortfarande ville ha henne efter all den tid som gått.
"Jag älskar dig," viskade hon och öppnade ögonen för att se på honom.

Det kändes helt fantastiskt att ha henne tillbaks igen hos sig, bara att få ha henne i sina armar. Han ville sluta ögonen för att bara njuta av stunden, men hon var alldeles för vacker att se på för det. Alla de där små dragen som han älskade så, som var så perfekta och som han saknat.
"Jag älskar dig med." viskade han tillbaks, det var otroligt hur man fortfarande kunde älska någon trots att det gått tio år sen man sist setts. Men sen var Grace också en mycket speciell person för honom. Någon han alltid skulle älska vad som än hände, vilket det här var bevis på.
"Du skulle bara veta som jag saknat dig, ett liv utan dig är ett för tråkigt liv." viskade han leendes, lycklig.