Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
cannedcorn
Elev 
|
Jag har extrem ångest och är väldigt äcklad över mig själv. Why? Jag rökte idag.
Jag har inte rökt på en månad och nu är jag tillbaka igen. Jag tog en cigg och bara kände att jag inte kommer kunna sluta. Jag har rökt till och från sen jag var 11 (ganska extremt, jag vet..) men det var längesen jag klarade mig en månad utan att röka. Nu var jag så stolt över mig själv så att jag "belönade" mig själv med en cigg. Dumt gjort! Jag vill inte röka, jag vill inte få cancer, jag vill inte ha dålig kondition. Men jag kan inte sluta. Det är ett beroende. Ett tips till alla er som inte rökt, BÖRJA INTE! Det dummaste valet jag någonsin gjort i mitt liv var att smaka på den där första ciggen. Först hatade jag det, men min kompis sa att det blir mycket godare efter ett tag. Och självklart var jag ju tvungen att kolla ifall det verkligen blev godare. Det blev godare. Och nu kan jag inte sluta. Gash. Jag hatar att röka. Uschuschusch.  
9 sep, 2011 14:46 |
|
GinnyOlivia
Elev 
|
Skrivet av cannedcorn: Jag har extrem ångest och är väldigt äcklad över mig själv. Why? Jag rökte idag. Jag har inte rökt på en månad och nu är jag tillbaka igen. Jag tog en cigg och bara kände att jag inte kommer kunna sluta. Jag har rökt till och från sen jag var 11 (ganska extremt, jag vet..) men det var längesen jag klarade mig en månad utan att röka. Nu var jag så stolt över mig själv så att jag "belönade" mig själv med en cigg. Dumt gjort! Jag vill inte röka, jag vill inte få cancer, jag vill inte ha dålig kondition. Men jag kan inte sluta. Det är ett beroende. Ett tips till alla er som inte rökt, BÖRJA INTE! Det dummaste valet jag någonsin gjort i mitt liv var att smaka på den där första ciggen. Först hatade jag det, men min kompis sa att det blir mycket godare efter ett tag. Och självklart var jag ju tvungen att kolla ifall det verkligen blev godare. Det blev godare. Och nu kan jag inte sluta. Gash. Jag hatar att röka. Uschuschusch. Var stark och försök hålla dig ifrån cigaretter, vi mugglisar vill inte att du ska få cancer och dö i förtid ju! </3 Du kan alltid prata med oss!  
9 sep, 2011 14:47 |
|
Enchanted
Elev 
|
Skrivet av cannedcorn: Jag har extrem ångest och är väldigt äcklad över mig själv. Why? Jag rökte idag. Jag har inte rökt på en månad och nu är jag tillbaka igen. Jag tog en cigg och bara kände att jag inte kommer kunna sluta. Jag har rökt till och från sen jag var 11 (ganska extremt, jag vet..) men det var längesen jag klarade mig en månad utan att röka. Nu var jag så stolt över mig själv så att jag "belönade" mig själv med en cigg. Dumt gjort! Jag vill inte röka, jag vill inte få cancer, jag vill inte ha dålig kondition. Men jag kan inte sluta. Det är ett beroende. Ett tips till alla er som inte rökt, BÖRJA INTE! Det dummaste valet jag någonsin gjort i mitt liv var att smaka på den där första ciggen. Först hatade jag det, men min kompis sa att det blir mycket godare efter ett tag. Och självklart var jag ju tvungen att kolla ifall det verkligen blev godare. Det blev godare. Och nu kan jag inte sluta. Gash. Jag hatar att röka. Uschuschusch. Det är jättesvårt att sluta röka men vi på mugglis finns här för dig! Om du behöver prata med någon eller bara behöver peppas för att sluta röka är det bara att uggleposta  Du är stark, du kan klara av det här! 9 sep, 2011 14:52 |
|
Danzi
Elev 
|
Mobbning.
Har ni någon gång varit mobbad, känt er utanför eller blivit retad i skolan? Det har jag.. folk som jag lärt känna nu vet nog inte om det här, men jo, jag har varit mobbad. Det började ungefär i sexan-sjuan. Alla i klassen förändrades, de började sminka sig, klä sig snyggt - nästan alla, förutom jag.. och den kompis som jag känt sen vi var små - Oscar, svek mig, han skaffade nya kompisar. Jag antar att han trodde han också skulle bli mobbad om han hängde med mig.. Dagarna gick och jag mådde skit nästan varje dag i skolan. En gång sa några av tjejerna + min kompis Oscar att jag skulle sluta umgås med dem för de tyckte jag var jobbig. Mm kul att höra liksom.. det hände många saker, orkar dock inte ta upp allt här för vill bara glömma allt.. men sen en dag bestämde jag mig för att byta skola, vilket jag också gjorde. Men även där var det folk som var på mig, men ändå hade även jag blivit annorlunda - börjat sminka mig, klä mig snyggare och så. Jag fick ju kompisar också, men sen fanns det ju vissa ''idioter'' också.. Det var nog inte förrän i nian som jag började få ännu mer kompisar och det var då jag kunde känna mer ''frihet''. Sen började jag gymnasiet och där börjar man typ om allt på nytt så det var helt underbart. Min klass är typ kompis med alla och det gillar jag starkt! Det jag dock inte gillade när jag började gymnasiet var att tre av de som mobbat mig också skulle börja där, men som tur var - inte samma linje. Dom mobbas dock inte längre, antar att de mognat till sig lite mer. Men idag mår jag toppen, har massor av kompisar. Jag är en tjej som är helt emot mobbning, tycker det är grymt onödigt. Ser jag någon som blir mobbad eller någon som bara mår dåligt så rycker jag alltid in. Ingen ska behöva gå runt och må dåligt, ingen! Alla är vi precis lika värda!   
http://danzis.blogg.se
9 sep, 2011 14:54 |
|
Somnium
Elev 
|
Skrivet av Somnium: Jag har varit deppad hela veckan. Jag har brutit ihop x antal ggr i skolan under de här dagarna. Jag mår inte bra. Jag är nedstämd hela tiden, och frustrerad. Det här går också ut över skolarbetet. Jag kan inte fokusera på lektionerna, och när vi ska skriva tar det stopp. Jag sitter och stirrar på pappret med pennan i handen och vet att jag kan, men jag vet inte hur jag ska formulera mig. För att jag ska kunna få mer hjälp osv så sitter jag, tillsammans med tre killar i min klass, i studion så ofta som möjligt och får hjälp av våran extralärare. Jag kommer inte överens med lärarna, de tycker bara jag är en jobbig snorunge, och jag litar inte på dem. Det är en lärare jag litar på och tycker om, och han tycker om mig också. I tisdags hade lärarna ett möte(vilket de har varje tisdag), och då pratade dem om hur de ska göra med mig. De bestämde då att på Matte lektionerna ska jag få sitta inne i lilla gruppen(för att jag inte klarar av läraren i "vanliga gruppen"  och, när jag vill, sitta i studion. Jag får alltså välja själv när jag vill sitta i studion och inte, beroende på hur jag mår den dan.Några lärare vill också att jag ska gå till en riktig psykolog/kurator och prata. Och en lärare vill att jag ska åka till docktorn och se om jag lider av depression. Och jag orkar bara inte. Jag vill inte. Jag kan inte. Jag klarar inte av att prata med vuxna om hur jag mår. Det är en vuxen jag klarar att prata med, men han är ju inte utbildad psykolog eller så. Och jag är livrädd för att gå till en läkare. Jag vill inte diagnoseras om jag nu skulle ha depression. Jag vill inte, det känns som att jag sviker alla då, speciellt mina föräldrar. Jag är inte den där perfekta dottern som de trodde att jag skulle bli. Jag är inte den där lyckliga glada tjejen som kan prata om allt med sina föräldrar. Känns som att jag har svikit dem rejält och att de bara väntar på att jag ska bli gammal nog att flytta ut. Postar igen....  http://slytherinunicorn.tumblr.com/
9 sep, 2011 15:02 |
Borttagen
|
Skrivet av cannedcorn: Jag har extrem ångest och är väldigt äcklad över mig själv. Why? Jag rökte idag. Jag har inte rökt på en månad och nu är jag tillbaka igen. Jag tog en cigg och bara kände att jag inte kommer kunna sluta. Jag har rökt till och från sen jag var 11 (ganska extremt, jag vet..) men det var längesen jag klarade mig en månad utan att röka. Nu var jag så stolt över mig själv så att jag "belönade" mig själv med en cigg. Dumt gjort! Jag vill inte röka, jag vill inte få cancer, jag vill inte ha dålig kondition. Men jag kan inte sluta. Det är ett beroende. Ett tips till alla er som inte rökt, BÖRJA INTE! Det dummaste valet jag någonsin gjort i mitt liv var att smaka på den där första ciggen. Först hatade jag det, men min kompis sa att det blir mycket godare efter ett tag. Och självklart var jag ju tvungen att kolla ifall det verkligen blev godare. Det blev godare. Och nu kan jag inte sluta. Gash. Jag hatar att röka. Uschuschusch. Jag skulle rekommendera dig att hitta något som VERKLIGEN motiverar dig till att sluta. Något som motiverar så starkt att du väljer bort dem, för gott. Jag har själv aldrig jobbat med ett beroende, så jag vet inte hur det är. Sedan tror jag att det finns avvänjningskurser som ska vara ganska effektiva, tror jag. Du skulle ju kunna söka upp det, om det inte går när du försöker själv. Du klarar det, du är stark! Kom ihåg det.  9 sep, 2011 15:08 |
|
Celebikai
Elev 
|
Elley (på sidan 94)
Jag hamnade i Gryffindor, men det känns som om att jag passar mer i Hufflepuff. Samtidigt känns det som om att jag inte passar någonstans, och det får mig att tänka på att jag inte ens passar på Hogwarts. Och jag vill bara passa in någonstans.  
9 sep, 2011 15:10 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Danzi: Mobbning. Har ni någon gång varit mobbad, känt er utanför eller blivit retad i skolan? Det har jag.. folk som jag lärt känna nu vet nog inte om det här, men jo, jag har varit mobbad. Det började ungefär i sexan-sjuan. Alla i klassen förändrades, de började sminka sig, klä sig snyggt - nästan alla, förutom jag.. och den kompis som jag känt sen vi var små - Oscar, svek mig, han skaffade nya kompisar. Jag antar att han trodde han också skulle bli mobbad om han hängde med mig.. Dagarna gick och jag mådde skit nästan varje dag i skolan. En gång sa några av tjejerna + min kompis Oscar att jag skulle sluta umgås med dem för de tyckte jag var jobbig. Mm kul att höra liksom.. det hände många saker, orkar dock inte ta upp allt här för vill bara glömma allt.. men sen en dag bestämde jag mig för att byta skola, vilket jag också gjorde. Men även där var det folk som var på mig, men ändå hade även jag blivit annorlunda - börjat sminka mig, klä mig snyggare och så. Jag fick ju kompisar också, men sen fanns det ju vissa ''idioter'' också.. Det var nog inte förrän i nian som jag började få ännu mer kompisar och det var då jag kunde känna mer ''frihet''. Sen började jag gymnasiet och där börjar man typ om allt på nytt så det var helt underbart. Min klass är typ kompis med alla och det gillar jag starkt! Det jag dock inte gillade när jag började gymnasiet var att tre av de som mobbat mig också skulle börja där, men som tur var - inte samma linje. Dom mobbas dock inte längre, antar att de mognat till sig lite mer. Men idag mår jag toppen, har massor av kompisar. Jag är en tjej som är helt emot mobbning, tycker det är grymt onödigt. Ser jag någon som blir mobbad eller någon som bara mår dåligt så rycker jag alltid in. Ingen ska behöva gå runt och må dåligt, ingen! Alla är vi precis lika värda! Fint! Tycker jag. Men dåligt med mobbningen. Jag är precis lika mycket emot det och kände faktiskt igen mig på vissa punkter. Som tex att jag är annorlunda och sminkar mig inte. Ville bara säga det. Och vet ni? Det hjälper alltid med envishet, självkänsla och självförtroende. 9 sep, 2011 15:15 |
|
mellanrum
Elev 
|
Danzi Lågt. Så jävla lågt. Att man kan göra något sådant. På min skola förekom det sådant, inte så extremt, i femman. Det var en kille som har föreldrar som kom från spanien, han blev utfryst och killarna drev med honom. Varje gång jag såg det sa jag till killarna, och jag var med honom. Sen i sexan blev det typ ett slagsmål mellan honom och en annan kille. Själv var man på idrott och visste inget om det.
Men det jag ville säga är att jag är glad över att du inte är mobbad längre. Jag hoppas att du själv vet hur underbar du är och att du inte låter de där skitarna trycka ner ditt liv längre. Lätt för mig att säga, jag vet, men jag hoppas att du inte låter de göra det. Somnium Jag tror inte bara att de väntar på att du ska flytta ut. De älskar dig även fast du är nere. Jag är sämst på att skriva sådant här men även fast du har det svårt: Stay strong! ♥ 
9 sep, 2011 15:17 |
|
Enchanted
Elev
|
Skrivet av Somnium: Skrivet av Somnium: Jag har varit deppad hela veckan. Jag har brutit ihop x antal ggr i skolan under de här dagarna. Jag mår inte bra. Jag är nedstämd hela tiden, och frustrerad. Det här går också ut över skolarbetet. Jag kan inte fokusera på lektionerna, och när vi ska skriva tar det stopp. Jag sitter och stirrar på pappret med pennan i handen och vet att jag kan, men jag vet inte hur jag ska formulera mig. För att jag ska kunna få mer hjälp osv så sitter jag, tillsammans med tre killar i min klass, i studion så ofta som möjligt och får hjälp av våran extralärare. Jag kommer inte överens med lärarna, de tycker bara jag är en jobbig snorunge, och jag litar inte på dem. Det är en lärare jag litar på och tycker om, och han tycker om mig också. I tisdags hade lärarna ett möte(vilket de har varje tisdag), och då pratade dem om hur de ska göra med mig. De bestämde då att på Matte lektionerna ska jag få sitta inne i lilla gruppen(för att jag inte klarar av läraren i "vanliga gruppen" och, när jag vill, sitta i studion. Jag får alltså välja själv när jag vill sitta i studion och inte, beroende på hur jag mår den dan.Några lärare vill också att jag ska gå till en riktig psykolog/kurator och prata. Och en lärare vill att jag ska åka till docktorn och se om jag lider av depression. Och jag orkar bara inte. Jag vill inte. Jag kan inte. Jag klarar inte av att prata med vuxna om hur jag mår. Det är en vuxen jag klarar att prata med, men han är ju inte utbildad psykolog eller så. Och jag är livrädd för att gå till en läkare. Jag vill inte diagnoseras om jag nu skulle ha depression. Jag vill inte, det känns som att jag sviker alla då, speciellt mina föräldrar. Jag är inte den där perfekta dottern som de trodde att jag skulle bli. Jag är inte den där lyckliga glada tjejen som kan prata om allt med sina föräldrar. Känns som att jag har svikit dem rejält och att de bara väntar på att jag ska bli gammal nog att flytta ut. Postar igen.... Jag känner igen den där känslan. Man är bara så ledsen hela tiden att man inte orkar fokusera på någonting. För att peppa mig själv i skolan brukar jag sätta upp mål för mig själv och när jag klarar av de ger jag mig själv en belöning. Det har också hjälpt mig att koncentrera mig bättre när jag lyssnar på musik. Det kanske funkar för dig? Försök att tänka på de positiva sakerna i ditt liv, saker du kan längta efter. Du kanske kan börja på en aktivitet som du tycker är kul så du har något att se fram imot. Vilka dumma lärare du har! Jag förstår verkligen inte varför de tycker att du är jobbig. Du är en fantastisk person av det jag har sett!! Lärarna är faktiskt där på skolan för att hjälpa eleverna inte för att få de att må dåligt. Men kan du inte be den läraren som du litar på att prata med de lärarna som inte är schyssta mot dig. De kanske blir bättre då. Bara för att man går till den kurator/psykolog betyder inte att man är sjuk. Lärarna på min skola vill också att jag ska gå till en kurator fast jag inte vill. Om du lider av desspresition är du absolut inte misslyckad! Det är bara bra om du får hjälp att må bättre. Du sviker absolut inte någon! Du verkar som en underbar person och dina föräldrar ska vara glada att de har dig. Ingen är perfekt och man är fortfarande en bra person även fast man inte kan prata med sina föräldrar om allt och inte är glad hela tiden. Hoppas att det är hjälpte något. Om du vill ha någon att prata med är det bara att muggleposta mig 9 sep, 2011 15:37 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen