PRS Lupple och Emma07

Zach log och besvarade mjukt hans kyss, för att sedan skratta till lätt - dels av orden men också av det där nafsandet. Vilka båda var gulliga på sina sätt.
"Det ska vi. Godnatt." log han och lade sig lite bättre, vilket fortfarande var tätt intill honom.
"Älskar dig också." viskade han leendes, följde snart hans exempel med att sluta ögonen och hade strax efter det lyckats somna, trött som han var. Kanske mest fysiskt, men också psyiskt efter alla intryck.
Följande morgon hade solen börjat kika in ifrån fönstren då han väl vaknade till igen, något sömnig ännu men på alldeles strålande humör.

Benjamin kände hur någon rörde sig, hur solen liksom valde att fokusera just på honom men han var helt ute ur räkningen.
"Varför sol?" Klagade han med en sömndrucken röst i sömnen och försökte få upp täcket över huvudet men det satt fast och han tvingade sig att öppna ögonen och se vart det satt fast.
Han hittade ingen lösning. Han tvingade sig närmare sin älskling och dolde ansiktet mot hans bröstkorg.
Detta var perfekt.
Han sken upp lite och föll in i sömn igen, men en mindre djup sömn än tidigare, det var nog mer som att vila.

Zacharias kunde inte låta bli att flina stort åt Benjamins reaktion, han själv var väl lite piggare - även om det inte var med mycket. Mer det där att han kunde ligga och bara se sig omkring och tänka, men inte hade någon större lust att kliva upp ännu. Vilket Benjamin uppenbarligen inte heller hade. Han log och lade armarna omkring honom, slöt ögonen i hopp om att kanske kunna sova en stund vilket inte blev särskilt lyckat, men det gjorde honom då ingenting - han kunde ligga här intill honom hur länge som helst.

Efter kanske ytterligare en halvtimme, då solen verkligen stod högt och envisades med att lysa upp varenda millimeter av sängen så slog han upp ögonen och suckade.
Men vände sedan blicken mot Zach och log brett.
"Hej där snygging. "Viskade han och kysste honom kärleksfullt och smekte hans kind lätt.
" Sovit gott?" Frågade han och insåg att det kunde vara, sol, regn, varmt, kallt till och med snö.
Så länge han fick vakna upp bredvid sin Zias, sin man så var det en bra morgon.

Då Benjamin till slut verkade ha bestämt sig för att vakna till igen, log Zach stort och besvarade glatt hans kyss samtidigt som han strök med handen över hans rygg.
"Godmorgon sötnos." log han och nickade genast.
"Som en stock. Du själv då?" frågade han, fortfarande leendes - hur skulle han kunna göra annat när han var på såhär bra humör? Det var ju trots allt andra morgonen som han fick vakna intill Benjamin som hans man.

Benjamin skrattade lågt och lutade huvudet mot hans axel.
"Sötnos? Älskling, kom igen." Mumlade han och pussade hans axel.
"Bara när vi är själva får du kalla mig det." Viskade han och nickade sedan.
"Helt underbart, jag menar du var ju där." Viskade han och smekte hans kind igen.
Kysste honom igen och studerade honom.
"Så äta här, eller i restaurangen där nere?" Undrade han.
Menade inte nu på en gång utan om ett tag.

Zacharias stämde in i skrattet, ett så härligt ljud när det kom ifrån Benjamin och bara det var ju nästan nog för att få honom att själv skratta.
"Vadå? Vi är ju ensamma och jag tycker du är ursöt." log han och drog handen över hans rygg. Han kunde faktiskt inte riktigt låta bli att rodna lätt åt berömmet - om man nu kunde kalla det beröm - men log lite bredare igen.
Han besvarade lyckligt kyssen och lade sin andra hand emot hans nacke, insåg att han aldrig ville upp ur sängen när han nu fick vara så nära honom. Även om han också väldigt gärna ville upptäcka Paris.
"Äta här, absolut." sade han genast, övertygad om att det vore mysigt att äta här med bara sin älskling men insåg snabbt att han kanske inte höll med om det.
"Eller vad vill du?" tillade han sen.

Benjamin flinade lite och skakade på huvudet.
" Åh tyst. " Flinade han och såg på honom.
" Men en hemlighet." Viskade han lägre och i lite konspiratorisk röst.
Lutade sig närmare mot hans öra.
"Du är rätt söt själv." Viskade han leendes.
Kände hans hand vid nacken och rös, det var så härligt ställe att bli berörd på av sin älskling.
Benjamin såg på honom och log bredare.
"Åh jag skulle kunna äta på taket om det gjorde dig lycklig." Flinade han och la armarna om möjligt ännu mer omkring honom.
"Men sängen blir bra, då har jag ju en underbar utsikt." Flinade han och synade hans bara kropp leendes.

Zacharias flinade stort, samtidigt som han också rös till av att känna hans röst så nära hans öra. Tänk att någon med så små, små medel kunde få en att reagera så starkt. För Benjamin räckte det definitivt med bara ord och blickar för att locka reaktioner ifrån Zach - för att inte tala om händer. Jisses, med det hade han då inte den minsta chans att spela opåverkad.
"Jaså, säger du det?" viskade han flinandes, lät fingrarna slinka längre upp för att leka lite med hans nackhår. Med ett litet skratt.
"Åh du är då verkligen inte den enda som har bra utsikt i såna fall." log han stort, Benjamin själv var ju minst sagt underbar att se på.
"Måste vi gå upp för det eller kan vi ringa och beställa eller något?" frågade han med lite oroat rynkad panna.

"Åh ja det säger jag. Och jag ljuger inte- det är en synd vet du." Flinade han och kysste honom mjukt. Kände hans fingrar vid nackhåret och rös ännu en gång.
" Det är ju därför man är på semester. För andra vyer, bättre utsikter. " Flinade han och lät händerna smeka över hans mage.
" Vi kan ringa. Vill du ringa? "Log han och nickade mot telefonen.
" Detta är lyx. Man kan göra allt uppifrån rummet. " Flinade han och kysste honom igen.