Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag jobbar så snabbt som jag orkar." Hon flinade och nickade.
"Han mår väl bra. Han har sovit den sista tiden och jag är redo." Hon såg ut över vattnet och suckade.

"Jag ser land!" Kiliah såg över axeln och höll handen över magen som hade vuxit en hel del vid det här laget och hon skrattade.
"Jag ser land!"

Resan hade varit lång, men ändå till besättningens glädje, ändå ganska lugn. Inga stormar, inga attacker. De hade passerat förbi några andra skepp, men de verkade mest rädda för dem. Dagar och nätter hade passerat. Och nu var det mitt på dagen där solen låg mitt i skyn och luften var sval. Det var inte samma hetta som hemma, men ändå tillräckligt varmt för att slippa ta på sig mer lager för att hålla värmen.

Ethan sökte sig till sin gravida fru och ställde sig bredvid henne. "Ja, kolla!", sa han och log stort. John kom fram till skeppets kant och drog fram en kikare för att se närmare på ön. "Ja! Seså, styr henne till hamn. Skynda!". Ethan nickade till John order och skyndade till rodret för att styra henne mot landet. Alla hjälptes åt för att ändra hennes kurs en aning. De seglade in och kastade ankar för att lägga henne nära bryggan. "Sådärja..!", mumlade John glatt för sig själv när han såg belåtet på hur de placerade henne nära land. "Kom, vi ska hitta oss ett nytt hem.", sa John och vinkade åt de andra att följa efter.
Ethan log mot sin kapten och gick sedan till Kiliah för att ta hennes hand i sin. "Jag tror kapten och skeppet kommer ha en bra skilsmässa", skrattade han och gick före av skeppet.

Kiliah var den enda som inte hjälpte till. Hon såg på de andra och så fort Ethan kom tog hon hans hand och log.
"Det är så sant. Ska bli skönt med ett större skepp. Tänk dig våran familj på båten." Hon log mjukt mot honom.
"Kapten kommer du?" Hon drog handen genom sitt hår och suckade.

John nickade av Kiliahs ord. "Självklart.", sa han med ett brett leende på läpparna. Han nickade åt de att gå före. "Går det bra, Kiliah?". "Jag har henne kapten, det går bra.", sa han och kramade om Kiliahs hand.
De hade kommit ut på land. Det tornade upp hus framför de, träd. Folk som strosade på gatorna, antingen i sitt eget sällskap eller med andra. Ethan iakttog några och såg sedan på Kiliah. "Vi ska träffa en köpman som ska visa oss skeppen, de ligger nog vid hamnen också.", gissade Ethan och såg sig om mot hamnen de nyss lämnat. De andra skeppen verkade dock inte större. Kanske låg de någon annanstans?

Hon log och höll sig för magen och nickade.
"Ja jag mår bra kapten det är ingen fara." Hon log och såg sedan på Ethan.
"Det är vll självklart?" Hon log och kysste hans kind och såg sig om.
2Sen måste vi flytta över våra saker till det nya skeppet. Jag måste ha hjälp med mina saker." Hon visade magen.

John nickade och bytte en blick med Ethan. De båda var intresserade över att Kiliah skulle ha det så bra som möjligt i hennes tillstånd.
Ethan ledde henne längst den stenbelagda gatan. John gick före de då de gått en bit tills de kom fram till det som verkade utkanten av ett husområde. Det stod en tjusigt klädd man som väntade på de. Tyget var grönt, i sammet. Det såg varmt ut, tyckte Ethan som själv var klädd i sin vita skjorta. "Goddag.", sa John och räckte över sin hand till mannen som väntade på de. Mannen var något äldre än John. Det vita håret skvallrade om det. John hade ännu kvar en brun färg i sina hårslingor. Mannen såg en aning rädd ut då hela besättningen ställde sig nära för att höra på. Han petade upp sina glasögon på näsan och andades in. "Ni är sena, jag väntade er för en dag sedan.", sa mannen och presenterade sig som Cesar. John bytte en blick med Ethan. De båda tyckte att mannen verkade ynklig och på så sätt var de roade av mannens reaktion.
"Den här vägen då.", sa Cesar sedan och vände på klacken och gick före de längst gatan. Alla kunde se att de närmade sig vattnet igen. En iver sköljde över Ethan och han kramade om Kiliahs hand lite extra.

Hon gick sakta efter och flåsade och såg på Ethan. När de mötte Cesar log hon bara mjukt och såg sedan på Ethan.
" Älskling jag behöver snart sitta. Ingen brådska men ja behöver vila lite mer än vanligt." Hon log och smekte hans hand.

Ethan vände sig genast till Kiliah och fattade hennes båda händer. "Javisst, sätt dig här. Det finns en bänk här.", sa Ethan och ledde henne dit. John upptäckte deras avlägsnad och snorde runt. Han sa åt de andra att fortsätta följa Cesar och gick fram till Kiliah sedan. "Kiliah, hur är det? Vill du ha något att dricka?". Han räckte över sin plunta. "Det kanske hjälper.", sa han och bytte en blick med Ethan som var tacksam över att John hjälpte till.

Hon sjönk ner och log tacksamt. När Joh kom log hon.
"Jag går för två kapten. Jag har ett barn inom mig så det är lite tungt." Hon log och tog tacksamt emot pluntan och tog en klunk.

"Det är helt okej, Kiliah. Ta din tid.", sa John och klappade hennes knä när hon satt sig ner. Han sjönk ner framför henne och blickade mot henne. "Lille Sammi är sugen på att komma till världen snart.", sa John och log lite. Han tänkte inte röra vid hennes mage då han förstått att det var oartigt. Han ställde sig upp och såg på Ethan. "Eftersom jag är ansvarig för skeppet vi ska köpa så borde jag se efter hur det går. Men ta er tid, skeppet står kvar.". John log mot de båda. Ethan nickade. "Visst, vi kommer då Kiliah fått vila lite."